Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

*flyttar in här* =)

Skrivet av Hea
Tassar försiktigt in här till er.
Jag & sambon har försökt fått barn i 1,5 år utan att lyckas. Nu är vår utredning avslutad & de hittade inget fel på nån av oss. Läkaren skickade iväg en remiss till IVF i Falun igår. Hon trodde vi skulle få komma på infobesök inom 1 månad.
Samtidigt som det känns jätteskönt ATT något händer så känns det som det gick väldigt snabbt nu på slutet. Visst har det varit jobbigt att inte lyckas bli gravid & det känns som det var jättelänge sedan tårarna trillade av besvikelse när "första" mensen kom... Men är vi redo för IVF. Vet ju knappt vad det är! Och ju mer jag läser om det desto skrajare blir jag....

Oj, vad jag svammlar... *ler* Undrar om nån fortfarande läser?! Vet inte ens vad jag vill ha sagt...*s*

Ja, ja... Nu är jag här hos er iaf. Hoppas jag kan lära mig lite mer av era erfarenheter. =)
Svar på tråden: *flyttar in här* =)

Välkommen

Skrivet av  Mattias
Visst är det lite konstigt.. fört händer ingentinge.. sen hönder ingenting heller.. sen händer det fortfarande ingenting på jättelänge... och sen kastas man bara in i det med mängder av sjukhusbesök, sprutor av alla de slag mm.

Men jag är glad att hjälpen finns när det känns helt hopplöst. Tänk om du levt för 50 år sedan. Vilken hjälp hade du kunnat få då?

Håller alla tummar för er!
 

Tack! =)

Skrivet av  Hea
Jag ska nog ta & sätta min sambo framför datorn nån kväll & låta honom läsa & skriva på den här sidan han oxå. Kul att det finns killar här! =)
 

Förstår dig!

Skrivet av  Lillan BF 1/7
Vi fick veta att vi hamnat i IVF-kö efter 2 års försök och det kändes ibland som att "vi kanske inte hade prövat allt", men nu när jag sitter här och är gravid efter en IVF så känns ju allt perfekt. Visst - det är ju en erfarenhet man ibland kunde önska att man hade sluppit med alla sprutor och mina komplikationer, men samtidigt är jag jättetacksam över att det här finns. Allt som verkar otäckt i början reder ju faktiskt ut sig - det går ju pö om pö - hade någon bett mig sätta den riktiga sprutan i magen den dagen jag började med sprayningen hade jag nog slagit bakut, men när man väl var klar med sprayningen längtade man ju tills man fick börja med "penn-sprutorna" och när man väl hade tagit dem i 11 dagar så hade man ju vanan inne att sticka sig själv och då blev det ju inte så otäckt ;-))

Lycka till - vi finns härinne som stöd - fråga om ALLT, vi ska försöka svara!!!
 

Välkommen...

Skrivet av  Mimmi v.33 tvillingar
ja du komer säkert att ha en miljon frågor, men här inne finns många som gärna svarar om vi kan...

Själv väntar jag mitt andra och tredje IVF barn och kan knappt tro att det är sant...

Lycka till!
 

Välkommen till oss! *imt*

Skrivet av  solna-madde
c
 

Hej Hea!

Skrivet av  Simone
Jag kännde precis som du..vi provade oxo att få barn på egen hand men det gick inte. Sedan var jag hos gyn och den läkaren gav mig antideppresiva piller och sa att det kommer nog att lösa sig om vi slappnar av. Tog aldrig dom pillerna utan bytte gyn. Där fick jag pergotime som jag skulle ta i sex månader....men inget hände och jag blev jätte besviken, jag hade så stora förhoppningar med pergotime. Sedan sa läkaren på gyn att hon skulle skicka en remiss til IVF men att det skulle ta sex månader. Efter ett par veckor fick jag besked om att jag har fått tid. Blev lika osäker som du.Min sambo blev bara rädd för alla hormonerna som jag skulle ta och ville inta ha en massa konflikter med mig, detta ledde till att jag blev osäker på om han egentligen ville genomföra detta. Men nu är vi inne i detta och en sak till .."att jag skulle ta sprutor det var min största fasa..när dom sedan sa till mig på IVF kliniken att jag skulle prova ta den själv där,.. så höll jag nästan på att dö av skräck".Men nu är jag glad över att inte behöva vänta på en tid utan nu väntar man bara på att bli gravid.
 

Va underbara ni är! =)

Skrivet av  Hea
Tack för det varma välkomnandet!!! *ler*
Trots att all osäkerhet finns kvar, så känns det ändå redan lite lättare. Det känns så skönt att det finns fler i samma situation. När man sitter här i sin lilla stad & inte känner nån som gått igenom detta känner man sig vääääldigt liten. Tack för att ni finns!!! =)

Många kramar till er alla!
 

Vill bara säga välkommen!(IMT)

Skrivet av  Nina
....
 

Artiklar från Familjeliv