Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Blir ni och er man någonsin

Skrivet av Anonym nu
sådär riktigt ovänner? Eller finns det perioder när det oftare är tjafs än annars?

Hur hanterar ni det i så fall? Ser ni det som något som händer när man har ett förhållande och bor ihop, eller borde det inte bli så alls?

Har någon löst det så det alltid är bra/ganska bra numera?

Svar på tråden: Blir ni och er man någonsin

Nej

Skrivet av  Cimex
det har faktiskt aldrig hänt, och då har vi varit tillsammans i elva år. Vi kan diskutera om vi tycker olika men det blir aldrig bråk. När jag har sagt det till folk tror dom att vi inte vågar bråka med varandra, är konflikträdda osv. Men det är inte så, vi har helt enkelt inget att bråka om. Vi har samma grundvärderingar i livet, samma syn på tex alkohol och sånt. Vi är inte jättelika varandra, men ganska lika typ av människor. Båsa är ganska tystlåtna, lite sociala ensamvargar sådär.
 

PMS

Skrivet av  Sofia*
Min pms kunde orsaka ganska mycket elmände, tack och lov har jag en mycket snäll och förstående äkta hälft. Numer har jag bra koll på pms och vi bråkar nästan aldrig. VI diskuterar och tar upp sånt vi inte är nöjda med på ett konstruktivit sätt när vi båda är glada och kreativa. Att bråka med min man är gräsligt han är en god retoriker och kan vända allt så det blir mitt fel, även det som inte är det. Så utan att vara alltför konflikträdda undviker vi onödiga konflikter och löser de problem som dyker upp.
 

Jooodå

Skrivet av  Vickan m EJ
Ibland ryker vi ihop. Vi har ganska olika bakgrunder och sätt att se på saker. Vilket oftast bara är givande men ibland skitjobbigt.

Men det är så det är i livet. Man kan inte alltid vara sams och förälskad. Vi måste få vara arga på varann också. Annars kväver man bara sina känslor och blir bitter.

Nä, vi bråkar ordentligt istället och reder ut saker och ting. Oftast blir vi vänner igen efter tio minuter eller så.

Så, ja, man kan inte vara vänner jämt. Tycker det är lite suspekt om man var det. Man är ju två individer. Risken är att det egentligen bara beror på att den ene alltid ger med sig. Känner en del par som är sådana. Där det är den ene som bestämmer och den andra alltid ger med sig eller inte säger sin mening.
 

Inte ovänner men förbaskat osams

Skrivet av  ÅsaL
Den dag vi känner förakt och inte är vänner är nog den dag vi går isär.
Vi bråkar sällan, men när vi gör det så bråkar vi så hela taket lyfter. Vi är rejält osams men har fortfarande en respekt för varandra. Och vet att vi kan ta oss igenom de flesta meningsskiljaktigheter
 

Bråkar aldrig

Skrivet av  HW
Vi är väldigt raka mot varandra och säger till direkt om det är något, så det är aldrig något som ligger och "gror". Som någon skrev ovan har vi också fått kommentarer om att det måste ligga något osunt bakom att vi inte bråkar, men det är inte alls så.

Vi har varit ihop länge, sedan vi var tonåringar, och de första åren hände det väl att det blev bråk ibland. Då var det jag som fick vredesutbrott och sen satt han och tjurade ett bra tag. Men vi har ju båda ändrat oss sedan dess, och de sidorna (=omognad) hos honom som jag störde mig på då finns inte längre. När jag frågar min man om varför han inte bråkar på mig så säger han att han inte stör sig på något hos mig helt enkelt.
 

Nej

Skrivet av  Betula
Vi grälar nästintill aldrig, vi har nog helt enkelt rätt lika åsikter och värderingar kring sånt som annars kan krångla till det. Visst kan man irritera sig på vissa sidor hos varandra ibland, men om man har ett öppet förhållande och kan säga ifrån INNAN det samlas på hög och pyser över så behöver det inte bli konflikter av det.

Jag är uppvuxen i ett hem helt utan "sunda" gräl och konflikter, allt var locket på och så enstaka explosioner som man aldrig visste när och varför de kom, eller en krypande känsla av obehag inför det utbrott som kanske skulle komma. Det har gjort att jag själv aldrig kan leva med "normala" bråk, jag mår illa och känner mig direkt oälskad och fem år gammal.
 

Tack för era svar. imt

Skrivet av  Anonym nu
 

Artiklar från Familjeliv