Vi har ett barn. Själv nöjd, frugan vill 1 syskon

Vi har ett barn. Själv nöjd, frugan vill 1 syskon
Skrivet av	Slotte
Först kanske jag ska beskriva oss. Lång beskrivning, jag är inte så bra på att korta ner: Jag, Mikael, studerande, inriktade mig tidigare på programmering och funderade ganska länge över yrkesval, men lämnat det spåret nu eftersom det tog emot för mycket att studera programmering och det var svårt. Nu satsar jag på att komma in på prästlinjen, det är betygsmässigt låga intagningskrav, och jag passar till det yrket och är mycket intresserad, t.ex. i natt var jag alldeles exalterad över att tänka vilken utbildningmeritförteckning jag kommer att ha om ett antal år, kommer att vara välutrustad för att gå det jobbet till mötes. För övrigt, så är jag familjekär och känner att lyckan är gjord eftersom jag har en ordentlig fru och vi har ett barn, njuter av detta. Dock tycker jag att mannens livsuppgift till stor del ska bestå av att få lön av värdefullt arbete, så jag vill jag satsa på utbildningen och komma in i ett så fint yrke som att vara präst. Noll behov av vänner och fritidsintressen, dock skulle det vara bra för min ork att få mer muskler, men det är svårt eftersom jag tenderar att magra av ansträngning, och tid har jag ju inte att gå på gymmet. Relativt ung, och det kan man invända mot och det blir jag inte alls arg av, och skulle kunnat vara en aning bättre om* jag hade varit lite mer till ålders, nämligen med tanke på min fru, men nu råkar jag ha den ålder jag har och det är inte det i sig, utan det att jag inte hunnit visa mina bästa sidor för min fru under särskillt lång tid, utan det höll på att gå riktigt illa. Integritet tycker jag är bra och skönt, dock får jag absolut ingen panik och eller hämning av att t.ex. vara ute i folkträngsel, men håller gärna mig och familjen hemlig Laura, hemmafru. Ordentlig, organiserande, bra på att visa vänlighet. Skulle vilja ha ett bra serviceyrke. Har förhållandevis mycket erfarenhet av barnskötsel från arbetslivet. Integriteten är viktig för Laura, det inverkar så att hon lätt känner av folks första-intrycks-känslor, särskillt ute på gatan och i samlingar av socialt slag, och det gör att det lätt hinner gå tid innan hon lär känna lämpliga barnfamiljer här i kvarteret eller närheten. Dock har Laura några väldigt trofasta vänner i Finland, och har börjat få finska vänner här på orten också. Kämpat sig till ett hälsosamt liv, och bantar ivrigt för att komma ner till en hälsosam vikt. Går på gymmet. Sini, vår dotter, nu 7 mån., 73 cm., o.s.v... Förutsättningar: Nuvarande bostad: OK, inget hinder för familjetillväxt (3 r.o.k) Vi kommer att flytta, tidpunkt: precis innan Sini börjar skolan. Till: Finland så att Laura får möjlighet att vara närmare sin vän som bor i Helsinki centrum, och möjlighet för Laura att studera till ett yrke. Kommande bostad: stort problem p.g.a. priserna ju närmare Helsinki man bor och att bostadsköerna inte är så mycket att hoppas på. Dock är vi bägge så pass bra på arkitektur att vi har löst det galant hur vi ska få plats som 4 personers familj i 3 r.o.k 70 kvadrat Inkomstbild de närmaste åren: Det blir tufft, men det får man ta. Förhoppningsvis och troligen kommer vi att ha c:a 10\'000 i snitt sammanlagt Inkomster senare: OK Konsumtion: Vi är experter på att göra av med minimalt med pengar, fast visserligen har det hittills skett några blundrar då och då så att vi förlorat några tusen, men vi blir allt mer förutseende. Vi äter bra eftersom Laura är bra på matlagning, semestrar 2ggr/år. Nöjda med liten egendom Ålder: Laura kan/vill inte vänta länge till med graviditet #2. I.o.f.s c:a ett decennium år kvar innan faktiska problem, men vi är båda av den åsikten att det är av vikt att föda vid en viss ålder, inte senare ******************* * Nu till saken: * ******************** Behov av ett till barn: _____________________ Ja, som rubriken säger så är Laura väldigt sugen på att Sini ska få ett syskon. Själv tycker jag i princip att 2 barn är ett bra antal, fast möjligheten att ha vänner med barn i samma ålder som Sini till lekkompisar istället inte ska förbises, men fasar över hur vi, eller rättare sagt jag, ska klara av sådant ansträngnismässigt, uppmärksamhetsmässigt, och när det gäller det ekonomiska ansvaret, och därtill det att jag anser att det är litegrann fel att göra fler barn än nödvändigt till nästa generation p.g.a. vad jag läste i geografiboken om att vi västerlänningar är så inställda på konsumtion att vi är fast i att konsumera relativt mycket jämfört med hur mycket jordklotet har att erbjuda nästa generations världspopulation på 8 miljarder med avseende på att världens lungor, d.v.s. de stora regnskogarna, vid det laget kommer att vara nerhuggna och därmed koldioxidkoncentrationen i atmosfären målar upp en hotbild om framtiden för oss som tänker i dessa banor nu 2004, och med avseende på att olja kommer att finnas endast till de mest kritiska behoven och därmed, särskillt västerländernas, konsumtions- och vanemönster kommer att hamna i ett fatalt läge. Denna konsumtion är så fatal mycket p.g.a. den inarbetade världshandeln och produktionsmönstret regiongeografiskt sett, det leder ju till i snitt väldigt långa transportssträckor, och järnhårda satsningar skulle krävas å samhällets sida att få hit kvalitativ och kvantitativ produktion av mat & möbler P.S. nedan extra läsning, har ej att göra med frågan, men jag skrev för att anteckna och öva: (Min politiska uppfattning: Det är av stort intresse att alla bensinmackar skulle förstatligas, möbeltillverkning skulle bli svensk gärna statlig, elproduktion statlig, många/alla onödiga institutioner och myndigheter som exempel Svenska Akademien och K-märkning läggas ner, inkomstbeskattningen minskas c:a 10% procentenheter för alla, kommunalskatten göras betydligt lägre för låginkomsttagare än det är för närvarande, pensionsuttaget göras valfriare, göras helt valfritt om man som pensionär vill bo kvar i hemmet eller bo på ålderdomshem, färre ålderdomshem, ta ut en aning mer avgifter för åldringsvård av dem som vården går till, kulturmoms-satsen på nuv. 6% höjas till minst 10, momsen på varor och tjänster höjas till 30%, socialbidragen slopas, samtliga rabatter överallt för ungdomar och pensionärer slopas, 100kr/mån mer barnbidrag och bidrag till ungdomar i gymnasiet, c:a 500kr/mån mer ålderspension efter 65, dagmammalön upp till barnens skolstart, slopa öronmärkta bidrag till utbildningsinstanser andra än högskolor och univ., arbetslöshetsreglerna skärpas så till vida att de arbetslösa skulle gå och stämpla varje dag mitt på dagen med ett kort på den egna ortens arbetsförmedlingskontor eller i en kortläsare i hemmet långt ute på landet detta så att det inte ska vara möjligt att svartjobba och samtidigt ta ut arbetslöshetsersättning, och sist men inte minst skyldighet för varje invånare att ange vad man använder dagarna till, inte som en kontroll, utan som dokument varav endast en liten del slumpmässigt skulle kontrolleras och resten slängas med det samma, men detta förfarande skulle minska svartjobbandet. Men för övrigt tycker jag att allt är perfekt ordnat och reglerat i Sverige. I förra valet gjorde jag rätt i att rösta på Centern, nu har jag inte funderat på vad jag är inför nästa val)
Svar på tråden: Vi har ett barn. Själv nöjd, frugan vill 1 syskon

Hej Slotte!
Skrivet av Stareye
Efter ett så långt inlägg önskar jag att jag hade något bra att skriva till dig. Men tyvärr vet jag inte vad du egentligen menar/vill med ditt inlägg. Skulle du kunna förklara dig lite närmare?

Väga mina tankar mot viktigheten av ett till barn
Skrivet av Slotte
Laura är inställd på att vi ska ha exakt två barn, den enda gången hon lite tvivlade var när hon precis hade fött, eftersom det var en ganska smärtsam födsel (t.ex. var sprutan hon fick i ryggen rätt så smärtsam). Sini vägde 4925 gram, skötet orkade inte med, så för att få igång förlossningen spräckte barnmorskan först slemhinnan och när inte enbart det gav resultat så fick Laura oxitonin därtill. En vecka eller så innan förlossningen, hade vi varit till stranden på kvällen och Laura hade suttit på en kall klippa. Hon visste inte att hon hade fått infektion, och det smittade till Sini under förlossningen, så ett halvt dygn efter förlossningen hamnade Sini på neonatalavdelningen i 5 dygn Men det kommer inte att vara så vid den eventuella nästa graviditeten, eftersom vi lärt oss Men lite orolig ska man ändå vara. En graviditet och en förlossningen är ju alltid ett risktagande. Man kan inte vara säker eller veta hur det går. Men det är bra att tänka att det troligen går bra och barnet troligen blir friskt. Och när en familj önskar ett till barn och får det, så blir barnet väldigt välkommen oavsett vad Jag känner mig nöjd att vi har ett barn, men det kan mycket väl hända att jag själv också slutligen vill att vi ska ha exakt två barn Samtidigt känns det just nu lite som om jag ensam avgör hur det blir. Det värsta är om Laura blir väldigt besviken ifall jag inte vill ha ett till barn, det är sorgligt. Det skulle vara härligt att göra Laura glad, så jag försöker alltså inte vara egoistisk. Jag bara känner mig tvehågsen just nu Det ideala är ju om båda parter samtidigt får längtan och iver efter ett till barn Det är viktigt att det inte är/blir för stor åldersskillnad mellan Sini och barn #2. Ifall jag kommer att vilja ha ett till barn, så kommer jag att helhjärtat vilja det


för att förtydl. första meningen inlägget kl 12:53
Skrivet av Slotte
den meningen: "Laura är inställd på att vi ska ha exakt två barn" Förtydligörelse: två barn sammanlagt, alltså. --> Tre barn har hon aldrig velat ha

hm...
Skrivet av A-M
Det var inte helt lätt att trassla sig genom dina funderingar, du kanske skrev mest för att reda ut dina egna tankar? Om jag förstått dig rätt, så tycker du i princip att barn har glädje av syskon, men du är rädd att du inte ska klara av att ha den kontroll du vill ha över ditt liv om familjen blir större. Varför riskera ett fungerande koncept, eller hur? Jag förstår dina funderingar om ansvaret för världen och konsumtionsproblematiken. Men det är kanske ändå inte det mest vägande argumentet? Om man producerar etiskt och ekologiskt tänkande västerlänningar, så gör man kanske ändå inte världsläget värre? Det handlar kanske mer om hur individerna beter sig, än om antalet individer? Bara en tanke. Och - om din fru/ni vill ha fler barn men inte vill bidra till överbefolkningen, så kan ni ju adoptera och ge ett barn som ändå redan finns en god start i livet. Jag förstår också väldigt bra din oro över ansvaret och över hur uppmärksamhet och ekonomi ska räcka till. Själv vill jag inte ha fler barn än ett, eftersom det är det optimala för just min familj. Då känner jag att jag kan räcka till så mycket som jag vill. Å andra sidan tycker min kompis det samma om sin familj och hon har 4 barn... Så, det är bara du själv som kan svara på den här frågan. Jag tror att det mesta löser sig om man bara bestämmer sig för det, men jag vet också att man alltid måste offra något på vägen. Jag vet inte om mina funderingar är till nån hjälp för dig. Men det verkar som om din huvudpoäng inte är antalet barn, utan hur ni ska klara av två. Kanske du skulle få hjälp av att fråga på "4Barn+" och "Tätt mellan barnen"?

svar och fler detaljer
Skrivet av Slotte
"Och - om din fru/ni vill ha fler barn men inte vill bidra till överbefolkningen, så kan ni ju adoptera och ge ett barn som ändå redan finns en god start i livet." Jovisst, det ska man absolut se som en möjlighet och varför inte försöka, får man nekande beslut så har man i alla fall inget förlorat. Jag har hittat några Ukrainska internetsidor som säger att det är större möjlighet att kunna adoptera direkt från Ukraina Men Laura tycker att det skulle vara härligt med en till biologisk ättling. Hon är inte helt emot adoptionen, och det kostar inte omöjligt mycket heller (det är alltså fråga om helt annat än att gå via en svensk adoptionsbyrå) Det är viktigt att det inte är/blir för stor åldersskillnad mellan Sini och barn #2. Ifall vi skulle adoptera så är det barnet redan fött någonstans, därför skriver jag: är/blir "Om jag förstått dig rätt, så tycker du i princip att barn har glädje av syskon" Ja ", men du är rädd att du inte ska klara av att ha den kontroll du vill ha över ditt liv om familjen blir större. Varför riskera ett fungerande koncept, eller hur?" Kontrollen över mitt liv består i att hinna studera. Jag är flexibel, men studierna tar ett visst antal timmar och år och det är inte så mycket att göra något åt annat än att plugga hårt så jag klarar, och det är ofta mycket sjå med allt möjligt med hemmet och att gå och handla. Matbutikerna ligger här intill, men det tar ändå tid och när vi köper begagnat så behöver jag ofta vara med och då behöver man ofta också åka till andra städer eller bära möbeln till fots från andra sidan av stan hem till oss Som jag skrivit så har jag noll behov av fritidsintressen, typ: samla på något, motionera, träffa folk, o.s.v. Det yrke jag siktar på är jag så enormt intresserad av att jag inte behöver något annat därtill som intresse. Jag njuter av att sköta Sini emellanåt, det är så härligt att ha en så rörande och duktig dotter och jag har hela tiden ända sedan innan graviditeten varit ivrig i att ta del av skötandet och vara en närvarande pappa. Och mycket tid använder jag också till att krama och pussa Laura och prata och debatera med henne, det är viktigt att hålla förhållandet starkt Laura är bra på att sköta, men det gör ju inte att det skulle vara mindre uttröttande. Om barnet råkar skrika till på natten, vilket inte händer så ofta, så vaknar Laura. Om barnet är kinkigt hela dagen så har Laura gjort sitt bästa och blivit uttröttad. Emellanåt sover jag i samma rum som Sini istället så att Laura kan gå till hörnrummet och sova. Känns lite sorgset att inte sova i samma rum med Laura Hur skulle jag kunna göra som heltidsstuderande pappa för att hinna ge mycket uppmärksamhet till Laura och Sini? Är det rätt av mig att vara borta 10-11 timmar varje vardag (ganska lång skolväg) som tvåbarnspappa med fru? Långa sommarsemestrar kommer jag ju att ha "Om man producerar etiskt och ekologiskt tänkande västerlänningar, så gör man kanske ändå inte världsläget värre? Det handlar kanske mer om hur individerna beter sig, än om antalet individer? Bara en tanke." Det är en bra tanke. Är det verkligen så? Är det faktiskt möjligt? "Men det verkar som om din huvudpoäng inte är antalet barn, utan hur ni ska klara av två." Ja, hur klarar man det? Det är stor sannolikhet att våra barn blir vilda, det ligger i generna från oss båda Vi har inte bil, dels är det dyrt och miljöförstörande, dels så tar vi faktiskt inga körkort. Själv gillar jag att åka tåg. Men Laura känner att det är enormt ansträngande och stressande att åka tåg redan med ett barn, t.ex. om man varit och shoppat, och även om jag är med. Utan mig skulle hon knappast klara av eller ens vilja åka tåg. Det är så trångt när man ska ut ur vagnen i de fjärrtågen som är av gammal typ. Linjen trafikeras även av moderna tåg som är bekväma och mindre stressiga, men på söndagar går det endast den gamla typen av tåg, och på lördagar endast några avgångar med de moderna tågen. Som tur är så åker vi ingenstans så ofta Sommarsemestrarna kommer dock alltid att vara kul. Det finns så mycket här i Sverige att besöka, och jag är en bra guide. Laura har bara sett Norrland sedan tidigare. Nu i sommar går vi på cykelsemester på Gotland, vi har redan bokat stugan Är det helt galet att ha 2 barn med våra inkomster? Visst kommer vi att ha mer att röra oss med senare, men det är alltså senare, inte på många år ännu. Hyran tar en ordentlig bit (även fast det är kommunalt 1:a hands kontrakt), och mina skolresor kommer att kosta vad de kostar, 1210 om jag åker hela vägen med buss, eller 810 om jag skaffar en till cykel eller använder min moped


att adoptera
Skrivet av Slotte
Det kommer inte att finnas möjlighet för oss att adoptera. Det faller inte på så mycket, men ändå...

hur mycket utbildning jag beh.& att kunna debatera
Skrivet av Slotte
Det kan finnas anledning för mig att sätta mig in i mycket Förutom vad som ingår i den 5-åriga utbildningen, skulle jag vilja fördjupa mig inom koptisk kristendom Kanske det finns tungande skäl att bli insatt i vetenskapen om tiotals av de stadiga religionerna i världen Det kan nämligen komma att bli nödvändigt för mig att debatera det grundläggande i min fleranslutna kristendomsuppfattning: EvangeliskLuthersk-Lestadiansk-PingstFFS-Koptisk, gentemot alla möjliga religioner. Det som jag kan göra smart i att påpeka, är att jag anser att samhället och särskillt kulturen inte behöver efterlikna ett ideal, det finns inget allmänngiltigt ideal och det är stora skillnader mellan olika folk, och att det inte heller finns anledning att göra politik av kristendomen, och att berättandet om och utförandet av kristet missionsarbete inte får på ett bestående sätt reta upp eller sätta i regression, varken dem som utsätts för missionen eller dem som i kyrkorna och församlingarna får höra om hur missionen skedde/sker Ovanstående kan vara nödvändigt för mig för att bleka fanatisk-stämpeln. Jag vill inte vara fanatisk i meningen dum eller hjärntvättad. Jag anser i.o.f.s att jag inte är det eftersom jag gjorde ett högst medvetet och självständigt trosbeslut då när jag gjorde det, men att jag anser det själv om mig själv verkar de flesta ha en närmast motsatt åsikt om. Däremot är det helt klart att jag redan är någorlunda insatt i kristendom i.a.f. det jag kunnat uppleva när jag bott i Sverige och Finland, och vill bli det ännu mycket mer Om jag lyckas/satsar så mycket som jag beskrivit ovan, så kommer jag nog att vara bra att debatera med/mot

Kan ni inte vänta?
Skrivet av Monica D. m Amanda 030626
Som jag förstod det var din fru inte för gammal för att vänta några år med ett eventuellt nästa barn. Det kanske skulle passa er livssituation bättre att vänta med barn nr 2 några år. Fördelar: - du hinner bli klar med dina studier - er dotter är så pass gammal så att hon klarar av vissa saker själv (t.ex. blir det kanske lättare att åka tåg med en lite äldre dotter och en bebis) - du kanske kommer fram till att även du verkligen vill ha ett barn till och känner dig mentalt redo - ni kommer ha stabilare ekonomi Jag förstod inte varför du/ni? tyckte att det var så viktigt att åldersskillnaden inte blev så stor mellan barnen. Jag antar att ni inte enbart vill ha fler barn för att er dotter ska få en lekkamrat som inte är alltför mycket yngre?


idén är inte helt dum, men kräver tankeomställning
Skrivet av Slotte
Nu ska jag inte låta taskig, men i det fallet skulle det bli körigt att hinna Mina studier tar ett visst bestämt antal år, inte mer eller mindre. Och det är totalt omjöjligt att göra ett väldigt långt uppehåll för då skulle det bli rejäla försörjningsproblem och hemsk tristess för mig av att inte jobba med nå\'t kul. Jag hoppas verkligen att jag kommer in på prästutbildningen nu till höst, jag får plugga stenhårt på komvux. Faktiskt så kommer jag att börja satsa i snitt 10 timmar/dag på studier inkl. lektionerna, och om jag inte börjar med det just nu och lyckas med det så då ser det ut som att studierna skjuts upp 1 läsår. Det kan hända att lite mindre pluggande ger tillräckligt resultat, men jag vill satsa högt för en gångs skull, nu när jag har ett så åtråvärt mål i sikte Om vi nu antar att jag kommer in till nästa läsår till prästutb., och jag skulle befrukta Laura så att hon föder när prästutbildningen precis tar slut, så skulle det innebära att Laura skulle precis fyllt 38 år när barn #2 föds Det tycker både jag och Laura faktiskt med råge är alltför hög ålder. Inte för att det inte skulle gå, men är åldern så hög så är det bättre att avstå. Inte för att vara nedlåtande mot någon, men det här är vad vi sinsemellan bestämt Därtill, så skulle det vara tråkigt faktiskt att Sini inte skulle ha någon lekkamrat. Som jag sagt aldra först i första inlägget, så ska man inte förbise möjligheten att lära känna någon familj här i närheten där mamman är vänlig och ett barn är i ungefär samma ålder som Sini

mental beredskap, & många till detaljer om ekonomi
Skrivet av Slotte
Monica D. m Amanda 030626 skrev: "Det kanske skulle passa er livssituation bättre att vänta med barn nr 2 några år. Fördelar: [...] - du kanske kommer fram till att även du verkligen vill ha ett barn till och känner dig mentalt redo" ... Jag är flexibel så redo kommer jag att kunna känna mig ifall jag ändrar mig och vill ha ett till barn. Det som man dock kan kalla beredskap är hur pass flitig jag är i skolan - för om jag klarar alla kurser så visar det på att jag kommer att klara av studierna framöver också, och det kommer att kännas bra ... "- ni kommer ha stabilare ekonomi" Ja, det kommer jag att få veta i juni. Men eftersom det är sådant jag inte kan göra så mycket åt, så tänker jag inte så mycket på det. Jag utgår ifrån att vi kommer att ha inkomst på c:a 10000 i månaden inkl. allt, och ifall det visar sig att vi inte får utan har bara Lauras lägstanivå mammapenning och barnbidraget, så tänker jag ändå inte låta det avgöra hur det ska vara med familjeutökningen. - För hur skulle det hänga ihop? - Visst, ju mindre pengar desto svårare, men vad kan man ändra? Jag kan inte bara hoppa av hela målet att bli utbildad och ta ett knegarjobb - varför skulle jag det, det är ju inte lönsamt (heh, faktiskt, man får ju tråka ihjäl sig bara för pengars skull och få en urusel lön och bara råka kanske få en fast anställning), man ska tänka långsiktigt: pluggar jag inte nu så pluggar jag aldrig. En orsak är till exempel att vi kommer att flytta till Finland, och där kommer jag inte att ha någon som helst lönsam möjlighet att plugga till något yrke över huvud taget. De första åren jag pluggar i Uppsala kommer jag ju åtminstone att få studiebidrag i 2 år, och sedan är det bara att leva på lån. Jaa, det är väll inte någon katastrof, man får ju ändå tänka på att i snitt lever familjerna i världen ännu sämre än så, så vad har jag att klaga över - ingenting Och ifall vi kommer att ha den höga inkomsten under åren fram till att jag utbildat mig färdigt: c:a en 10000 lapp, så kommer det ju att räcka gott och väl. Man reser ju länet runt hela dagarna, eller i alla fall av och till skolan, för en lax i månaden, och mat är billigt tack vare den låga momsen på mat, jag älskar att det är låg moms på mat - vilken katastrof om politikerna skulle vilja höja den, och sommarsemestrar är inte till för att man ska slösa utan för att leva ännu billigare än resten av året. Och så behöver man ju inte ha fler räkningar än vad som lönar sig!! :-) TÄNK vad mycket man får nu i livet, hela månadsinkomsten går inte åt så man slipper ju vara orolig. Rätt så jobbit var det att jaga priser för ett år sedan men... skaffat allt lösöre till hemmet har vi alltså gjort vårterminen 2003 när vi levde flott med hela c:a 13000 i månaden och tog en termins studielån. Vi har ju hur mycket grejer som helst i lägenheten. Man skulle ju kunnat köpa mindre, men då hade det väll inte varit lika roligt och så hade man känt armod och alla hade tyckt synd om. Men nu syns det ju inte att vi har så lite av värde och inkomst som vi har. Är det så här lätt att leva med den inkomst vi har nu, så är det väll klart att man kan satsa lite till. Fast ändå måste man tänka efter - ett till barn är väldigt mycket till!! Se\'n det där med att skaffa en bostad någonstans runt Helsinki, egentligen väster om, i Kyrkslätt kommun, det är inget att göra något åt. Det är mest vilka inkomster vi har då som avgör - och det är just därför det är bra om jag pluggar färdigt till ett riktigt yrke här medan vi bor i Sverige. Vi sparar ju ihop litegrann pengar nästan hela tiden - det går inte att säga om vi hinner vi spara ihop en tillräcklig slant eller inte - men, heh, jag är rätt så säker på att vi flyttar i alla fall just dit just då --> för det är det som lönar sig Ja, alltså vad jag menar med allt detta, är att jag tycker vi kommer att ha en ganska stabil ekonomi, det finns ju dom som har det mycket tristare: t.ex. miljonlån eller branch i kris eller värdeförlust

lönenivå: vad som är mycket pengar
Skrivet av Slotte
Om min lönenivå efter att jag studerat klart och fått tjänst: Jag kommer att ta heltidstjänst, förståss, och jag har redan bestämt mig för löneanspråket jag kommer att kräva: 1\'500/mån. Varken en evro mer eller mindre, och varken indexhöjning eller höjning p.g.a erfarenhet eller år i tjänst. Det motsvarar i dagens värde 13\'800 kr, men man kan avrunda det till 14\'000 kr som det ungefär kommer att vara i framtiden p.g.a valutastyrningen i motkraft till världshandeln Det tycker jag är efter skatt och avgifter så grymt mycket pengar för en familj på 3 eller 4 personer! Och när Laura lyckas studera till ett yrke och få jobb så har vi ju mycket mer än vi behöver, så det är inget jag pressar Laura med att förvänta mig ska ske, särskillt inte med tanke på försörjning. Men Laura får gärna börja studera när barnet/barnen börjat skolan och sedan börja jobba eftersom det är nyttigt att jobba Jag struntar fullständigt i att ta reda på eller gissa vad den normala lönen eller ingångslönen är för präster i Finland - vad har det med saken att göra? Jag anser att jag vill ha 1\'500 i månaden och jag anser inte något annat. Jag förstår inte varför man skulle tänka att om man får mer pengar än man frågar efter skulle man ta emot - vad är det för sorts anspråk=löfte!?


OT men ändå (ang. lön, mm)
Skrivet av Monica D. m Amanda 030626
Jag tjänar betydligt mer än jag behöver, men ser inget fel i det! Jag måste säga att du verkar ha lite annorlunda tankar om hur saker och ting ska vara. Det där med att Laura gärna "får" börja studera och jobba när barnet börjat skola känns i mina ögon lite läskigt kontrollerande! Men så länge det funkar för er så!

Jag...
Skrivet av Ante
tycker visst att det spelar roll vad man tjänar i förhållande till andra. I min yrkesgrupp förekommer ganska vitt skilda lönenivåer (jag är fotograf) och att då nöja sig med mindre pengar för ett jobb än genomsnittet anser jag vara osolidariskt eftersom det missgynnar mina kollegor som försöker få bättre betalt. Om ingångslönen ligger över vad du säger att du ska begära så fattar jag inte varför du ska medverka till att sänka en nivå som kanske många innan dig kämpat för att höja...

Svar till: Ante och Monica D. ...
Skrivet av Slotte
Ante skrev: "Om ingångslönen ligger över vad du säger att du ska begära så fattar jag inte varför du ska medverka till att sänka en nivå som kanske många innan dig kämpat för att höja..." Visst har jag tänkt på det. Skulle vara vridet att försöka påverka någon annans lön. Jag vet de facto att mitt löneanspråk inte alls kommer att påverka vad någon annan kommer att få i lön. Jag tror säkert att det både i fotografbranchen och kanske i de flesta brancher är som du säger Ante skrev: "Det intryck jag får från dina inlägg är att du tänker och analyserar allting väldigt mycket och väldigt noggrant. Men ibland kanske det istället är hjärtat och magen som ska styra. Att vara så analyserande som du är i denna fråga känns för mig lite konstigt. Längtar du efter fler barn eller inte? Vad säger ditt hjärta?" Jag har inte sagt det mer än en gång tidigare i den här diskussionen så det tål nog att upprepas: att ett till barn är väldigt mycket till Så därför hör det till saken att tänka ordentligt igenom så att man kan förutse att kunna erbjuda ett riktigt bra liv även till ett barn mer Sini föddes av kärlek och har med sin tillkomst redan hunnit vara av avgörande betydelse för att vi ska ett lyckligt liv. Så det är alldeles underbart för oss båda att ha Sini Ante skrev: "Och vad säger Laura?" För henne är det fantastiskt om vi får ett till barn Ante skrev: "Du pratar om att fundera klart innan du bestämmer dig och sedan prata med henne. Varför inte fundera tillsammans med henne?" Jag känner att Laura är härlig som skulle vilja ha ett till barn att ta hand om, att Laura är både beredd och duktig och bra på uppgiften Så grundförutsättningar finns det ju. Men ett till barn är så väldigt mycket till. I början tänkte Laura nästan som att det inte är mer jobb i att ta hand om två än ett, men nu har hon tänkt att det nog kan vara ett sjå med två barn kring benen hela dagarna Jag tycker att särskillt det där med syskonavundsjukan och att behandla likvärdigt på ett sätt att bägge barnen känner sig helt nöjda, är en sak som verkar svår, och båda föräldrarna måste vara bra på det annars funkar det inte riktigt. Tur nog är det inte omöjligt. Jag måste tänka på om vi klarar av allt som hör till att vara en tvåbarnsfamilj. Laura anser att vi klarar av, men jag tycker att det inte är så självfallet att det är så, särskillt bostadsmässigt och att kunna fortsätta göra av med så lite pengar att inkomsten räcker till allt Jag vill inte heller tjata eller tynga ner Laura med mina argument så att hon skulle börja känna sig ledsen, för jag förstår att hon tänkt i 10 år att kanske hon bildar familj med två barn någon gång, men att det alltid såg helt hopplöst ut innan hon träffade mig. Och hon är väldigt medveten om att det inte går att skjuta upp, så om hon skulle ge upp längtan nu skulle det vara för gott, hon skulle då missat chansen att någonsin föda ett till barn Adoptera skulle gå att göra sommaren 2005, men det är inte en liten sak för Laura att byta från längtan efter en biologisk ättling, till att vilja ha ett adopterat barn istället. Jag tycker inte att man ska adoptera bara för att hjälpa ett barn, utan när man som familj som har god möjlighet att få en biologisk ättling till, lätt blir rätt så kluven om och när man börjar tänka i banor att adoptera istället Monica D. m Amanda 030626 skrev: "Det där med att Laura gärna "får" börja studera och jobba när barnet börjat skola känns i mina ögon lite läskigt kontrollerande!" Ha! Ja, jag vet inte om vi är gammaldags eller vad vi är, men för oss båda är det helt naturligt att Laura är hemma med barnet/barnen tills de börjar skolan. Vi tycker det ligger i uppgiften och att det går före karriären och att barnet/barnen visst kommer att vara skolberedd(a) i avseende på ordnings- och pliktkänsla, och att det kommer att vara kul för barnet/barnen och ett val i fråga om sysselsättning som Laura inte kommer att ångra Laura skulle gärna velat få tillåtelse från kommunens sida att sköta om 1-3 andras barn under vardagarna i vårt hem, det skulle hon gärna satsat på, och redan innan Sini så hade Laura 15 års erfarenhet av att ta hand om barn, och tillfälligtvis har Laura varit ensam på ett dagis och varit tvungen till och klarat av att ta hand om 20 ungar. Men kommunen har meddelat att det inte behövs (eller finns resurser) till fler dagmammor än de som redan är i tjänst Det är väldigt bra att Laura kommer att gå till en utbildning och mot ett yrke när barnet/barnen börjat skolan. Det uppmuntrar jag. Visst hör även yrkeslivet till kvinnans livsuppgift. Karriär är det heller inget fel på, bara barnen får komma i första hand Laura hade en utbildning på gång, som hon hade uppehåll i men kunde ha fortsatt en termin för att bli färdig, men hon känner ingen besvikenhet över att familjebildandet kom i ett läge så att hon miste den chansen, och nu alltså skulle vara tvungen att gå hela den 2-åriga utbildningen på nytt ifall hon skulle vilja satsa på det. För det handlar om en branch i nedgång: nämligen hotell- och kongress-service. Så hon kanske byter yrke


forts. svar till: Ante. Om våra liv innan
Skrivet av Slotte
Visserligen är detta detaljer som inte har så mycket med saken att göra. Så läs om ni orkar läsa så här mycket text. Jag vet inte riktigt vad som är syftet med att berätta det här. Men detta är ett bra sätt att reflektera, d.v.s. med text som vem som helst läser Innan vi träffades, så var varken jag eller Laura ute efter varken partners, äktenskap eller få barn Vi var helt enkelt tillräckligt visa att inse att det där med söka med syfte är egentligen lite taskigt, och att man kan inte bara "beställa" en partner eller ett äktenskap eller barn, genom att söka efter "kandidat" - vi tycker nämligen inte det är så det funkar. Utan man ska vara avslappnad och det är inte så mycket att göra någongting åt. Se\'n råkar man hitta den rätta som är menad för en, eller så finns det inte någon som är menad för en, eller så spelar slumpen ett taskigt spratt Jag hade aldrig ens velat sällskapa och inte heller vara nära. Jag lyckades beskyddade mig själv I ett kort skede gillade jag att prata med kvinnor. Men p.g.a. att jag vistades så mycket utomhus, nästan hela dagarna året runt, och detta var i norra Finland, så hann jag över huvud taget inte träffa folk öga mot öga särskillt mycket, utan ringde ibland och skickade SMS. Min bostad låg också ganska avsides, i ett område där fattiga inte alls hade råd att bo i. Jag hade dock en unik möjlighet att bo där. Det gjorde dock att det ofta var för lång sträcka att åka hem och duscha och byta kläder, och jag gillade att cykla för mig själv. Sedan ville jag inte vara fjantig längre: jag blev väldigt bestämd närmast ursinnig på att jag tyckte att jag har rätt att vara ifred och att det är slöseri med tid att träffa kvinnor och att det finns mycket viktigare saker i livet att göra och att det finns en direkt lönsamhet i att leva hela livet åt sig själv och slippa vara inblandad i trassel. Så jag började medvetet fjärma mig från kvinnor. Ville inte längre träffa, slutade ringa, slutligen slutade jag SMSa också Beslutade mig för att inte gifta mig, för jag insåg den stora visdomen att eftersom man inte vill sällskapa, och faktiskt vill vara helt på avstånd, så ska man inte behöva känna för att någonsin gifta sig. Så jag var belåten över att ha kommit till en slutsats som såg fram emot att hålla hela livet, och det kändes skönt att kunna ta det lugnt i egen takt med att lära sig sköta hemmet och utseendet (det var dåligt ställt med städandet och kläderna), välja yrke och få yrket Samma sommar när jag träffade Laura så ville jag genast att hon skulle bli min flickvän. Jag gillade hennes ögon, hennes rundhet, röst, fylliga bröst, och vänlighet. Fick ett bra intryck av henne, att hon är säkert pålitlig, högst belevad och bra att ha att göra med. Så var det också bra att hon hade precis rätt längd och ett hår som såg naturligt ut. Och jag har det ögonblicket bevarat på foto. Självklart! Jag var ju hobbyfotograf vid just den tiden Om det hade varit något fel på Laura, d.v.s. att hon inte hade passat mig, så hade jag nog märkt det antingen genast eller snabbt, och i så fall så hade jag bromsat En månad därefter åkte vi till finska Lappland på en romantisk vandring. Som vandring var det ganska krävande och Lauras hund var också med, men tältandet vid forsen var avslappnande Sedan när vi började bilda familj så var det tufft, bostad till Laura var ett enormt problem. Och månaderna innan och efter att Laura i tredje månaden visste att hon var gravid, var inte lyckliga. Samtidigt var också flytten från Finland en stor omställning för Laura, så hon hade det väldigt ensamt hela dagarna under graviditeten Laura har verkligen väntat och gjort mycket för att i väldigt hög grad vara förtjänt av att ha det bra. Och jag vill också kompensera henne för hur hon hade det hela läsåret 2002/2003 Dessutom står jag i tacksamhet till Laura för att hon är den som vägledit mig in på mitt definitiva yrkesval. Utan Laura skulle jag nog inte vågat tänka och tordas sikta på ett så högtidligt yrke som att vara präst. Indirekt är det också Lauras förtjänst att eftersom hon gjort mig så gott så har jag lyckats utveckla mitt intresse för kristendom, teologi, Bibeln, dogmatik, och liturgi. Laura har verkligen inte manat mig att använda mer tid till det, utan anmärkt strängt på att jag använt för mycket tid till det, men det att hon gjör mig lycklig gör att jag utvecklats

Lauras yrkesval: forts. svar till: Monica D
Skrivet av Slotte
Två av Lauras bästa väninnor, den ena bor i Helsinki, den andra i norra Finland, peppar henne att bli dramaturg. Innehållsligt skriver Laura bra, men det krävs mycket övning. Jag föreslog åt Laura att i ett senare skede skulle jag vara hemma med barnet/barnen varje lördag medan hon skulle kunna göra en kreativ arbetsag tillsammans med sin väninna från norr

Laura fick igår vän som har ett barn i Sinis ålder
Skrivet av Slotte
Den familjen flyttade en månad sedan från Estland, har ett hus några mil från Tallin som dom flyttar till om några år Detta tyder på att Sini kommer att ha lekkamrater även ifall vi inte skulle få ett till barn


En liten sak bara...
Skrivet av KarinK
Hej! Jag trodde jag var fundersam om man "kan" lämna med ett endabarn eller om man till varje pris måste försöka skaffa syskon, även om naturen är emot en...Du har många väsentliga tankar att verkligen fundera över, men en del saker har du tydligen inte kommit att tänka på...eller kanske har du? T.ex. man kan inte "beställa" barn som kläder på postorder. Man kan tänka ut hur fina framtidsdrömmar som helst, men sen när verkligheten slår upp dörren och säger "welcome to the real world" så förstår man att det är ibland bara så att man får ta emot vad livet bjuder. Borde ju vara en känd tankegång med tanke på ditt framtid som präst, eller...Måste redan nu erkänna att jag inte ens orkade läsa hela ditt inlägg grundligt, så ifall du har tagit upp den sidan av problemet så får du ha överseende med mitt inlägg och strunta i det. Av erfarenhet vet jag att inte ens med den starkaste viljan i världen kan man säga hur många barn man ska ha. Ofrivillig barnlöshet kan även drabba dem som redan fått barn och det är kanske vanligt att tro att alla svårigheter att bli gravid går att fixa med allehanda behandlingar. Ibland är det inget "fel" utan arvsanlagen passar helt enkelt inte ihop fler än en gång. Visst det går att adoptera och då är det helt en annan sak... Men faktum kvarstår man kan inte planera sitt liv åtminstone inte hur många biologiska barn man ska få. Det betyder å andra sidan inte att det är nåt fel med att önska... Tja, ville bara inflika detta i diskussionen...

det har vi tänkt på, men jag skrev inte om det
Skrivet av Slotte
"Jag trodde jag var fundersam om man kan lämna med ett endabarn eller om man till varje pris måste försöka skaffa syskon, även om naturen är emot en" Nej, vi kommer verkligen inte till varje pris att försöka. Och det är min frus åsikt också "Ofrivillig barnlöshet kan även drabba dem som redan fått barn och det är kanske vanligt att tro att alla svårigheter att bli gravid går att fixa med allehanda behandlingar" Jo, de är klart att det kan drabba. Det är bra att vara medveten och bli påmind om. Men jag har tänkt sedan tidigare att om det inte fungerar med naturlig befruktning med 2 månaders försök, så kommer jag inte ens att överväga att tillåta någon behandling. Tycker inte att det är något fel att det finns behandlingar, och det här har inget med någon ära eller nå\'t att göra, utan jag tror starkt att det blir bäst resultat på naturligt sätt eller annars får det vara. Jag ville/vill ha barn med Laura för att det är stor chans att få lätt, i annat fall, om jag till exempel hade varit gammal eller inte mycket viril eller om Laura hade varit äldre än hon är så skulle jag inte velat ha ens ett barn. Om även jag bestämmer mig för att vi vill ha ett till barn, så kommer vi båda väldigt innerligt att vilja det, så det är inte frågan om det, utan bara det att: går det inte lätt så får det vara. (Men det som jag tycker är så gott som alltid fel, är behandlingar där det inte är makens spermier som används) Orsaken till att försöka i max 2 månader, är att det är bäst om barnet föds när jag har sommarsemester, som är på 3 månader, så att jag kan vara med vid förlossningen och under den första tiden utan att behöva utebli från lektionerna. Laura behöver mig och jag vill ha glädjen att kunna vara med hela tiden Det här är väll inte dumt tänkt, för det verkar högst sannolikt att det går just så lätt som jag beskrivit, ifall även jag bestämmer mig för att vi ska ha barn #2 också "Men faktum kvarstår man kan inte planera sitt liv åtminstone inte hur många biologiska barn man ska få." Jorå, man kan planera ett maxantal barn! Det är vad som går att planera, och det är verkligen möjligt. Sedan går det inte på något sätt att påverka vilket kön barnet får, eller att det av någon anledning inte är möjligt att få ett till barn, eller att omständigheterna är för svåra så att det inte är bra att göra ett till. Innan vi började skaffa Sini, och under graviditeten, så önskade vi båda att det skulle bli en dotter, och det råkade det bli också. Så vi är väldigt nöjda nu. Alltså kommer det att vara absolut likvärdigt vilket kön barn #2 får/har, ifall det blir nå\'t

från sak till annan: behov att uppleva 1 till barn
Skrivet av Slotte
Kom att tänka på följande sak som jag sällan kommer att tänka på: Är månne orsaken till varför Laura vill ha ännu ett barn, det att hon vill njuta en gång till av en baby och uppleva alla barn- och ungdomsstadier två gånger? För mig är inte det så viktigt. Visst är Sini härlig, och det är spännande och känns tacksamt att se henne utvecklas, det är ju Laura som gör verkligen mycket mer än jag, så konstigt vore det ju annars, och ännu mer skulle jag njuta av att kunna använda ännu mer tid med både barnskötseln och Laura. Men jag känner inget uttryckligt behov av vilja uppleva allt två gånger. Har inte negativ bild, utan positiv, av att ha barn, men ändå känner jag mig nöjd nu och kommer att vara det senare också Jag tycker att jag mognar inför uppgiften rätt så bra, medans uppgiften pågår, så jag känner ingen panik i förväg för att känna mig vilse i uppfostrandet eller i underläge när barnet/barnen blir lite större och tonåringar. Och behöver man ta reda på fakta, tips, o.s.v., så behöver man ju inte göra det heller i förväg nödvändigtvis Jag får nog ta och mjukna upp lite och se fördelarna i att ha två. Men akta mig för att inte pendla mellan åsikter innan jag bestämmer mig. Men jag kanske inte ska uttrycka alltför mycket åt Laura medan jag ännu funderar så att hon inte blir extra besviken om jag ändå till slut inte vill ha fler barn


he he
Skrivet av Susanna
tyvärr jag kanske inte ens hör hemma här men jag kan inte sluta skratta. Tror du på allvar att bara för att det gick lätt föra gången så kan ni få bli gravida på 2 månader? Det kan gå men det kan lika gäran ta längre tid. min dotter belv oplanerat till på första försöket. Vi försöker skaffa syskon till henne. Vi jobbar seriöst med det och trots att båda är unga och vi vet att det fungerar så är vi inne på vårt 5 försök.

nej, men det är inte nå\'t självjklart förståss,
Skrivet av Slotte
... men ska vi slå vad att vi lyckas med det på just så kort tid? Helt enkelt är jag medveten om att en befruktning kan ske väldigt lätt, skulle få panik om inte preventionen sköts noga då när vi inte skaffar barn Jag är inte alls hysterisk med att allt helst ska ske på ett visst sätt eller vid en viss tidpunkt. Jag är lagom "hysterisk" = d.v.s. försiktig, eller rättare sagt medveten och ansvarstagande Och som sagt, går det inte så får det vara, så det tar vi som det kommer Men det som man kan göra något åt, tycker jag är viktigt att sköta på rätt sätt och målmedvetet, annars lurar man bara sig själv Så som jag skrivit i ett tidigare inlägg i den här diskussionen, så vet jag att det alltid är risk när man vill ha och försöker göra barn. Först kan det hända att befruktningen inte går så snabbt som man kanske hade hoppats på, sen kan det vara att någondera är fruktlös, och jag vet sedan många år att viriliteten inte direkt har någonting att göra med sannolikheten att kunna få barn. Sedan är själva graviditeten, om inte en direkt riskakt, så åtminstone en väldigt stor sak som behöver gå bra till och som också ibland kan gå galet av otaliga orsaker. Födseln och de första dagarna är så som vi alla har lärt oss redan som unga, en enorm kraftmätning och det kan uppstå komplikationer. De första månaderna kan en baby kan vara skör på ett eller annat sätt och motståndskraften kan vara låg, i.o.f.s. har Laura väldigt bra förutsättningar för amning, visste vi och har nu fått bekräftelse på. Och sedan är det ju helt självklart att man redan när man planerar att skaffa barn är medveten och åtminstone lite beredd, på att det kan hända att barnet som föds har något medfött besvär som är mer eller mindre omfattande och mer eller mindre sorglig

Hej!
Skrivet av Ante
Det intryck jag får från dina inlägg är att du tänker och analyserar allting väldigt mycket och väldigt noggrant. Men ibland kanske det istället är hjärtat och magen som ska styra. Att vara så analyserande som du är i denna fråga känns för mig lite konstigt. Längtar du efter fler barn eller inte? Vad säger ditt hjärta? Och vad säger Laura? Du pratar om att fundera klart innan du bestämmer dig och sedan prata med henne. Varför inte fundera tillsammans med henne?

Vi har ett barn. Själv nöjd, frugan vill 1 syskon

Hej Slotte!

Väga mina tankar mot viktigheten av ett till barn

för att förtydl. första meningen inlägget kl 12:53

hm...

svar och fler detaljer

att adoptera

hur mycket utbildning jag beh.& att kunna debatera

Kan ni inte vänta?

idén är inte helt dum, men kräver tankeomställning

mental beredskap, & många till detaljer om ekonomi

lönenivå: vad som är mycket pengar

OT men ändå (ang. lön, mm)

Jag...

Svar till: Ante och Monica D. ...

forts. svar till: Ante. Om våra liv innan

Lauras yrkesval: forts. svar till: Monica D

Laura fick igår vän som har ett barn i Sinis ålder

En liten sak bara...

det har vi tänkt på, men jag skrev inte om det

från sak till annan: behov att uppleva 1 till barn

he he

nej, men det är inte nå\'t självjklart förståss,

Hej!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information