envis och dominant 4 åring!

envis och dominant 4 åring!
Skrivet av	Kajsa E m två små
Hej allesammans! Det var längesen jag var här sist. Jag har en dotter på 4 år. Hon ska dominera lillasyster helt och hållet! Lillasyster är 2,5 och är duktig på att uttrycka sin vilja verbalt, tur det! Vi försöker verkligen med pedagogiska och till sist opedagogiska medel pränta in lite empati och förmåga att dela med sig. Men hu vad svårt. Men det är inte svårt att låna grejor själv av lillsyrran! Och när något går emot - vilka vrål och vad länge den intensiva gråten varar! Ibland fler gånger om dagen. Men däremellan kan hon vara världens fina och goa tjej och t ex fråga " får jag ha den bilen efter dig, när du är färdig?" :) Och ibland kan de leka i över en timme utan att bråka, men då undrar jag om lugnet beror på att lillasyster låter sig domineras.. Igår satte jag in ett förbud på att låna varandras saker så länge man inte kan dela med sig..nästan i förtvivlan. Då säger äldstingen till mig.. "jag försöker lära mig.." och då smälte ju jag på en gång och höll med om att det verkligen är svårt att låna ut sina saker ibland. Ytterst triviala och meningslösa problem känns det som nu, i dagarna när så många har förlorat sina nära och kära! Då står jag och bråkar med barnen.. God fortsättning alla och all min medkänsla för de olycksdrabbade i asien.
Svar på tråden: envis och dominant 4 åring!

Jaa du, det är jättesvårt att sätta gränser...
Skrivet av Gafsan m. Axel & Kalle
...just när det gäller mitt och ditt mellan syskon. Å ena sidan är det ju viktigt att man är generös och delar med sig, men å andra sidan måste ju barnen samtidigt känna att det är deras saker som andra inte får ta hur som helst... Det blir en hel del såna situationer här också, kan jag säga! (vi har också en 2.5-åring och en 4-åring). Som tur är, så är väldigt mycket av våra barns leksaker gemensamma - det underlättar faktiskt. Det är svårare med de saker som faktiskt tillhör det ena eller det andra barnet, det är oftast dem som det blir bråk om. Våra barn är hos dagmamma några dagar i veckan och det känns jättevärdefullt för där får de ju också lära sig att samsas med andra barn om sakerna. Där leker de oftast inte så mycket med varandra utan mest med sina jämnåriga kompisar, så det är nog skönt för dem att få lite paus från varandra också :-) Här vrålas det och skriks en hel del också! Axel var så lugn och stabil i något år efter tvåårstrotset men nu har det definitivt vänt. Det är trist och jag tycker att just gapandet och skrikandet är jobbigast. Å ena sidan är det ju synd honom när han gråter men å andra sidan blir man ju så arg och less när det ska ylas halvtimmesvis om någon fånig liten detalj som inte blev som Axel hade tänkt sig. Man känner sig lite grym t.ex. när vi skickar upp Axel på sitt rum när vi sitter och äter men å andra sidan går det ju inte att äta när ett av barnen ylar som en mistlur för att det var fel sorts makaroner (eller något annat i den stilen). Visst är det triviala problem, men vad glad man är just nu att man har sina barn och alla de små problem som de för med sig! God fortsättning och lycka till med din bestämda lilla tjej!

precis!
Skrivet av Kajsa E m två små
Mina barn har också haft nästan allt tillsammans och det har varit jättebra att lära sig turtagning genom det. Att vänta tills vagnen eller bollen är ledig. Det mystiska är att den stora alltid måste ha just den grejen som lillan bär på.. Men stortjejen har också förklarat för mig, att det inte är roligt att vara storasyster. Det skulle ha varit mycket roligare att vara lillasyster; så det är nog inte så lätt! Det här med makaronerna var intressant; är det din fyraåring du talar om då? För just så upplever jag storasyster; det blir jättebesvikelser av i stort sett allting,ändå har inte jag uppfattat 4 årsåldern som en trotsålder? Skönt att höra att andra familjer inte heller tolererar vadsomhelst vid matbordet. Ibland undrar jag om vi är för "uppfostrande" som kräver lugn och ro också.. Det kändes bra att du svarade! ler stort ps jag hittade en jättebra bok på bokhandeln idag; "Vredesutbrott, en handbok för småbarnsföräldrar" av Michelle Kennedy. Den liknar till utformningen lite "ensamma mamman" och utan psykologiska pekpinnar. Bara enkla tips och med exempel på situationer och superroliga illustrationer! 175 kr i bokhandeln, och 100 kr (+19kr frakt)på Bokus internetbokhandeln.


Ja, det är 4-åringen som skriker om makaroner! :)
Skrivet av Gafsan m. Axel & Kalle
...minstingen kan visserligen få sina utbrott men de känns mer hanterliga (antar att man börjar få en viss rutin på typiskt tvååringskrångel vid det här laget, däremot är ju det här fyraårskrånglandet nytt och svårt...) Jag hade fått för mig att tiden mellan 2 och 3 år skulle vara jobbig och att det skulle vara lugnt sen - så fel man kunde ha :-) Axel var ett litet "trotsmonster" mellan 1.5 och 2.5 men sen var han jättelugn och lättsam i drygt ett år och nu känns det som om det har brakat loss på allvar igen. Märkligt, precis som du säger så hör man ju aldrig något om att fyraåringar skulle ha den här typen av temperamentsutbrott men det är ju skönt att höra att man inte är ensam... :-) Det är ju jättesvårt att veta var man ska sätta gränserna (framför allt just när det gäller högljudd, långdragen gråt för småsaker)! Men jag tror att man orkar vara en bättre och mer förstående mamma om man tillåter sig att sätta gränser för utbrotten när det gäller t.ex. måltiderna. Dessutom tycker jag att det skulle vara otroligt synd om Axel fick för sig att detta tjutande är ett bra sätt att få sin vilja igenom - tyvärr känns det ibland verkligen som att han sätter det i system lite grann. Tack för boktipset!

Ja...
Skrivet av Hanna m. Ludvig & Elsa
Här är läget väl ungefär liknande. Vår 4-åring vill helst att allt ska vara precis som han bestämt. Ibland lyckas han få lillasyster (2,5) att göra som han vill och då är allt frid och fröjd och de kan leka länge. Men sen när hon vill leka nåt annat då blir han jättesur. Det här gäller inte bara hemma med lillasyster utan lika väl ute bland kompisar. Över huvudtaget är han rätt kämpig att hantera just nu. Mycket skrik och gap och ilska över det mesta när saker och ting inte väntar på att han ska göra färdigt t.ex. Om jag sagt till honom att jag ska gå ner fem gånger och han ska klä på sig om han vill följa med, då struntar han i vad jag säger. Sen när jag går ner utan honom då bryter han ihop totalt och vill att jag ska komma upp och hämta honom och hålla honom i handen. Tror att det tog 20 min. för honom att komma ner och hela tiden vrålade han. Kanske är det viljan att vara liten igen, jag vet inte. Vi försöker vara tydliga och fasta när vi bestämt vad som gäller men det är verkligen svårt när han tjuter och vrålar. Samtidigt är itne lillasyster alltid heller så enkel att tas med. Fast hon föddes ilsken så det är lite lättare att ta tycker jag. Hon slutar mycket fortare när hon ser att hon ändå inte får som hon vill.

envis och dominant 4 åring!

Jaa du, det är jättesvårt att sätta gränser...

precis!

Ja, det är 4-åringen som skriker om makaroner! :)

Ja...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information