Råd sökes

Råd sökes
Skrivet av	KME
Vår pojke är nu 15 månader och det finaste som nånsin hänt oss, men problemet är att vår relation håller på att rasa totalt eftersom vi är oense om så mycket. Jag upplever att min sambo inte vill diskutera det jag tycker är viktigt utan hon sätter sig hellre framför datorn eller TV:n, eller säger att hon är för trött för att prata, eller i värsta fall brusar hon upp och blir förbannad. Detta har lett till att jag hellre håller truten, vilket i sin tur leder till en massa frustrationer hos mig som till sist kommer ut ändå. Några exempel på saker där vi inte är överens: Pojkens sovplats-han har ända sedan han föddes legat intill sin mamma, eftersom hon ammar honom till sömns. Om han vaknar stoppar hon in tutten i munnen på honom tills han somnar. Jag har länge bekymrat mig över detta och menar att han måste börja lära sig att somna själv i egen säng. Hon vill inte göra några som helst försök att förändra detta. Sovtider- först på sistone har hon börjat väcka honom nån gång mellan 8.00-9.00. Innan har han fått vakna när han ville vilket kunde vara allt mellan 7.00 och 11.30. Hon har också sovit då. Middagsvilan vill jag begränsa till 2 timmar eftersom han annars sällan somnar innan 22.30 på kvällarna. Ibland somnar han inte ens då, utan då har hon bett mig gå ut och gå med honom i barnvagn tills han somnat. Själv sitter hon hemma framför tv/dator. Hon menar att hon behöver egen vuxentid eftersom hon är hemma med honom hela dagarna. Jag har försökt få henne att förstå att det är vuxentid tillsammans vi behöver eftersom vi aldrig hinner prata med varandra, men jag når inte fram. För övrigt har jag haft synpunkter på vad hon och pojken gör under dagarna. Oftast när jag kommit hem efter jobbet så sitter pojken framför tv:n och hon framför datorn. Jag vet ju inte, men jag misstänker att det är så dagarna ser ut. Jag vill att hon skall leka och busa med honom, ta med honom ut i snön, träffa andra barn på öppna förskolan etc, men då har hon oftast fräst till och menat att hon minsann leker med honom men att just idag har hon inte hunnit. Nu skall jag vara pappaledig ett halvår, hon skall jobba halvtid. Jag är rädd att hon inte kommer att orka göra annat än jobba, titta på TV och sitta vid datorn. Förmodligen kommer hon att överlåta samtliga hushållsysslor och barnavård på mig. Är det fler som känner igen sig? Vad säger ni?
Svar på tråden: Råd sökes

Tycker
Skrivet av H
att du ska ställa henne mot väggen varken hon vill eller inte och ifrågasätta varför hon skaffade barn!!! Vet inte vilka råd jag ska ge men jag reagerade lite över era rutiner med sonen. Vår son är 14 mån och sover tills han vaknar själv vilket oftast sker mellan 06.00-07.30 på morgonen. Frukost vid 07.00 varje dag. Han sover middag högst 2 timmar varje dag och lägger sig för natten vid 19.00 varje kväll. Det kan inte vara bra för er son att vara vaken till 22.30 på kvällen!! Han behöver den sömnen innan där, den är jätteviktig. Så små barn behöver lägga sig mellan 19.00-20.00 varje kväll för att få den sömnen. Jag känner att din tjej måste engagera sig mer och få in bättre rutiner. Och hon behöver även lyssna på dina synpunkter. Jag förstår att hon kanske känner sig kränkt när du säger vad du tycker eftersom det är hon som är hemma med barnet men ser man att det inte funkar hemma så måste ni ju prata. Visst, man ska amma länge sägs det men jag tycker att hon ska vänja av det typ snart. Vår son har sovit i egen säng sedan han var 5 mån. Jag tror att om man vänjer dom vid det tidigt så funkar det som en dans sedan. Som sagt, mina råd är att ni måste kommunicera och vara överense men jag förstår att det inte är så lätt när hon beter sig på det viset. Slå näven i bordet och kräv att hon lyssnar, annars förstår jag om du vill lämna henne.

men
Skrivet av Mia
Jag tycker inte att det låter särskilt konstruktivt att han ska ifråga sätta varför hon skaffade barn, det skulle endast vara kränkande och fördjupa en konflikt.


Jovisst
Skrivet av H
det har du väl rätt i men nått behöver hon ju för att vakna till. Dom är ju i stort behov av att få prata med varandra och han måste få henne att inse ett och annat. Jag tycker också att det låter som att hon är deprimerad.

Håller inte med
Skrivet av Lena
Alla barn är olika. Vår son är en kvällsmänniska, han var lätt uppe till 22.30 när han var liten, men inte fick han för lite sömn för det. Han sov längre på morgnarna och sov middag tre gånger per dag, det funkade jättebra. Att ditt barn sover hela nätter säger ju inte att andra barn behöver göra det. Att sova i samma säng är mysigt om man trivs, och det gör uppenbarligen mamman. Vi samsov tills sonen på eget bevåg ville sova i sin egen säng vid 2 års ålder, det har varit jättemysigt att sova ihop så länge. Jag ammade honom nattetid när jag ammade (i 1,5 år), det är ett jättebra sätt att få ett barn att somna om på.

Det verkar som om
Skrivet av annpe
hon gör det väldigt bekvämt för sig själv. Hon skapar inga rutiner för pojken, och hon aktiverar honom tydligen inte mycket. Hon verkar faktiskt ganska ointresserad om jag ska vara ärlig. Kan hon ha en depression eller liknande ? Det är viktigt med vardagliga rutiner, mer eller mindre. Det skapar trygghet och gör så att han blir lättare att hantera vartefter han blir äldre. Stimulans av olika slag och att umgås lite med andra barn och vuxna, är också viktigt, det är då det lär sig sociala regler. Du verkar ju ha förstått det här, så stå på dig och sök gärna stöd av någon, eller visa henne någon av de kända \'barn-böckerna\'. Det finns en som heter \'Om barn\' tror jag, som berör allt möjligt om barn mellan 0-5 år.


Mitt råd
Skrivet av bettis
Ni MÅSTE prata. Det känns som om ni håller på att glida ifrån varandra. Ni kanske båda behöver kompromissa. Bestäm en tid när ni sitter ner och pratar med varandra. Det enda jag reagerade på var TVn. Så små barn ska absolut inte sitta ensamma framför TVn.

mina råd
Skrivet av Mia
Hej! Jag tycker att en del av det du beskriver är ett problem medan annat inte är. Att hon ammar eran 15 månaders pojke till sömns och att han får sova i eran säng ser jag inte som något problem. Så har vi gjort med våra tre barn. Minstingen som är två sover mellan hos och både maken och jag vill ha det så. Våra barn är trygga barn som fått lära sig sova i egen säng när de är lite större och förstår vad man säger till dem. Vi har helt undvikit lära sova själv metoder med gråtande barn. Däremot är det ju bra att reglera sovtider så det passar hela familjen, att han ibland somnar först 22.30 låter jobbigt för er. Tillvaron för mamma och barn hemma på dagarna låter inte så bra. Att ni inte kan prata med varandra låter inte heller bra. Försök att prata med henne om hur dagen har varit utan att anklaga. Fråga hur hon mår och berätta att du känner dig orolig. Jag får nästan en känsla av att din sambo är deprimerad och kanske skulle behöva någon att prata med.

Samma här
Skrivet av Lotta
Jag ser det inte som ett problem att pojken sover i föräldrarnas säng, eller att man ammar länge, tvärtom tror jag det är bra. Vi har gjort så och har oerhört trygga barn som sover som stockar hela natten. Däremot ät det väl något man bör vara överens om, att båda tycker det är ok att ha barnet i sängen. Jag tycker också det verkar som om hon är väldigt trött och deprimerad, och kanske behöver hjälp med att ta sig ur det. Jag var sån när min dotter var 15 månader, och med facit i hand borde jag sökt hjälp. Jag reagerar också på att mannen håller inne med vad han tycker, det är inte bra i längden. Försök få henne att förstå att ni måste prata och förändra situationen, men gör det utan att anklaga! Lycka till!


Håller med
Skrivet av Lena
Tycker inte heller det är något problem att samsova och nattamma, det gjorde jag och min son sover kanonbra nu när han är lite större. Däremot är tv:n inget vidare, tycker också hon låter rätt deprimerad.

Tycker
Skrivet av anonym just nu
det låter som att din sambo är djupt deprimerad! Hon behöver nog proffessionell hjälp, kanske ni ska söka hjälp hos familjerådgivning? Jag och min man har gått i familjeterapi under hösten och det har hjälp oss och våran familj mår så mycket bättre. Hoppas att det löser sig för er!

Det stora problemet
Skrivet av Marie B
är nog egentligen inte att ni har olika åsikter om barnavård, utan att ni inte kan prata med varandra. Du når inte fram. Hon slår ifrån sig. Kan det vara så att hon också har mycket inombords som hon inte når fram med, eller vågar ta upp? Jag och min man hamnade rejält i gungning på samma sätt efter vårt första barn. Han betedde sig som din tjej... totalt oengagerad, apatiskt liksom. Vi fick hjälp av familjerådgivning, även om man får göra det mesta arbetet själv. Det är i alla fall ett avstamp för att börja förbättra saker och ting. Vi lever ett helt annat liv tillsammans idag. När vårat förhållande började må bra så orkade båda vara bra föräldrar också, på köpet liksom. Idag blir jag litet rädd när jag tänker att jag var färdig att gå, att lämna min man, för jag hade gett upp med att försöka nå fram... Om jag inte hade samlat ihop den sista gnuttan energi och släpat mig iväg på familjerådgivningen så hade vi nog levt var och en på sitt håll idag. Ta tag i situationen nu, medans viljan fortfarande finns, är mitt råd.


jag säger att jag känner igen allt,
Skrivet av gwendolyn
vi har haft det precis så där. vår dotter är drygt två, men innan hon började dagis hade vi inga rutiner alls. hon sov när hon var trött och var vaken när hon var vaken. vi tyckte det var toppen att hennes pappa fick träffa henne mycket på em och kväll och att hon inte gick och lade sig. att barn måste sova på kvällen är ju urdumt, de behöver _sömn_ men när på dygnet är faktiskt ointressant för dem. titta på TV tycker jag inte är ett problem om det inte är _jämt_ och på filmer med våld. jag ammar henne fortfarande till sömns, hon är drygt två. hon har själv valt att sova i sin säng vissa kvällar. vi låter henne styra. hon är en trygg och glad och sprallig tjej fylld med energi. så vad gäller hur man behandlar barn är jag som din fru. jag tror inte att rutiner är till för barnen utan för föräldrarna och det är upp till varje par huruvida men behöver dem. vad jag ogillar \'är att hon inte tycks ägna sig åt barnet, det är förstås väldigt illa. vi har alltid på öppnis och var ute och träffade andra. det är skilnaden som jag kan se från mig själv. och det är nog en viktig sak. tv kan passivisera förstås, och det är inte bra. ert problem är att ni har olika uppfattning om saker och ting. dessa utreds bäst genom samtal. kanske behöver ni hjälp av familjerådgivningen. jag tycker också det verkar som din fru vantrivs hemma, att du avlöser verkar ju väldigt bra. hon kan vara deppig som någon skrev. jag tror ni behöver prata och kompromissa! lycka till!

Råd sökes

Tycker

men

Jovisst

Håller inte med

Det verkar som om

Mitt råd

mina råd

Samma här

Håller med

Tycker

Det stora problemet

jag säger att jag känner igen allt,

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information