Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

9-åring ensam på badet?

Skrivet av hönsmamma?
Skulle ni tycka att det var okej att lämna en 9-åring ensam på badet (utomhusbassängbad med mycket stoj och stim). Hon simmar bra så det är inte det som är problemet. Jag tycker helt enkelt att hon är för liten för att ta behöva klara sig själv på det sättet. Hur skulle ni ha gjort med era barn?
Svar på tråden: 9-åring ensam på badet?

Mina har passerat...

Skrivet av  Fröken Fräken
nioårsåldern, men i den åldern fick de absolut inte vara ensamma på någon badplats. Jag kanske är en hönsmamma - men jag skulle inte ha känt mig lugn med situationen. Det handlar ju, som du skriver, inte bara om simkunnighet.
 

Nej

Skrivet av  signe
Nu simmar ju inte min 9-åring ännu, men min äldsta, snart 12 år, gör det och hon får inte åka själv och bada. Det har egentligen inte heller varit uppe på disskusion eftersom hon inte kan tänka sig att åka ensam, inte lika kul.
Däremot får hon åka med en kompis så de är två, en som kan sakna. (gäller bara när de kan simma)
 

Min 10-åring får bada med en kompis...

Skrivet av  Birgitta
... men inte helt ensam. De simmar som fiskar och får bara vara själva på bassängbadet, inte vid havet. De är strängt förmanade att hålla reda på varandra, dessutom känner de en del av personalen på badet som också arbetar på simhallsbadet i anslutning till deras skola.
 

Dottern var nog...

Skrivet av  Fru Marmelad
...10-11 i alla fall när hon fick gå ensam med kompisarna till bassängbadet. Det är ett litet bassängbad där det också finns badvakter. Hon simmar jättebra, men det är nog inte det vitkigaste utan hon har alltid varit rätt försiktig av sig och inte den övermodiga typen.
 

Tack för responsen

Skrivet av  hönsmamma?
Jag är kanske inte så hönsig då... Pappan tycker att jag är larvig som inte tycker det är okej att lämna henne där ensam. Han menar att hon säkert träffar någon kompis eller andra bekanta där eller så...
 

Fick mig en tankeställare

Skrivet av  Skrållan
här i veckan då en 12 årig simkunnig pojke höll på att drunkna vid ett bad i en sjö här i stan. Lyckligtvis var det en tjej som dök från bryggan och stötte ihop med honom på 1,5 m djup. Fattade snabbt att ngt var fel och fick upp den livlösa killen.

Allt slutade bra men man får sig en tankeställare. Tror nog att vi fick fara ensamma tilsammans med kompisar i den åldern på badhuset.
Nu händer en olycka lätt och det kunde ju ha varit en vuxen också men nog funderar man lite extra.
 

Ja, en olycka händer så lätt!

Skrivet av  Birgitta
Problemet är ju att en sån olycka mycket väl kan hända även om föräldrarna är med. När vi är vid havet försöker jag verkligen hålla koll på dottern och hennes kompisar, men det är ju omöjligt att titta på dem varje sekund. Och det tar inte mer än en sekund för ett av alla huvuden där ute i vattnet att försvinna...

Nån gång måste man börja släppa taget. När barnen är rejält simkunniga och i övrigt klarar att hantera hela situationen runt badet, när det finns övervakning och vattnet är begränsat till bassängen (inga konstiga underströmmar eller drivande flytleksaker som kan föra barnen till havs) så tycker jag att det är ok. Jag har ont i magen hela tiden, men känner ändå att det är en kontrollerad risk. Man kan inte skydda barnen mot allt, hela livet...
 

Artiklar från Familjeliv