Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Peppa mig lite, snälla ni....

Skrivet av Manna i v 40 nu
Hej!

Ush, jag har gått så långt som in i v 40!!!! Jag som varit beredd sedan urminnes tider, nä - men sen v 35, typ... Jag har trott hela tiden att den här bäbisen kommer att komma tidigt - och förbrett mig för det.

Tänkt hemliga tankar att OM den kommer precis innan v 37 - då föder jag hemma oassisterat... Men nädå, v 37, 38, och 39 har nu gått utan bäbis... Kommer jag sluta på sjukhus igångsatt i v 43 nu då, eller...? Känns lite åt det hållet... :(

Jag som var så förberedd och laddad! Nu är jag varken det ena eller det andra längre, känns det som. Luften gick ur mej.... Känner mig inte alls lika övertygad om att födelsen kommer att bli så fin, mörk, hemlighetsfull och vacker som jag tänkt mej. Tänk om det blir en enda lång outhärlig smärta och barnen vill inte va med, barnmorskorna är alldeles för "på" och jag klarar inte av att hantera en enda värk. All avslappning och andning som jag tränat känns som om jag inte längre orkar hålla på mer...

Hörrni, jag börjar tvivla, helt enkelt. Jag känner mig missmodig, uttråkad och vet inte om jag har kvar min inre bild som höll mej uppe (Hade en bild av att jag är som en djurmamma som föder i mörker och ensamhet i lugn o ro)...

Snälla kan ni inte peppe mej lite, så jag kan börja se fram emot födelsen - NÄR den nu kommer. Och hjälp mej ha lite bättre tålamod...

Skulle vara så skönt med lite förståelse, alla andra ringer ju bara o frågar om det "hänt nåt" än...

kramar till er!
Svar på tråden: Peppa mig lite, snälla ni....

Du ska..

Skrivet av  Lisen med Alexander+v.14
se att din bäbiis kommer förr eller senare, men absolut inte på sjukhus! ;-)

Hoppas för din skull att det sätter igång snart så du inte behöver oroa din för att måsta åka in!

Det är ju lååångt kvar innan den MÅSTE ut så du kan säkert FÖRSÖKA låta bli att oroa dig, lätt för mig att säga som verkligen hoppas på att gå över den här gången = )

Å du, ryck ur telefonen! Är det nån som vill nåt viktigt så får dom väl åka hem till er, inte ska du behöva lyssna på deras tjat!

Kramar och lycka till med födseln!
 

Hej Lisen

Skrivet av  Manna i v 40 nu
Det är egentligen inte så att jag oroar mej för att gå över tiden o bli igångsatt. Det är bara det att det vore ju bara såååå fel! Och jag är alldeles för otålig nu. Så min tankar vandrar iväg åt spretiga håll...

Alla som jag möter: på dagis, grannar, ja alla är på mej o frågar - och dom som jag inte träffar på eller dom som inte ringer, dom sms:ar istället, så det funkar inte att bara dra ur jacket, heller, tyvärr...

Känner mig som om jag vill gå under jorden ett tag. Kanske inreda en mysig liten jordhåla i skogen... Jaa! Kanske vore nåt!

Tack för peppet! :)
 

Ut kommer den!

Skrivet av  mie
Förr eller senare, om inte annat så fram mot jul ;-) *retas*

Jag hoppas så att du får föda ditt barn hemma, assisterad eller oassisterad, vad som känns bäst för stunden MEN jag vill ändå peppa dig lite åt "andra" hållet oxå ifall det nu blir sjukhus av. Det KAN bli en fin upplevelse det också, försök att inte känna det som ett misslyckande för det är det ju inte.

En tjej från min ankomstgrupp skulle föda hemma och låg 1,5 dygn hemma med värkar innan de var tvungna att åka in för att hon inte orkade mer. Det hela slutade med eda, lustgas och till sist snitt MEN hon säger själv att det hela kändes bra ändå. Hon försökte och det gick inte, mer kan man inte göra. Flickan kom ut och mådde bra och trots den tuffa förlossningen mådde även mamman bra.

Själv ville jag föda hemma men inte min sambo. BB Sthlm bestämde vi oss för då men bebisen ville inte ut själv utan jag fick bli igångsatt. Det blev som tvärtemot allt jag trott men så bra ändå! Även om förlossningen var smärtsam flöt den på fint och personalen på sös var fantastiskt duktiga på att låta mig vara ifred och följa mina önskningar jag hade i mitt förlossningsbrev.

Svemmel svammel, vill bara att du inte ska bli tok-lessen om du måste till sjukhus - det kan bli bra där oxå!

Fast som sagt - jag hoppas du får föda där DU vill vara då det sätter igång!

Spark i rumpan och kram!

/mie
 

Jo....

Skrivet av  Manna i v 40 nu
det är sant; ut kommer den ju. Fast jag vill ju hellre förr än senare! :)
Och jag håller med om det du skrev om att det kan bli bra även om det blir annorlunda än man tänkt. Ska försöka hålla mig mer öppen, både vad det gäller tid och plats kanske...

Just nu är det mest jobbigt att det inte kommer igång nångång.... Har känt molvärk i en månad nu, liksom... Känns lite "krystat" här i startgropen, om man säger så...


Skönt att höra att din födelse blev bra trots att det blev helt annorlunda än du velat från början!

Tack för peppet o kram tebaks!
:)
 

den kommer

Skrivet av  helena
dra ur jacket och satt pa telefonsvararen, for det dar kan driva en till vansinne.
jag gick over 11 dagar sa jag vet hur du har det.
hall ut, snart ar bebben har...
 

11 dagar över tiden...

Skrivet av  Manna i v 40 nu
...oj det måste varit hemskt!

Jag är över tiden mentalt, men inte i fysisk/medicinsk mening.

Jag försöker tänka att bäbisen har det bra därinne - och beslöst sig för att stanna kvar därför...

Som jag skrev ovan till Lisen, så är det alla grannar, dagismammor/pappor/personal som håller på och frågar också. Plus att folk sms:ar... Fast det är klart, de menar ju väl och bryr sig, så jag borde nog försöka uppsakatta det istället...

kramar!
 

Pepping pepping

Skrivet av  Pitufina
jag kan bara berätta om när Lea föddes. Efter att ha väntat och väntat och väntat gav jag till slut upp och ställde in mig på att jag skulle bli igångsatt i v43 eller nåt. jag var övertygad om att någon bebis inte skulle titta ut frivilligt eftersom jag inte ens haft en endaste förvärk och inte alls kände på mig att det var något på G. Samma morgon som vi skulle på planerat tillväxt UL (9 dagar efter bf) gick vattnet och värkarna satte igåns. 4 timmar och en kvart senare var busungen född. Så även om det känns som om bebisen aldrig kommer titta ut så lovar jag att den kommer göra det :) *kram*
 

Skönt att läsa

Skrivet av  Manna i v 40 nu
det du skrev, Pitufina. Tack!
Så det betyder att det finns hopp!!! Helt plötsligt kan den ju få för sig att komma ut!
Min andra son kom också ut helt så - helt plötsligt mitt i natten gick vattnet, och sen kom värkarna och några få timmar senare, på fm, var han född.

Denna gången har jag haft molvärk i en månad, så det är därför jag gått o väntat varje dag nu... Lita aldrig på molande mensvärk mao! :)

Jag har också börjat tänka så samått att om jag räknar från "andra hållet" så blir det lättare och roligare... Från igångsättningsdatum och bakåt, till dagens datum, sas...

kram till dej me!
 

gick över 9 dgr

Skrivet av  femman på G
och var verkligen låg mot slutet. så här med facit i hand så visste man ju att den skulle komma till slut - när den vill!
min förlossning blev precis som jag ville, från den satte igång rådde inte minsta tvivel allt blev så bra och en sådan fin liten flicka - fast jag gick över!
jag försökte intala mig att om det inte är meningen att jag ska vara hemma så går jag över tiden för mycket... hade varit tråkigt men då hade man väl fått lita på att det varit det bästa....
vill bara uppmuntra dig att jag kände mig likadan och att min bebis nu är ute och att jag fick vara hemma så jag tror att du kommer att få det oxå.

försök koppla av och vila, kolla på video, ät, mys med de andra barnen så ska du se att den kommer

Lycka till - tänker på dig

min berättelse kommer snart
 

Jag tänker på dej med

Skrivet av  Manna i v 40 nu
- vet att du oxå hade det såhär... Skönt att höra att allt blev så fint och bra som du ville ha det!

Jag tänker också som du, att "om det är meningen" att nåt ska bli på ett visst sätt - så blir det så, annars var det inte meningen...

Mys med din lilla flicka - vill gärna höra "allt" sen!

Tack för värmande ord! :)
 

det löser sig,

Skrivet av  hondjuret
klart att bebin kommer när den är klar, det blir säkert i lagom tid så ni slipper sjukhuset, du har ju gott om tid än. Men förstår att det känns missmodigt, när du varit beredd så länge nu.
Jag hoppas så att du får din lugna djurhonefödsel du önskar dig, om natten när de andra sover, låter härligt.
kramkram
 

Hej hondjuret!

Skrivet av  Manna (bf idag)
Tack för din omtanke!

Jag känner en ny tillit till sakernas ordning just nu. Det går nog bra.

Dessutom kan man - apropå oro att gå över tiden/igångsättning - göra en hinnsvepning om man vill starta födelsen innan föda-hemma-datumet gått. Det var också skönt att veta...

Hur går det för dej då????? Hoppas det är bra. Har inte hört nåt från dej på ett tag...

kramar
 

Hej Manna,

Skrivet av  hondjuret
inget direkt på G. Fast det känns som h*n ligger i startgroparna nu, jag börjar bli lite rastlös och städig och tycker att det buffar och trycker på nåt väldeliga. Inga grymma sammandragningar än i alla fall, mest de småvärkar jag haft sen mitten av grav ungefär.
Jag mår bra , börjar bli lite otymplig och väldigt trött nu,och bebisen är livlig, mår säkert fint.
Jag är väldugt sugen på att föda, men rätt nervös över hur det blir sen med storebror som ju är så himla liten än.
i morgon börjar mina barnmorskors jour, så då kan jag slappna av lite mer, nu är det än så länge _lite_ nervöst......vill ju inte fara till sjukhuset.
Fast vi har fått tips att det blir den fjärde, får se om byns "spågubbe" har rätt denna gången också, han gissade rätt dag och kön förra gången, själva tror vi mest på fredagen den sjunde.
kram på dig
 

Så här tror jag...

Skrivet av  Valla
För att bli redo behöver man sina tvivel, oroa sig färdigt helt enkelt. Kanske är det det du gör nu? Graviditet = älta och kanske speciellt när man tänkt sig att föda hemma. Din dröbild av förlossningen har du ju redan. Kanske är det även bra att titta på värstascenariot bara för att bli av med det? Att föda är alltid komplicerat så länge hjärnan är med sas. Men du ska se att när värkarna drar igång kommer du att hitta din styrka! Stor kram!
 

Hej!

Skrivet av  Manna (bf idag)
Du skrev:
"Att föda är alltid komplicerat så länge hjärnan är med sas. Men du ska se att när värkarna drar igång kommer du att hitta din styrka! Stor kram!"


Jag håller på att släppa hjärnans meverkan nu! :D
Kändes skönt det du skrev att jag kommer hitta min styrka när värkarna drar igång. Tack! Jag har nu (igår) fått en annan slags förvärkar, mycket kraftigare och med mer tryck neråt. De ger mej faktiskt en slags styrka när de kommer. Närvaro...

Tack för uppmuntran!
kram
 

Artiklar från Familjeliv