14-år och förhäxad av flickvännen (långt)

14-år och förhäxad av flickvännen (långt)
Skrivet av	Förtvivlad tonårsmamma
Hej! Jag är mamma till en 14-åring som fram till i november förra året var en helt vanlig kille, intresserad av idrott och data.Han hade kompisar och var även populär hos tjejer, han ser bra ut och är trevlig. I sjuan sökte han och kom in i en klass med inriktning på idrott bland många sökande. Han var jätteglad för det. I november förändrades allt. Han började vara tillsammans med en tjej som han blev helt "förhäxad" av, hon är helt klart hans första "riktiga" kärlek. Detta hände: Han slutade upp med all idrott på fritiden och umgicks i princip enbart med henne. Han började röka, men har nu slutat, men snusar, dock i väldigt liten omfattning. Hon röker sedan hon var 12 år, men försöker tydligen sluta. Hon skolkar och hon ligger på IG nivå i alla ämnen. Nu vill min son sluta i sin klass flytta till hennes för att hjälpa henne med läxorna. Vissa tecken tydde på att de inlett ett sexuellt förhållande vilket de erkände. Då var han 13,5 år och hon 14 år. Jag tror att hon är relativt sexuellt avancerad, hon har fått sova hos killar från det hon var 12. I och för sig behöver det inte betyda att man måste ligga med varandra men jag har känlan av att hon trollbundit min son bl a genom sex. Hans rum ser ut som ett bombnedslag med skräp och skitiga kläder överallt och hon har lämnat underkläder mm i en av hans lådor. Hennes rum ser tydligen likadant ut enligt hennes föräldrar och av vad jag hört från bekanta så ser tonårsrum ut på det viset. Hennes föräldrar är skilda men båda verkar intresserade av hur det går för henne i skolan och har pratat med henne att hon måste skärpa sig. Jag är givetvis rädd att min son ska påverkas av hur hon sköter skolan och har lovat att hjälpa till och förhöra båda på läxorna. Tillsammans med hennes föräldrar har vi bestämt tider för när dom ska vara hemma, 10.00 på vardagar och 12.00 på fredagar och lördagar. Dom får sova över hos varandra fredagar och lördagar. Jag var inte pigg på det, men vad gäller sex så kan dom ju lika gärna ligga med varandra på eftermiddagarna när ingen annan är hemma. Jag och min son bråkar jättemycket. Jag tycker att han åtminstonde ska ta ner smutstvätt och porslin och dylikt från rummet. Han ska absolut hålla tiderna, vilket hennes föräldrar inte är så noga med. Vill han inte gå kvar i nuvarande klass måste vi väl gå med på att han flyttar till annan klass, men vi har sagt nej till att han flyttar till hennes klass. Enda gångerna han pratar med trevlig röst till oss föräldrar är när han behöver pengar. Han skriker att han avskyr mig och bara längtar till han kan flytta. I somras när vi var på landet och han inte kunde träffa flickvännen blev han dock sitt vanliga trevliga jag. Vi lät henne komma till landet en vecka och då kom hans otrevliga sidor fram igen. Frågor: Hur kan vi få honom att inse att hans nuvarande klass är bäst för honom? (Tror vi i alla fall. Men han umgås inte med någon i klassen) Ska han få börja i hennes klass? Vi har försökt påpeka att det ju faktiskt kan ta slut mellan dom men det händelseförloppet existerar inte i deras värld. Dom jämnställer sitt förhllande med vårt äktenskap. Jag tycker att det är jättesvårt att acceptera att han har ett sexliv, men det är ju inget vi kan förbjuda.Har vi gjort fel vad gäller att dom får sova över hos varandra? Jag tyckte det var svårt att neka då flickvännens föräldrar inte hade något mot det. Ska man stå ut med snäsiga svar och att bli praktiskt taget utslängd ur hans rum? Flickvännen är i grund och botten en rar tjej men hennes föräldrar är väl lite slappa och vi har olika uppfattningar om ex. alkohol. Gör dom en drink till sig kan dom göra en svag drink till henne, en 14-åring!!! Vi anser att ungdomar inte ska få alkohol hemma. Känner ibland att jag skulle behöva prata med en person som har erfarenhet av tonårsproblem. Har någon ett tips. Vi vill ju göra allt för att det ska gå bra för vår son i skolan och att han ska ha en lycklig uppväxt. Nu säger han att jag förstör hans liv med mina regler och sätt att vara. Hans pappa är mycket ute och reser så det är oftast jag som ensam får ta alla drabbningar. Vad gör vi som är rätt, vad är fel?
Svar på tråden: 14-år och förhäxad av flickvännen (långt)

Det är svårt
Skrivet av Päronet
det här. Men har ni gjort honom uppmärksam på att han är annorlunda när han är med henne? Snäsig etc. Men det här att ni förstör hans liv, det ingår i "paketet" i det här läget liksom. Visst det är inte kul att höra men det går över. Han är nog själv lite förvirrad, vet nog kanske inte hur han ska förhålla sig till det hela. Men det går över. En sak är viktig att komma ihåg. Ni som föräldrar har ett vuxenansvar här. En 14-åring vet inte alltid vad som är bäst för dem. T ex när det gäller skolan, försök övertala honom att gå kvar. Man behöver inte umgås med sina klasskamrater, men det är klart om han inte vill gå i en klass med idrottsinriktning, kanske han ska byta men inte till hennes klass. Han kan hjälpa henne med skolarbete ändå. Sexlivet kan ni inte göra något åt är helt rätt. Det enda är väl att prata om kondomer och att han inte gör något som han inte vill. Det är bra att ni pratar med flickans föräldrar och pratar ihop er om tider etc. Det som får mig att gå "i taket" är att de bjuder sin dotter på sprit. Bjuder de er son också? Det blev ett litet förvirrat inlägg men hoppas du förstår vad jag menar.

din son kan säkert välja själv?
Skrivet av En annan mamma
Jag vet inte var jag ska börja. Reagerade på så mycket i ditt inlägg. Att upptäcka livet som tonårsförälder är svårt. När ens barn inte vill vara barn, när han vill bli sin egen och frigöra sig, vara på ett annat sätt än vad som rekommenderas av "stoffiler", hitta sin egen väg. När ens barn inte vill behöva en som förälder, när de vill binda upp sig vid andra människor som de vill välja själv. När de plötsligt förändras och lämnar tidigare intressen för att hitta nya...eller inga alls. Det är klart att det känns! Sen hör det till vår uppgift som föräldrar att fortsätta visa vägen, sätta gränser, ha regler...även om de inte alltid följs eller respekteras. Det är viktigt att inte fördöma de människor som tonåringen väljer ut. Och att någon annan ond kraft sstår för de sidor som oroar er hos er son. Ge honom respekt och se de som hans egna sidor, se hela honom med både hans goda och mindre goda sidor. Att beskriva honom som trollbunden av flickvännen....nä, det låter rätt kränkande av såväl er son som den tjej han valt ut att tycka om. Däremot att det kan kännas så i hjärtat då man vill bevara sitt kära barn som oskuldsfullt och naivt och att faran kommer utifrån - så är vi väl funtade vi människor. Känslan är inte alls konstig...men i mötet med er son är det nog läge att inte ge uttryck för dem. Gå i samma klass som flickvännen? Nej, där kan jag inte annat än hålla med! Trots ett seriöst förhållande är det inte läge att knyta upp varandra överallt. Det är en bråkdel av oss vuxna som klarar av att arbeta på samma arbetsplats som vår make/maka. Stå på er och ta ett tydligt beslut. Er son behöver inte hålla med, han behöver veta vad som gäller. Ni vet ju att beslutet är det bästa för honom? Att sova tillsammans. Ja, där är ni insiktsfulla...det behövs ju inte natt och säng för sex. Men visst ger det en viss frihet att få vara ifred nattetid i en säng och kanske i minimala kläder. Men so what? Sex är svårt att förhindra, och om de har sex hjälp din son med preventivmedel. (utan att genera honom - det är ju rätt intimt, privat..). "trollbundit din son med sex"??? Jag ska nog inte kommentera det alls, kan bara be dig läsa citat några gånger och fundera på din syn på din son. Låter kalas att ni har kontakt med hennes förädlrar och försöker göra upp gemensamma regler. Det viktiga för er blir att se dem som regler som ni antagit istälelt för resignerat för. Det ger mer stuns. Det där med att han förändras i hennes närvaro - ett tips är att inte lägga för mycket krut i det. Det ÄR en tonåring ni har, en kille som verkar vilja stå på sina egna ben och tonåringar har ibland stunder när de inte vill vara så himla stora, när det känns som att de söker sig tillbaka....Och de kommer tillbaka på allvar när de frigjort sig tillräckligt för att inte risker bli "barn" igen. Vill skicka er styrkekramar och uppmuntran att stå kvar vid de förväntningar på respekt och juste kommunikation, gott uppförande, innetider osv. Äveen om reglerna inte alltid uppskattas så behövs de. Och vem om inte vi ska visa den goda vägen för våra barn...men de måste få respekt för sina val... Lycka till och kom ihåg - tonårstiden är lång men inte evig...det kommer en tid även därefter...tonårstiden är även vår tid för förändring då vi ska vänja oss av med våra barn för att kunna möta dem som vuxna. Kram till dig.


välja själv
Skrivet av Sinni
Jag är inte så säker på att en 14-åring alltid kan välja själv. För mig låter det mer av en beroenderelation än en ren kärleksrelation. Visserligen är det oftast tjejer som drabbas av dem (och som till exempel genom beroendet kommer in i misshandelsrelationer, som de inte kan ta sig ur, jovisst, det förekommer bland tonårstjejer också, tonårsförälskelser är inte alltid så oskyldiga som man vill tro), men det kan ju hända en kille också. Jag vet att jag svartmålar, men skulle Förtvivlad tonårsmamma prata om en annan sorts beroenderelation, om det till exempel skulle vara droger med i bilden, då skulle väl dina tongångar vara lite annorlunda och utgångspunkten inte att killen kan välja själv. Det här är en annan sorts beroende. Med liknande drag, som till exempel att man tappar intresset för allt utanför, vilket betyder både att man tappar en hel del av möjligheterna i sina ungdomsår och att det blir svårt att komma loss, eftersom det snart inte finns så många andra livsområden att gå till om man skulle fundera på det. En 14-åring är, trots att han är på väg att bli vuxen, fortfarande framför allt sina föräldrars barn och inte sin flickväns "make", vilket sonen här verkar tro. Och då får man ta anklagelserna att man förstör ungens tonårstid - själv tycks han ju vilja hoppa över den och bli en stadgad partner med en gång. Jag tror att man i möjligaste mån får försöka sätta gränser som gör detta förhållande likt andra tonårsförälskelser - till exempel att ungdomarna måste kunna vara ifrån varandra emellanåt också och göra saker var för sig, för det gör andra tonåringar, fast de har stadigt sällskap. Och man flyttar inte till sin älskades klass (man flyttar ju inte till sin makas arbetsplats heller, bara för att man hör ihop). Jag vet inte var man kan hitta hjälp. Ungdomsmottagningen på orten, kanske? Skolkuratorn (fast dem har jag själv dåliga erfarenheter av)? Det kan vara knepigt, för det är viktigt att man hittar en människa som faktiskt förstår att det här är ett verkligt problem - det finns många proffs som har En annan mammas syn och att prata med en sådan bara förvärrar det hela. Men nog är det bra om man hittar draghjälp av någon annan vuxen som kan prata ungdomarnas språk, som har träffat många förälskade tonåringar och som kan förklara för det unga paret var dom går över gränsen för det rimliga.

skillnad på att välja och besluta
Skrivet av En annan mamma
och där är det föräldern som beslutar. Tveklöst. Det måste jag bara förtydliga. När jag skriver om "val" då menar jag det som sker inombords. Att tonåringen får välja vem han/hon förälskar sig i är inte detsamma att föräldern ska behöva tillåta honom/henne att umgås med förälskelsen om föräldern bedömer det vara klart olämpligt. Det är vårt ansvar att fatta sådana beslut när det behövs. Men respekten för känslan - det är den jag är ute efter. Att byta ett "beroende" (till förälder) till ett annat (till flickvän) är knappast av godo (de flesta av oss önskar väl att våra barn ska bli självständiga)- men vägen ut är inte att föräldern och flickvännen börjar konkurerrera och strida mot varandra som om den det handlar om vore helt inkapabel. Att bli respekterad är ett sätt att lära sig respekt. MEN självklart ska ungar inte ges frihet att ohindrat göra sig illa. Men för att nå hjärtat och barnets/ungdomens innersta - då måste man respektera känslan även om man beslutar annorlunda. Att förminska sitt barn till att tro att det är trollbundet eller dylikt ger barnet knappast större tillförsikt att tro sig klara egna val - alterantivet blir att vara beroende/trollbunden av någon - sin flickvän/pojkvän eller förälder. Visst ska vi föräldar hjälpa våra tonåringar att landa med fötterna på jorden - men vi får inte glömma att tonårstiden är en omvälvande tid där allt är enormt stort - förälskelser, uppbrott, revolter, det svarta väldigt svart och det vita vitt osv. När vi blir äldre får det mesta mer nyanser, gråtonerna blir synliga - tonåringarna måste igenom sin tid av skarpa kontraster för att så småningom bli vuxna när tiden är inne för det. Och som slutknorr - det ÄR skillnad på droger och överdrivna tonårsromanser. Visserligen kan båda göra illa - men skillnaden är ändå uppenbar.

Min erfarenhet av
Skrivet av Päronet
tonårsförsälskelser är det går över. Besattheten eller trollbindningen eller vad man ska kalla det. Men jag håller med dig, man måste godkänna sina barns val. Det får inte bli någon konkurrens mellan föräldrar och flickvän/pojkvän. Var själv 14 år när jag träffade min man och jag har tänkt mycket på detta. Våra föräldrar var helt underbara, vi fick träffas hur mycket vi ville, han fick följa med till vår sommarstuga och vice versa. Min mamma var lite gammaldags så vi fick inte sova i samma rum. Det fick vi vänta med till vi var 15 år ungefär. Mina egna barn har jag försökt gjort likadant med. Inte lagt mig i så mycket bara hört mig för om de mår bra. Jag menar att jag inte lagt mig i förhållandet alltså


vi är ju överens i stort
Skrivet av Sinni
med att det är föräldrarna som ska se till att ungdomen inte skadar sig med sina beroenden (om man tycker att droger är ett dåligt exempel, så kanske man kan tänka på ungdomar som fastnar i sekter och andra hjärtvättsrörelser i stället, det beroendet är mer av samma psykiska sort som destruktiva relationer). Det som du och sedan jag reagerade på var väl begreppet trollbunden. För mig är det ett jättebra ord för att beskriva vad det handlar om, när det gäller skillnaden mellan en tonårsförälskelse och ett sånt här skadligt förhållande, jag begrep direkt vad Förtvivlad tonårsmamma menade (eftersom jag själv sett detta). Om man sedan ska använda ordet direkt i samtal med tonåringen är ju en annan sak. Jag tycker också att man ska låta bli att lägga sig i ungdomars förälskelser och förhållanden, så länge som de mår bra. Men vad jag förstod så var det inte så i det här fallet. Och visst går förälskelser över - men den här sorten kan vara särskilt seglivade, just på grund av att man sagt nej till andra livsområden och inte har något annat att gå till till sist.

skolan
Skrivet av Marie
Kan du inte själv ta kontakt med rektorn och framlägga varför du tycker det skulle vara olyckligt om han fick byta klass. Så kanske rektorn ger honom beskedet att han inte får byta klass, jag menar hur skulle det se ut om elever börjar byta klass för att de råkar inleda förhållande med andra elever. En sån skola skulle ju inte funka i längden. Han måste ju skilja på skolgång och privatlivet. Så länge han bor hemma och åtnjuter rum, mat, tvättning, osv så gäller ju dina regler även om de är obekväma. Tids nog så flyttar han väl, så får han väl se att det inte är så enkelt. Försök få till snack med honom när flickvännen inte är i närheten. Du bör nog ha fadern delaktig i detta snack. Regler finns överallt i livet även inom husets väggar.

Bra idé
Skrivet av Förtvivlad (tacksam) tonårsmamma
Hej! Ja, det är ju en bra idé att kontakta rektorn. Men vad jag oroar mig för det är att sonen gör allvar av sina hotelser att om vi inte låter honom byta klass så kommer han att börja skolka och då blir han utkastad ur klassen. Vi har lovat honom att om han senare i höst absolut vill sluta för att han inte trivs så får han göra det, men inte till hennes klass och det är dit han vill. Vi hoppas givetvis att han ska inse att han har det bra i klassen och kanske börja umgås med några klasskompisar. Nästa vecka ska dom ut på lägerskola under några dagar och det verkar som att han ser fram emot det. Hans lärare har sagt att nu i 8:an så brukar eleverna lugna ner sig, jag hoppas att han har rätt.


Försök
Skrivet av Marie
jag tror det kan vara viktigt att ni har samtal med läraren och rektorn. Sen att ni försöker få sonen att förstå att det finns nåt viktigt som kommer om 1 år och det är att ta ställning till vad han ska gå för utbildning i gymnasiet. Och om han ska kunna komma in på det han är intresserad av så kanske det kräver vissa betyg. Det kanske kan få honom motiverad att bli engagerad i skolarbetet igen. I annat fall blir han kanske en "loser" som får harva på IV 1 år när kompisarna går sina program för att han måste läsa upp betyg som gått om intet för att han skolkat i 8:an! I annat fall om han hotar får ni väl dra in barnbidraget om han får det alltihop och ge honom 100 kr i månaden. Sen får han väl skaffa ett jobb om han vill ha mer....Ekonomiska sanktioner har jag kommit fram till, det är det som ungdomarna svarar bäst emot.Ett bra styrmedel som man kan ta till.

Har försökt med att dra in månadspeng
Skrivet av Förtvivlad tonårsmamma
Hej! Vi har pratat med klassföreståndaren som sagt att vi med alla medel bör försöka ha honom kvar i idrottsklass, det kommer att vara kaos i vissa andra klasser i höst. Rektorn är helt ny så honom har vi ej träffat. Men vidhåller sonen att han vill byta får vi givetvis ta ett snack med rektorn. Sonen får ej hela barnbidraget, han har 500:- i månadspeng. När det kom fram att han rökte drog vi in den och han fick pengar som han sedan skulle redovisa mot kvitton. Problemet var bara att då betalade flickvännen hans cigaretter och en massa annat. Då hennes föräldrar är skilda får hon pengar av båda och dom vet inte alltid hur mycket hon fått totalt. Har pratat med mamman och bett dom kolla med varandra hur mycket dom ger henne. Föräldrarna verkar ha bra kontakt så det borde inte vara något problem. Har även berättat att hon köpt dyra presenter till vår son, bl a en parfym som kostar över 400:- och jag förstår inte hur hon kan ha råd med sådana presenter. En fördel med vårt tjat om hur farligt rökningen är och hur dumt det är att bränna upp pengar är att även flickvännens mamma försöker sluta röka. Hon vill givetvis inte att dottern ska röka men det är svårt att argumentera mot rökning om man själv röker.

Snälla Marie
Skrivet av Jämställd pappa
skolan, kompisarna och flickvännen är gratis. Det han troligen gillar att göra mest med henne sker dessutom utan kläder så varför bry sig. Så du skall köpa din son indriekt! Tror du på detta??


Varför gå bakom
Skrivet av Jämställd pappa
sonens rygg. Jag skulle aldrig göra detta. Han vet vad det är som gäller men han har insett att allt som mamma och pappa också förmedlat inte var sant. Sex var ju underbart!! Kanske det är så att allt annat som har predikats över också är underbart och okej. Varför städa rummet det kanske funkar att låta bli. Jag men låt honom göra det då. Han kommer ut på andra sidan en dag om ni inte fördömmer honom.

Jag känner
Skrivet av Jämställd pappa
spontant att han har upptäkt allt förbjudet på en gång och han gillar det (och jag anklagar honom inte för det). Sen att du tycker en massa om detta och ifrågasätter gör det bara mer intressant. Ja du vad härligt för honom. Men varför frågade du om de hade sex? Med din beskrivning så var det uppenbart. Som det låter så har det varit litet händerna på täcket som gällt hemma hos er och så öppnar sig hela världen med en fräck, litet farlig tjej som gör och gjort allt det där som mamma varnat för och som älskar det. Jag tycker att du skall läsa Jesper Juuls bok ditt kompetenta barn (det handlar inte bara om småbarn utan även om tonåringar). Sen skall du ta dig en funderare på hur du kännde och var som tonåring själv. Varför inte läsa någon bra tonårsbok (fråga på biblioteket efter en tonårsbok som beskriver hur det är att vara grabb och upptäcka kärleken - du kommer att få en förändrad bild av hur din son har det. När du så tagit dig igenom detta stålbad så börja närma dig din son. Förklara men endast om det är ärligt att du förstår att han älskar livet (för det är just det han gör - är du kanske avundsjuk???). Sen kan du tala om att kombinera livet, kärleken, skolan, idrotten och plikterna. För allt i världen tala inte om sex, hur obra det är att bli pappa som 15 åring, risken för könsljukdommar mm. Det tåget har du redan missat. Lycka till och gläd dig med din son och se hans frigörelse som en möjlighet för dig själv att firgöra dig.

oj oj också långt
Skrivet av Sussi
Ja du jag kan bara säga: välkommen i förtvivlade tonårsföräldrars klubb. Det är nog många med dig som är desperata och villrådiga när det gäller ens barn. Jag har haft en otrolig tur och klarat mig relativt smärtfritt. Min 16-åriga kille och jag har alltid kunnat prata med varandra och det har gjort att han är ovanligt lugn för att vara tonåring. Högstadiet gick väl inte så där himla lysande eftersom han var kroniskt lat på lektionerna. De val han gjort till gymnasiet kom han inte in på pga betygen. Men till vår stora förvåning blev han erbjuden en plats på samhälls som krävde ännu högre betyg och där trivs han jättebra. Han pluggar både på lektioner och läxor (kors i taket). Sex har han, och vi har pratat om det. Det är som de andra säger även du själv, man kan inte hindra dem. Så vi har gett honom kondomer och hans förra tjej åt dessutom p-piller. Så där känner jag mig ganska lugn, men samtidigt känns det lite knepigt att tänka sig att min "lille son" har sex. Vad gäller alkohol så vill vi ju naturligtvis inte att han dricker, men det är ju också svårt att hindra att det händer, men då har vi sagt att vi vill att han kommer hem hur full han än är. Hittills har han aldrig kommit hem i fyllan. Att han har druckit det vet jag. Varför din son snäser åt dig tror jag har att göra med att han är på väg in i vuxenlivet och nu ska navelsträngen klippas. Det är hans sätt att visa att han är "vuxen" och framförallt om kompisar eller flickvännen är med. Mitt råd till dig är som följer: prata med din son på ett vuxet sätt, fortsätt sätta gränser, låt honom inte byta klass åtminstone inte till tjejens klass, prata med henne och erbjud att hjälpa till med skolarbetet hemma hos er då kan ju han också hjälpa till. Så skulle jag ha gjort, men du vet ju bäst själv hur din son funkar. Lycka till!

14-år och förhäxad av flickvännen (långt)

Det är svårt

din son kan säkert välja själv?

välja själv

skillnad på att välja och besluta

Min erfarenhet av

vi är ju överens i stort

skolan

Bra idé

Försök

Har försökt med att dra in månadspeng

Snälla Marie

Varför gå bakom

Jag känner

oj oj också långt

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information