Hur ska jag orka? Vill ha råd... långt

Hur ska jag orka? Vill ha råd... långt
Skrivet av	Trött fru
Jag och maken har hamnat i total obalans med både oss själva och livet tror jag. Köpte i somras en liten gård, då var jag gravid. Det var jobb från dag 1 med huset och gården och vi hann med en semestervecka tillsammans som var jättehärlig. Sen tillbaka igen med jobb, gård och två barn. Har jobbat konstant hemma sedan dess. Nu har vi tre barn. Barn nr 3 är nu 5 veckor gammal och allt är tillbaka till jobb, gården och barnen. Vardagen är jag inte rädd för men däremot att glida ifrån varandra och inte hinna med. Det är jag jätterädd för. Jag ger allt jag har här hemma för att maken ska få tid till att fixa allt som ska göras på gården. Han har ett heltidsjobb där han jobbar skift och all ledig tid går åt till allt här hemma. Inomhusjobbet sköter jag. Jag städar, lagar mat, tar hand om barnen, planerar osv. Det som känns så himla jobbigt är att maken har så svårt att få saker gjorda och att hålla det han lovar. Vi gjorde för en tid sedan ett muntligt avtal där jag skulle ha huvudansvaret för barnens kläder, inventering av hushållsvaror, städa bilar invändigt osv. Hans del var att ta ansvar för bilarnas väl och ve, laga dem när det behövdes, utomhusjobbet som snickerier osv. Även hästarna har han mesta ansvaret över när jag inte hinner (både mina och hans). Både innan och efter att vi fick vårt tredje barn tog jag självmant på mig huvudansvaret för innejobbet för att han skulle få maximalt med tid till sitt jobb och det han ska fixa på gården eftersom det är lite renovering kvar. Annars har vi delat en hel del på innejobbet. Har även påtalat detta ofta för maken att jag fixar allt här inne bara han får saker gjorda ute. I somras talade jag på hur viktigt jag tyckte att det var att han började planera för utomhusjobbet eftersom vi skulle få bebis i höst men saker gick låångsamt framåt. Dessutom behövde bilarna lagas och jag kände mig otrygg att åka med dem. Inget hände. Såhär har det pågått sedan tidigt i höstas. Han säger att han ska fixa det ena och det andra, inget händer. Jag påminner, undrar och funderar men inget händer. Han lovar, planerar och säger att han ska bara.... Jag svär, gråter och förtvivlar. Han är världens värsta tidsoptimist. Kan tvärt inte planera sitt arbete och allt hopar sig tills dess att han har så mycket att göra att han naturligtvis inte hinner med allt. Allt känns som ett stort svek. Varför ska jag slita med barnen, hushållet osv och inte ha någon tid för mig själv alls när han iallafall aldrig får saker gjorda hur mycket han än lovar? Känner mig bitter och trött. Tror jag börjar bli deprimerad. Känner mig sällan glad. Tycker att jag bara pikar, gnäller, skäller och blir förtvivlad för hur mycket jag än sätter mig ner med honom och förklara min situation och hur ledsen jag blir så verkar han inte höra mig. Han hör mina ord men han HÖR mig inte, om ni förstår? Ändå virar jag inte in mitt budskap utan förklara verkligen att jag inte orkar ha det såhär längre. Orkar inte försöka få ekonomin att gå ihop, orkar inte se bilarna förfalla eftersom vi inte har råd att köpa nya, orkar inte med att inte ha tid för MINA intressen även om det bara rör sig om några få timmar i veckan, orkar inte.... Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag få honom att förstå? Han säger att han förstår men om han verkligen gör det VARFÖR gör han då inget för att förändra situationen som gör mig såhär förtvivlad? Det är ju DÄR själva problemet sitter. Om han fick tummen ur och fick saker gjorda så skulle liksom proppen släppa och (förhoppningsvis) skulle vi alla få lite mer tid både enskilt och tillsammans. Han säger att han ska ändra sig men allt rinner ut i sanden. Han är en underbar man men just detta gör mig så trött på honom och när allt ställs på sin spets blir det till ett sånt enormt jobbigt problem. Han säger att han är medveten om allt detta men då blir det än mer ofattbart att han bara låter allt fortsätta. Jag har slutat tro på hans löften. Så snart han säger att han ska fixa något känner jag mig bara tom. Blir så rädd att allt ska gå snett, kan inte tänka mig att leva utan honom heller.... Känner mig så trött och förtvivlad. Har väl antagligen svamlat en del så tack om ni läst ända hit. Har någon goda råd tar jag tacksamt emot dessa...
Svar på tråden: Hur ska jag orka? Vill ha råd... långt

Inte lätt
Skrivet av Bara jag
att ge råd, men om du känner att du börjar bli deprimerad av situationen, tror du inte att han kanske också kan vara på väg åt det hållet? Ett kännetecken kan vara att man inte får något gjort... Skulle gissa att ni har skaffat er lite för mycket att göra på för kort tid? Kan ni sortera bort en del? Du förklarar för honom gång på gång hur du känner, och det hjälper inte. Hur känner han? Finns det någon ledtråd i det svaret som gör att du kan attackera problemet från en annan vinkel? Man kan inte låsa upp en dörr med fel nyckel oavsett hur många gånger man försöker. Ett trevande försök till ett svar från en som inte har en aning om hur du har det...

Vad gör han istället?
Skrivet av Mia med Amanda 030417
Vad gör han istället för "sina" arbetsuppgifter? Vilar han, eller hälsar på kompisar eller vad är det som kommer ivägen för att han skall hinna fixa utomhus och med bilar och hästar? Är det så att han gör "egna" saker istället för de gemensamma så förstår jag verkligen att du blir trött och förbannad, så hade jag det med mitt ex (därför är han numera mitt ex!), och då är det väl mera prat och gräl och överenskommelser du får försöka med. Men är det så att han har svårt att planera, eller prioritera så kanske du kan hjälpa honom med att göra en arbetslista. Helt enkelt skriva upp vad som skall göras, i vilken ordning det skall göras och när det skall vara klart. Kan tyckas vara onödigt för en vuxen man, men uppenbarligen klarar han ju inte av planeringen själv just nu. Det kan ju vara så som Bara jag skrev att han är på väg in i en depression och då måste ni nog försöka att minska på något. Kanske kan ni få lite hjälp med hästarna till exempel, det brukar ju finnas massor med tonårstjejer som vill hjälpa till för en ringa penning, eller oftast helt gratis. Har ni någon som kan hjälpa er att komma "på fötter" igen, kanske vara barnvakt en helg så att ni kan jobba undan en del och komma ikapp? Jag tror att du måste försöka komma på vad det är som orsakar att han inte får något gjort, och sedan agera utifrån det... även om det låter jättesvårt! Lycka till!


Lite grand....
Skrivet av Pussgurkan
känner jag igen faktiskt. Fast vi bor i lägenhet och har en son på 13 mån och väntar en till i februari. Det du beskriver om din man påminner lite om min gubbe tycker jag, fast han bättrat en aning på sig nu på sista tiden då jag sa att jag lämnar honom om han inte skärper sig. Vi har haft jättemånga och långa diskusioner angående detta. Just fördelning av sysslor mm. Det konstiga är att när det gäller bilen och att den ska funka och ibland repareras mm så händer det inte mycket. Ibland när jag kör och något går sönder får jag ont imagen av att berätta det för honom för han blir så sur och grinig. Han säger att bilen går sönder enbart när jag kör osv. Men han själv har ju firmabuss så självklart händer saker och ting när jag kör. Men han har alltid varit lat när det gäller bilen. Tyvärr kan jag inte ge några råd eftersom vi har det så lite själva här så skulle jag också behöva råd. Jag vill inte lämna honom iallafall.

Sänk ambiotionerna några ton
Skrivet av Villemo
Ni har fått en ny familjemedlem och har två barn sen förut. Du är så gott som nyförlöst. Sätt er tillsammans och gör en ny lista över göromål - men lämna allt utom det mest nödvändiga: t.ex. att se till att alla djur och människor får mat varje dag. Vänta ett tag med renoveringar etc. Byt också arbetsuppgifter ibland - låt honom ha barnen och fixa middag medan du ger djuren mat någon dag - det är farligt i längden att cementera fast uppgifter - särskilt när en har saker som görs utanför hemmet, som man ser när de är klara och som man får göra ifred... Att vara den som sköter det löpande med barn och hushåll är jobbigt på psyket, för det tar aldrig slut, och ingen ser vad man gjort. Om diskbänken är belamrad med disk vet ingen att du haft den helt ren tre gånger under dagen... Fokusera på er familj här och nu. Dräp er inte, ni behöver krafter.

Hur ska jag orka? Vill ha råd... långt

Inte lätt

Vad gör han istället?

Lite grand....

Sänk ambiotionerna några ton

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information