Berättade ni för alla??

Berättade ni för alla??
Skrivet av	Jullan m Olle o mössan bf 8/4
Jag funderar starkt på att den väntade bebisen ska få komma till världen här hemma. Jag tyckte att förra förlossningen gick så bra att det egentligen inte fanns ngn anledning att ta den på sjukhus. VI var ändå helt ensamma i förlossningsrummet nästan hela tiden i alla fall. Men. Sambon kan tänka sig detta, men hur i all sin dar berättar man för tex svärföräldrar?? De skulle ALDRIG acceptera nåt sånt här? Min svärmor tyckte liksom att jag var ute på hal is som åt järntabletter och vitaminer förra gången. Fattade aldrig riktigt varför, men hon var orolig att det skulle påverka barnet negativt. Fast jag äter vitaminer och järn nu med, men jag har inte sagt nåt till henne om det. Men ärligt, kan man bara strunta i att tala om det för dem och föda hemma i alla fall? Man kan ju liksom tala om hur det var och så. Förra förlossningen gick vi hem efter 6 h, så de skulle inte bli misstänksamma om vi var hemma snabbt efter barnet var fött. Hur har ni gjort??
Svar på tråden: Berättade ni för alla??

Ja, jag...
Skrivet av AnnJessica med Arvid ett år och en dag
..berättade ju inte ens för min man. Så jag tycker ni skall göra som ni vill och strunta i att komma i en onödig konflikt med släkt genom att berätta för dem. Dom har ändå inte med det att göra, förrens barnet är fött, och då kan ni ju ringa o berätta. =) Och man behöver inte några extra o jobbiga konflikter när man är gravid. Jag har i alla fall inte ångrat att jag höll på min integritet och min rätt att bestämma som jag vill och inte behöva försvara mig inför andra om jag inte vill. Jo, och så vill jag ju önska lycka till förstås! =)

Ja just det...
Skrivet av Jullan m Olle o mössan bf 8/4
Du jag såg i Amelia Gravid reportaget om dig och Arvid. Vilket bra reportage tycker jag. Jag var tvungen att visa det för min sambo och för lille Olle (han brydde ju sig lagom att han träffat er men gillar att kolla på bebisar på bild...). När jag såg omslaget trodde jag att reportaget skulle handla om nån som fött hemma av misstag, men det gjorde det ju inte! Det var kul att läsa om dig!


jahaaa
Skrivet av FlickerFly -bf 27/5?
var det du d AnnJessica? Kul!

kom på...
Skrivet av FlickerFly -bf 27/5?
tyckte mest det var synd om dig att din bärschal inte funkade... när du nu hade lagt ner så mycket tid på den =)

vi
Skrivet av femman e här
berättade inte för någon nästan, mina föräldrar visste att vi ville vara hemma men frågade nästan inget innan utan tyckte bara det var fantastiskt när vi ringde och berättade om lilla prinsessan. mina svärföräldrar blev oxå glada och har aldig kommenterat med ett enda ord att hon är född hemma... konstigt men det är väl deras sätt att tackla det eller oxå så tycker de att det är helt naturligt. man får ju göra som man vill. jag valde att inte berätta för att jag ville känna hur det kändes när det drog i gång och då ville jag bestämma var jag skulle vara och inte vara styrd av att jag sagt si och så... när det väl startade så tvekade jag aldrig utan det kändes helt rätt hemma. tryggt. lycka till. ursäkta svammel...


Berättar inte för alla
Skrivet av Gullet med E 0307 & Grodan bf 10/11
Bara de jag känner för att berätta... Min mamma vet om det för hon kommer att ta hand om Emilia åt oss när det väl är dags.

Jag...
Skrivet av Venus med Ida -02 & Wilma 040612
har berättat för alla redan innan. Ibland blev det vädlsamma disskussioner, men oftast är de så opålästa och helt "storebrors-styrda" till att "veta" att det är livsfarligt att föda hemma! ALLA kommer dö, minst! suck Detta har dock inte bekymrat mig särskilt eftersom det är jag som ska föda och vårt barn så det är inget de egentligen har någon rätt att göra något annat än acceptera! Mamma tyckte dock att jag var helt knäpp (men det tycket hon när jag födde ettan på ABC oxå! Hon tycker det var såååå bra med petidin! suck) men efter ett tag sansade hon sig lite och det var rätt skönt... Hon tycker dock fortfarande att jag är knäpp, men hon vet att jag vet det och nöjer sig med det! :) Resten av släkten har jag struntat i, särskilt sambons halva! Han mormor tyckte inte jag var "riktigt slug", men det är ju hennes problem, inte mitt! Var för övrig med i tidningen både innan och efter då vi försökte berätta om orättvisorna med bidraget! Här i Uppsala är det ju förenat med döden och inget politikerna kan ta ansvar för(?!) att föda hemma, medan man i Stockholm betalar för det...

Jag har berättat för alla
Skrivet av Enna
eftersom jag började prata om det redan när vi kom hem från BB Stockholm med sonen. Min mamma var med när sonen föddes och vet att jag har kappasitet och kunsdkap att göra det hemma, svärmor har haft 2 år på sig att smälta informationen och stälal frågor så hon är också med på noterna. Så länge jag säger att jag åker till sjukhuset så fort något inte känns rätt ocha tt det rä TVÅ barnmorksor med så är det aldsrig någon som ahr ifrågasatt. Min MVC-BM tycker jag är modig som föder hemma samtidigt som hon förstår mig då hon såg vilken kamp jag hade det med sjukhuset förra graviditeten då ajg var sjukskriven från v17 pga förlossnignsrädsla, mardrömmar och övertrötthet.


Vi..
Skrivet av Emmie med Tindra
berättade inte för släkten eftersom det var vårt första och vi inte (läs jag) orkade ta konflikter. Det hade det naturligtvis blivit eftersom jag inte ville ha bm med på födelsen. Jag gjorde det av taktiska skäl också. Min man bestämde sig aldrig för hemförlossning utan sköt på beslutet tills hon redan var född. Kanske hade andra tvingat honom att bestämma sig eller så hade de gaddat hop sig mot mig. Vi berättade för alla vi orkade med och som ändå inte skulle ha något inflytande på mig och min ork. Min svärmor jobbar på neo och hon tog det bäst faktisk, men då sa vi ju inget förens efteråt då då... Min mormor körde bil när jag berättade för morfar att hon var född och mormor höll på köra av vägen.... (bra tips att INTE göra så) Alla andra tyckte bara att det var häftigt och de var väl "imponerade" om man använder det ordet. OM vi skulle bli med barn igen någon gång så skulle jag inte ta upp ämnet själv men om någon skulle fråga skulle jag naturligtvis svara ärligt. Nu när jag vet hur det kan bli så skulle jag inte för något i världen frivilligt bege mig in till sjukhus. Lycka till Jullan!

Nej...
Skrivet av Majoslava
jag gjorde inte det, jag visste själv inte hur jag kommer att göra. MEn jag förstår inte riktigt vad dina svärisar har med det att göra, det är inte de som föder?! Det är bara att låta bli att berätta i så fall, tycker jag. Lycka till!

Nej visserligen...
Skrivet av Jullan m Olle o mössan bf 8/4
Men de är den typen av männsiskor som har åsikter om och vill lägga sig i ALLT som vi gör. Jag känner mest bara att det här är en konflikt som jag INTE vill ta med dem, vill helst ha så lite som möjligt att göra med dem. Bestämmer vi oss för att göra detta hemma så kommer vi nog att inte berätta för dem, eller att berätta efteråt.


Jag och min sambo
Skrivet av Leeandra bf 23/12
är helt överens om att inte berätta om det för någon. För det första så har inte andra med det att göra, och för det andra så orkar jag inte sitta och försvara ett sådant beslut nu när jag är gravid och trött i alla fall. När det väl har blivit barn så kommer förstås alla att få veta vart det blev fött och att vi planerat hemförlossning ( vare sig nu barnmorskan hinner fram eller inte ) men det är då det.

Ett svar från mig...
Skrivet av naturnära
Nu blev det ju inte riktig helt hemma den här gången för oss pga att jag fick panik då krystvärkarna kom och jag kräktes och allt der där klassiska, men det som fattades var att jag inte litade på att jag var helt öppen utan istället trodde att nått kanske var fel (även om jag innerst inne visste att nu var barnet på väg)......jag det kan bli helt upp och ner när man föder barn.....:) Men men... Vi berättade för en del. Jag sa att jag skulle kunna tänka mig att föda hemma. Och om folk ville diskutera så berättade jag det som jag visste om att föda hemma och att föda på sjukhuset. Jag uteslöt inte sjukhuset men var inte direkt för sjukhuset heller. Det värsta var när mamma skulle ringa stup i kvarten och fråga om vi inte åkt in ännu. Hon hade hört från en bekant att vi planerade att föda hemma, men hon sa aldrig nått om det till mig. Till mamma sa jag bara att vi inte åkt in ännu och att vi hör av oss när barnet väl kommer, sen ringde hon inte mer. Grannen funderade vi på om vi skulle berätta, men beslutade att inte göra det. Jag blev ganska paff när grannen fick sitt barn i bilen och kommenterade det hela med och säga "jag skulle stannat hemma istället, det skulle varit mycket häftigare". Jag berättade för henne sen att vi planerade att stanna hemma och sa att nästa gång får de stå ut med stön och skrik om det nu må vara så att jag blir högljudd för nästa kommer födas hemma. "Vad häftig" sa hon bara. Ibland blir man nästan häpen om människors olika reaktioner. Som när jag var till hälsokosten och expediten hälsade och sa att min mage var fin, direkt på det frågar hon om jag ska föda på sjukhuset och när jag är lite åt nejhållet ..."Jaha, så du tänker förlösas hemma ?" frågar hon glatt. Sen hade vi en lång diskution om sjukhus och hemma och hela den biten. Jag tror inte att man ska springa runt och säga att man tänker si och så. De som föder på sjukhuset frågar ingen om lov eller berättar det för varje människa de möter. Så varför ska de som väljer att föda hemma behöva "fråga om tillåtelse" eller ta upp saken. Om nån frågar ska man vara uppriktig, då står man för det man tror är bäst för en själv. Nått man kan göra är att berätta att gång efter gång så frågar man sig själv att är jag dum i huvudet eller är det nått fel på mig när jag ifrågasätter sjukhusen och vill ha ett alternativ. Om man gång efter gång kommer till slutsatsen att hemma passar en bättre, kör då på det. Håll sjukhuset öppet när ni behöver hjälp från de och förbered er på vad som komma skall OM ni måste åka dit. Jag har själv gått igenom min förlossning gång på gång, i bärjan grät jag mycket och kände mig deppig, lite så fortfarande. Skulle ibland när jag tänker på det hela kunna strypa barnmorskan, en sån idiot. Och hela förlossningsvården är så rent ut åt pipsvängen som det bara kan vara. Hur sunt är det att sätta sig själv i bilen och dessvärre sin man bakomratten när ingen av oss sovit knappt nått på över två dygn? När jag frågade min man om man ska köra bil när man sovit så lite på så länge så sa han att det klassas som rattfylleri.........nån sa att man av nån anledning blir så skarp i sånna situationer, men ändå, ska man lita på det????? (det mäst patetiska med det hela var att när vi satte oss i bilen så sa jag lugnt och sansat till min man att TA DET LUGNT, Vi har inte bråtton, ta det lugnt, kör inte snabbt.) Och så dessa barnmorskor som ska ha sån kontroll, som är så allvarliga hela tiden när man själv håller på att skratta och glädjas åt det bästa man gjort i sitt liv - krystar fram barnet. Att de äns orkade hålla reda på tiden och göra alla sina anteckning. Det är väll inte så konstigt om de inte har tid med kvinnan och att kvinnor väljer att stanna hemma hos sina nära och kära och ev. barnmorskor SOM HAR TID!!!!! Och så får man under dessa två och en halv timma höra hur duktig man är, som om man var en treåring som lärt sig att cykla eller tvätta händerna eller vad som hälst. Och det värsta när de "vet bäst" vad som ska göra och tvingar den födande att vända sig till halvsittande ställning när barnets huvud redan är ute så att mamman nästan sätter sig på barnets huvud......jo, de gjorde så med mig. När jag nästan satte mig ner så säger barnmorskan "akta barnets huvud, sätt dig inte på barnets huvut" och precis för jag började vända på mig så funderade jag själv hur sjutton ska det här gå utan att jag sätter mig på ungen. Men det gick ju, de tappade mig inte tack och lov när de (barnmorskan och uskan) lyfte upp mig och satte mig ner. Min man han inte äns blinka. Jag var tvungen att göra ett snabbt beslut: spruta eller sätta mig ner. Suck. Varför pladdrar jag på om allt detta? Jo, för att det finns anledningar till att kvinnor gör olika val.Man har olika erfarenheter, man har olika förvntningar, man har OLIKA SYN på livet. Ingen kan komma och säga vad som är rätt och fel för en anna. Man ska inte behöva försvara sig hela tiden. Stå på er och stå för det som är rätt för er. Var ärliga mot både er själv och andra. JAg tror att det är bäst. När Isabella föddes så berättade jag för alla som jag diskuterade förlossningen med att nästa föds hemma och att vi faktistk planerade att föda hemma själv, och att jag faktiskt inte har nån aning om när jag "borde" åka in, så nästa lär bli hemma för jag sätter mig inte i bilen med krystvärkar en gång till och jag tänker därmed inte föda i bilen heller för den delen som grannen lyckades med. Ja, nu pladdrar jag igen....:) Kramar på er alla.

Vi..
Skrivet av Åsa m januari bebis
berättade för alla, släkt, vänner och bekantar när vi planerade vår första hemförlossning. Till min stora glädje och till viss del förvårning var de flesta positiva och nyfikna. Ingen ifrågasatte oss. Vi måste ha ovanligt tolerant bekantskapskrets :-) Det finns ingen anledning att berätta om du inte vill, och det är ju dessutom onödigt att ta upp det när du misstänker att du kommer att bli ifrågasatt.


Nej vi valde
Skrivet av Challis med Irmelin 030516
ut vilka vi berättade det för. Våra släkter tycker redan att vi är mycket underliga och har en massa konstiga idéer för oss ler och jag var mycket ostabil känslomässigt under graviditeten så jag behövde inga extra konflikter. Om dom vi berättade det för var väldigt negativa och började anklaga oss för att inte tänka på barnet så la vi ner den diskutionen hårt och brutalt eftersom vi visste att deras argument bara berodde på okunskap. Nu avslutades vår förlossning på sjukhus och en mycket irriterande inställning från släkt och vänner var "att det var ju skönt" och "nu ser ni hur bra det var på sjukhuset då kan ni föda nästa barn där också"! morr Men för att svara på din fråga så tycker jag inte att du ska berätta för dom som inte har något med det att göra och kanske kommer att "bråka" med dig. Er graviditet och förlossning är just ER! Lycka till och massor med kramar!

Berättade ni för alla??

Ja, jag...

Ja just det...

jahaaa

kom på...

vi

Berättar inte för alla

Jag...

Jag har berättat för alla

Vi..

Nej...

Nej visserligen...

Jag och min sambo

Ett svar från mig...

Vi..

Nej vi valde

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information