Finns ni mammor

Finns ni mammor
Skrivet av	Mergnu
som tycker att ni blivit vackrare med åren, efter graviditeter etc. som accepterar eller rent av gillar att ni fått rynkor, hängbröst (eller inga alls) celluliter, grått hår, valkar på ryggen eller-vad-nu-tiden-gjort-med-era kroppar Eller önskar ni alla att ni såg ut som "innan"?
Svar på tråden: Finns ni mammor

Jag tycker det
Skrivet av Vickan m EJ
Har gått upp i vikt och äntligen fått kurvor, bröst och rumpa.

Jag har ändrat uppfattning
Skrivet av Pernilla
Förut kunde jag tycka att det sexigaste som fanns (vad gäller kvinnor alltså) var tex Britney Spears. Numera tycker jag att unga plastiga perfekta kroppar är ungefär lika intressanta som plastblommor. En "riktig" kvinna har kvinnliga egenskaper som kommer inifrån genom charm, mognad, intelligens och styrka. Och eftersom sådana kvinnor kommer i en mer naturlig och äldre förpackning är det svårt att tycka att naturliga äldre kvinnor inte är vackra.


Innan - aldrig!
Skrivet av maria65a
Varför skulle man vilja ha en kropp som en 22 åring för resten av livet? Jag är _bra_ mycket snyggare nu även om Slitz inte kommer att ringa denna månad heller s Tror att snyggheten i dag kommer från den ökade självkänslan som lyser igeom rynkorna och ger mig lite stjärnglans. Däremot så tycker jag nu att det är viktigare att hålla min kropp i trim än vad jag gjorde som ung, jag accepterar inte att vara fet för det är ohälsosamt så jag håller koll på kosten (bantar inte) och jag tränar flera gånger i veckan. Dessutom vill jag som kvinna behålla så mycket benmassa som möjligt så att jag slipper eller kan skjuta på ev benskörhet. Sen vill jag vara strak så jag kan bära hem kassar själv från VIVO utifall att mannen skulle gå bort före mig ;-) Att brösten är borta är ju trist men inte så trist att jag skulle fixa nya, bristningarna tänker jag sällan på och att rumpan är på väg söderut kan jag leva med :-)

njae
Skrivet av oa
skulle nog inte kunna acceptera förfallet i form av valkar osv, never ever..o detta fajtades jag emot redan som 20 åring, jag lovade mig själv redan då.

jadu
Skrivet av Ysh
Jag tror inte att jag blivit vackrare i andras ögon :/ Jag är tyngre, har hängmage och bristningar, det sista året har håret blivit delvis grått och djupa linjer har grävt sig in runt munnen... Men jag känner mig mer nöjd med mig själv ändå numera eller så är det kanske så att jag struntar rätt mycket i vad andra tycker om mig. Det finns annat i mitt liv som är viktigare. Mannen brukar säga att han älskar mig liksom jag älskar honom (som också blitt äldre och tyngre och gråhårigare) Jag tror att jag hellre behåller den här kroppen och är nöjd med mig själv än får tillbaka den yngre och ångesten över att inte duga...


Jag är vackrare nu än innan
Skrivet av EllaNora
jag fick barn. har dock inget av det du raddat upp.

Jag är alltid snygg
Skrivet av ÅsaL
Jag har aldrig längtat tillbaks till nåt tidsrelaterat utseende. Visst var man söt som tonåring, men inte så att jag skulle vrida tillbaks klockan. Jag är nöjd! Ser rynkor som meriter för glädje och sorg i livet.. Grått hår är jättefint (om det är heltäckand). En fast kropp är väl tjusigt, men en celluit här o där är inte nån katastrof. Nä jag är snygg, jag har alltid varit snygg och kommer alltid vara snygg. Iaf i mina egna ögon L

Jo...
Skrivet av myself
dagens upplaga av mig gillar jag faktiskt mycket bättre än gårdagens, men det beror säkert mest på att jag landat i livet, inte på att jag verkligen BLIR vackrare med åren. Vill hur som helst inte byta tillbaka till mitt gamla babyface, nu när jag är så hemtam med mitt nuvarande. Så länge kroppen är frisk och stark, är jag glad och tacksam. Skulle jag få en ny rynka eller lite överstinnehäng etc, blir jag INTE desperat. Det finns sådant som är betydligt viktigare än lite vanligt åldrande. Däremot har jag ingen lust att bli överviktig eller klen. Vi har alldeles för mycket högt blodtryck och hjärt-/kärlsjukdomar på mammas sida för att jag ska våga chansa på det. satsar på att bli hundra - MINST!


Tja
Skrivet av Annika60
Jag ser ingen högre mening med att ägna energi åt att önska att jag såg ut som vid 25... Alla blir ju äldre...

Ja och nej
Skrivet av Fru Marmelad
Gråa håret, rynkorna och brösten gillar jag stenhårt. Men celluliterna och valkarna... njae S. Fast jag önskar nog inte att jag såg ut som i min ungdoms dagar. Dock önskar jag kanske bort en del skavanker, men de har nog inte med ålder att göra egentligen utan generna och min slappa livsföring S

Ja, jag finns
Skrivet av Pallas
Jag älskar min kropp och är stolt över mina bröst. Valkar, celluliter och rynkor är liksom en del av den jag älskar. Jag skulle säkert kunna lägga ned tid på att få bort dem men inte skulle jag bli lyckligare. Jag har kastat bort alldeles för många år på ätstörningar, träningsmani och kass självbild. För tio år sedan började den stora mentala helrenoveringen. Inte ringer Slitz, men goddammit vad snygg jag blev! (framförallt på insidan dårå)


Tack för svaren
Skrivet av Mergnu
- alla. Härligt att höra!

jag har alltid
Skrivet av turtle
haft dåligt självförtroende och varit rätt blyg. Först nu efter mina två underbara skatter kommit till världen som jag börjat acceptera mig själv mer. Jag tycker jag duger i utseende, vilket jag sällan och aldrig gjort innan, jag tycker jag är "bra" som jag är. INte så att jag tycker jag är bäst, snyggast och smartast i världen inte! def inte! men jag duger som jag är, jag accepterar mig och mitt liv. Trivs med det, och duger jag inte för någon så är de inga vänner att ha heller!

Ibland
Skrivet av Lottentotten
Ibland önskar jag min platta mage tillbaka, men jag är fortfarande smal så jag nöjer mig för det mesta med det. Har man alltid varit smal och vältränad, så tar det väl ett tag innan man vänjer sig vid att inte vara det. Grått hår har jag inte än, och rynkorna bekommer mig inte. Min sambo tycker att jag är tramsig när jag klagar, med det är ju inte han som har dålig självkänsla...


med åren kan
Skrivet av olivias mamma
jag inte kalla mig själv,jag är snart 25.Men jag är helt klart mer nöjd med mig själv sedan jag fick barn. kanske inte jusst brösten,men jag är mer trygg i mig själv. och har inte "ful" dagar lika ofta som förr.

Jag är nöjd!
Skrivet av ???
Jag är visserligen "bara" 20 men jag är jättenöjd trots att mina bröst ser ut som tomma påsar och jag bryr mig inte ifall de blir fylliga eller ej igen. Jag har fullt med bristningar på brösten också. Jag ser det som något fint, något som kom i samband med min son. Om jag så hade blivit tjock eller rynkig så tror jag inte att det skulle beröra mig så mycket... Lite skämtsamt motto: Älska dig själv för ingen annan gör det!

Lika snygg som jag
Skrivet av 71:an Nika
alltid har varit ;) Fast mycket fetare, och jag hade hellre varit smalare och mindre snygg, men trots att jag ber både dag och natt om det, så inträffar inte miraklet. Som svar på din fråga säger jag då att jag önskar att jag såg ut som för några år sedan för då var jag inte så fet.


Båda
Skrivet av Kristin
Jag tycker inte att jag blivit vackrare däremot är jag mer nöjd med min kropp och känner mig mer avslappnad i den nu än för ett par år sedan. Personligen skulle jag inte byta min kropp idag till den som var innan barnen/tiden. Mitt självförtroende var i botten och jag tyckte att jag var jätteful.

Jag är snyggare nu:-)
Skrivet av Helena
Eller, jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg hur jag såg ut innan, vikten är ungefär densamma men jag har en känsla av att tyngdlagen gjort sitt på både bröst, mage och höfter. Men jag är mycket nöjdare nu och gillar lite "bull" här och där:-) För övrigt tror jag inte man ska tillskriva graviditeter alla förändringar som man kan iaktta - men det är ju lätt hänt att man gör det eftersom de flesta trots allt föder ett par barn före 40 års ålder.

Stoltare, kanske inte vackrare
Skrivet av Anna med Liv och Unn
Min kropp har tjänat mig väl, två graviditeter och amning. Tycker att jag känner mig mer närvarande och hemma i min kropp. Slitz var aldrig målet men nu vet jag ju att funktionen var som den skulle. Känner mig friare nu.


Tja, inte var det graviditetens fel
Skrivet av Mother
Jag är mycket överviktig men mina graviditeter "räddade" mig för då gick jag faktiskt ner. Är mycket irriterad på alla extrakilon. Maken är däremot lyrisk och säger ideligen att jag aldrig varit så snygg som nu (väger 95 kg). Han älskar att jag är rund och kurvig. Bristningarna är jag löjligt stolt över. Har satt två fina barn till världen, jag som ett tag trodde att jag inte kunde bli gravid alls. Och det där med celluliter och hårväxt som inte stämmer med herrtidningarnas uppfattning - jag skiter otroligt mycket i det. Min man är den ende som kan ha några synpunkter på sådant och så länge han är nöjd ... och hemma kan jag ju aldrig tala om min vikt för jag VÄGRAR att stå och fnysa över mig själv så att barnen hör det. De säger att jag är fin. Då blir man glad! Fördelen med mycket hull och mycket kroppsbehåring är att man inte blir så rynkig. Mina jämnåriga kompisar, vi går mot 40 nu, är smala och har många linjer i ansiktet. Jag är lika slät som förut, tycker att min hy egentligen aldrig varit bättre. Däremot är det tråkigt att man ska se så trött ut ibland och att håret har blivit så grått. Men det finns ju toning. Är mycket glad över att inte behöva vara tonåring idag för de stackarna verkar ju ha det skitjobbigt. Det enda som retar mig är när jag tittar på gamla foton och ser hur söt jag var - och minns att jag inte kunde njuta av det, för jag kände mig ju bara ful och fet ... vilket slöseri!

Finns ni mammor

Jag tycker det

Jag har ändrat uppfattning

Innan - aldrig!

njae

jadu

Jag är vackrare nu än innan

Jag är alltid snygg

Jo...

Tja

Ja och nej

Ja, jag finns

Tack för svaren

jag har alltid

Ibland

med åren kan

Jag är nöjd!

Lika snygg som jag

Båda

Jag är snyggare nu:-)

Stoltare, kanske inte vackrare

Tja, inte var det graviditetens fel

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information