Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Femmans förlossningsberättelse

Skrivet av Femman på G
8 dagar över tiden. ganska trött på allt och livrädd att det ska ta mycket längre tid.

Vaknar vid midnatt av att något rinner på låret, blod och slempropp.... har lite molvärk som ganska snart blir sammandragningar som kommer var tionde minut och håller i sig ca 40 sekunder, de gör inte direkt ont men förstår att det börjar hända....!
Efter några timmar enligt samma mönster ringer jag barnvakten som kommer och hämtar de andra barnen. Allt stannar av och jag sover gott en stund in på förmiddagen. Hela dagen går, jag har lite värkar som det inte är någon riktig ordning på men de "tar i" lite ibland. Vi åkte och hyrde filmer som jag låg i soffan och slötittade på. Fram mot kvällen ringer bm och säger att hon tänker komma förbi för att se hur vi har det, då sätter det fart! Hon kommer och jag är liten och ynklig, förstår att det inte är någon väg tillbaka utan bara att kavla upp armarna...
Är jag rädd och ynklig för att jag är orolig för att föda barn hemma? Nej, jag känner mig helt trygg med bm och min man, litar helt på bm.
Sitter i en gungstol och låter värkarna överta min kropp försöker att bara åka med och det funkar faktiskt, kommer ur rytmen lite när jag måste upp och gå på toaletten men hittar tillbaka. Blir undersökt efter en tid (har ingen aning om när...) vill fråga hur långt det är kvar men låter bli och tänker att det blir när det blir. Ligger nu på sidan och det är svårare att slappna av men hittar dit till slut. Behöver gå och kissa igen för det var ett tag sedan, går upp och sätter mig på toaletten med barnmorskan som trycker på ryggen när jag får en värk på toalettstolen och då går vattnet - massvis och jag känner hur bebisen kommer ner. Blir rädd det ska gå för fort och lägger mig ned på badrumsgolvet, är lite skakis och kämpar emot en värk men lyckas sedan slappna av en och på den tredje kommer hon - oändligt långsamt - och när värken är över så är huvudet ute, hon tittar och bm och min man pratar med henne.... Blir otålig och vill veta att allt är bra.... Sedan kommer hon upp på min magen och hon är så fin och jag frågar om hon är blå och varför hon inte skriker - bm svarar att hon är nöjd, bara nöjd och att hon mår bra och är så rosa och fin - TACK gode gud!
Ligger kvar i en sacco säck i badrummet ett tag men blir sedan överlyft på en madrass och bogserad ut. Moderkakan kommer efter en stund och lilla bebis bara suger och suger, det är så lugnt och skönt. Det är bara vi tre som vet att det fötts en liten människa till..... ett litet under!
Vi äter med god aptit allihop, från det bm kom har det gått 6 timmar, alldeles lagom mycket tid, tid att hinna med att känna och reflektera och inte för lång tid så det hann bli långsamt och utdraget...
Tack underbara bm - du är helt fantastisk!
Tack oxå till min fina man som har stöttat mig och deltagit på ett fantastiskt sätt.
Är så nöjd, lycklig och pigg - kissar, blir känd på (livmodern har dragit ihop sig bra) och går till sängs i min egen säng och har min lilla prinsessa vid bröstet!
Svar på tråden: Femmans förlossningsberättelse

Så underbart..

Skrivet av  Lisen med Alexander+v.15
det låter!
Grattis än en gång till din lilla prinsessa = )
 

fantastiskt!

Skrivet av  helena
låter som en drömförlossning. jag som just bestämt att det får räcka med tre börjar nu tveka...
må så gott!
 

Vad fint!

Skrivet av  Manna i v 40 nu
Vad skönt att det gick så bra! Och vad skönt att höra en så ärlig förlossningsberättelse! (Inte ofta får man höra om såna saker som oro och tvekan på ett så rättframt sätt. Tack! )

Jag ser allt framför mej - och din lilla fina dotter som ligger där så nöjt! Härligt!

kramar!
 

Ju närmare man kommer...

Skrivet av  naturnära
slutet (eller det är väll det som är bara början), desto känsligare blir man för dessa berättelser som är så positiva, som ger sån styrka och stöd för sånna som jag som aldrig varit med om att föda barn och tyvärr alltför ofta får höra den negativa sidan av vad det kan innebära.

Tack för att du delade med dig, och samma tack gäller så klart er andra som ger stöd på alla era olika sätt.

 

Åh, vad vackert!!!

Skrivet av  Challis med Irmelin 030516
Jag finner inga ord *snyft*, vad vackert ni fick det!
Jag vill oxå ha massa barn! *ler*
Tack för att du ville dela med dig!
 

Artiklar från Familjeliv