Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Drogmissbrukande barn

Skrivet av Pia
Hej! Hittar inte riktigt var jag ska skriva om min missbrukande (f.d. missbruk?) dotter. Hon är nu 22 år och flippar ur hela tiden, känns det som. Hon var ett år på behandlinghem för 2 år sedan. Har återfallit flera ggr sedan dess. Hon har själv begärt hjälp på beroendecentrum här där vi bor och för någon månad sedan tyckte dom att hon kunde klara sig själv och det känndes såååå skönt! Men men... Så fort det känns bra så faller allt igen, ;( Självklart svarar hon inte på om hon börjat missbruka igen (främst hasch), så jag VET ju inte, men man kan ju märka... Hon har varit sjukskriven över ett år nu, för ångest och så, men hon VILL nog inte jobba heller, verkar det som. Skyller på allt möjligt, har aldrig några pengar, jag måste skjuta till flera hundra varje månad, kan inte låta bli, fast jag försöker, Fy fanken, vad det är jobbigt!!! Vad ska man göra???!!
Svar på tråden: Drogmissbrukande barn

Hej Pia

Skrivet av  Mamma P
Har inget svar på drogproblemen, eftersom jag inte har någon erfarenhet av det alls, men ångest vet jag en del om.
Det finns en ideell organisation med rikstäckande verksamhet där man är bra på ångest (Svenska ångestsyndromsällskapet). Gå gärna in på deras hemsida och titta.

www.angestsyndrom.com

En arbetskamrat har fått fantastisk hjälp i form av "terapilektioner" där man bearbetar svåra situationer, dvs situationer där man känner stark ångest. Efter avslutad "kurs" bjöd hon in en av sina lärare till ett föredrag på vårt jobb. Ett av de intressantaste föredrag jag varit på, faktiskt. Att ångest kan förstöra ens vardag så totalt, hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Och att det är så vanligt med t ex social fobi, som är en slags ångest, (man klarar inte att vara med människor som eventuellt kan förvänta sig att man ska prata eller svara på frågor, t ex vänner, arbetskamrater, familj. Min systerson är en typisk sådan, är mest i källaren i sitt rum, hatar uppmärksamhet, vill inte att man sjunger och uppvaktar honom, går hellre till kompisar än tar hem dem, för då kan man avvika när det blir jobbigt. Gillar inte familjemiddagar, och om han måste är han urjobbig, provokativ, tjurig.)
Kanske det är ångesten som gör att hon tar droger för att lugna ner sig? och inte kan ta i tu med att söka jobb.
Jag hoppas innerligt att det ordnar upp sig för er. Har själv barn i samma ålder, en som gör allt rätt, och en som inte vill något alls (inte ångest bara en stor bohem).


Lycka till!

 

hej Mamma P

Skrivet av  Pia
Tack för ditt svar! Vi har varit på landet, så därför har jag inte kunnat svara tidigare.

Ska gå in på sidan du tipsade om och se vad jag kan göra. Tyvärr har hon ingen dator, men jag kan kanske skriva ut sidorna eller tipsa henne ändå!

Tack o kram
 

Hej Pia

Skrivet av  Mamma P
Jag hoppas verkligen att ni får hjälp. När vi hade föredraget på jobbet ingick även att min arbetskamrat skulle berätta inför oss (100 personer) om hur hon hade haft det, och hur det kändes idag. Hon hade även tagit med sig en klasskamrat från ångestkursen, en kille som fått problem redan i tonåren, och som fått 15 år av sitt liv förstört p g a ångest. Båda stod bakom podiet och berättade att deras knän skakade, de var snustorra i munnen,men att de trodde att de skulle klara sin del av föredraget till åtminstone 75 % (de klarade det till 150%, vi var helt tagna efteråt). De berättade med enorm humor om alla galna situationer de hamnat i innan och under utbildningen, hur de i grupp peppat varandra att göra saker som var jobbiga (bl a en sjuksköterska som plötsligt fått sprutfobi....), och sakta sakta kommit igenom det. Min kollega jobbar idag (inte heltid, men med samma jobb hon hade innan) och grabben, som varit sjukskriven och missat hela gymnasiet, och allt efter det med, gick nu på komvux, hade en ganska avancerad utbildning som mål. Från att inte ha kunnat lämna lägenheten i flera år.....
 

Angående drogmissbruk...

Skrivet av  Kimen
Oj, känns lite svårt att ge råd och så till någon anhörig. Har själv varit missbrukare, men varit ren i runt 2 år nu.

Jag "gick aldrig" på hasch, utan drogen för mej var amfetamin. Räddninge för mej var att jag åkte in på Hassela. (Det som ligger i Hassela. Hassela-kollektiv finns på några andra ställen också i Sverige, och sen finns det ett i Italien och Australien)

Hassela var verkligen ett underbart ställe, även om man mest varje dag ville därifrån. Orkar inte gå in på hur tiden där var, men den hjälpte mej verkligen! Och efter att jag kom ut därifrån så har dom verkligen följt upp!

Det var meningen att jag skulle vara där några år, men jag kom ut efter redan 16 veckor, av lite olika anledningar.

I vanliga fall så kommer man in på inslussen, och är där i runt 16 veckor. Sen flyttar man ner på stora kollektivet och bor där i något år, för att sedan flytta till en utsluss långt ifrån där man kommer ifrån. (För att inte falla tillbaka i gängen)

Som synd är så är Hassela för ungdomar mellan 16-20 år, men det kanske finns något liknande ställe där dom över 20 får bo.

Gå in på www.hassela.se och läs lite mer om Hassela Solidaritet.

Lycka till med din dotter!
 

Artiklar från Familjeliv