Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur lyckas man?

Skrivet av En som inte vet svaret på den frågan.
Hur lyckas man vara en lycklig människa, en bra förälder, en underbar partner, en trevlig medmänniska, kollega, vän och släkting och hälst utat att bränna ut sej.

Och om man sänker kraven hur lyckas man då döva det dåliga samvetet.

Kortfattat: Hur lyckas man leva ett lyckligt liv i dagens sammhälle?
Svar på tråden: Hur lyckas man?

Genom att konstatera...

Skrivet av  Eva
... att det finns inte en käft som är perfekt, och alltså kan ingen heller kräva att man själv ska vara det! Det tar udden av samtliga krav man tror att andra har på en... och på alla krav man har på sig själv!

Vem kräver att du ska vara allt det där du skriver utöver du själv?
 

när man sänker kraven...

Skrivet av  Emma
så måste hjärtat hänga med, annars har man ju inte sänkt kraven...

Man kan inte vara allt på en gång, men man kan kanske vara allt någon gång varje vecka? Jag förväntar mig _mycket lite_ av mina vänner med småbarn, efter att ha haft en svår inlärningstid själv. Mina krav har krympt till att klara av en ok middag och ha rena kläder och ett någorlunda ok hem, sedan får alla andra vänta på att det ska stänka över lite energi på dem också. För allvarligt talat, alla ens vänner märker ju på en att man är som en urkramad disktrasa, och en romatiskt övernattning på hotell förvandlas till ett sovmaraton, en lugn frukost, och kanske sex om man hunnit slappna av tillräckligt.

Och när min ambition landade på denna nivå, så orkade jag hålla brunch istället för middag (eftersom alla småbarnsföräldrar äter lunch när andra äter frukost) med en massa vänner och bekanta som säkert undrat vart vi tagit vägen. Och då hade jag redan varit en timma på lekplatsen också, eftersom sonen är en morgonfågel. Med viss bitter saknad kan jag konstatera att detta liv inte tillfredsställer mig fullständigt; jag saknar långa middagar med vännerna, men vad ska man göra när man somnar över glaset klocksn halv elva på kvällen? Det enklaste är att gilla läget och inse att det lättar upp om något år, i alla fall på vissa fronter.
Jag skulle inte orka umgås med någon som var så bra som din beskrivning, jag beblandar mig hellre med vanliga dödliga ;-)
 

Inga middagar här inte

Skrivet av  Jockemamma
Bor evighetslångt från både gamla vänner och släktingar så det blir inga middagar i goda vänners lag här inte. Och ingen barnvakt heller, så någon romantisk helg på hotell har vi fortfarande inte lyckats åstadkomma.
Nåja, det är ju ett stressmoment mindre ...
Just nu är jag inte helt frisk och det är ju i sådana lägen man förstår skillnaden mellan att vara frisk och att vara sjuk. Orkar nästan ingenting.
Julstressen har vi avskaffat. Julklappar köps ENBART till barnen, gud vad skönt det var att slippa allt det där. Med åren har man väl fått lite rutin på julbordsarrangemang också. Har helt släppt alla fåniga krav på att man ska se "perfekt" ut eller ha femtioelva fritidsaktiviteter. Vi har ett handikappat barn och vår fritid består i att ägna oss åt barnen. Resten av världen får klara sig själv.

Jag känner mig ofta trött och förtvivlad men det handlar inte alls om tidsstress eller "måsten" längre utan enbart oro över mitt barn. Jag är verkligen ljusår från alla perfekta kändismammor och deras hippa liv i rampljuset. Höjden av lyx är numera att få se en hel DVD-film.
 

först o främst ta reda på vart ifrån

Skrivet av  oa
den lyckoidealen kommer ifrån? amerikanska serier? tidningar?tv?
Sen kan man själv avgöra om det är viktigt för en vad ANDRA tycker om en o ens sätt att leva el det räcker med att veta att man gör sitt bästa i alla sammanhang
 

Prioritera kanske?

Skrivet av  Man gör så gott man kan
För mej är det inte så viktigt att vara en bra kollega, trevlig medmänniska och bra släkting eller vän. Inte just nu iallafall. Jag satsar på att vara en bra förälder. Nu råkar min partner tycka jag är underbar så det är bara att tacka och ta emot den gratispoängen.

Jag är lycklig trots mina tillkortakommanden.

Hellre lycklig och imperfekt än olycklig och perfekt.
Jag kan ju alltid jobbat på att bli bättre på resten när det känns mer prioriterat.
 

Skillnad på att vara lyckad och vara lycklig

Skrivet av  Ullen61
Först och främst är det en väldig skillnad på att vara "lyckad", d.v.s. en bra förälder, en underbar partner och trevlig medmänniska till alla bekanta och släktingar och att vara "lycklig". Det finns kanske större chans att du blir lycklig om du har människor runt omkring dig som uppskattar dig, men de bidrar inte till att du känner dig lycklig om du upplever dem som en belastning.

Jag bjuder gärna mina vänner på middag ett par gånger per år, men i gengäld bjuder ju dem mig på middag lika ofta och det är jätteskönt att bara gå till dukat bord. Likadant med de släktingar jag umgås med regelbundet (vilket är väldigt få). Jag köper inte heller julkappar eller födelsedagspresenter till någon av mina vänner eller släktingar, om jag inte ska gå på någon av deras 50-årskalas eller liknande. Jag känner mig lycklig, och tror att jag är uppskattad av mina barn, min man, mina vänner och kolleger, och känner mig långt ifrån utbränd.
 

Artiklar från Familjeliv