Är det något fel på min dotter ??

Är det något fel på min dotter ??
Skrivet av	TonårsMor
Jag har en dotter som är 14 år nu. Hon har alltid varit en "slarver" och inte kunnat hålla ordning på så mycket. Hon är en rar och go tjej -med vissa tonårstendenser ibland, som smälla i dörrar, skriker, stänger in sig mm. Nu till "problemet". Jag ska ge några exempel på vad min dotter gör: Hon plockar sällan undan sin disk efter sig - trots att det tjatas om det så gott som varje dag. Hon "glömmer" att lägga tillbaka det som hon får låna, och hon lånar också ofta utan lov. Hon slänger blodiga trosor och bindor i garderoben med den rena tvätten - trots att vi pratat om detta massor av gånger och att mens inte är något tabu i huset. Hon har "skräp" i sängen bland lakanen. Allt från godispapper, smink, topz, smutsiga underkläder, rena kläder - ja allt. Allt detta ligger för övrigt också på golvet bland allt damm. När hon tvättar sig så hamnar allt smink på handduken - trots hundra påminnelser att man tvättar AV sminket först och torkar sig på handduken sen. Duschhandduken hamnar ALLTID på golvet i rummet. Blöt. Skorna ligger här och där mitt i hallen. Hon "glömmer" att ta in smöret, och "glömmer" att hon skulle plocka ur diskmaskinen, och "glömmer" att hon bara fick vara inne på datan i en timme.. Det här är bara några exempel.. Skulle kunna räkna upp massor fler... (OBS att hon även gör bra saker - jag har bara tagit upp de negativa här - eftersom det är det som är problemet) Nu tycker hennes Pappas fru (vi är skilda) att det är något "fel" på henne (typ neurologiskt) eftersom hon inte lär sig något någonsin. Jag är skeptisk - men samtidigt undrar jag också varför alla irritationsmoment hon gör och inte gör aldrig rättar till sig nu när hon blivit 14. När hon var yngre är det mer acceptabelt - men nu borde hon ju kunna förstå och klara sig bättre. Mycket av detta är såklart tonårsbeteende - men inte acceptabelt för den sakens skull. Jag älskar min dotter och vill ha bort de bråk som blir pga detta(mest hos sin Pappa - men även hemma hos oss..). Är det någon som har någon idé ? Bör hon undersökas..?
Svar på tråden: Är det något fel på min dotter ??

Allt det...
Skrivet av Ingrid
..som du räknar upp stämmer precis in på min 13-åriga styvdotter. Man skulle kunna tro att det är samma person vi pratar om... Jag tror inte att det är något neurologiskt fel, utan bara allmän lathet kombinerat med tonår. Vi får väl hoppas att det ger med sig med tiden! Lycka till!

Jag tror..
Skrivet av TonårsMor
det kanske stämmer in på de flesta tonåringar.. Hur gör Ni med Er trettonåring... tjat och åter tjat eller...? Tacksam för svar


Hej
Skrivet av _felix_
Jag har en son som år 14 år och mycket av det du beskriver känner jag igen mkt väl. Du frågar hur "gör ni ? " och eftersom jag även har en dotter som nu är 17 år så har jag väl blivit lite coolare än för några år sedan. Mycket har jag släppt & slutat tjata om, t.ex att hålla ordning och reda i sitt eget rum. Hans rum är hans eget och han får ha det hur stökigt som helst utan att jag säger till. Att jag sedan TYCKER att det är äckligt är en anna sak. Men jag har slutat att tjata. Vissa dagar kan jag tex duka till middag för oss men inget glas till sonen -"eftersom du nog har en 7-8 glas inne på ditt rum kan du väl ta ett av dom" Brukat fungera för det mesta. Fungerade ialla fall med handdukar där han fick välja på att använda dom vanliga eller att utse en egen hadduk som har fick slänga vart han ville inne i sitt eget rum eller som alla andra hänga upp våta handdukar och tvätta någon gång då och då. Listan kan göras lång på alla småsaker men jag brukar att tänka till vad jag anser acceptabelt och inte och erbjuda någon form av alternativ och be honnom välja själv hur han vill ha det. Jag läste en bok för några år sedan som hette "Tampas med tonåringar" av Lars xxxxx (minns ej efternamnet) och det var himla bra på många sätt. Rekomenderas.

Tack..
Skrivet av TonårsMor
för svar. Himla bra idé det där med glasen och handdukarna. Det ska jag prova. Jag försöker verkligen att inte lägga mig i hur hennes rum ser ut - men det är verkligen bedrövligt. Ibland "tvingar" jag henne att städa ordentligt, och hon gör det under sura miner, och det blir inte så bra gjort, men någon gång måste hon ju lära sig att städa upp efter sig.. Och hjälpa till frivilligt med annat - det finns inte i hennes lilla värld...

Har hon
Skrivet av Päronet
alltid varit så menar du? För mig är mycket av det du skriver typiska tonårssyndrom. De tror ju att de är navet som allting kretsar kring en period där :) Jag menar inte att det för den skull är acceptabelt, det går ju inte att skylla allting på att de är tonåringar. Även de måste ju uppföra sig som folk. Så jag har faktiskt ingen åsikt men om ni tror att hon har något neurologiskt fel skall ni ju givetvis undersöka henne. Vad har de för åsikt i skolan, är hon likadan där?


Hon har..
Skrivet av TonårsMor
alltid varit slarvig och inte brytt sig om att plocka upp sina kläder/saker etc.. Sånt som man tror ska "rätta till sig" när de blir äldre. I skolan har det gått sämre från sjuan (hon hade OK i alla ämnen när hon gick ut sexan) Nu får hon hjälp i vissa ämnen och vi har haft samtal med skolan som menar att hon säkert kan om hon bara vill. Hon har inte haft någon större ambition att göra bra ifrån sig tidigare - men jag tycker det har vänt nu när hon börjar åttan. Jag tycker själv det är jobbigt med hennes beteende - men är skeptisk till neurologisk undersökning... å andra sidan kanske det inte skadar att kolla upp..

Fel? Utifrån din beskrivning - tveksam
Skrivet av En annan mamma
Du har fått bra svar redan tidigare. Och jag kan bara hänga på, känner igen mycket av det. Sen har vi olika sätt att tampas med det. "Tjat" är lätt att förfalla åt, särskilt om man är trött ochs liten och än mer om man dessutom är irriterad. Men inte hjälper det mycket. Tror för dens skull inte att man ska låta bli att markera vad vi anser vara ok/inte ok, "rätt/fel" osv. Jag tror på tydlighet och att inte ge upp bara för att det inte ger effekt idag eller ens imorgon. Men nog följer våra signaler mer våra ungar, de hör mer än vi tror, det är bara att våra ord får betydelse lite längre fram - kanske först om något år. Att ffå göra aktiva val mellan olika alternativ är också gott, gillade tanken på att välja handduk exv likaså det där med glasen. Men vad gör man när det börjar gro igen och bli rent av ohygieniskt på tonåringens rum? Inte så lätt att välja att låta vara. Håller nog ändå på att det är bättre med en surmulen slarvstädande tonåring än att rummet tillåts bli ohygieniskt. Sen måste ju ungen få möjlighet att "välja" nivå på ordningen/oredan på sitt eget rum - men nog vill jag kunna sätta rimlighetsgränserna där ändå. Vill också reagera på din fundering över detta med neurologiskt undersökning. Jag tror faktiskt att man, när man bestämmer sig för sådan undersökning, ska ha rätt mycket på fötterna. "Att bli undersökt i huvudet, hjärnan" kan väcka mycket tankar, känslor som defintivit kan ha skadlig effekt för den osäkre, sköre tonåringen. Tonåringen tampas redan som det är med sin egen självbild och identitet. Men om du vill resonera med folk som kan detta, för att bolla med tanken och se huruvida anlednign till undersökning finns eller inte - man kan alltid ringa BUP, barn- och ungdomsklinik eller ngt neurologiskt team för rådfrågning. Men visst finns det anledning att hålla er tonåring utanför detta i det här skedet. Spontant tycker jag ändå att din tonåring utifrån din beskrivning låter rätt "vanlig". Det finns många likheter mellan pubertet och vissa psykiska sjukdomar (och inte undra på det med tanke på allt som sker i själ och kropp på ungdomen). Lycka till

Har hon
Skrivet av Päronet
alltid varit slarvig så tror jag inte heller att det skulle förbättras just i de tidiga tonåren. Vad säger hon själv i frågan. Har ni pratat med henne om det? Jag kan ju inte bedöma om ni skall undersöka henne, det är ju något ni måste ta ställning till


Vi har
Skrivet av TonårsMor
gått på PBU under våren och pratat. Hon har fått göra ett "visktest" pga problemen i skolan, och det visade att hon har vissa svårigheter med planering, överblick osv. Hon gillar ju INTE att gå till PBU och "prata med den där tanten" som hon säjer, och jag förstår det, men samtidigt vill vi ju komma ifrån de problemen som är. Jag har inte pratat med henne om neurologiska testet ännu - jag är också rädd för att hon ska känna att hon inte är "normal". Jag bara hoppas att allt ska vända snart..

Jag önskar
Skrivet av Päronet
er allt gott och lycka till!

Det påminner nästan om mig.
Skrivet av Annelie med Linnea 5/12
Jag vill inte verka elak, men inte tror jag att det är något fel på din dotter inte. Allt det där skulle nästan kunna stämma in på mig som jag är idag. Inte det om bindorna kanske, men jag är en riktig "slarver". Glömmer mycket, skuter upp saker och är faktiskt allmänt lat. Och jag tror att hon är likadan. Nu vet jag inte om någon annan har givit dig samma svar för jag läste inte igenom allt innan. Men det är absolut inte fel på din dotter.


TonårsMor
Skrivet av Tigermamman
Jag tycker att du fick ett mycket bra svar ifrån En annan mamma, det verkar lite väl drastiskt att vilja göra en neurologisk undersökning för de problem som du beskriver. Då är det fel i huvudet på de allra flesta tonåringar, det hör liksom åldern till att uppföra sig på det sätt du beskriver. Min egen börjar så smått komma ur det. Hon har upptäckt att kläderna som ligger på hennes golv ALDRIG blir tvättade, att mamma diskstrejkar om alla andra gör det och att det inte är ett dugg kul när mamma kommer hem trött efter jobbet och börjar plocka efter henne och bara blir surare och surare. Det vänder alltså nångång så där liksom bara av sig självt. Fast det ÄR väldigt svårt att tro det när det är som värst. Jag har inte städat hennes rum på flera år, jag har stängt dörren när det sett som för jä....st ut. Opponerar mig mest när skiten sprider sig ut i resten av lägenheten. Försök att hålla den gränsen, låt henne ha kaos i sitt rum, men i resten av hemmet så bara SKA hon plocka undan efter sig. Att glömma hör också åldern till, för henne är sånt du nämner bara petitesser. Allt annat (killar, kompisar, känslor, intriger, varför-finns-jag-frågor) är mycket viktigare. Ta det lungt (så lätt att säga =D) och lycka till.

Nej nej...
Skrivet av kämpande mamman
jag tror absolut inte att du ska dra igång med någon undersökning,du har en tonåring helt enkelt. Men ett tips som jag märkt funkar är att börja berömma och tacka när barnet gör något bra,och göra det tydligt så det hörs men inte så det låter som om man driver med dom. Min grabb funkar jättebra om jag säjer att han är jätte snäll som har gjort något litet,hanhajar fortfarande till och nästan luser upp av glädje när han märker att jag blir så tacksam.Att han inte bara får skäll och tjat... och tänker man själv efter så visst funkar man bättre med possitivt bemötande/behandlande? Numera är det en jätte snäll kille som kan fixa disken när jag är och handlar och då har jag bara frågat om han kan vara snäll och ta den,inte krävt detpå något sätt.Sen visst,det händer grejer som jag inte alls är nöjd med men det tjatas inte alls lika mycket längre. Lycka till.

Tonåringar :)
Skrivet av Sussi
Jag kan inte se att det är nåt "fel" på din dotter. Min 13-åring är lite av en slarver hon med. När jag jobbar kväll så ser köket ut som ett bombnedslag när jag kommer hem. Jag brukar fråga om de har allergi mot diskmaskinene (gäller även hennes bror på 16 år). Då brukar hon rusa in i köket och sätta in det hon använt. Handdukarna ligger oftast på golvet i hennes rum efter duschen...samma sak där...påpekar jag hängs den upp. Kläderna låg på golvet i en enda röra tills våran tik kissade på dem skratt. Då slutade de ligga där. Tjat hjälper väl till en viss gräns, sen slutar de lyssna. Jag har inget råd att ge dig utan enbart att du får försöka stå ut och hoppas på en förbättring. Tonåringar är ibland som om de kom från en annan planet och det är bara försöka "banka" in vett och etikett i dem så gott det går.


Jag tycker
Skrivet av Inte längre tonåring
din dotter verkar vara en alldeles normal tonåring, lite slarvig, ja visst. Men jag vet många över 20år som är ännu slarvigare... Jag tycker inte det verkar vara något fel på henne, hon lär sig med tiden tror jag.

Är det något fel på min dotter ??

Allt det...

Jag tror..

Hej

Tack..

Har hon

Hon har..

Fel? Utifrån din beskrivning - tveksam

Har hon

Vi har

Jag önskar

Det påminner nästan om mig.

TonårsMor

Nej nej...

Tonåringar :)

Jag tycker

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information