Lite frågor till er ettbarnsföräldrar...

Lite frågor till er ettbarnsföräldrar...
Skrivet av	En blivande mamma
Hej! Jag väntar mitt första barn nu till sommaren. Jag är redan 35 år så min barnlängtan kom sent. Skulle kunnat väntat lite till men ville inte bli en allför gammal mamma. Min man är över 40 år och han har inte heller velat ha barn tidigare. Vi är rätt så inriktade på att detta kommer att bli vårt enda barn, eller rättare sagt han, jag är inte riktigt lika säker. Min osäkerhet beror inte på att jag själv önskar mig mer än ett barn utan på att det kanske skulle kunna vara kul för barnet med ett syskon. Har själv en syster som betyder enormt mycket för mig, och som jag känner att jag inte skulle kunna leva utan. Vet att jag inte måste bestämma mig ännu, mitt första barn är ju inte ens fött ännu, men det skulle ändå vara intressant att höra hur ni som är ettbarnsföräldrar ser på saken. Vilka är fördelarna respektive nackdelarna med att ha ett barn? Är intresserad av allas åsikter, både ni som själva valt att ha ett barn och ni som ej själva valt det.
Svar på tråden: Lite frågor till er ettbarnsföräldrar...

Jag kan inte ge dig för och nackdelar
Skrivet av daisy
eftersom jag aldrig har vägt dessa mot varandra. Med risk för att låta oartig nu så ser jag ingen mening med att göra det för att skaffa barn är ett beslut måste fattas i hjärtat, inte i hjärnan. En sak jag reagerade på när jag läste ditt inlägg var att du skrev: "Min osäkerhet beror inte på att jag själv önskar mig mer än ett barn utan på att det kanske skulle kunna vara kul för barnet med ett syskon." Tyvärr är det många som tänker så, att det andra barnet ska bli ett syskon, en lekkamrat, en kompis, till första barnet, men alla barn har rätt att vara önskade för sin egen skull. Jag tycker du ska njuta av din lilla bebis och av spädbarnstiden och av att vara mamma. Om det känns rätt att skaffa fler barn får tiden utvisa, och då är det något ni gör för att det känns rätt, inte för att ni planerar ett skaffa kompisar till det första barnet, det kan ni skaffa på ÖF eller i lekparken. Lycka till!

Ditt svar
Skrivet av Mamma med barntankar
gick rätt in i mitt hjärta - tack! Jag skrev förut idag ett långt inlägg på Syskonskap kring min tvekan om att skaffa ett barn till. Men nu vet jag, för det är framförallt mitt hjärta som vill ha ett barn till och inget annat. Tack igen. Ditt inlägg sa precis allt.


Va\' kul! Lycka till:) imt
Skrivet av daisy


Men usch då, det var ju inte...
Skrivet av En blivande mamma
...så jag menade. Om du kände mig så skulle du veta att man inte behöver säga till mig att fatta beslut med hjärtat, det gör jag alldeles för ofta ändå.....;-) och självklart så är det ju inte bara en lekkamrat till barnet jag är ute efter. Ärligt talat så har jag egentligen inte tänkt så mycket på det där med ett barn till utan tyckte mest att det var intressant att höra lite åsikter från er som vet. Mina ord och formuleringar behöver inte analyseras så noga. Mitt hjärta vet faktiskt inte riktigt vad det vill ännu och som jag skrev så är det ju inget jag egentligen behöver tänka på ännu. Just nu så säger mitt hjärta bara att det kan tänka sig vilket som, ett barn eller flera. Kanske ändrar mig när jag får barn - man vet ju inte, kanske känns det naturligt att få ett till eller så kanske man känner att det räcker med ett. Tyckte bara att det var roligt att veta hur ni upplever att ha ett barn. Men när jag tänker närmare på saken så kanske det var en dum fråga att ställa.

Inte alls, du missförstår mig
Skrivet av daisy
jag menade inte heller illa, jag förstod vad du menade med ditt inlägg och det var inte min avsikt att verka det låta som om du var dum eller korkad för att du ställde dessa frågor. Det är jag som ska be om ursäkt i så fall. Vad jag ville ha sagt var att jag aldrig tänkt på för och nackdelar för jag tror att när man fattar beslutet att skaffa ett barn till så finns det inga nackdelar, på samma sätt så tror jag att om man väljer att bara ha ett barn så finns det _bara_ fördelar med det beslutet också. Än en gång: jag ber om ursäkt om mitt förra inlägg verkade otrevligt.


Nejmen oj igen, ...
Skrivet av En blivande mamma
...jag tog inte illa vid mig av ditt svar. Ville bar klargöra hur jag känner och menar. Läste själv mitt inlägg igen och det där med att vilja GE barnet ett syskon inte var en särskilt lyckad formulering. Tyckte att ditt svar var bra. Och det där med dum fråga menade jag verkligen, det kanske var en dum fråga. Förstår att det är svårt att be någon annan att väga för och emot, det måste man nog göra själv. Du behöver verkligen inte be om ursäkt. Är glad att du tog dig tid att svara. Jag kommer säkerligen att tillhöra denna snackgrupp såsmåningom.... men väntar med att presentera mig närmare tills jag blivit mamma och enbarnsförälder.

Hihi:)
Skrivet av daisy
Det kan verkligen vara svårt att uttrycka sig på skriftspråk ibland:). Stanna gärna kvar - jag tror säkert att du får fler svar än mitt flummiga, ibland är det lite segt härinne, men sen brakar det loss igen! Och som sagt: välkommen hit!

Ta det som det kommer (långt)
Skrivet av Ulrikka
Det enda man med säkerhet kan säga om de kommande föräldraskapet är att det nästa aldrig blir som man kunde föreställa sig, så det går inte att ta strategiska beslut i förväg. Ni måste vänta och se hur er situation blir med det första barnet, hur ni känner er i föräldrarollen, hur ni reagerar på sömnlöshet och kaos. Kanske infinner sig snabbt en längtan efter ännu ett barn, kanske behöver ni tid att återhämta er mellan barnen eller kanske längtan efter nr 2 aldrig kommer (som i mitt fall) och ni är nöjda och glada med ert enda barn. Kan berätta dels om oss och dels om min väninna för att exemplifiera hur det kan bli. Både vi och våra vänner var helt inställda på att vi skulle ha flera barn innan vi blev föräldrar, åtminstone två. När vår son föddes hamnade vi i en otroligt pressande situation, med kolik, skrik, sömnlösa nätter och sjukdomar. När vår son var 7 månader hade jag inte sovit mer än 1 timme sammanhängande någon gång sedan han föddes. Under sitt andra levnadsår hade han svår astma med daglig medicinering och utflykter till akuten på nätterna. Eftersom vi under denna tid bodde utomlands hade vi ingen som kunde hjälpa oss. Det tog tills sonen var 4 år att någorlunda återhämta krafterna efter småbarnstiden, att ens kunna tänka tanken på ytterligare ett barn. Men vi känner oss dels ängsliga att försätta oss i samma situation igen, vi är inte så unga längre, och dels är vi otroligt nöjda med vårt lilla men harmoniska familjeliv och känner ingen längtan efter ytterligare ett barn. Måste nämna till det stackars barnets försvar att han nu kompenserat oss på alla sätt för de jobbiga starten genom att vara glad och snäll och underbar på alla sätt! Våra vänner fick också en liten son, och pratade tidigt om att skaffa nr. 2, de längtade verkligen. Det visade sig dock när babyn växte till sig att han inte riktigt är som andra. Har ett fasanfullt temprament, ingen självbevarelsedrift, kan inte tygla impulser och är otroligt hårdhänt mot andra barn. Det har betytt att föräldrarna har fått ständigt punktmarkera den här gossen. Han är nu 7 år och måste fortfarnde punktmarkeras för att inte skada sig själv och andra. De hoppades att detta skulle bli bättre när han mognade och ville vänta med syskon tills sonen var lite mindre krävande, det fanns ju inget utrymme för ett syskon som situationen var. När han var 6 insåg de att han kanske inte kommer att mogna ikapp andra barn och ska det bli något syskon måste de köra på. Nu finns en ettårig lillasyster, glad och go och helt normal vad man kan utröna. Jag tror de gjorde rätt som väntade, lillasystern hade de inte kunnat ägna så mycket tid när pojken var liten, det är också bra att de kunde lägga så mycket omsorger på pojken när han behövde det. Vad jag menar med dessa berättelser är bara att det sällan blir som man planerar, och att man helt enkelt får ta det som det kommer i livet. För närvarande skulle jag råda dig att helt gå upp i det barn du väntar och njuta av att bli mamma. Stort lycka till!


Tack för ditt svar!
Skrivet av En blivande mamma
Ja, det återstår att se hur man känner sig i föräldrarollen, det ska bli spännande. Bävar redan lite för de sömnlösa nätterna måste jag erkänna. Men jag har en underbar och stöttande man att dela ansvaret med i alla fall. Det där med att du känner att du tycker om ert harmoniska familjeliv som det är känner jag igen - det är därför vi inte velat skaffa barn förrän nu; för att vi har trivts så bra med att vara vi två. Det känns också lite läskigt faktiskt, att det förändras. Jag är liksom ingen typisk barnkär person heller som längtat sen dockstadiet och kastat mig över alla bebisar jag sett, som många verkar vara. Fram till 30-års åldern tänkte jag faktiskt inte ens skaffa barn och min man ville inte speciellt gärna ha några heller. Men där ändrade vi oss.... Så det var inget lättvindigt beslut direkt. Du har helt rätt i att vi får vänta och se. Jag har ju som sagt inte ens fått vårt första barn ännu. Tack för ditt långa svar, det var mycket intressant att läsa de två "berättelserna". Samtidigt var berättelse nr 2 en lite skrämmande påminnelse om att man faktiskt inte vet vem man har därinne men tryggt ändå att veta att man kommer att älska honom hur han än är...

Vill bara säga att...
Skrivet av Anna, Málaga
..inte alla väljer att bli ettbarnsföräldrar pga att barnet har varit jobbigt! :-) Det förstâr jag ju klart att du inte tror, men jag känner mig manad att ocksâ berätta lite efter Ulrikas inlägg: Jag hade en väldigt bra graviditet och förlossning, en baby som sov pâ nätterna (vaknade bara för att ammas), växte bra och aldrig var sjuk. Nu är han 3,5 och har en otrolig energi, vilket gör att man är ganska slut pâ kvällarna; men annars är han go, snäll, lydig, utvecklas bra och kan redan läsa och skriva, ger aldrig oss nâgra problem.... Men saken är den att vi inte alls känner nâgot behov av fler barn. Jag hade kunnat tänka mig att skaffa en till, just bara för att han ska "ha nâgon" när han blir stor, men när jag tänker efter är det ingen bra anledning. Mâste vi föräldrar planera in vâra barns vuxenliv ocksâ? Nej, jag tycker det är nog med att vi gör allt för att de ska fâ en bra uppväxt.

Tack för....
Skrivet av En blivande mamma
.... ditt svar. Tanken att barnet ska ha någon när han är vuxen finns hos mig också. Tänker att det vore lättare om han hade kusiner i alla fall men ingen av mina syskon har barn, trots att två är flera år äldre än jag (som är 35 år). På min mans sida är barnets kusiner redan tonåringar och bor dessutom utomlands. Så när vi dör kommer barnet att vara helt ensamt, dvs utan släktingar, och innan dess är barnet ensamt barn i släkten, vilket är lite trist det också. Men du har rätt i att man ju som föräldrar inte kan behöva planera barnets vuxenliv också. Dessutom så behöver ju inte alltid syskonkärleken infinna sig; jag har ju ingen kontakt med min egen bror.


..och lycka till! glömde jag ju /imt
Skrivet av Anna, Málaga
..

Tack! IMT
Skrivet av En blivande mamma
*******

det beror på
Skrivet av A-M
Jag skulle väl säga att vad man uppfattar som för- och nackdelar beror helt på hurdan man själv är som person och på hurdant barnet är som person. Det finns många barn som inte trivs ett dugg med sina syskon, och som känner sig ensamma trots att familjen är stor. Och många endabarn som har ett stort gäng kompisar. Föräldrar som tycker att det känns tomt utan minst fem ungar och föräldrar som inte fattar hur de nånsin skulle hinna med mer än ett barn. O.s.v. i alla varianter... Det här är en fråga som har lika många svar som svarare :-) Jag tycker väl, när jag jämför med min kompis som har fyra barn, att jag vill ha annat än bara barnskötsel i mitt liv. Bebisperioden är verkligen inte nån favort för mig. Själv har jag en bror som jag inte har nån stadig kontakt med, så jag är också ett exempel på att syskon inte alls alltid funkar med varann, och därför utgår jag inte heller automatiskt från att det första barnet vill ha/behöver syskon... Med ett barn måste man kanske engagera sig mer själv, som lekkompis t.ex., så det är möjligt att man har det lite "jobbigare" när man inte kan skicka ut ungarna för att leka med varann. Men om det är en för- eller nackdel beror ju helt på hur man själv ser saken. Och så är det ju med alla andra aspekter också. Tyvärr får man inget facit på alternativen på förhand...


Delar den erfarenheten.
Skrivet av En blivande mamma
Har också en bror som jag faktiskt lika gärna skulle kunna vara utan. Låter hemskt men så är det faktiskt. Varken min syster eller jag har någon kontakt med honom. Däremot är vi otroligt beroende av varandra. Talar ofta om hur tomt det hade varit helt utan syskon, dvs utan varandra. Så du har rätt i att man ju faktiskt inte vet hur det blir med syskonkärleken. Sen har man ju vänner som inte har några syskon alls och som tycker att det är jätteskönt att vara själva. Men Daisy har rätt i att man inte ska skaffa fler barn bara för att ge det första ett syskon eller en lekkamrat, ens egen vilja att ha fler barn måste ju finnas där. Vi får väl se hur det känns helt enkelt. Men det är ändå intressant att ta del av andras tankar och funderingar. Tack för ditt svar!

Är själv ensambarn
Skrivet av Fröken J
och har aldrig mått dåligt av det! Fördelarna som jag som ettbarnsförälder ser det är att man har all tid man vill ha för sitt barn, är en närvarande förälder som hinner och orkar engagera sig i sitt barn. Detta kan man säkert uppnå med flera barn också, men för oss så är det just tiden och orken som just nu är avgörande för att vi inte har mer än ett barn.

Ja, innan man har....
Skrivet av En blivande mamma
...barn så är det svårt att sätta sig in i hur det är, just vad gäller ork och tid. Dessutom hoppas jag att orka med annat också, tror att det skulle göra mig till en bättre förälder. Den biten kan nog vara svårare med fler barn. Tack för ditt svar.


Också endabarn...
Skrivet av Dupin
och med 1 härlig son på snart 5. Jag hade aldrig föreställt mig att ha en familj med fler barn än 1 eftersom jag var så van vid den konstellationen och trivdes bra med den! Sonen har alltid varit glad, skrattat mest och sovit bra på nätterna... Jag däremot fick en hemskt svår förlossningsdepression som tog mig 3,5 år att bli relativt frisk ifrån...Så jag blev lite lätt panikslagen när maken i början pratade om syskon.... Nu mår jag bra igen, och vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker - ser inte det som om jag vill "ge" Erik syskon, är heller inte helt främmande för att få en till bebis (även om jag inte heller är så mycket för bebisperioden...S), men jag är snart 37 och Erik tog det 6 år att "få till"... Vad jag skulle komma fram till är som alla andra - man kan aldrig veta i förväg hur någonting blir! Som nån sa - njut av ditt barn, och ta den tid ni behöver för att i lgn och ro finna er tillrätta i er nya situation. Sen märker ni nog vad ni vill! Lycka till!

Det har du rätt i...
Skrivet av En blivande mamma
..alltså att man inte vet hur någonting blir. Även om vi bestämmer oss för ett barn till så är det inte säkert att det kommer som ett brev på posten. Hade faktiskt ett missfall för ett år sedan, vilket var tungt. Och det blir ju svårare med åren att bli med barn för många. Känner nog inte heller för att skaffa ett till barn för tätt inpå det andra, dvs om vi nu ska ha fler. Det låter jättetungt med din förlossningsdepression som varade så länge. Förstår att det kan skrämma dig med ett till barn, även om det inte behöver bli likadant den här gången. Tar till mig det sista rådet igen; att njuta av det barn man får och finna sig till rätta i den nya situation det är att bli förälder. Tack så jättemycket fö ditt svar och lycka till, hur ni nu än väljer att göra, skaffa ett till barn eller inte.

Lite frågor till er ettbarnsföräldrar...

Jag kan inte ge dig för och nackdelar

Ditt svar

Va\' kul! Lycka till:) imt

Men usch då, det var ju inte...

Inte alls, du missförstår mig

Nejmen oj igen, ...

Hihi:)

Ta det som det kommer (långt)

Tack för ditt svar!

Vill bara säga att...

Tack för....

..och lycka till! glömde jag ju /imt

Tack! IMT

det beror på

Delar den erfarenheten.

Är själv ensambarn

Ja, innan man har....

Också endabarn...

Det har du rätt i...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information