En fråga

En fråga
Skrivet av	H med två barn
Hej! Jag har en fråga som inte handlar om att föda hemma, men jag tänker att ni kanske vet något om det här på snacket. Jag läste i en bok av Sheila Kitzinger att kvinnor i en del kulturer inte blir illamående alls under graviditeten och om jag minns rätt så skrev Kitzinger att man inte vet vad det beror på. Vad kan det bero på tror ni?
Svar på tråden: En fråga

ingen aning...
Skrivet av Minna med Nelson 021105
Men kanske har det att göra med vad/hur man äter. Mycket ingefära minskar ju illamåendet tex. Och vissa asiatiska dieter innehåller ju massor med ingefära.

Dessutom
Skrivet av Malva
äter de mycket sojaprodukter i asien och soja har visat sig effektivt mot klimakteriebesvär och då kan man kanske ge sig på en helt ovetenskaplig gissning att soja på något vis påverkar hormonerna och det är (väl?) hormonerna som gör en illamående?


Vet inte riktigt
Skrivet av Challis med Irmelin 030516
men kinesisk traditionell akupunktur tar lätt bort illamåendet om mornarna. Ska fråga min man om vad det kan bero på att det är olika i olika kulturer, men han sussar nu så det får bli imorgon :)

Nja, lätt vet jag inte ...
Skrivet av Cecilia med Juni & Tindra 30/8
Jag blev bara lite bättre, men lååångt ifrån bra. Så det kan nog vara svårbehandlat. Lite grann lindrade det dock. Jag gick 2 gånger i veckan och det blev sämre innan nästa behandling, så lite effekt hade det. Men man ska bli helt bra på ca 5 gånger, och jag gick 7 eller 8 och var fortfarande jättedålig. Tillslut fick jag Lergigan, och då gav jag upp akupunkteren, eftersom det mest var dyrt och ändå inte hjälpte direkt. Men visst kan jag tänka mig att prova igen.

Fast gick du till
Skrivet av Challis med Irmelin 030516
bm, sjukgymnast eller till en riktig akupunktör då?


Javisst
Skrivet av Cecilia med Juni & Tindra 30/8
Jag gick till en duktig barnmorska (hembarnmorska) som också är utbildad i kinesisk akupunktur. Hon hade nog aldrig haft någon som svarat så dåligt på behandlingen tidigare heller. Verkade bekymrad. s Någon gång ska väl vara den första man stöter på hopplösa fall. Synd för mig bara att det skulle vara jag. ;-)

normalt sett...
Skrivet av Akupunktören
... så bör illamåendet försvinna på ett par behandlingar. Det som krävs för att komma åt problemet med kinesisk medicin är att man använder sig av ela det kinesiska medicinska tänkandet. Alltså ställer en diagnos utifrån kinesisk medicin. Det räcker inte med diagnosen "morning sickness". Jag skulle nog kunna tänka mig 10 olika diagnoser som ger det som symtom. Om man inte ställer en korrekt diagnos så får man nog vänta med effekten på behandlingen också. Ett ganska säkert tecken på att terapeuten arbetar med kinesisk akupunktur är om han/hon känner på pulsarna på handleden och tittar på tungan. Detta är de två största och viktigaste diagnostiska verktygen i kinesisk medicin. Utifrån dessa kan man fastställa hur personen i fråga mår, och sätta in korrekt behandling. Har ni fler fundringar, så fråga gärna.

Jag tror
Skrivet av Leeandra bf 23/12
att det faktiskt kan ha att göra med att dom inte förväntar sig att må illa heller. Här i Sverige får ju alla kvinnor med sig i modersmjölken att man praktiskt taget ska må illa när man är gravid, precis som att det ska göra vansinnigt ont när man föder barn. Om man förväntar sig något, brukar det ofta ske. Jag tror till exempel att jag mådde så väldigt illa i början den här graviditeten för att jag ville må illa. Jag fick ett MA i v.12 och mådde hur bra som helst ( det gjorde jag även när jag väntade min son och inte visste något om graviditeter ) så när jag blev gravid igen ville jag av hela min själ må illa och verkligen känna mig gravid. Och det besannades... Jag är förstås mycket inne på det här med att vi människor inte är så olika djuren egentligen. Jag har inte sett att djur mår illa när dom är havande, eller att dom ligger och skriker efter epidural när dom föder, så jag tror att i vissa fall har människans välutvecklade psyke rört till det. Samtidigt så måste det ju ha kommit någonstans ifrån, enligt historien så har ju kvinnor mått illa i alla tider, så 100% inbillning är det nog inte heller.


jag lovar att
Skrivet av pitufina
mitt illamående inte var ett dugg inbillning. För isåfall skulle det ha slutat runt v 12 som jag förväntade mig eftersom min bm sade att det var vanligast, men ändå höll det i sig fram till v20 ungefär. Jag tror mer på ärftliga faktorer och vad man stoppar i sig.

Håller med
Skrivet av Emma
att illamående enbart skulle vara inbillning har jag svårt att tro. Själv har jag en abort bakom mig förutom min dotter. Innan jag ens hade en aning om att jag var gravid, mensen var något sen men vi hade skyddat oss, spydde jag som en galning. Med min dotter höll det i sig till v 25 och jag var tvungen att ha dropp då jag inte fick behålla något. Akupressur och akupunktur hjälpte bara till en liten del och visst spelar maten en roll men inte hela. Tror mycket på att ärftliga faktorer avgör. Min faster och farmor har mått likadant som jag under sina graviditeter. Min farmor är ensambarn för att hennes pappa steriliserade sig efter hennes födelse. Hans fru skulle aldrig behöva må så piss igen som hon gjort under graviditeten. Illamående är olika för olika personer, men att det bara är inbillning har jag svårt att tro. När man frågar äldre om de mådde illa under graviditeten och de funderar lite så vet man att det inte var farligt. Min farmor är nu dement men kommer fortfarande ihåg illamåendet. När man frågar henne om hennes graviditeter så är det första man får, usch det var det värsta jag gjort, har aldrig mått så illa i hela mitt liv. Innan mina graviditeter hade jag inte frågat hur de mått så jag visste inte om att i tyvärr har extremt graviditetsillamående i släkten, likförbannat drabbade det mig med och det trots att jag inte visste om att jag var gravid.

Jag lovar...
Skrivet av Jullan m Olle o mössan v 17
att det finns djur som mer än gärna skulle vilja ha epidural om de bara kunde... Men många djur skriker inte av smärta direkt och de har ett annat minspel än vi. Men jag tror att de kan ha fruktansvärt ont i alla fall. Har väl egentligen inte med saken att göra, men jag tror att det är med smärta som med allt annat. Det är individuellt hur ont man har eller hur ont man upplever det. Jag tror inte att det är ngt man lär sig. Däremot förväntas man ju ha mycket ont när man föder. Jag är t.ex fortfarande förvånad över att det gjorde mindre ont att föda barn trots att han föddes med handen vid huvudet (vilket betydde att jag sprack en del) än att bryta benet. Däremot är det mer arbetsamt att föda barn än bryta ben ;)


Inte inbillning
Skrivet av Cecilia med Juni & Tindra 30/8
Nää, i så fall skulle ju alla må illa enligt normen. något i kost och livvstil skulle kunna påverka, men jag har försökt med rekommenderade kostförändringar och akupunktur med bara marginell förbättring. Jag kräktes dygnet runt i 26 respektive 20 veckor, min senaste graviditet gick jag ner 8 kilo! Det var inte inbillning, det vil jag lova. ryyyys Blev så ledsen ibland när någon sa att jag inte skulle försöka att inte känna efter så mycket, då hade de verkligen inte fattat nånting! Problemet var verkligen inte att jag gick omkring och kände efter om jag inte mådde lite små illa på morgonen kanske, utan att jag flera gånger i veckan utan förvarning plötsligt kräktes mitt i köket när familjen satt och åt middag. När jag pratade med en barnmorska i slutet av graviditeten så sa hon att man visserligen _kan_ få sånt här illmående en graviditet av fem, och det är en slump. Men har man haft det två gånger i rad så är det troligtvis något i min kropp som reagerar så här på graviditetshormoner, och jag får nog vara förberedd på att det blir likadant nästa gång också. Att det gör mer ont för människor att föda än för de flesta andra däggdjur tror jag är fysiologiskt. Vi är går ju faktiskt upprätt och har väldigt stora huvuden, så det blir knepigt med bäcken och huvudet. Det är mer komplicerat för en människa att föda än för andra primater. Men visst har kvinnor i alla tider kunnat föda utan epidural utan att gå under. Det handlar nog mycket om förberedelse, stöd, strategier för att hantera smärtan och att när sjukhusen tog över förlossningarna så togs mycket att initiativet ifrån kvinnorna vilken gör smärtan svårare att hantera. Det är intressant det som Gudrun Abascal skrev i att föda om Holland vs USA, där det användas betydligt mindre bedövning i Holland, men förlossningarna ändå upplevs mindre smärtsamma. Jag kände själv hur jag liksom gav upp när jag blev överflyttad till den vanliga förlossningen under min senaste förlossning, då orkade jag liksom inte kämpa länge och tog lustgas som jag egentligen inte haft en tanke på innan. Trots att min första förlossning på ABC var mer smärtsam (nästan värkstorm) så hanterade jag smärtan och orkade mycket bättre så än när Tindra föddes. Jag var trött och mer stressad och tappade modet lite när jag inte fick föda där jag hade planerat. Det hade nog kanske varit bättre för mig att föda hemma trots allt, men det kan man ju aldrig veta.

Jag tor Japan..
Skrivet av Freja
.. är ett av de länder hon nämner, och om man då tänker på att akupunktur är effektivt mot illamående kan man kanske se ett samband. Efter att själv varit trejäl illamående tror jag däremot inte på den psykiska förklaringen, men ett samband med stress tror jag finns.

Tack för svaren! (imt)
Skrivet av H. med två barn
...

En fråga

ingen aning...

Dessutom

Vet inte riktigt

Nja, lätt vet jag inte ...

Fast gick du till

Javisst

normalt sett...

Jag tror

jag lovar att

Håller med

Jag lovar...

Inte inbillning

Jag tor Japan..

Tack för svaren! (imt)

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information