Hur gör ni när skolbarnen är för dåligt klädda?

Hur gör ni när skolbarnen är för dåligt klädda?
Skrivet av	Mamma till 10-årig ADHD-dotter
Är så ledsen idag... Dottern som har ADHD-problematik fick inte följa med på skolutflykten igår för att hon inte hade några täckbyxor med sig. Hon fick sitta kvar i skolan. Ändå har hon ett åtgärdsprogram där kläder finns med som en viktig punkt och en assistent som ska kolla att hon är välklädd... Ändå visar det sig att hon varit utan täckbyxor ett tag (var de nu är vete katten...) och ingen har sagt något. Lånar man inte ihop täckbyxor (hon går på en stoir skola-ca 600 elever-något kvarglömt måste väl finnas?) Dessutom går storebror på samma skola-hade man kunnat fråga honom om att låna hans en halv dag? Det känns så tröstlöst att dottern ska bli lidande för att vi vuxna inte fungerar i kommunikationerna-varför hade ingen signalerat om att hon saknade täckbyxor... Nu fick dottern sitta ensam kvar i skolan (kanske med någon annan vuxen som tittade till-men ändå...självkänslan... Hur gör ni? Kan man låna från någon annan personal på skolan och vika upp byxbenen-eller ska barnen alltid skylla sig själva-om det är föräldrarna eller en bokstavsdiagnos som spökar... Vill att kommunikationerna ska fungera med skolan och är rädd för att "gnälla" för mycket.
Svar på tråden: Hur gör ni när skolbarnen är för dåligt klädda?

Mina barn får ta ansvar
Skrivet av Jämställd pappa
för sina kläder själva. Jag plockar inte med deras grejer men däremot hjälper jag dem och påminner dem. I ditt fall så är din dotter i speciellt behov av hjälp så där tycker jag nog att skolan skulle stötta. Sonen skulle mycket väl kunna ha hamnat i en sådan situation men han hade löst det på något sätt - lånat, sprungit över till lilla syster eller något annat kreativt. Min dotter hade aldrig glömt av en sådan sak när hon är hos mig. När hon är hos mamma så kan det lätt hända men då är det mamma som har glömt stoppa ner. Mamma väljer nämligen att ta ansvar för barnens saker varför de släpper allt ansvar och sen skyller de på henne - detta håller vi (alla dvs mamma, barnen och jag) på att ändra på efter som det skapar konflikter och efter som mamma inte behöver ta ansvar för sådant som barnen kan ansvara för själva.

Men hallå!
Skrivet av figaro
Har dina barn ADHD?? OM inte, fatta att det är en VÄSENTLIG skillnad på vilka krav man kan och ska ställa i såna här sammanhang!


Hallå
Skrivet av Jämställd pappa
var det inte det jag skrev!!!! Sen beskrev jag hur det även när barnen inte har detta genom missriktad välvilja lätt kan uppstå situationer då barnen stoppar "huvudet under armen".

Upplevde inte samma som du figaro.
Skrivet av mamma till 10-årig ADHD-dotter
Jämställd pappa sa ju att min dotter ju borde ha fått hjälp eftersom hon har de problem hon har. Sedan skrev han ju om sina egna barn och SIN erfarenhet. Visserligen var det skolans och lärarnas svar jag i första hand ville ha i detta snacket (annars hade jag ju vänt mig till bokstavsbarnssnacket) Du behöver ju inte ta i så...han menade nog bara väl...

Hej och tack
Skrivet av Jämställd pappa
vad jag beskrev var att även barn utan bokstavsdiagnos kan ibland behöva hjälp men precis som bokstavsbarn behöver de tydlig vägledning. Bokstavsbarn skall inte behöva "lida" eller straffas för att det har missats. Det skall naturligtvis inte andra barn heller men med dem kan man ställa krav att de skall finna en lösning tillsammans med "lärare/föräldrar".


I en annan värld
Skrivet av Sofia*
Jag ler lite när jag läser ditt inlägg. Inser att du vill ditt barn väl och att du gör allt som står i din makt. Tyvärr är verkligheten en annan på många ställen. På mitt jobb har ca hälften av barnen ALDRIG ordentliga kläder. Vi kör dock den hårda stilen, är det utflykt så är det oavsett vad barnen har på sig. Så kan barnen trycka på sina föräldrar om att de vill ha varma kläder. Det verkar dock som om ditt barn är ett specialfall och man kan ju tycka att en extralapp hem om att det saknas varma kläder och påminna extra om dem till tuflykten hade varit på sin plats. Är det bara ett bar som saknar kläder kan man ju låna i hop, men hos oss hade det tagit halva förmiddagen att få i hop det så vi gör det inte.

Inte dagis längre...
Skrivet av Sofia
Någonstans går gränsen för vad skolans ansvar ligger och var föräldraansvaret träder in. En stor del av 6-års verksamheten går just ut på att lära barnen att klara av personliga åttaganden själva. Klä sig efter väder, gå på toaletten, knyta skor, tvätta händer osv osv... I skolan kan vi inte ansvara för kläder. Få barn lämnar kläder kvar utan det tas hem varje dag. Täckbyxorna finns därför på ungarna redan hemifrån, och regnkläderna bestäms av mamma/pappa på morgonen osv. Inte ens en assistent kan ta över ett föräldraansvar om kläderna inte finns på plats. ADHD-barnen har svårt att hålla reda på sina prylar. Det försvinner grejer åt alla håll. Tyvärr ingår det inte i skolans åtaganden att springa runt och hålla ordning på dem. Våra föräldrar får därför regelbundet komma och gå igenom högarna med kvarglömda kläder, och är alltid välkomna att ringa och fråga om barnen kommer hem utan något plagg det tidigare haft med sig. Ibland hänger det 3-4 jackor på samma namnkrok... Jag föreslår att ni går ifrån dagisrutinen att lämna kvar grejer i skolan. Dottern får helt enkelt ta hem sina kläder varje dag (kanske med stöd av assistenten?) - då har du som förälder kontroll över vad hon har på sig när hon går till skolan, och därmed också kontroll över att kläderna funkar för väderleken. och..jo...våra elever får inte heller delta i undervisning om de inte är rätt rustade. Har man tex inte idrottskläder med sig till idrottslektionen så får man stanna i klassrummet och jobba istället. Ofta är konsekvenshandlingar effektiva mot "glömska"...ett kanske trist "uppfostringssätt" men precis så fyrkantigt som de här barnen ofta behöver. ADHD är inte en anledning till ansvarslöshet - det är en anledning att verkligen nöta in ansvar....

Men Sofia...
Skrivet av Mamma till 10-årig ADHD-dotter
ADHD är inte en anledning till ansvarslöshet skriver du... Är du pedagog? Har du jobbat med ADHD-barn? Anser du att deras strulighet och glömska består i att de inte är ansvarsfulla och att det går att straffa in ett bättre minne? Möjligen träna...ja...om de inte redan har tappat orken för att de ändå inte får vara med på lika villkor...? Jag reagerade ganska starkt på att du anser dessa barn vara ansvarslösa... Varför fanns kläderna med som en punkt på åtgärdsprogrammet från skolans sida ifall det helt låg bara på föräldrarnas ansvar? Varför har då assistenten till uppgift att hjälpa min dotter att vara rätt klädd både på raster OCH när hon går hem om det BARA är mitt ansvar? Då borde väl skolan klargöra detta klart och tydligt och dra en linje vid de möten vi har kring hur klädsituationen och annat ska fungera eller? Kanske tycker inte alla lärare likadant-tack och lov... Jag anser inte att jag tror att dottern går på dagis längre, hon går ju för sjutton i fjärde klass! Men hon kan förfrysa sig utomhus bara för att hon inte "kommer ihåg" att ta på sig vantar på rasten och för att hon inte känner att hon blir så kall att det är farligt. Ska jag då sitta på mitt jobb och hoppas att hon lärt sig "ta ansvar" när det är kallt ute-eller kan jag förväntas få hjälp av skolpersonalen att säga åt henne att gå in och ta på sig vantar? Nej nu blev jag lite bitsk... ADHD är inte "lathet" eller "brist på ansvar" -det är ett handikapp!


hej!
Skrivet av Sofia
Jag arbetar i liten grupp, med bla ADHD-elever på mellanstadiet. Jag möter "din dotter" dagligen. Jag ska förtydliga mig lite: Det jag menade med ansvarslöshet är att diagnosen ADHD aldrig får bli en ursäkt för att inte träna på vardagssituationer. Träningen måste hemmet och skolan stå för - men ju äldre eleven blir desto mer ansvar måste man våga lägga över på barnet. Hur ser vädret ut ute? Vad behöver man då? Var ska kläder hängas upp när man kommer in? Vad ska tas med hem varje dag? Osv osv.. Det vi vuxna kan göra är att ge barnen "verktyg" för eget ansvar. En 10-åring med adhd måste börja "träna" och inte förlita sig på att andra löser det hela. (och löser omvärlden det hela, så har diagnosen blivit en ursäkt som i framtiden inte håller fullt ut...) Vi har adhd-elever som uttryckligen (verbalt) använder sig av sin diagnos ("men jag har ju ADHD!) för att slippa ifrån vissa moment, eller för den delen: ta egna favörer. Det är precis detta vi måste hjälpa dem ifrån. Världen cirklar inte runt dem, och ju äldre de blir desto viktigare är det att förstå detta... Du skriver att detta med kläder i inskrivna i åtgärdsprogrammet....i allafall i våra åtgärdsprogram så finns hemmet med som en stark faktor. Vissa moment ska övas på där, andra i skolan. Ibland är föräldrarna direkt ansvariga för någon punkt. Er assistent kan ju bara hjälpa din dotter så långt som hennes medskickade klädsel förmår. Jag tycker det låter som om något klickar mellan assistenten och er föräldrar...kanske har ni olika åsikt om vilka kläder som krävs vid rastverksamheten? Kanske har assistenten lite erfarenhet av barns utelek? Kan det vara en idé med ett nytt möte med assistenten där du som mamma förklarar vilka krav du ställer på lämplig klädsel...igen. För i mina ögon är det den personliga assistenten du ska gå på...inte hela skolpersonalen. Saknas det sedan klädesplagg så måste det finnas en omedelbar kommunikation mellan dig och assistenten. Inte gentemot hela skolan.

Att träna OK...
Skrivet av mamma till 10-årig ADHD-dotter
...men bara för att man tränar innebär inte det att man automatiskt klarar av det man tränar. Dottern måste ju få hjälp-även om hon givetvis ska tränas... Nu är det så att min dotters föräldrar båda två fortfarande jobbar heltid och inte har "hunnit" bli utbrända än av att springa från jobbet tidigare för att hinna gå igenom skolans kvarglömda kläder innan den stänger för dagen och samtidigt inte veta vad dottern faktiskt hade på sig när hgon gick hem för att hon redan gått för två timmar sedan och.... Sedan kan det hända att man gått tidigare för att hinna innan fritids stänger och så har de låst dörrarna i förväg för att alla barn gått hem! Tala om stressmoment... Jag menar-ibland verkar det som om skolans personal glömmer bort att andra kanske jobbar till fem varje dag...det förväntas att man ska kunna sköta allt på arbetstid och då gäller det ju att man har ett kontorsjobb och inte arbetar tex inne i en operationssal... Utvecklingssamtalen har man till och med flyttat fram till dagtid. Vad var det för fel på kvällar? Jag ville bara förklara lite för dig att det inte är lätt att vara förälder och den som har allt ansvar för kläder heller när förutsättningarna inte är de bästa... Men jag kanske ska ta och sjukskriva mig så att jag kan sköta träningen av dottern bättre -är det det du tycker?

Nu blev du lite barnslig
Skrivet av PiaL
jag har följt växlingarna mellan dig och Sofia, just för att jag arbetar med den här typen av barn själv. Intressant att läsa två synvinklar. Jag förstår ditt problem med flickan, men varför börja raljera om att du skulle bli utbränd av att leta efter din dotters kläder? Det får alla föräldrar göra -ADHD-barn eller inte. Och vad det var för fel på utvecklingssamtal kvällstid? Kanske att de oftast utfördes på obetald förtroendetid efter ordinarie arbetstid? Kanske man flyttat dem till dagtid för att lärare är den yrkeskategori som är mest utbrända av alla? Du kanske rentav får ett bättre samtal tillsammans med en lärare som har lite ork kvar...


Till mamman....
Skrivet av Sofia
Ska försöka svara på dina frågor: Självklart måste hon få hjälp, men "learing-by-doing" är en bra pedagogik för de här barnen. Du pratar om en dotter och två heltidsarbetande vuxna...jag har 4 egna barn, jobbar heltid och så även deras pappa...jag vet vad man hinner och inte hinner. Ta inte illa upp, men din situation är inte extrem. Det handlar om vuxnas prioriteringar - också... Jag vill mena att du tror att skolans personal slutar samtidigt som barnen...annars hade du aldrig uttalat dig så dumt om arbete till klockan 17.00. Jag är oftast kvar i skolan så dags... Felet med kvällar är att vi inte får betalt för dem. Läraryrket är inte längre ett kall, där läraren jobbar gratis. Många lärare är dessutom, precis som jag engagerade på annat håll på kvällstid, eftersom de har egna barn med egna aktiviteter. Jag tycker du ska ta percis så stort ansvar som du själv förmår, men sluta gnälla på skolans personal om dottern slarvar bort kläder. Jag är övertygad om att du, eller din man till och från hinner besöka skolans skåp/lådor för upphittade kläder. Kan jag och andra föräldrar så kan säkert ni också...passa på när ni har utvecklingssamtal vettja! Då är ju skolan öppen och ni på plats!

Sofia och Sofia*
Skrivet av Sofia*
Vill bara lite försynt påpeka att vi är två olika personer. Vi blir i hopblandade ibland. :-)

ja, nu spetsade jag till det och blev barnslig
Skrivet av mamma till 10-årig ADHD-dotter
Jag var inte ens helt ärlig! Jag har egentligen inga svårigheter att hinna leta efter min dotters kläder-och inte blir jag utbränd av att göra det heller-det är ju frustrationen som sliter...inte att springa runt och leta... Jag provocerade bara för att vidga förståelsen hos skolpersonalen. Faktum är att jag själv har jobbat inom skolans värld i 10 år och hör hur mina kollegor resonerar ibland...så egentligen har jag ju förstående kollegor om jag måste gå iväg på EVK mitt i arbetsdagen...(inte får jag löneavdrag heller!!) Det jag menar är att det inte hade funkat om jag hade jobbat i en operationssal att springa iväg för att det hänt något på skolan. Jag hör ju hur kollegor resonerar ibland och ibland låter det så lätt att "bara ta sig i kragen" "inte ens hjälp med läxorna" "ingen utflyktsfika med idag igen" Sällan hör jag förståelse för dessa föräldrar som kämpar med tiofalt tålamod och energi för att få sina barn att fungera någorlunda normalt. Om barnen sedan misslyckas lite så märks inte allt slit föräldrarna lagt ner... Fortsätt gärna kommentera-det är intressant.


Angående konsekvensuppfostran Sofia
Skrivet av mamma till 10-årig ADHD-dotter
Ofta är konsekvenshandlingar effektiva mot "glömska"...ett kanske trist "uppfostringssätt" men precis så fyrkantigt som de här barnen ofta behöver. Så skrev du tidigare och detta har jag själv varit inne på-och till och med frågan barnpsykologen om. Om inte dottern borde få stå vid skampålen och inte kunna delta i idrotten tills dess hon kommer ihåg idrottskläderna-men jag fick ett klart NEJ på min förfrågan. Så det är inte alltid en bra metod! Psykologen ansåg att dottern har nog med negativa erfarenheter av att hela tiden misslyckas att jag gott kunde fortsätta hjälpa henne för att inte spä på hennes dåliga självkänsla. Hoppas dina elever har gott av god självkänsla om de alltid måste "stå i skamvrån". Kanske finns det en orsak till att de "skyller på" sin ADHD...de kanske inte får förståelse för sina problem utan att skriva dem i ansiktet på er... Eller är dessa elever bara struliga för att de vill? Har de fått en diagnos av sina föräldrar eller av en läkare och psykolog? Man tar inte sina barn till en utredning för att man vill "springa ifrån" sitt uppfostringsansvar-utan just för att man tar sitt ansvar för barnens uppfostran på allvar! Ibland får man en känsla av att du tror att man VILL ha en diagnos för att det är enklare att skylla på än att faktiskt lära sig ansvar. Eller?

Du skriver också...
Skrivet av Mamma till 10-årig ADHD-dotter
Du pratar om en dotter och två heltidsarbetande vuxna...jag har 4 egna barn, jobbar heltid och så även deras pappa...jag vet vad man hinner och inte hinner. Ta inte illa upp, men din situation är inte extrem. Det handlar om vuxnas prioriteringar - också... Så du vet vad man hinner som förälder? Du har fyra barn...och kan prioritera bättre än mig då menar du? Har någon av dessa barn en bokstavsdiagnos? Vet du hur mycket extra energi det går åt om man har ett bokstavsbarn. Vi ska inte fastna i pajkastning-men du får det att låta som om ett bokstavsbarn inte är jobbigare att ta hand om än andra barn-bara man prioriterar rätt...vad är då rätt? Hjälp mig gärna att prioritera om, så att dotterns besvär inte påverkar vårt familjeliv är du snäll. Hur många extra EVK har du varit på för dina egna barn? Hur många BUP-samtal...Hur många besvikna släktingar att ta hänsyn till...hur många grannar att förklara för...hur många innerdörrar har du fått sönderslagna av dina barn? Hur har du fått ligga och trösta syskonen för att de inte står ut med livet för att lillasyster förstör allt? Sånt är jättejobbigt! Men visst-du vet vad man hinner och inte...så att springa runt och leta kläder vid femtiden så att middagen blir försenad så att sockernivån sjunker för lågt så att lillasyster klöser ögonen ur antingen syskonen eller grannbarnen...det är bara en fråga om prioriteringar? Nu överdriver jag igen och är inte helt ärlig men dina kommentarer provocerar mig något så kollossalt! Det skrämmer mig lite att du jobbar med dessa barn och påstår att du vet var man hinner och inte som förälder bara för att du har egna barn... Hur mycket tror du att en förälder hinner som har ett självmordsbenäget barn? I en sådan situation är nog fyra friska barn ingenting jämfört med ett enda barn... Allt är inte svart eller vitt...det mesta är färgat...av den som står mitt uppe i verkligheten...

Sen glömmer ju
Skrivet av Bettan
Sofia att berätta att hennes barn är stora nu och att när de var små så var hon hemma med dem (privat dagmamma). Jag tror inte att hon på något sätt kan jämföra sina upplevelser med dina.


En fråga till Bettan.
Skrivet av Mamma till 10-årig ADHD-dotter
Hur vet du detta om Sofia eller står det i hennes info?

Till "Mamma till..."
Skrivet av Bettan
Sofia har berättat det tidigare under annat nick. Men eftersom hon återkommer till sin familjesituation och sitt arbete så är det inte svårt att känna igen henne. Och hon har bekräftat det under det här nicket i en tidigare diskussion om något.

Klart hon ska få hjälp och stöd
Skrivet av mamma S
allt annat är ju bara elakt och empatilöst. Att kräva att hon ska komma ihåg kläder och annat lika bra som andra, är ungefär som att kräva att barnet i rullstol ändå ska kunna gå en bit, bara han tar sig i kragen... Jag tror inte någon behöver ifrågasätta föräldrarna till barn som din dotter och att dom inte skulle sköta sin del av jobbet. Det finns nog inte många som sliter hårdare. Men när problemet finns i skolan så ska skolans personal fixa det. Flickan ska inte behöva vara våt eller frysa för att hon inte klarar det själv. Hon ska träna visst, men hon ska absolut inte få skäll och inte blir lidande för det hon inte kan. Jag ryser när jag tänker på hur empatilösa vissa vuxna kan vara. Tack och lov fungerar sånt här jättebra på vår skola.


Tack mamma S
Skrivet av mamma till 10-årig ADHD-dotter
Ditt inlägg behövde jag efter denna ordväxling här inne då jag känner mig som en liten skurk som hjälper min dotter och dessutom arma krake dessutom vill att skolan ska hjälpa henne... Är du "bara" förälder eller jobbar du inom skolan också? Det var så bra det du skrev om att det vore som att be ett barn i rullstol att resa sig upp och gå en liten bit i alla fall om man riktigt tar sig i kragen. Ditt inlägg värmde! Tack!

Kan du inte få hjälp av BUP
Skrivet av mamma S
eller nån annan med skolan för att förklara? (nej, jag är "bara" mamma, men min man jobbar som elevassistent (på en annan skola än sonen) Barnpsykologen och kuratorn som vi träffat på vårt BUP har följt med oss både till förra skolan och till nuvaranden (min son har just börjat sjuan). Dom har hjälpt till att förklara problemen som min pojke har, och sagt klart och tydligt att han inte får bli lidande för sånt som dom faktiskt kan hjälpa honom med. (han har as och tourettes) Det är jätteskönt, för själv kunde vi skämmas för att behöva ta upp vissa detaljer som vi tyckte var så små, men BUP-proffsen sa att det är alla smådetaljer som inte fungerar som tillsammans gör tillvaron så tung för pojken. Så dom har gått igenom, från hur han ska hänga upp sina kläder på märkta krokar, till hur han ska få med sig grejer hem från skolan. Underbart med den hjälpen! En del skolpersonal lyssnar bra på föräldrar också, men på en del bitar det bättre när psykologen säger samma sak.

Föräldraansvaret kommer vi inte ifrån
Skrivet av marib
Hur vi än vänder och vrider på det hela så kommer det en dag när våra barn ska kunna fungera själva i samhället. Då är det upp till oss föräldrar att ha gett dem de verktyg de behöver för att kunna fixa det. Mycket kommer spontant med tiden men lika mycket måste nötas in eller lösas andra vägar. Vi sköter det som så att sonen (12 år grav ADHD/Tourettes) har med sig alla grejer hem _varje dag_. Personalen på skolan påminner alt kollar så det är nerpackat när han går därifrån jag kollar när han kommer hem. På morgonen sitter en stor lapp på ytterdörren, Kläder? Nycklar? extra? Lappen flyttas runt och förändras lite vecka för vecka så han inte ska se den utan att eg "se" den om du förstår hur jag menar. Är det något speciellt så hör skolan av sig veckan före så jag vet om det, officiellt ligger ansvaret fortfarande hos sonen men jag vet om det och kan puscha lite vid behov. Han har fått en almanacka där ha ska kolla varje em och varje morgon om det är något han borde komma ihåg. Det här "verktyget" är relativt nytt för honom men vi jobbar på att nöta in det. Han kommer att behöva den vanan i framtiden. I ert fall så tycker jag att assistenten gjort ett misstag som inte snabbt informerat er om att täckbyxorna var försvunna, det borde varit hans/hennes jobb. Skolan borde ringt till er direkt de upptäckte fadäsen på morgonen och gett er möjligheten att ordna upp det. Beundrar er som _orkar_ jobba heltid båda två . Jag skulle inte fixa det med tanke på allt extra arbete min grabb medför.


Tack Marib!
Skrivet av mamma till 10-årig ADHD-dotter
Jag brukar läsa dina inlägg inne på bokstavsbarn också och tycker att du har så "mogna" och vettiga åsikter. Här fortsätter du att spruta ur dig dem-det tackar jag för... Jag var också lite ledsen på att skolan inte kunde informera oss-gärna innan (när byxorna försvann), men i alla fall samma dag, men jag kände(känner mig fortfarande) osäker om jag är för hård i mina känslor och att jag borde ta på mig mer av ansvaret i detta med att dottern inte fick följa med på utflykten. Hur som helst så gnager det på samvetet... Tack för de uppmuntrande orden om att vi orkar jobba heltid...och visst...det är jättejobbigt ibland... Kanske inte detta med kläder och skolmöten och så utan detta med hennes humör och sovtider och läxor och morgonbestyr. Hon är helt omöjlig att få upp om morgnarna och då önskade jag många gånger att jag inte hade en tid att passa på mitt jobb, utan bara hennes skoltid (vilket är ett problem i sig-för sätter hon den sidan till-så vägrar hon ju att gå...skiter väl i skolan...eller att hon har en tid att passa...suck) Men vi fortsätter väl att kämpa på-är ju inte så länge till jullov-och sovmorgnar för oss båda!

Lägger mig i lite nu.
Skrivet av mummie
Våra NPF-barn kan inte alltid känna när de blir kalla, blöta eller för varma, det borde skolan vara informerade om, det äär ert ansvar som följer med ert arbete. Vi föräldrar kan inte vara på skolan jämt och se till våra barn, de flesta föräldrar har också ett arbete som ska skötas, precis som ert. Min son kommer hem blöt, kall eller för varm många gånger, skolan lär sig aldrig. Ofta är han så kissignödig så han kissar på sig i hallen när han kommer hem, trots att jag sagt till om att han ska påminnas om att gå på toa. Frukten ligger fint kvar i väskan när han kommer hem, ingen ser till att han får den i sig. Min son får däremot ta hem sina kläder varje dag så vi vet att han har dom kvar, för hade han blivit av med dom på skolan så hade vi aldrig fått reda på detta om inte skolan ringt, vilket de säkert inte gjort. Det finns mycket kring dessa barnen som skolan måste engagera sig i, de är inte som andra utan mycket speciella, smarta, snälla, uppfinningsrika och ibland mycket förvirrade och glömska. Man ska aldrig glömma att våra barn alltid gör sitt allra bästa, för de vet att de är annorlunda, därför ger dom 110% av sig själva i skolan. Ni har valt ert yrke och får ta ansvar för dessa barnen, vi föräldrar försöker lita på er, det är inte lätt ska jag säga, men vi försöker. Jag skäller inte på någon här, men ber er att försöka förstå oss med NPF, vi har inte bett om att få dessa sk problem, vilket egentligen ska ses som en gåva. Se till att våra barn får känna sig som en i gänget och inte behöva förlora sin självkänsla pga okunniga personal på skolan, lär er mer av att lyssna på föräldrarna och tro dom, de/vi vet! Kramar

Inte bara bokstavsbarn
Skrivet av Lärare
Det är ju inte bara barn med bokstavsdiagnoser som blir kalla/blöta/glömmer saker i skolan. Min son fick också en tuff tid när han började skolan. Efter att ha haft gott om personal och mycket personlig omvårdnad på dagis så blev det en rejäl omställning att börja skolan där det bara finns EN lärare på 25 elever och där barnen förväntas klara sig själva när det gäller på-/avklädning och annat. Jag är själv lärare och vet både hur det känns att vara förälder samtidigt som jag vet vilka omständigheter som råder i skolan. Det finns inte en chans i världen att jag hinner kolla alla ungar när de ska ut och in från raster, att de äter sina mellisfrukter, att de tar med blöta kläder hem och nya kläder tillbaka. Inte en chans! Förutom att jag behöver rast själv någon gång på dagen för att hålla mig pigg och frisk så är det som sagt fler än bokstavsbarnen som är vana att passas upp och därför inte från början inte kan/är vana att ta ansvar över att klä av och på sig själva. En enda vuxen fixar inte det här och det handlar inte om okunnighet. Jag är ledsen, men i det ekonmiska läge som skolan hamnat i, där det inte finns pengar til extra personal och assistenter så måste föräldrarna ta mer ansvar över sina barn! ADHD eller ej!


Föräldrarnas ansvar
Skrivet av mams
Menar du att föräldrarna måste vara med i skolan och ta på barnen mössor då? Dvs dom barn som av olika anledningar inte tar på den själv. Äh, visst tror jag att du behöver dina raster, men om du går på rast fast du vet att ungarna är blöta och oklädda så tycker jag du begår tjänstefel. Tänk om jag inom vården skulle resonera likadant.

Nejdå - du måste prata med ditt barn
Skrivet av Lärare
Jag tror inte det någonstans i arbetsbeskrivningen är uttryckt så att lärarna måste klä på och av sina elever vid rasterna. Jag gör det inte - men jag påminner dem när det är kallt ute så att de ska klä på sig ordentligt. I veckobreven påminner jag föräldrarna om att fråga sina barn om de behöver ombyteskläder etc. Så visst, en del lyssnar inte och går blöta och kalla i skolan. Har jobbat på flera skolor och har egna barn, så visst är det så! Vi ÄR ofta bara en person på 20-30 barn i många klasser det FINNS inte tid att serva alla barn i skolan. När de väl komemr in och är blöta så finns det ofta torkskåp att torka kläderna i och då är det bra om föräldrarna skickat med ombyteskläder. Så - prata med ditt barn om vikten att klä sig ordentligt och om ditt barn inte självmant tar med ombyteskläder så håll efter på den fronten också. Jag skulle inte drömma om att ens andas ordet tjänstefel om min son inte tar på sig kläder ordentligt när han går i skolan! Han måste lära sig klä sig efter rådande väder och lyssna när läraren påminner om vantar och mössa. Aldrig skulla jag lasta läraren för en sådan sak!! Dagis är en sak och skolan en annan!

Håller med Mams.
Skrivet av mummie
Du begår ett tjänstefel om du vet att du har blöta och kalla barn ute. Normalstörda barn lär sig ofta med tiden att klä sig själv rätt, medan våra barn inte gör det alla gånger. Vi med NPF-barn ältar och fostrar varje vaken stund vi är med våra barn,det är inte som vi skämmer bort dom, vi lär dom. Det ni i skolan ser som bortskämt är deras handikapp, att de inte kan! Önskar ni visste hur det känns att efter 7år ännu behöva se till sitt barn som det vore 2år, det är otroligt krävande! Jag är medveten om nedskärningarnarna, men läget är som det är och det ska inte barnen lida för mycket av. Tex idag har jag min sjuåriga son hemma just pga skolans försummelser, han har fått falsk krupp. De var och badade och såg inte till att min son hade torkat sig eller ätit, han var jätteblöt och hade knappt några ytterkläder på sig när han kom hem. De vet hur han är och där finns resurser till honom och trots ständiga påtryckningar från oss så verkar de inte förstå hans handikapp. Min son har damp, det märks men syns inte, han gör sitt bästa i skolan, mer än sitt bästa, precis som alla NPF-barn, men det är inte skolan medveten om,,,,tyvärr så ser ni inte vad dessa barnen kämpar med sig själva.


Se mitt svar ovan
Skrivet av Lärare
Inte begår jag tjänstefel, inte. Skolan har ett helt annat ansvarsområde än dagis. Ni måste acceptera att era barn (och om inte de gör det så är det ni som måste det) får mer ansvar för sig själva när de går i skolan. Jag skulle aldrig i livet ägna hela min rast åt att serva elever. När man går i skolan tar man på sig kläderna själva! Givetvis hjälper jag till om blixtlåset fastnat och sådant, men med ren påklädning icke. VI FÖRÄLDRAR måste prata med era barn och lära dem att ta på sig kläder!! VI FÖRÄLDRAR måste skicka med ombyteskläder och se till att de byts ut vid behov. Jag förstår om ni blir förvånade om ni inte sedan tidigare förstått att det är skillnad på personalens ansvar på dagis och i skolan, men så här är det! När jag hänvisade till rasttid var det bara för att säga att jag inte kan bjussa helt på min rasttid - för mitt jobb ÄR inte att klä på barn. Skulle jag ha mer tid skulle jag nog hjälpa till för att jag är snäll och inte för att det ingår i arbetet (för det gör det inte).

OOOps!!
Skrivet av Lärare
Med det jag skrivit ovan så syftar jag på barn som inte har något handikapp. Så innan du blir jättearg och ångan ryker så vill jag säga att jag skulle ta extra hänsyn till ett barn som på grund av speciella svårigheter inte kan bedöma vilka kläder som är lämpliga även om jag säkert kan missa att påminna om mellisfrukten och liknande ibland. Det jag ville poängtera är att även helt "normala" barn (knäpp benämning!) glömmer/struntar i/orkar inte/tänker inte på osv ta på lämpliga kläder, äta sin mellisfrukt osv. Det är inte bara bokstavsbarn som gör så, även om de andra kanske börjar ta ansvar för sig själva tidigare. I min klass kan jag stå och säga: ta på mössa och vantar nu för vi ska ut på långpromenad, så kommer hälften av klassen iallafall ut i tunna kläder, utan mössa och vantar. Ni som har bokstavbarn och liknande kanske känner er oförtjänt påhoppade eftersom ni redan nu pratar och grejar med era barn så mycket som det går, när det är andra föräldrar till barn utan speciella problem som tar upp min tid med sådant som DE definitivt borde lära sina barn hemifrån och som deras barn utan problem borde klara av att ansvara för.

Du blandar ihop begreppen!
Skrivet av mamma till 10-årig ADHD-dotter
Dumt att gå in i diskussionen här om "normala" barn, när frågan var barn med särskilda behov och där klädsituationen finns inskriven i åtgärsprogram för eleven i fråga. Diskussionen handlar inte om ALLA barn, även om jag anser att man som rastvakt ALLTID ska skicka in elever som är dåligt klädda att ta på sig mer kläder om det är kallt ute. Det hör väl till Vuxenansvaret i stort och inte bara till yrkesrollen- Svagt av vuxna att låta små barn förfrysa öron och fingrar bara för att det inte är mitt ansvar att påminna barnen om att klä sig!!! Har inte de vuxna i skolan ett ansvar för barnen när de är där? Om barnen inte har hjälm på isbanan för att ingen påminner och barnet får hjärnskakning? Är det föräldrarnas ansvar? Det är en intressant diskussion-men det passar bättre på en ny tråd-som du tog upp längre upp. Jag har själv jobbat både på dagis/fritids/skola och ALDRIG ansett att det var föräldrarnas ansvar att se till att barnen var klädda när vi gick iväg till pulkbacken. Givetvis skulle JAG tjata på även 10-åringarna vantar!!! Men det kanske har ändrats i takt med att resurserna har minskat-detta var ju på "ljuvliga" 80-talet...


Nu missförstår du
Skrivet av Lärare
Givetvis påminner rastvakter och klasslärare om att barnen ska ta på sig kläder. Men det är stor skillnad på att påminna och att ansvara för. Jag påminner gärna, men jag tar inte på mig ansvaret för elevernas klädsel. Ja, och jag blandade ihop begreppen -därför skrev jag mitt ooops-svar.

Hej
Skrivet av Fumlan
Nu har det ju varit så kallt ute att täckbyxor väl är ett måste för barn. Oavsett om hon har adhd eller inte så är det väl inte någon annans ansvar än föräldrarna att kolla att hon har ordentligt med kläder med sig. Men, jag vet ju inte hur det funkar med assistent, om det är den personen som klär på barnet hemma och följer till skolan.

Hej här kommer lite fakta i mitt ärende.
Skrivet av mamma till 10-årig ADHD-dotter
Ja-jag tycker också att täckbyxor borde vara en självklarhet för alla barn under tio när det är så här kallt, och dottern fick med sig ett par från skolan som sedan aldrig kom hem igen (har extra par hemma) Då förmodade jag att de byxorna fanns kvar på skolan och användes varje rast-eller ska jag åka dit och kolla om de fortfarande finns kvar när de aldrig tagits hem? Nu verkar det som om dottern kanske bara använde byxorna en enda rast innan de försvann och att hon sedan varit utan byxor i en vecka...innan denna utflyktsdag som hon inte fick följa med på. Jag tyckte bara att eftersom hon har ADHD och ett åtgärdsprogram där klädseln finns med som en viktig del, samt egen assistent, så borde väl hennes assistent ha signalerat till oss föräldrar om att det inte längre stod rätt till med hennes byxor-innan dottern fick "straffet" att inte få följa med. Tycker att assistenten kunnat leta i upphittatkorgen om det fanns några kvarglömda-eller kollat med storebror som går på samma skola om de kunnat låna hans bara till utflykten, men det gjordes aldrig. Jag tycker att det är assistenten och vi föräldrar som inte kommunicerat på rätt sätt-men det är dottern som får bära skammen... Nej skolans assistent går inte hem till barnet och hjälper det att gå till skolan. Fixar inte barnet att gå till skolan själv, får det oftast skolakjuts-eller så skjutsar föräldrarna.


Ok
Skrivet av Fumlan
Då förstår jag bättre. Hoppas att det löser sig bättre med liknande saker i framtiden.

Hur gör ni när skolbarnen är för dåligt klädda?

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information