Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vilka vägar finns att gå om man tröttnat?

Skrivet av Trött och snart utbränd Förskollärare
Jag är urless påmitt jobb!!!
Är förskollärare sedan 10 år, och jag är totalt less på yrket! Jag är på god väg att bränna ut mig.
Jag tycker fortfarande om det pedagogiska arbetet och omvårdnaden av barnen, men allt annat oundvikligt runt omkring är jag less på!
Altt ständigt ha ont i magen för att man inte vet om man måste jobba ensam eller med alldeles för få personal eller jobba över igen för att kollegor vabbar eller är sjuka. Att vara städerska och sopgubbe och kokerska. Att ensam ansvara för alla utvecklingssamtal, utvecklingsplaner, arbetsplaner och planering av verksamheten. Att arbeta i den bullriga miljön, och att vara slaskhink åt föräldrar som haft en dålig morgon. Att ha flera kvällsmöten i månaden och planera på min fritid för att jag inte hinner annars. etc etc.
Och på detta hinna ratta om min (stora) familj.
Jag är rätt övertygad om att det är dags att gå vidare, men vart och hur. Jag behöver tips och råd och ideer. Vill fortfarande jobba med barn, men inte som förskollärare inom vanliga förskolan. Vilka vidareutbildningar finns det, Vilka vägar finns att gå?
Feedback, snälla!
Svar på tråden: Vilka vägar finns att gå om man tröttnat?

Kanske det bara räcker

Skrivet av  FrökenS
Kanske det bara räcker med att byta arbetsplats? Jag jobbar inom skolan och har arbetat på tre olika ställen. De två första hade jag aldrig pallat med att jobba längre än några år på - men det sista är mycket bättre - här hittade jag kollegor som tänkte som jag och det var ett oerhört lyft.
 

Eller varför inte elevassistent!

Skrivet av  Elevassistent
Då får du jobba med barn-om så äldre-och kanske bara ha ansvar för EN elev. Allt annat ska klassläraren ansvara för. Du vet dina arbetsuppgifter-och har inga måsten-mer än din elev. Är din elev sjuk-gör du annat-om du är sjuk får din elev hjälp ändå-och ändå kan du lägga in hur mycket "extra" jobb du vill och klarar-men slipper oket på dina axlar...och framför allt tidiga morgnar och sena kvällar. 8-15 varje dag...
 

Kan bara säga

Skrivet av  Lotte
att jag känner igen mig...Också förskollärare sedan 10 år, är trött på jobbet (fast jag är trött på hela biten med barn, jag skulle vilja jobba med typ papper/dator eller iaf vuxna människor istället)och har haft en enormt tung höst. Nytt ställe och mina kollegor har varit borta mer än de har varit på plats känns det som.

All planering känns så svårarbetad och när vi väl planerat något faller det pga personalbrist ändå... Jag är helt ovan vid detta oorganiserade arbetssätt och vi har dessutom flera barn med speciella behov, det är jag inte heller så van vid.

I mitten på förra veckan blev båda mina kollegor hemma, i början på denna fick jag veta att de skulle bli hemma hela veckan minst. Det fick bägaren att rinna över för mig, jag har haft sömnbesvär i några nätter (tänker BARA på jobbet, går inte att sova!), nu grät jag på jobbet (inför barnen), fick hjärtklappning och har totalt gått in i väggen. Sjukskrev mig veckan ut. Skuldkänslor för "mina" barn och föräldrar, de står utan någon fast personal nu. Skuldkänslor för övriga avdelningar, de har givetvis också fullt upp och får en hel avdelning till att ta hand om. Jag vet inte vad jag ska göra åt min situation, måste också ha ett annat jobb, detta är ohållbart....
 

Du måste tänka på dej själv i första hand!

Skrivet av  Helén
Du FÅR INTE gå omkring och ha dåligt samvete för att du "sätter barnen på pottkanten", det ordnar sig på något sätt. Synd bara att ledningen inte uppmärksammar problemen i tid, att du tyvärr bränt ut dej för att "hålla skutan flytande".
Men nu är det DIG och ditt liv det gäller - sätt din egen hälsa först och främst och gå inte tillbaka till jobbet förrän saker och ting ordnat upp sig.
Kram!
 

sök dig till

Skrivet av  moteld
förskoleklass!
 

Artiklar från Familjeliv