Tacksam för råd och synpunkter!

Tacksam för råd och synpunkter!
Skrivet av	Edvins mamma
Vår son är 3 år och 4 månader. Jag har varit hemma med sjukersättning sedan han föddes och vi har 100% barnomsorg hos dagmamma. Vi utnyttjar dock bara 15 tim/v. Min sjukdom är av den art att jag är direkt olämplig tom farlig för honom när jag får mina skov därav denna lösning. Är sedan länge medicinerad och helt symptomfri sedan 8 månader. Nu funderar jag mycket över min sons situation. Hos dagmamman är han äldst, där finns en pojke som han leker med. Han älskar sin dagmamma och stortrivs. De träffar en annan dagmamma ca 2 ggr/v, hos henne är han även tisdagar då hans ordinarie är ledig. Övrig tid är han med mig och med pappan som dock är borta ca 10 tim/dag. Han träffar ofta sina far-och morföräldrar. Vi bor i ett bostadsområde bestående av hyreslägenheter. Här finns barn men de är ju på dagis om dagarna. Öppna förskolan har lagts ned. Finns väldigt dåligt med aktiviteter till buds för barn under 4 år (har kollat fotbollsskola, gymnastik, sång och dans, friluftsfrämjandet etc) i stan där vi bor. Vi gör massor tillsammans jag och den Lille. Han vill alltid vara med och hjälpa till oavsett vad jag gör och det får han. Vi åker till badhuset minst en gång/ v, målar, pysslar osv. Men tyvärr, leka rollekar är jag inte bra på. Och det är det jag känner att han har ett enormt behov av. Han träffar för få andra barn. Inte heller behöver han samsas om uppmärksamhet eller lära sig stå tillbaka bland de vuxna han träffar. I somras när barnen här hade sommarledigt och de lekte varje dag tyckte jag han var mera barn. Nu är han mer en "liten vuxen" som hela tiden står i centrum. Han är en go och glad kille. Får ofta höra att han är så väluppfostrad och "behändig". Men han är inte så tuff. Ängslig när han träffar nya barn (som ofta leker på ett lite våldsammare sätt) men så lycklig när han väl kommer in i leken. Tänker att han kanske borde gå på dagis i stället? Att öka tiden hos dagmamman hjälper inte iom att där nästan enbart är 1-åringar. Lever han i en allt för skyddad värld? Vad händer när han börjar skolan? Syskon drömmer vi om men det är inte aktuellt än på ett par år(minst). Sambon är tveksam till dagis just på grund av sonens ängslighet medan jag undrar om det inte är lite tuffare tag han behöver. Många barn omkring sig att leka och stoja med. När han känner sig trygg bland andra har han ordentligt med skinn på näsan. Nu ska jag nog börja jobba lite men i längden blir det inte mer än 50%(varken kan eller vill) så det blir ändå mycket hemma för sonen. Är rädd för att han ska bli ensam. Har själv alltid haft ett stort behov av socialt umgänge, fart och fläkt och lider mycket av ensamheten som ofta följer i spåren av allvarlig sjukdom och sjukpension. Vill inte att också han ska bli isolerad. Ska jag ansöka om dagisplats? Eller ser jag bara mina egna önskningar av massor av vänner?
Svar på tråden: Tacksam för råd och synpunkter!

även på OÄF och sommarbarn 01 imt
Skrivet av Edvins mamma
x

svårt
Skrivet av annika
jag vet inte riktigt vad jag ska råda dig om. mina barn går på dagis och min stora tjej är snart 3 år o de flesta barnen där är ca18 mån så hon är äldst. vårt dagis har därför bestämt att hon ska flyttas t en avdelning för större barn för det är viktigt med jämnåriga. din son verkar ju trivas hos sin dagmamma o det vore synd när det går så bra. å andra sidan verkar han ha behov av jämnåriga. du kan väl börja med att ringa runt t olika dagis o kolla. det finns säkert en del lugnare dagis som han kanske kan trivas på. men jag vet inte. lykca till med beslutet


Jag tycker att du tänker klokt
Skrivet av Fredrica
Det är kanske så att det vore bra för Edvin att börja på dagis då han uppnått den åldern då det börjar bli viktigt med kompisar. Om det bara är 1-åringar hos dagmamman, så kan han behöva jämnåriga...Han kanske är en lillgammal och mjuk liten kille, men även såna finns på dagis... KÄNN efter, tillsammans med Edvins pappa, och gå på dagisbesök och KÄNN om det skulle passa er Edvin. Det brukar "kännas i väggarna" när man kommer in på dagis om det skulle passa en själv och ens barn...Fortsätta tänka kloka tankar så kommer ni att lösa det på Bästa Sätt för er lille kille!

ja varför inte...
Skrivet av Maria
öka tiden på dagis, har själv tre barn (4, 13 och 15 år) och alla tre har stormtrivts på dagis och älskat att komma dit och leka med alla barnen (och även så besöker dom varandra ibland privat och leker). Kanske har vi haft tur med bra dagis men jag anser att man kan ha otur både med dagis och dagmamma precis som man kan ha tur. Prova att öka tiden till 30 timmar, då borde han hinna med både lek och utflykter som dom gör. Lycka till! Maria

Tack för era svar
Skrivet av Edvins mamma
Har fått lite olika råd och tänker nu (efter samråd med gubben) ringa BVC och höra om man kan få råd av psykologerna där. Ska även prata med dagmamman om hur jag tänker. Själv är jag nog iaf mest för dagis.


Gör inte för stor grej..
Skrivet av Myran
av hans "ängslighet" bara. Som någon skrev, såna barn finns det också på dagis. Att tala med en psykolog skulle inte vara min melodi, kan jag säga. Jag har viss erfarenhet av att problem kan skapas där inga finns i liknande situationer...(ta inte illa upp, det är ju bara vad _ jag_ upplevt), för det är ju inget fel med din lille grabb. Tycker också du verkar var en mamma som tänker klokt. Lycka till med dagis.

Tack för råd
Skrivet av Edvins mamma
Hade inte tänkt ta med lilleman till psykologen utan gå dit själv och ventilera mina tankar. Men det kanske var det du gjorde också?

Tacksam för råd och synpunkter!

även på OÄF och sommarbarn 01 imt

svårt

Jag tycker att du tänker klokt

ja varför inte...

Tack för era svar

Gör inte för stor grej..

Tack för råd

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information