Har bestämt oss

Har bestämt oss
Skrivet av	Christina m Puff och bf 5/8
dels för att sikta in oss på en hemförlossning (alltså om inte sätesbjudning el dyl hindrar mig), har redan pratat ihop oss med barnmorskorna i fråga. dels för att inte berätta för fler i omgivningen om att vi tänker försöka med en hemförlossning, för jag blir bara så ifrågasatt hela tiden och det behöver inte jag och min bebis just nu! Varför måste folk ifrågasätta hemförlossningar så mycket? Det är ju så man har befolkat jorden i alla herrans år, men så helt plötsligt är det oansvarigt och dumdristigt? "Vågar du det, tänk om ngt blir fel då?". Lite peppning från er som fött hemma vore alldeles suveränt att få just nu!! På tok för mkt ifrågasättande idag!! Kommer jag att kunna hantera smärtan? Jag är inte rädd för den, men pga värkstimulerande dropp förra gången och 2dygns sömnbrist så orkade jag inte hela vägen fram (EDA). Tusan - självpeppning - vi SKA ro vår förlossning i hamn!! I trygg hjärtevärmande famn här hemma! Varför ska folk hålla på sådär?
Svar på tråden: Har bestämt oss

Skönt att ha tagit ett beslut
Skrivet av gullet o E 0307, Grodan bf 12/11
Tack och lov är det bara ert beslut och jag tycker att ni gör rätt i att inte berätta för andra när du blir ifrågasatt hela tiden. Klart du kommer att fixa smärtan. Visst förstår jag att du har det jobbigt med tanke på förra förlossningen i bakhuvudet men det här är en ny förlossning. Visst kommer även den här förlossningen att göra ont och det är ju bra att du har den andra att jämföra med under resans gång för då kommer du mest troligen att känna glädjerus när det äntligen är klar och du fixade det! Än har jag inte fött barn hemma men jag ville föda E hemma men fick inte tag på bm under semestern ifjol men det här barnet kommer bara hemma. Många kramar

Hej Christina!
Skrivet av Elisa
och välkommen hit! Jag tycker det låter jätteskönt att ni tagit beslutet och att det verkar vara genomtänkt och att ni väljer att hålla det för er själva (till stor del). När vi skulle få vårt andra barn och bestämt oss för en hemfödsel så valde vi att bara berätta för ett fåtal. De personer som vi kände att vi fick respekt och förståelse av. Alla delade inte våra åsikter men de var vuxna nog att kunna ta emot våra beslut utan rädsla. Nu inför tredje barnet har ju alla vetat om att vi fött hemma och jag har varit tvungen att möte deras frågor och funderingar. Men det har varit ok. Lycka till och samla kraft! Lita på din kropp och dina instinkter. Att föda barn är något helt naturlig, som förstås både gör ont, är kämpigt, svettigt och fantastiskt. Det är din/er upplevelse och det är hur ni vill ta emot den nya familjemedlemmen som räknas - inte hur andra vill ha det eller hur andra känner sig trygga. Stor kram!!


pepping
Skrivet av femman e här
vi berättade inte heller för hela världen utan bara för 4 nära kompisar varav en skeptiker (för att testa våra egna argument). när sedan förlossningen drog igång så fanns aldrig något tvivel, det var bara helt rätt att vara hemma och alternativen existerade inte. alla runt omkring reagerar med "åh,vad ni är modiga.." när de hör att vi födde hemma men det handlar inte om det utan bara om trygghet (och lyxen att få en helt egen barnmorska till förfogande)... svammel, vet inte riktigt vad jag vill säga utom: stå på er! tro på er själva! det kommer att lösa sig så som det är meningen.... Lycka till!

Tack allihop!
Skrivet av Christina m Puff o bf 5/8
för peppning! :o)Jag tar till mig det ni skriver! Har ni också känt att en del av anledningen till att ni ville/vill föda hemma är en slags inre resa? Jag vill på något sätt ge mig ut på den här resan inuti mig själv och få ta mig själv igenom den. Det ville jag förra gången också, men blev så oerhört störd och motarbetad. Känner ni igen er i det? Att vilja få göra sin egen resa, så att säga? I egen takt, på egna villkor och själv få simma sig i hamn på andra sidan havet (med god backup dock!), om ni förstår vad jag menar? Sedan så tror jag också att jag som person passar bättre i lugn och trygg hemmiljö och därför är säkerheten större både för mig och barnet.

kunde inte sagt det bättre själv,
Skrivet av hondjuret
du har just satt ord på mina känslor -det där med _resan_! För mig var det mycket så jag kände, att jag ville ge mig själv den upplevelsen att att själv få föda mitt barn fullt ut, ogrumlat och ostört på nåt vis. Samma med tryggheten och lugnet i hemmet..... Ja detta är känslor som är svåra att förklara för de som inte tycker att det är så "skoj" att föda (skoj är ett dumt ord att använda, jag vet), utan mer känner det som nåt smärtsamt och jobbigt man måste gå igenom för att få sitt barn. För mig har det i varje fall varit så att jag sett fram emot förlossningarna i sig som stora äventyr, något fantasitiskt och rasande spännande jag ska få vara med om och inte velat missa en enda sekund (blev jätteirriterad på BM på sjukhuset när förste sonen föddes som flera gånger erbjöd lustgasen -som verkar betraktas som nån lightbedövning som "alla" vill ha. Jag ville ju absolut inte ha den, som man blir lummig i skallen av, jag vill ju vara _med_) Jag ville _egentligen_ föda första barnet hemma, men det blev inte så, men min andre son föddes här hemma nu för sex veckor sedan och det var underbart! Jag vill gratulera dig till ditt beslut att föda hemma, känns som du vet vad du vill och med den förväntan och tankar du har kommer det säkerligen att bli jättefint, tror du tagit rätt beslut. kram


Jag...
Skrivet av Venus med Ida -02 & Wilma 040612
känner igen mig så i din omgivnings reaktioner! Vi fick höra precis samma sak! Både min mamma och min svärmor (och troligtvis resten av släkten) tyckte att vi var helt knäppa! Och att vi dessutom fick betala eländet själva... oj oj Men det gick så bra, och jag är så nöjd! :) Jag tror dessutom inte att du behöver oroa dig för att du inte skulle klara av att hantera smärtan. Jag har liknande erfarenhet med värkstimulerande och EDA under första förlossningen, men jag kan lugnt säga att det var betydligt lättare hemma! Allt var lugnare, jag var mer avslappnad (sov tills jag var öppen 8 cm!) och ALLT var bara mycket bättre! ler Stort lycka till!

Lycka till!!!
Skrivet av Tina & Angelina maj -02
Klart att ni klarar det!!! Jag tror att det är större chans till en enkel förlossning hemma för att man själv tar ansvaret för vad som händer. Jag tror att det är lätt att på ett sjukhus "lämna över" sig och försöka lösa problemen med yttre hjälpmedel. På något sätt tror jag att kroppen vet skillnad och tar sitt ansvar och gör sitt bästa. Jag födde vårt första barn hemma just för att få göra en egen upplevelse av det, jag ville uppleva allt genom mig själv och de jag VALT att ha närvarande. Just med smärtan tyckte jag att jag ville uppleva den, den här förlossningen. De som säger att de "inte skulle ha klarat det" utan bedövning, vet ju inte egentligen (jag vill inte vara nedlåtande eller så, men man kan ju faktiskt inte veta, varje förlossning är unik). De flesta mammor världen över, och även i Sverige förr i tiden och samtliga djur klarar smärtan. Man svimmar inte, man dör inte, men det är jobbigt, visst. Men så otroligt motiverande! nar? Jag tycker att du ska ta fast på trygghet. För det är precis vad som avgör de flestas val av förlossningsställe. Där har du något gemensamt, även med de som säger emot dig: alla vill föda där de känner sig trygga. Och det är olika ställen för olika människor. En del vill ha 10 doktorer, en del vill vara ensamma på ABC, en del vill vara hemma. Saker och ting blir fel på sjukhus också. Till och med på grund av sjukhus. För oss kändes det viktigt att tänka igenom "worst case". Vad händer om barnet dör? Det går naturligtvis inte att sätta sig in i, men vi var båda överens om att vi hellre skulle vilja uppleva en sån olycka i hemmet än på sjukhus. Berätta inte för folk om du inte vill. Å ena sidan har folk inte att göra med exakt var ni ska föda, å andra sidan så ska du inte behöva varken försvara eller skämmas för ert val. Vi berättade om folk frågade, men jag valde att inte argumentera eller försöka övertyga utan ha inställningen att "det här är bäst för oss", mer än så behöver inte folk ha att göra med. Vi står för vårt val, och jag tycker att folk bör ha mer vett än att ifrågasätta och diskutera något så personligt. Det är ohyfsat helt enkelt! Jag läste eller hörde en bra sak som har hjälpt mig i min inställning, jag kan inte återge det exakt men det handlar om att ett födelseställe är lika privat som ett ställe att göra barn på. Det hjälper mig när folk börjar tjafsa, det här är verkligen en privatsak.

Vad gulliga ni är!
Skrivet av Christina m Puff o bf 2/8 (reviderat)
Tack för stödet!! :o) Ja, det känns helt rätt hela tanken kring att föda hemmavid! Så får man se hur det går till slut. ....lovar att berätta! :o)

Har bestämt oss

Skönt att ha tagit ett beslut

Hej Christina!

pepping

Tack allihop!

kunde inte sagt det bättre själv,

Jag...

Lycka till!!!

Vad gulliga ni är!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information