Sanningen om mellanbarn eller äldst eller...

Sanningen om mellanbarn eller äldst eller...
Skrivet av	Vad har jag gjort!
Snälla få höra nu... Ni som själva är mellanbarn,stämmer det att det är sämre plats i syskonskaran? Att de kommer i kläm? VAD skall jag som mamma tänka på att kunna göra/inte göra för att förhindra/minimera detta? Nu är mitt barn nr.3 endast några månader och kontrasterna från 2 till 3 barn är STOR tycker jag. Jag pratar tidsmässigt,att finnas där för var o en, de två tidigare får ju mindre tid nu hur jag än gör,jag slår snart knut på mig själv för att ingen skall känna sig åsidosatt men känner mig så otillräcklig!!! de stora barnen är snart 4 och 5 1/2 år så de behöver mig ju fortfarande mkt. Nu har de det väl bra ändå då jag gör så gott jag kan,men vill höra era tankar o minnen från vad ni minns som negativt och omvänt vad ni minns som tryggt o mysigt? Jag tycker att den största får minst tid då hon klarar sig bäst på egen hand och är "förståndig" att vänta/göra själv osv.Men visst behöver o vill hon mer! Mellanbarnet får lite mer tid för han är så "så liten"men ändock för lite tid mot vad han vill ha och behöver....och den minste får för lite uppmärksamhet/stimulans Nej, fy jag springer bara o hafsar fram o tillbaka,alla får vänta för den ena och andra HELA TIDEN! Nu tycker jag ju ändå att syskon är det finaste man kan ge sina barn (är ensambarn själv) och de "stora"älskar varandra och sin lillebror men det är MKT tårar och uppgivenhet om dagarna med av mindre tid från mamma! Tre barn är helt ok som syskon och familj,men tiden för var o en ensam räcker inte till!! Jag tycker det är viktigt och varje barns rätt att få bli sedd och få ha mamma o pappa för sig själv utan att behöva dela dem med syskon JÄMT. Mitt dåliga samvete vet inga gränser! Samtidigt är jag stolt trebarnsmamma och lycklig över att de har varandra alla tre. Kanske är det så att det är just vi som själva är ensambarn som mår sämst i det här?? eller är det tvärtom,att de som VET hur det är som är rädda att ngn tar "skada"? Men det forskas ju till o med om detta att det ÄR så att syskonplaceringen påverkar dig. Låter hönsig,jag VET...men jag vill göra det bästa, så om ngn vill skriva en tanke??
Svar på tråden: Sanningen om mellanbarn eller äldst eller...

bra att du tänker på detta.
Skrivet av demeter
beröm till dig för att du är vaken för problemet! Är din man det också? Kan ni få hjälp och avlastning av släkten så att ni fåer tid och ork att bry er om var och en? Skrivet av en som "begåvats" med många syskom och utslitna föräldrar. Personligen hade jag hellre bara haft ett syskon, men så behöver det ju inte vara i din familj. Själv har jag ett barn. Jag hade gärna haft ett till, men varken mannen eller barnet ha ens en sekund saknat fler familjemedlemmar... ( Han är också endabarn)

Ja, han ännu mer
Skrivet av Vad har jag gjort!
Min man ser detta faktum ännu mer nästan,redan under min tredje graviditet så drog han öronen åt sig och ville egentligen få till en abort för de andra barnens skull. Så han är inte sen med att tala om hur de andra blir lidandes vilket gör mig ännu mer stressad och ledsen. Jag tänker så mkt på hur vi kan "placera" ut dem hos mormor/farmor så jag kan göra ngt med var o en då och då, men det blir aldrig av! visst,nu ammar jag ju så lillen måste ju hänga med överallt därför väntar jag. Frågan är bara hur fördelningen blir! Redan nu så blir det uppslitande tårar när jag låter ngn följa med o handla och fika tex och den andra kvar hemma,det som skulle vara mysigt för den ena förtar sig på att den andra är förkrossad för den inte fick följa med! Samt att de själva tycker synd om den andra och stressas av "utbrotten" men de har ändå MKT starka önskningar om att få vara själv med mamma/pappa Fy så svårt det är hela tiden! Tack och lov så är min man fantastisk på att lägga nästan hela sin lediga tid på att göra något med barnen,uteaktiviteter mm. Så de har inte tråkigt iallafall men som sagt jag anser av hela mitt hjärta att det här att bli sedd bara jag och till 100% är SÅ viktigt. Jag märker ju bara hur mkt de pratar och kommer fram så mkt ur personligheten att jag häpnar de få gånger jag är själv med någon av dem! Skrämmande att jag inte ser detta annars och jag vill se mer av det!! För det är ju så att de egentligen bara säger hälften av sitt i syskonens närvaro då alla måste få säga sitt istället för en tvåmans diskussion! Jag riktigt ser hur de lyser upp och blir annorlunda i hela sitt sätt när de är själva!! mognare,lugnare osv. Vi har bara mormor och farmor och där börjar åldern ta ut sin rätt så vi kan inte "utnyttja" deras resurser lika lätt längre tyvärr. Annan släkt har vi inte här i närheten. Så du tyckte att ni var för många syskon alltså? Ja, jag kan tro att det är så. TACK för ditt svar!


vill inte göra dig ledsen
Skrivet av demeter
ursäkta om jag gjorde det, Jag menade verkligen att det var bra att du är medveten om behoven, det var nog inte mina föräldrar. De var också mycket unga och hade dåligt ställt i början, så det var slitigt innan vi fick det bättre. Ja, jag tror att många skulle må bättre av att ha färre barn, och räcka till för dem. Så behöver det ju inte alls vara för er - din man verkar ju ställa upp ordentligt!

Nej, tvärtom!
Skrivet av Vad har jag gjort!
Jag ville ju veta... Känns alltid bättre att veta sanningen och utgå från den och göra det bästa! Så, tack igen.

Det blir bättre...
Skrivet av 3-mamma
...det har det blivit för mig i alla fall. Känner igen din frustration över att inte räcka till, det kändes oöverstigligt att ha tre barn i början . Men för mig har läget nu stabiliserat sig (minsten är halvåret) och jag känner att jag orkar relatera till alla tre barnen. Även de stora barnen har förmodligen vant sig vid det nya, så det är en omställning för alla.


Menar du det?
Skrivet av Vad har jag gjort!
Så glad jag blir! och jag tror dig gärna för då mina två andra barn var riktigt små och tätisar svarade jag detsamma till förtvivlade nya tvåbarns mammor! Ja, det känns oöverstigligt med tre! Så det var skönt att läsa ditt svar. Tack!

avlasta ditt dåliga samvete!
Skrivet av mae bf21/8+3 till
Mina barn var precis som dina i ålder när lillan gjorde entre och det var en hektisk tid i början men nu känns det helt annorlunda-jag tror också det är normalt att de som varit 2 tätt först har svårt att dela på sig men det är bra för dem att inte alltid vara ihop.Far och handla med den ena ibland om möjlighet finns för den andra att vara med annan anhörig.Jag tycker det låter som du skulle må bra av att skruva ned kraven på dig själv som mamma.Det finns ingen alltigenom lycklig familj hela tiden utan genom konflikter lär man sig livet och det viktigaste är att barnen känner sig älskade och på din beskrivning är jag övertygad om att de gör det!!Nu är den minsta 1 år snart och det är mycket lugnare.har dock just fått reda på att vi väntar 4 an så det blir väl en kris till då... Många styrke kramar

Åh...
Skrivet av Vad har jag gjort!
GRATTIS! va´roligt Kändes skönt att läsa ditt svar,skall suga åt mig och tänka på dina och de andras ord så det dåliga samvetet inte blir så ihärdigt. Känns redan bättre bara av att få höra detta. kram


Äldst av tre
Skrivet av Anne med tre barn
Hej! Jag är äldst i en syskonskara på tre, syrran är 2 år yngre och brorsan 4 år yngre. Jag har de typiska storasyster-dragen, är ansvarstagande och ordentlig. Men det är sån jag är, och kanske hade jag varit annorlunda utan syskon men hade det varit bättre eller sämre? Jag kommer inte ihåg att man fick någon "egen-tid" med föräldrarna, vi lekte mycket vi syskon och olika utflykter gjorde vi tillsammans hela familjen. Summa summarum har jag inga dåliga minnen av att ha två småsyskon tätt efter mig! Själv har jag nu också tre barn med en liten annorlunda konstellation: pojke, flicka, flicka. Inte lika tätt som min mamma, pojken är 15, flickan är 13 och lillasyster 7. Pojken blir aldrig så ansvarstagande och ordentlig som jag, det är helt enkelt inte hans personlighet! Den äldsta flickan är mellan-barn men ändå inte eftersom det är ett sådant hopp till lillasyster. Jag tycker inte det är svårt att uppmärksamma henne, hon är speciell för att hon är äldsta tjejen, hon har ett starkt fritidsintresse som det är lätt att prata om och intressera sig för. Visst är det körigt vissa eftermiddagar när alla ska ha hjälp med olika saker, men jag tror aldrig det är fel att lära sig att vänta på någon annan. Men visst är det underbart när man får göra något med bara ett barn! Jag har rest iväg över helgen ibland med bara ett barn, och vilken underbar dialog det blir! Inte detta ständiga kompromissande som det är när många viljor ska samsas. Det som är svårt är att veta om man är rättvis, hemma blir det lätt så att mannen är med sonen och jag med flickorna, och då får förstås flickorna mindre tid än sonen. Där brukar jag försiktigt fråga ibland hur det känns, och verkar någon visa avundsjuke-tankar ser jag till att lägga in ett bio-besök, en handlingsvända eller något med det barnet. Oj, det blev långt, men jag tycker ämnet är intressant!

kan ni inte bytas om litet
Skrivet av demeter
jag tycker det är så trist med den där könsuppdelningen man verkar hamna i när man har barn av olika kön. Jag tänker ibland att det är tur för min dotter att hon inte har någon bror, för då kanske hon fått mindre uppmärksamhet och en mer ensidig fostran än nu.

Så bra!
Skrivet av Vad har jag gjort!
Du verkar vara den mamman jag strävar efter att vara! Det här att se deras behov var och en,lägga in ett biobesök osv. Kan tro att det alltid är körigt men just då de blivit lite större och man inte har någon hängandes vid bröstet hela tiden att det klarnar lite i kaoset... Din egen syskon konstallation känner jag igen,min äldsta dotter är som en liten extra mamma åt sina små bröder. Bra eller dåligt? men som du förklarar så verkar hon också helt enkelt bara vara sådan omhändertagande och ordentlig person i sig. Så skönt att höra att du inte minns något som negativt! Faktum är att jag som ensambarn inte minns att mina föräldar lekte med mig eller gjorde saker för MIN skull. Skulle de ut i skogen och plocka bär var det bara att följa med punkt slut en hel dötråkig dag,åka skridskor gjorde jag i skolan,spela spel osv fick jag tjata på ideligen och det gjorde de väl en gång i halvåret om de druckit grogg typ! Jag hade en mkt trygg uppväxt med mkt kärlek men jag minns som sagt att jag som barn fick klara mig själv med lekar osv,annars fick jag hänga med på vuxen grejer på de vuxnas villkor så var det bara. Tror att man som färälder idag har enorma krav på sig att vara perfekt i alla lägen,pedagogisk och där i alla lägen. Därav så känns det oöverstigligt med redan "bara" två barn. Även om jag som jag tidigare skrivit anser att man skall ha tid för sina barn var och en. Tack för ditt svar! Jag får inte glömma att jag bara är i startgroparna än...att vi har många år till på oss att göra saker på som ni har det nu. Det blev så tydligt med ditt svar.


Jag tror du har gjort något jättebra!
Skrivet av mammami
Jag tillhör dem som tror att syskon är något av det bästa man kan ge sina barn. Jag har själv tre barn, med tre år emellan varja, minstingen är 5 månader nu. Man kan inte vara överallt samtidigt och göra allt åt alla. Men det är lite det som är grejen, att man ska dela uppmärksamheten med andra och jag tror att i det långa loppet mår man bra av det. Försök släpp det dåliga samvetet var glad åt allt du gör och åt dina fantastiska barn som har syskon att dela sin uppväxt med!

Håller med dig! IMT
Skrivet av Pepparkakan m 2 grabbar + bf 26/7
.

Jo
Skrivet av Vad har jag gjort!
Det är nog viktigt det där du skriver att de faktiskt lär sig dela uppmärksamheten och sist men inte minst så får de gratis att lära sig empati och samspel gentemot andra osv. Tack för de orden!


3-barns mamma här
Skrivet av C
Växte själv upp med en 2-år äldre bror och vi hade stort utbyte av varandra. Komemr ej ihåg att jag någonsin önskade att vara själv med mamma och pappa. Tvärtom! Om min bror var förhindrad att följa med på vissa aktiviteter saknade jag honom oerhört Själv har jag 3 barn. Två söner på 6 och 4 och en dotter på dryga året. Visst är det jobbigare med 3! Det blir dock enklare och enklare när 3:an blir äldre. Hon kan så smått börja hänga med lite i lekarna som killarna har och de tycker naturligtvis att hon är intressantare ju äldre hon blir. Jag tror att syskon är en enorm tillgång och att du ska vara stolt över att du är 3-barns mor. Jag säger som någon sagt tidigare. Släpp lite av kraven på dig själv! Det finns inga perfekta mammor!

Tack snälla!
Skrivet av Vad har jag gjort!
Tänk att det kan kännas bättre redan av att få höra era svar. Vad roligt att höra att du saknade din bror till o med när han inte var med! och att det går så bra med dina barn. Ja nu känner jag mig ännu stoltare som 3-barns mamma! ps. jag skulle behöva ha frasen:det finns inga perfekta mammor som ett mantra tror jag så jag inte glömmer bort det!

Mellan barn
Skrivet av mia
Min sambo är det och han är ALLTID i kläm , även nu som vuxen.


Vill du
Skrivet av Vad har jag gjort!
Vill du förklara lite närmare på vilket vis han nu även som vuxen hamnar i kläm?

Själv mellanbarn (långt)
Skrivet av Alifo
Hejsan! Glada tillrop till tre barn. Har vuxit upp som mellanbarn av tre systrar. Trygghet med i bagaget finns det mycket av, främst tror jag pga följande: - vi har behandlats som personer och inte syskon (knepigt att säga annorlunda :-) ) - vid delande har vi fått linjal och sen fått dela själva; a delar, b väljer först, c väljer sen och a får biten som blir över .... nästa gång delar b, c väljer först osv - max 1 organiserad aktivitet per termin per barn - kolla in aktivt föräldraskap; jag kände igen mycket när jag läste boken som de hade kvar En sak som däremot varit frustrerande som mellan är att ha varit för liten för att få göra det storasyskonet får, men samtidigt för stor för att komma undan med det lillasyskon kommer undan med. Mamma tog inte på sig ansvaret för våra rum, för sin egen sinnesfrids skull. Hon förvarnade om att nästa dag skulle hon dammsuga och var något inte undanplockat så försvann det .... det blev inte många saker dock :-) Själv har jag ett barn, fast det är pga traumatisk förlossning - annars hade det nog blivit syskon. Du och din man växer in i rollen och den förändras i takt med att barnen utvecklas olika - kör på det du känner funkar för dig och inte det andra säger. Jag tror du ska upprepa följande mantra också: "Du blir den förälder ditt barn behöver", vilket jag lärde mig på ett seminarium med en barnpsykolog (författare till Att sätta gränser, mkt bra bok). Ha\' så skoj med dina barn! A

Det var bra sagt!
Skrivet av Vad har jag gjort!
Att bli behandlad som personer och inte som syskon. Det är nog det allra viktigaste och med det så blir man förhoppningsvis den förälder som barnen behöver. Tack för ditt intressanta svar! Uppmuntrande med din sista mening... kram


Jag tänker precis som du!
Skrivet av Fredrica
...och själv är jag mellanbarn...så jag tror inte det har att göra med om man är ensambarn eller inte... Jag har blandade känslor, precis som du, och hur jag än tänker och vänder på allt så har jag "rumpan bak". Äldste sonen har alltid varit "äldst" och vi har försökt att inte lägga för mycket "Du som är så stor borde"...men ibland har man känt att han "borde få ha den rollen ändå, som duktig storebror" för han ÄR ju storebror - även om det bara är ett år mellan honom och nästa bror. Fast storebror är mer "bossig" och "översittare" (hemma) än "duktig storebror"... Mellanbror kommer i kläm, känner jag, för han är varken "stor och duktig" eller "liten och söt"...Lillebror är en liten spellevink som, hur stor han än blir, är den Eviga lillebrodern, som har "allt serverat" innan han ens börjat...Skolan har han besökt och varit i 100 ggr innan han börjar, stora kompisar finns kring honom hela tiden, han kan handskas med allt och alla för så ser hans liv ut och allt tycker han är den "gulliga lillebrodern". Mellanbrodern får aldrig vara stor och bäst! När han är bäst på data-spel blir storebror GALEN och skriker att han är BÄTTRE ända tills mellanbrodern "ger sig"... Mellanbrodern är dock superduktig på att retas! Det har blivit hans "grej" och den är mycket effektiv och får storebror att " gå i taket"! Och jag förstår båda! Jag är själv mellanbarn och jag fick ofta "ge mig" för en dominant och bestämmande storasyster och var aldrig "minst och gulligast" för det var min lillasyster...Men jag har blivit oerhört diplomatisk och smidig och kan förhålla mig till alla människor i alla (?) sammanhang. Jag har ofta medlat mellan storasyster och lillasyster och var bådas "bästis" när vi var på semester. De var aldrig "bästis" med varandra. Så är det hos oss också. Jag känner att hur man än gör så är det aldrig riktigt riktigt bra...Men å andra sidan lär man sig mycket av livet och att tampas med det när man växer upp i en familj med syskon...och livet är ingen "dans på rosor" fast vi skulle vilja jämna våra barns väg framför dem och låta dem leva bland "rosa moln" alltid... Kanske lär dom sig mer av att "utsättas" litagrann för svårigheter...än tvärtom...får vi trösta oss med...vi "hönsmammor" eller vad vi är...

Jo,det är lätt hänt
Skrivet av Vad har jag gjort!
Att hamna i den där fällan av att vara både för liten och för stor! Det där att vara bäst...all tävlan!!!suck Då mår jag ännu sämre och tänker,har de så jobbigt med syskonrollen att de måste tävla om vem som är bäst jämt. Jag betonar ofta och mycket att alla är bra på något andra mer eller mindre och tar fram vad just var och en av mina barn är bra på så alla får känna sig speciell och duktigare än den andra. Just mellanbarnet är mkt tävlingsinriktad och har enormt humör och envis och jag undrar över om det verkligen ÄR hans personlighet eller hans situation i syskonskalan som färgar honom. Det är så lätt att bli hemmablind utan att se orsak och verkan ibland. Då är det skönt att prata här och få lite tankar,erfarenheter och se saker ur andra perspektiv ibland. Vad gör man inte för att möta dem på allra bästa sätt! Men som du säger så är nog trösten att syskon får mycket gratis genom att tidigt lära sig motgångar och att livet ibland är orättvist,vilket är bra att vara förberedd på.

Sanningen om mellanbarn eller äldst eller...

bra att du tänker på detta.

Ja, han ännu mer

vill inte göra dig ledsen

Nej, tvärtom!

Det blir bättre...

Menar du det?

avlasta ditt dåliga samvete!

Åh...

Äldst av tre

kan ni inte bytas om litet

Så bra!

Jag tror du har gjort något jättebra!

Håller med dig! IMT

Jo

3-barns mamma här

Tack snälla!

Mellan barn

Vill du

Själv mellanbarn (långt)

Det var bra sagt!

Jag tänker precis som du!

Jo,det är lätt hänt

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information