Dödsorsaken |
|
Skrivet av | MammaMia utan Hugo f010502/d040124 |
Hej, jag måste bara skriva nu även om ni kanske bara blir ledsna igen. Vi har nu fått dödsorsaken efter en mikroskopisk undersökning. Vår älskade Hugo, som dog helt plötsligt för ca en månad sedan dog av ett aggressivt virus som orsakade hjärnhinneinflammation, hjärtmuskelinflammation och lunginflammation! Vi kan bara inte fatta hur han kunde le och skratta och se pigg ut! Ingen märkte hur dålig han var! Men allt var över på några timmar och hur vi än hade gjort hade inget eller ingen kunnat rädda honom. Virus är inget som man kan rå på! Men det känns så fruktansvärt att han var så angripen. Förmodligen delvis pga att hans kropp fått ta mycket stryk hela hans lilla korta livstid. Livet är just nu för jävligt och saknaden större än det finns ord att beskriva. Saknar hans små händer, långa spretiga fingrar. Hans stela spastiska ben och hans soliga leende och varma stora ögon. HUR ska vi orka leva utan honom? | |
Svar på tråden: Dödsorsaken | |
|
|
Det är så fruktansvärt... |
|
Skrivet av Maria & Herman | |
tragiskt det som hänt så det finns inga ord för det! Men det är ju ändå skönt att veta VARFÖR?? Jag lider verkligen med er!!! *Kramar om* |
|
KRAM! |
|
Skrivet av Katarina med Maja | |
Vilken kämpe han var!! Som trots att han var så sjuk, orkade han le och skratta!! Han ville nog ge er kraft och energi att orka! citerar lite ur Ulla-Carin Lindqvist bok; Ro utan åror "Fjärilen som är i en kokong. Den börjar ju så. En dag ramlar den här kokongen av den vackra fjärilen. och fjärilen flyger och är fri. Den flyger dit den vill. Den är inte bunden av den här kokongen." Många KRAMAR!!!! Alla ord känns så fjuttiga..... livet är fruktansvärt orättvist.... |
|
|
|
Kramar |
|
Skrivet av Thea | |
Vilken otrolig kämpe er lille Hugo var. | |
Stor kram.. |
|
Skrivet av Eva&Alma | |
till er Mia. Har tänkt mycket på er och undrat. Eva&Alma |
|
Kära vän! |
|
Skrivet av Ann m Fanny & Frida | |
Jag är så ledsen för er skull, tänker så ofta på er! Varför ska livet vara så grymt? Inte vet jag om det hjälper att få veta hur han dog och varför, men jag inbillar mig det iaf. Eller kanske iaf i ett längre perspektiv. Just nu är väl saknaden så akut så ingenting kan hjälpa. Frida ska ju hjärtopereras på måndag nu och bara tanken på att kanske, kanske ser jag henne för sista gången när jag ser henne bli sövd är helt ofattbar, ogripbar och bara helt omöjlig! Jag får gråten i halsen bara jag tänker på det. Fattar inte hur jag ska klara av det avskedet.... :-( Våra barn är det viktigaste vi har och utan dem blir livet tomt och innehållslöst. Jag hoppas att minnet av Hugo en dag kan sprida lite ljus i era liv igen. Många kramar Ann |
|
|
|
Jag ska hålla tummarna |
|
Skrivet av MammaMia utan Hugo f010502/d040124 | |
för att allt ska gå bra under op och efter. Är det en stor op? | |
*Kramar om* |
|
Skrivet av Carina och Filip | |
Tänker på er! | |
Stooor kram ! |
|
Skrivet av Mollis | |
Vilken kämpe han var lille Hugo! Förstår att smärtan och sorgen är stor och svår. Jävla livet som är så orättvist! Jag har svart dig inne på barn med CP också. Kram gumman! Vi hörs! |
|