Ungdomshem!

Ungdomshem!
Skrivet av	Emma
Som nyfyllda 14aring hamnade jag hos en fosterfamilj pga av att jag och min mamma inte kom everens. Jag var ute o sop, jag rokte hade sex mm... Jag hade en valdig otur och hamnade hos en familj som inte brydde sig om mig utan om pengarna de fick for mig. Jag fortsatte som jag hade gjort innan. Jag drack annu mer rokte hemma hos familjen provade droger och traffade en kill som var 21 ar! Jag rymde gick inte till skolan osv. De trottnade till slut pa mig och jag hamnad pa ungdomshem. Nu efterat sa kna jag saga att det var det bast som hant mig. Men medans jag bodde dar sa var forsta aret det varsta i mit liv tyckte jag. Eftersom att jag inte fick traffa pojkvannen osv. Jag bodde dar i 3ar! Mitt liv vande till det batre, eftersom att jag aldrig fick chanden att supa prova droger osv. Det var alltid en vuxen omkring mig tills de litade pa mig tillrakligt sa att jag kunde ga ut sjalv. Sedan fick jag borja skolan igen lite forsiktigt. Personalen var helt underbara. Istallet for att vara foraldrar var det som min allra basta kompiar. De lyssnade o brydde sig. Jag fick gora saker som jag aldrig fick gora. Eftersom att min mamma var ensamstaende och vi inte var nagon riktig familj. Vi akte pa skidsemster solsemster, utflykter akte skidor varje vecka pa vintrn och akte o badade nastan varje dag unde sommalovet. En personal hade motorcykel och jag fick ofta folja med honom pa en tur! Han hamtade mig pa Hojen i kyrkan nar jag gick u 9;an! De var dar i kyrkan ed oss och firade! Dagen jag flyttade darifran sa grat jag! Jag har aldrig haft manniskor som brytt sig om mig sa som de gjorde! Och jag ha fortfarande, tre ar efterat kontakt med personalen pa hemmet. Om erat barn ha problem tveka inte ta kontakt med socialen! Det kan vara en frivillig placering dar du bestammer hur lange de ska vara dar. Du kan ta hem dom nar du vill eller sa blir det tvangspacering om erat barn verkligen inte vill aka. Utan Jarvso Ungdomshem hade jag aldrig varit den jag ar idag! Sommmaren efter att jag blev itskriven, strax inna jag fyllde 18 akte jag till England som aupar. Nu bor jag har permanent har ett valbetalt jobb! Bor i villa ar VERKLIGEN LYCKLIG inombords. Jag har sambo och nu ska vi ha varat forsta barn! Jag har allt detta och jag ar bara 20 ar! Ditt barn kan ha allt jag har. Framfor allt vara lyckligt och tryggt i sigsjalvt. Ett stort tack till personalen pa Jarvso Undomhem i Halsingland!! De tar in ungdommar fran 11ars alder tom 21ar!
Svar på tråden: Ungdomshem!

Lycka till
Skrivet av sanna
jag är just nu orolig för min sambos 16 åring som har det svårt med sin mamma och vill flytta och vi har noll koll (vi bor långt ifrån henne) hur hon lever sitt liv. Jag och min sambo, hennes pappa, vill att hon ska flytta till oss men hon är så beroende av sina kompisar o sin kille (som är flera år äldre än henne själv). Vi är oroliga och vill "sätta regler" för att skydda henne. Vad tycker du som är yngre men ändå erfaren utifrån ditt eget liv + att du ska bli mamma?

Det beror
Skrivet av Alyssa v.14
pa varfor hon vill flytta. Om det verkligen ar jobbigt eller om hon bara inte far gora som hon vill. Fast det resulterar ju sa klart i att det blir omojligt att bo hemma av allt brak. HUr lange har hon varit tillsammans med killen? Jag hade varit med min kille i 1ar nar jag tvingades flytta ifran honom och det tog max en manad innan jag kom pa att det inte var riktigt karlek och jag hade glomt honom. Du kan ju inte tvinga henne att flytta men lat henne veta att ni alltid ar dar for henner nar on behover det. Lyssna pa henne o prata. Forsok att vara mer som en kompis an en foralder det funkar battre! Att jag ska bli mamma snart ar kul! Det var inte alls planerat jag o killen skulle spara pengar for att aka till Boston. Men sa fick jag detta jobbet och sa fick jag reda pa att jag var gravid! Men jag ar glad! LAngtar verkligen till bebisen kommer. Med min erfarenhet i livet kanner jag att jag ar "aldre" an andra gamnariga. Jag var tvungen att vaxa upp forare an andra barn. Sa jag ar redo.


Lycka till!
Skrivet av sanna
Hon vill flytta av flera skäl tror jag. Vill inte acceptera regler, vill inte bo utanför stan, känner inte en närhet/ömhet från mamman etc... Hon har varit tillsammans med sina killar i 1-7 mån ungefär. Hon hittar snabbt en ny om en tidigare försvinner. Jag har aldrig försökt vara hennes förälder... hoppas kunna vara en vuxen som hon kan känna förtroende och trygghet hos. Men det är svårt att vända en skuta som har gått på samma spår i många år... Grattis till det blivande föräldraskapet... det är en härlig, härlig tid ni har framför er. Ibland svårt men mystiskt märkligt underbar... att få följa sina barns utveckling. Kram

Ibland går det bra, ibland inte
Skrivet av kifti
Vad jag blir glad som läser din beskrivning! Det är så skönt när samhällets insatser lyckas ordna det för någon - för det är inte alltid det är så. Själv är jag så bittert besviken på socialen som vi i god tro kontaktade för en frivillig placering, vilken resulterade i att familjen idag är helt splittrad. Så trots den underbara solskenshistorien, skulle jag rekommendera alla att tveka in i det sista med att ta kontakt med socialen. Det kan fungera bra - men vi är inte de enda som råkat ut för en katastrof. Om man får hjälp eller om man får stjälp tycks bero på tur mer än något annat. När man en gång blivit ett ärende, har socialsekreterare en makt som jag aldrig kunde ana. Och då handlar det om att ha turen att träffa en vettig en, för alla lagar och reglementen till trots blir det han eller hon som i praktiken kan hitta på vad som helst och bestämma över vad som händer med er familj.

hej
Skrivet av R
jag har också bott på järvsö!När bodde du där?Jag bodde där mellan 95-98!Hör gärna av dej till mej...

Ungdomshem!

Lycka till

Det beror

Lycka till!

Ibland går det bra, ibland inte

hej

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information