Min 11-åring skär sig!

Min 11-åring skär sig!
Skrivet av	lablover
Hej Hon började med det i vintras, inte så mycket, med en sax. Har varit på BUP, för detta, vilket var helt värdelöst. Men M. var inte heller riktigt ärlig mot psykologen. Det händ en eller två gånger. Nu har det hänt igen, efter att M. bråkat med sin pappa. M. ville inte berätta det först, utan hon sa att hon rivit sig på en rosenbuske. Jag fick pressa det ur henne, men hon vägrar säga med vad hon skar sig. Denna gången var det några rispor på kinden, och sen hela vägen uppifrån och ner på yttersidan av armen. Hon gör det inte som självmordsförsök, utan som en ångestlindrare. Nån som har erfarenhet av detta? Råd och tips?
Svar på tråden: Min 11-åring skär sig!

Vår dotter
Skrivet av Päronet
gjorde likadant. Skar sig på armarna i 12-13 årsåldern. I början sa hon att gjort illa sig. Hon gick ofta med långärmat. Vi var också på BUP men det var inget bra alls. Men vi pratade mycket om varför hon skar sig. I början ville hon inte prata alls hon blev bara arg. Men vi fortsatte att prata om att vi inte ville att hon skulle skära sig utan prata med oss i stället. Så småningom så började hon prata. Men det enda vi fått veta är att hon gjorde det när hon mådde dåligt, det lindrade ångesten. Efter detta började hon röka i stället när hon mådde dåligt. I dag är hon 16 år och skär sig inte, röker inte men hon har väldigt fula ärr på armarna som hon är ledsen över. Hon mår fortfarande dåligt ibland men då pratar vi med varandra. Så fortsätt att prata med henne, kanske finns det ngn kurator på skolan hon har förtroende för, eller någon annan. Hur har hon det i skolan? Vet de om problemet?Ett tips jag kan ge om det är jobbigt att prata är att skriva brev till henne. Ibland är det lättare att uttrycka sig på papper. Vår dotter hade det väldigt jobbigt i de här åren där detta att hon skar sig var en del i det hela.

Jag vet inte riktigt...
Skrivet av Tigermamman
vad den exakt rätta vägen är för din dotter, men om BUP inte känns tillräckligt så försök med ditt lokala barnpsyk. Att flickor skär sig är ett ökande problem idag i Sverige. Det är ett sätt att döva själslig smärta och det måste tas på största allvar. Så även om hon inte var helt ärlig med BUP så misströsta inte, tillit tar tid att bygga upp och BUP är inga trollkarlar som kan fixa saker efter bara ett par samtal. Och du fortsätt att lyssna på din dotter och tala med henne. Lycka till.


Tack för alla svar!
Skrivet av lablover
Ska fortsätta prata och prata med henne. Vi har en återbesökstid på bup i höst. Det här med att skriva lappar var en bra idé.

Hur hantera
Skrivet av Idag utan nick
sina känslor när det gått så fel tidigare? Nej hon vill inte ta livet av sig med hjälp av en sax (även om jag inte skulle förvånas om hon har funderat på varför hon lever). Att skada sig själv är utifrån min egen erfarenhet ett sätt att känna i vart fall något. Om man inte hanterar eller får utlopp för sina känslor eller blir accepterad fullt ut - som en person med starka känslor (känslor obekväma för andra - för att inte tala om för sig själv) så blir självskärande/stickande/brännade mm ett sätt att ivart fall hantera den känslan. Konstigt nog är smärtan befriande - den tar bort smärtan från den där känslan som inte fått ta plats eller inte hittar ut. Jag känner inte att jag kan säga så mycket mer därför att det som du inte tror att vi andra orkar läsa är en förutsättning för att kunna vara mer precis i svaret. Jag väljer av ren feghet att vara annonym därför att jag själv inte är klar med det jag gjort med mig själv tidigare i mitt liv. Jag är dock inte en tjej utan en idag vuxen man. Jag kan inte annat än förfasas över det som sas på radio idag av någon kvinna som uttlade sig om att och varför barn begick våld emot sig själva. Hon var så fel ute!!!!!

Min 11-åring skär sig!

Vår dotter

Jag vet inte riktigt...

Tack för alla svar!

Hur hantera

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information