Ge inte upp hoppet

Ge inte upp hoppet
Skrivet av	Sarasmile
Hej, jag har en dotter på 4 år. För nästan ett år sedan var jag halvt deprimerad över att min man inte ville ha ett andra barn. Jag blev nästan desperat och kunde inte tänka på något annat, var gång jag tog upp saken med min man var svaret nej nej och nej p g a hans egoism och rädsla... men i somras ändrades plötsligt situationen och idag är jag gravid, jag vet hur svårt det kan vara när man inte är överens om antalet barn, men jag säger som man sa till mig då, saker och ting kan ändra sig! Och för mig gjorde det det och jag är lycklig! Så ge inte upp hoppet ni därute som så innerligt vill ha fler barn men har en parter som inte vill! Har vänner till oss också, de har en son på 9 år och han har aldrig velat ha fler barn, hans första fru till och med skiljde sig från honom pga detta men nu har han ändrat sig och har sagt förlåt till hans andra fru och vill plötsligt!
Svar på tråden: Ge inte upp hoppet

Några tankar kring ditt inlägg...
Skrivet av Ulrika
Först och främst, grattis till barnet du väntar! Roligt för din skull när du längtat så. Och visst har du rätt, livet har olika skeden och saker och ting ändrar sig, man får andra prioriteringar. Men jag reagerar på hur du beskriver din man, att det var egoistiskt av honom at inte vilja ha ett barn till. Varför? Varför var hans önskan mer egoistisk än din? Jag förstår att det var en frustrerande situation för dig när ni inte ville samma sak, men jag tycker man ska respektera människor som säger att de inte vill skaffa barn. Är det så man känner inför det hela så är inte förutsättningarna bra för att bli förälder och då är det faktisk klokt att avstå, inte egoistiskt. Kanske tolkar jag dit inlägg fel, men jag får intrycket att du tycker att det finns ett objektivt rätt och fel i det här, de båda männen hade fel men har insett sitt misstag, tagi sitt förnuft tillfånga. Vill bara poängtera att ett beslut att avstå från fler barn kan vara både, rätt, klokt och osjälviskt, beroende på omständigheterna. Barn ska vara välkomna för att få en bra start, känner man det inte så är det klokt att avstå.

Bra skrivet! imt
Skrivet av Fancy
...


så rätt, så klokt! imt
Skrivet av SAGA
!

Hej, förklaring angående min man
Skrivet av Sarasmile
Hej Ulrika, tack för ditt svar. När jag nämde min man så var hans argument att han själv är alldeles för egoistisk för att ha tid med ett barn till, dvs han tyckte att det var bäst att avstå eftersom han älskar att ha tid för sig själv. Han är ensambarn och har alltid haft "all tid i världen". Med vår dotter är han enastående och underbar. Jag håller med dig att det är synd att skaffa barn om inte båda partnerna känner sig redo. Så det var inte jag som tyckte att han var egoistisk utan han själv, och som han sa, det är inte som att kompromissa om färgen på en bil, det handlar om ett barn, ett liv.

Aha
Skrivet av Ulrika
Då förstår jag bättre, fast jag tycker nog ändå inte att det är särskilt egoistiskt av din man, även om han uttrycker det så själv. Vissa personer har ett större behov än andra av att ha tid för sig själva, de behöver detta för att må bra, och mår man inte bra själv är man en sämre förälder. Vilken tur att han väntade tills han kände sig redo! Om man har en stark längtan efter ett barn är det något man självklart ska förklara för sin partner, det är ju en viktig del av livet, man måste förstå varandras känslor kring sånt här. Däremot tycker jag det är direkt olämpligt att sätta press på sin partner att skaffa barn, hur skrev du nedan, gråta och vädja? Nä, ingen ska övertalas till föräldraskap. Fick också intrycket att du tyckte det var rätt att din bekant hade bett om ursäkt för att han inte velat skaffa barn. Det kan jag inte begripa att han alls ska behöva göra. Jag tycker det är ungefär som med sex, fast viktigare... Om din partner vill men inte du hoppas jag du säger nej, börjar han gråta och vädja hoppas jag du blir arg. Om du en vecka senare vill ha sex så tycker jag inte du ska behöva be om ursäkt för att du inte ville för en vecka sedan... Däremot håller jag med dig att man aldrig ska ge upp hoppet! Och än en gång, grattis!


Hej Ulrika
Skrivet av Sarasmile
Hej Ulrika, gråta och vädja,, har inte minne av att jag skrivit. Men jag håller med dig, tårar och skrik kommer man inte långt med och barn ska inte behöva tvingas fram. Tack för dina tankar, jag uppskattar. Angående våra vänner med mannen som ej ville ha fler barn,, han bad om ursäkt för han hade nog dåligt samvete trots allt, hon närmar sig 40 nu och med åldern sjunker fertiliteten.. så jag tror det var lite så i deras fall. Jag tycker inte man behöver be om ursäkt heller över att stå fast vid sina åsikter. Sara

Man kan inte tvinga....
Skrivet av Tilde med Benjamin
Till Sarasmile: Man kan inte tvinga en annan människa att skaffa ett till barn om inte den vill det.Tänk om de var tvärtom:att det var han som ville ha barn o inte du,och gjorde dig gravid. Det hjälper inte att tjata på sin partner det blir bara värre då. Tycker att din vän var väldigt konstig som skilde sig från sin man för att han inte ville ha mer barn. Och att han gick tillbaka till henne.Det förstår jag inte. Hoppas att du får dig en tankeställare nu!

Hej.
Skrivet av Sarasmile
Jag tror att mitt inlägg blev ganska misstolkat. Angående våra vänner, han gick aldrig tillbaka till henne. Det här är fru nummer två.. de har ett barn men han ville ej ha fler, 8 år senare,, så vill han Och visst har jag lärt mig att man inte kommer långt med tårar och skrik och inte kan tvinga någon till något de inte vill. Jag håller med dig men det var en riktig plåga att tänkas leva med endast ett barn, kanske svårt för dig att förstå men jag har levt det. Alla har sitt synsätt att se på saker och ting. Jag är innerligt glad över att min man ändrat inställning och vi är båda förväntansfulla och glada över vårt andra barn som väntas komma.


Till Sarasmile
Skrivet av Monika
Du har fel! Man kan inte tvinga sin partner att skaffa ett till barn om inte den vill det. Jag o min sambo har ett barn och han vill inte ha mer.Det respekterar jag. Hur kan du säga att din sambo är egoiskisk? Det är ju du som är. Hoppas att du svarar på det här.Vill ha en bra förklaring från dig.

Hej Monika
Skrivet av Sarasmile
Hej, jag säger till dig som till Ulrika, det handlade om min mans synsätt på sig själv, han var för egoistisk för att vilja ha ett till barn vid den tidpunkten. Inte mitt synsätt på honom. Jag förstår dina tankar. Jag föredrar att vara utan ett till barn om jag vet att det inte kommer från min mans hjärta och jag är glad att det har ändrat sig. Och han erkänner att det mest handlade om rädsla förut men ser fram emot vårt andra barn. Han kan knappt hålla sig att berätta för våra vänner trots att de 12 veckorna ej gått. Kram

Sarasmile
Skrivet av Helen med ett barn
Ursäkta,men vad är du för en människa. Tjuter,skriker mm för att du inte får ett barn till. Du beter dig ju som ett barn själv. Konstigt att inte din man lämnade dig. Vill han inte ha mer barn så vill han inte. Tänk om det var tvärtom:att det var din sambo som ville ha nått som inte du vill ha. Tycker att det är barnsligt av dig. Tror att din sambo gick med på att skaffa barn med dig för att få dig tyst.Han kanske inte vill egentligen. Nu har jag sagt vad jag tycker.


Nä fy
Skrivet av Ulrika
Varför använder du en sån ton mot Sarasmile? Det har hon verkligen inte förtjänat. Du är välkommen att invända mot vilka resonemang du vill, men att säga att det är konstigt att hennes man inte lämnade henne och att han nog inte delar hennes glädje över det väntade barnet, det är nog det elakaste jag läst på mycket länge på FN. Om du läser alla inlägg så ser du att Sarasmile svarat vänligt på alla inlägg hon fått, och att hon själv inte tycker det är bra med skrik och gråt. Dina kommentarer var verkligen onödiga. Ta inte åt dig Sarasmile! Vi andra gläds med er.

Gillar verkligen inte...
Skrivet av SAGA
...när man bara vräker ur sig en massa egna sanningar och avslutar det med "Nu har jag sagt vad jag skulle", nä, riktigt, riktigt seriöst, det där var ett magstarkt inlägg du skrev, "Helen med ett barn"! Sarasmile, jag delar inte alls din hårda kampanj gentemot din man för ett barn till, men jag respekterar STORT ditt fina sätt att svara tålmodigt på allas frågor/påståenden, så heder åt din tolerans!

Till Helen med ett barn
Skrivet av sarasmile
Hej Helen, du har rätt att tycka precis vad du vill, vi lever i ett fritt land men jag vill bara påpeka att du känner inte mig och vet inget om mitt liv mer än de inlägg jag gjort. Du tycks inte ha följt "debatten" för att ens försöka sätta dig in vad de handlar. Förresten min man är här bredvid och hälsar till dig och säger att han gläds åt ett andra barn. Tack för ditt inlägg! Jag gillar folk som säger vad dem tycker fast du borde ta reda på mer fakta next time


Ulrika och Saga
Skrivet av Sarasmile
Hej, tack för era ord.

Det känns lite konstigt att läsa
Skrivet av daisy
det här inlägget på en sida där majoriteten av oss som skriver/läser antingen är ofrivilliga ettbarnsföräldrar _eller_ föräldrar som valt själv att vi inte vill ha mer än ett barn. Skulle din man ha fel och du ha rätt, är det alltid "mer rätt" att ha fler barn? Att utsätta sin partner för känslomässig utpressning är, förlåt min a hårda ord, vansinne i en fråga som är så viktig, ett barn har rätt att vara lika önskat av båda föräldrarna när det sätts till livet. Jag är glad för din skull, grattis till magen - men vad är det du vill ha sagt med inlägget på just den här sidan? Det känns som om du har kommit hit för att "frälsa" oss.

Daisy
Skrivet av Sarasmile
Hej Daisy, du får ta det som du ta det vill, alla har väl rätt att uttrycka vad dem känner eller är du en så kallad leader? Såklart att känslomässig utpressning inte hjälper, det har jag förstått för längesedan, så dina ord biter inte direkt på mig. Vad jag vill, bara berätta att jag är glad efter att varit ruskigt deprimerad för några månader sedan och då sökte mig hitåt för att se om det fanns andra människor i liknande sits för att få råd och tips och visst hjälpte det mig på vägen. Så Daisy, om du känner dig upprörd så var det inte min mening. Men jag är inte här för att frälsa varken dig eller någon annan bara säga att saker och ting kan ändras och att inte ge upp hoppet. Men erkänner att aspekten ofrivillig barnlöshet var ett sida jag inte tänkte på, så om det är fler som Daisy som är upprörda så var det absolut inte min mening, sorry!


Sarasmile!
Skrivet av daisy
Jag är varken en leader eller upprörd. Jag är frivillig ettbarnsmamma som är starkt övertygad om att jag inte kommer att vilja ha fler barn. Jag ställde mig bara frågande till ditt inlägg eftersom du uppmanar oss till att inte ge upp hoppet - jag undrade varför du trodde att vi behöver hopp. Jag är som sagt glad för din skull, och tycker det är kul att du delar med dig av din glädje och jag hoppas att din man inte kommer att ångra sitt beslut.

Hej igen Daisy
Skrivet av sarasmile
Inlägget var som sagt till de som kanske upplevt samma förtvivlan som jag för ett tag sedan, jag tänkte att det kanske fanns andra människor som genomlevt eller genomlever samma sak och ville bara pusha dem att inte deppa när det känns som tyngs eftersom situationer med tiden kan förändras. Men jag tog inte med i beräkningen, missbedömning, dig som är frivillig ettbarnsmamma eller ofrivilliga föräldrar och det har jag i stort sätt redan ursäktat mig för. Jag är glad att du delar min glädje och min man är är bredvid och han hälsar att han inte ångrar sig det minsta utan nu med glädje ser framemot vårat andra barn.

Rättelse
Skrivet av Sarasmile
Jag menar förstås ofrivillig barnlöshet istället för ofrivilliga föräldrar.


Hej Sarasmile!
Skrivet av Stareye
Grattis till ert andra barn som snart ska komma! Jag tror att du har missförstått vilka vi är som skriver i denna snackgrupp. De flesta av oss är mycket nöjda med vårt val (dessutom är det så att flera av de som skriver här inte _kan_ få fler barn trots att de skulle vilja) av att ha ett barn.

Hej Stareye
Skrivet av Sarasmile
Jag har förstod det senare när jag läste daisys tankar. Och jag medger att jag inte tänkte på ofrivillig barnlöshet och att det kan vara väldigt sårande och känsligt ämne men för några månader var jag deprimerad och sökte mig hit,, för att få råd och tips och se om det fanns någon annan i liknande sits. Så än en gång, alla har rätt att komma med sina synpunkter. Men jag ber om ursäkt om jag sårat vissa.

jag å andra sidan vill tacka dig
Skrivet av ÅsaL
jag surfar runt på hela fN då jag just är i samma sits som du var i. JAg vill och min sambo vill ej. Självklart gråter jag inte och bönar, men detta blir ju ett trätoämne som diskuteras rätt ofta. Jag kommer inte tvinga honom, utan försöka vänta tills/om han blir redo. Men åren går ju och förr eller senare får ju jag ta ställning till om han är värd att stanna hos med tanke på att jag ger upp nåt som är viktigt för mig.


Hej ÅsaL
Skrivet av Sara
Hej, jag hoppas att längtan kommer mogna fram för din man som det gjorde för min, om inte får du helt klart ta ställning som du skriver, jag förstår dig helt och fullt. Man får väga vad som känns viktigast men det handlar om svåra beslut. Du har rätt med tårar kommer man inte långt, jag tycker du har en sund inställning till det hela,att vänta och se som sagt. Jag hoppas på de bästa för er båda. Som sagt ge inte upp hoppet. Man vet aldrig.

Ge inte upp hoppet

Några tankar kring ditt inlägg...

Bra skrivet! imt

så rätt, så klokt! imt

Hej, förklaring angående min man

Aha

Hej Ulrika

Man kan inte tvinga....

Hej.

Till Sarasmile

Hej Monika

Sarasmile

Nä fy

Gillar verkligen inte...

Till Helen med ett barn

Ulrika och Saga

Det känns lite konstigt att läsa

Daisy

Sarasmile!

Hej igen Daisy

Rättelse

Hej Sarasmile!

Hej Stareye

jag å andra sidan vill tacka dig

Hej ÅsaL

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information