Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ännu en förlossningsberättelse..

Skrivet av Thereses & Mattias mamma
Hade lagt mig tillrätta i sängen för att se finalmatchen i fotbolls EM, sammandragningarna jag gått med ett tag hade börjat komma ganska regelbundet och när jag nu lagt mig ner så kände jag att de blev både starkare och kom oftare. Beslöt mig i alla fall för att vänta med att säga till Peter eftersom det kunde ju vara ett falsklarm.

När fotbollen var slut förstod jag att detta inte rörde sig om något falsklarm. Klev upp ur sängen och gick in till Peter som satt vid datorn. Bad honom ringa mamma och sedan gick jag in och ställde mig i duschen. Åh, det var så skönt med varmvatten över magen och jag mindes hur jag stått likadant för nästan 4,5 år sedan när jag skulle få Therese..

Efter en dryg timme i duschen klev jag ur och ropade på Peter att nu var det nog dax att ringa mamma och be henne komma. Förlossningen hade Peter redan ringt och de tyckte att vi skulle komma in för en koll. Jag var tveksam till det. Visst gjorde värkarna ont men tänk om vi blev hemskickade, näe jag ville vänta.

Mamma kom vid 00.30 och då hade mina värkar ökat i styrka så t om jag tyckte att den där kollen på BB nog var överenskommlig ändå. Vi stuvade in oss i bilen och började åka. Av bilresan minns jag inte så mycket. Värkarna tilltog och stackars Peter skulle både köra bilen och massera mitt ryggslut OCH behålla lugnet. Peters fasa är att jag ska föda barn i bilen så han var lindrigt sagt blek i ansiktet *ler*

Fort gick det till Danderyd och kl 01.20 skrevs vi in på förlossningen. Det kopplades ctg som registrerade att bebisen mådde bra och att värkarna var regelbundna och starka. Bm kollade mig och jag var öppen 4 cm klockan var då 01.00.

Från kl 01 och fram t om kl 02 minns jag som en enda lång pina. Värkarna ökade på, jag som bett om EDA började bli orolig för att jag inte skulle hinna få den. Jag satt lutad mot Peters bröst och vid varje värk klamrade jag mig fast vid honom så hårt att han hade blåmärken flera dagar efteråt..

Kl 02.30 så börjar bm förbereda mig inför EDA:n och kl 03.00 kommer äntligen narkosläkaren. Här har Peter berättat att jag knappt var kontaktbar eftersom jag var så inne i värkarbetet att jag inte hade tid med vad som hände runt omkring. Jag minns att jag fick lägga mig ner på sidan med uppdragna ben och liksom kuta med ryggen. Bm satt brevid mig och höll mig i handen och hjälpte mig igenom värkarna. Narkosläkaren började tvätta min rygg med sprit och sedan hör jag hur någon säger att "nu ska du få hjälp, straxt har du inte ont längre". Då utan förvarning går vattnet..

Klockan är då 03.15 och helt plötsligt ändrar värkarna karaktär. Det trycker på nedåt och jag får panik över hur intensivt allt plötsligt känns. Bm gör snabbt en koll och det visar sig att jag är öppen 10 cm, bebis ska ut och det NU! Jag hör hur bm säger " Mia, du hinner inte få din EDA. Du ska föda barn nu, vill du stå på knä så måste du ställa dig nu annars hinner du inte". Jag var skräckslagen! Jag hade fått för mig att jag inte skulle klara en förlossning utan EDA så jag var inte alls villig att föda barn! Minns att jag sa "ge mig vad som helst jag struntar i vilket", hörde min bm svara "ingenting jag kan ge dig hinner verka", "skiter jag i", svarade jag, "bara jag vet att jag har det i mig". Man var inte särskilt logisk med andra ord :O)

03.18 ställer jag mig på knä. Håller krampaktigt i Peter och får helt plötsligt förnyade krafter. Förvånat konstaterar jag att det inte gör ont längre utan det är snarare en skön känsla att få krysta och trycka på. För varje krystvärk känner jag hur Pricken kommer längre ner. Blir tillsagd av bm att flåsa mellan två krystvärkar och sedan tar jag i för kung och fosterland och kl 03.24 är prins Pricken ute i världen!

Då lovar jag att tiden stannade en stund..

Äntligen fick vi se honom! Så liten, så fin och så vacker låg han där inlindad i handdukar och tittade storögt på mig och på Peter. Efter alla år av negativa gravtest, förtvivlan, ett traumatiskt missfall och ytterligare år av längtan så fanns han plötsligt hos oss. Lyckliga snusade vi på hans fjuniga lilla huvud och tårarna bara rann på oss. Thereses lillebror och vår son! Så fin och så fantastisk..

Ni som fortfarande väntar på era små, ni har en helt otrolig upplevelse att se fram emot. Det finns ingenting som slår detta och jag som svurit på att inte röra frysägget vi har på CvL har redan börjat drömma..

Vi får se...

Kram!
/Mia
Svar på tråden: Ännu en förlossningsberättelse..

Ååååå

Skrivet av  Maarija med Tove89 o Simon03
visst är det bara såå fantastiskt! Åren av väntan och längtan som plötsligt bara förkroppsligas i en fantastisk liten människa. Tack för att du delar er glädje - gläds med er!
 

Ja, det är otroligt..

Skrivet av  Thereses & Mattias mamma
ett livs levande mirakel är vad han är vår Mattias :O) Glömde ju skriva att han föddes måndagen den 5/7, får skylla på hormonerna..

Kram!
/Mia
 

Hej Mia!

Skrivet av  Tette m Matilda-02(ivf) & Emma-97
Vilken härlig förlossning, jag har ju inte fått uppleva det där med att födda utan jag har blivit snittad bägge gångerna. Så man känner sig ju snuvad på det hela, utom värkarbetet, det har jag fått uppleva.
Vilket trevligt datum Mattias föddes på, våran bröloppsdag.
 

Hej!

Skrivet av  Thereses & Mattias mamma
Det var en kanonförlossning :O) Mattias låg ju i säte rätt länge så det lutade åt att bli snitt även för mig men han vände sig till slut tack och lov, jag var livrädd för att bli snittad nämligen.

Ja, det var ett fint datum att födas på *ler* Tänkte så på en av mina ankomstkompisar, bettis, som tyvärr inte fick stanna kvar. Hon hade bf 5/7. Åh som jag hade velat att hon skulle fått föda då också. Kram på dig bettis om du läser det här, tänker på dig ofta ska du veta!

Tette, snart är det augusti! Ska följa dig i höst och hoppas att allt ska gå vägen!

Många kramar!

/Mia
 

Vimsiga jag!

Skrivet av  Thereses & Mattias mamma
Vi skrevs in på förlossningen 01.20, kollen som bm gjorde var 01.30 och då var jag öppen 4 cm. Timmen som var en pina var naturligtvis från 01.30 - 02.30 och inget annat.

Virrigare människa än mig får man leta efter..
 

Grattis igen!!!

Skrivet av  bettis
pussa guldklimpen!
kramis
 

Hej vännen!

Skrivet av  Thereses & Mattias mamma
Som jag skrev till Tette så hade jag gjort vad som helst för att också du skulle fått föda barn när jag gjorde det. Tänker ofta på dig och undrar hur du har det. Hoppas allt är bra!

Många kramar!

/Mia
 

Hej igen!!!

Skrivet av  bettis
Jag har det (faktiskt) väldigt bra!!! Jag har nu vågat ta tag i min barndomsdröm och det känns helt fantastiskt. Barnalstrandet är slutfört för min del och det känns också bra. Jag gläds verkligen med alla som som fått små bebisar. Ta vara på småbarnstiden för den kommer inte igen!
många kramar
 

Nä - här sitter jag o lipar!!!!

Skrivet av  Py
O det var så likt min egen förlossning med vår efterlängtade lillpigg!!! (Viggo - kärt barn har många namn!!) Va härligt att höra att allt gått så bra!
Kram Py
 

Snyft..

Skrivet av  Biörna med Johannes 12/6
Ja det där ögonblicket när får möta dem första gången är bättre än allt annat! Kram!
 

Åhhhh

Skrivet av  Längtan
vilken förlossning, jag blev alldeles rörd. tänk vad man kan vräka ur sig i en stund som detta. jag kunde inte låta bli att skratta åt kommentaren
"skiter jag i, svarade jag, bara jag vet att jag har det i mig"
grattis till den underbara lilla Mattias
 

:O)

Skrivet av  Thereses & Mattias mamma
Just den kommentaren har vi haft väldigt roligt åt i efterhand, just då mitt i förlossningen var det däremot på fullaste allvar jag sade det. Häftigt också att krystvärkarna inte gjorde ont! Hade någon sagt att jag skulle föda Mattias utan någon bedövning hade jag skrattat, jag gick t om på Aurorasamtal pga min förlossningsrädsla..

Många kramar!
/Mia
 

Bättre sent än aldrig....

Skrivet av  Jenny & Molly 5/6
Stort grattis till Mattias.
KRAM!
 

Artiklar från Familjeliv