Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

SARAWN!!! Ang. första VUL = inget där???

Skrivet av Jm2

Hej!
Jag testade positivt den 5 oktober (samt en vecka innan dess). Igår (skulle ha varit i vecka 6+2) var det dags för första VUL men läkaren kunde inte se något alls i min livmoder, förutom en tjock slemhinna samt aktiva äggstockar...? Hon sa att det fanns risk för utomkvedshavandeskap så jag fick ta Hcg. Tack och lov var det lågt, 246, så förhoppningsvis är det bara ett vanligt missfall (sjukt att hoppas på missfall eller hur!!!). Jag har för mig att du var med om något liknande? Jag skulle bli väldigt tacksam om du berättar vad som hände. Mätte de Hcg på dig? Fick du missfall "av dig själv" eller måste man göra något? Hur länge måste du vänta till nästa försök? Hade din läkare någon förklaring? Jag antar (om det nu inte är utomkveds) att embryot dött väldigt tidigt eftersom man inte ser något alls. Men varför har jag inte börjat blöda då, och varför är Hcg fortfarande så pass högt om det nu dog för flera veckor sedan? Hoppas du (eller någon annan) kan bringa lite ordning i mina tankar.
Tack på förhand från en idag ledsen (men ändå lyckligt lottad, jag vet) tvillingmamma.

Jm2

PS. Grattis till din graviditet och skönt att VUL gick bra för dig den här gången!
Svar på tråden: SARAWN!!! Ang. första VUL = inget där???

Jo, så här var det (långt)

Skrivet av  sarawn
Jag gjorde mitt andra ICSI försök i oktober i fjol och efter ca 1½ v fick jag en mensliknande blödning. Efter kontakt med kliniken så sa de att jag ändå skulle testa på utsatt testdag så det gjorde jag och testade positivt. Förvisso svagt men ändå + och då sa de att blödningen inte hade spelat någon roll och sedan fick jag tid för VUL hos min hemgyn. Något hcg togs inte.
Sedan kom då chocken eftersom man då hade inställt sig på att man var gravid och så säger han att han inte kan finna något foster och att det inte ens syns att jag varit gravid.
Troligen så hade jag inte varit gravid överhuvud taget utan det var hormoner från ägglossningssprutan som låg kvar i kroppen, och de gjorde att det blev positivt. Blödningen jag hade var missfallet.

Blev du något klokare?? Hoppas att jag kunde hjälpa till lite i alla fall!

Tänker på dig och försök hålla humöret uppe, fast det kan vara svårt.

Kram Sara
 

Hej

Skrivet av  Jm2
Tack för ditt svar. Ok du fick alltså ett tidigt missfall. För mig är ju problemet att allt tyder på att jag är gravid (även om Hcg är förhållandevis lågt) men man hittar inget foster. Suck. Undrar vilket århundrade jag ens kan tänka på att få göra ett nytt försök?
Lycka till med din graviditet.
 

Jag har varit med om detsamma....

Skrivet av  Stina
flera gånger och det har inte varit utomkveds.
Nu är det ett tag sedan jag var inne här ca ett halvår sedan men jag tänkte jag kanske kan bidra med lite erfarenhet från min sida iallafall.
Jag vill börja med att säga att jag är hemskt ledsen för din skull, jag hoppas du repar dig snabbt.
Jag har varit med om exakt samma sak 7ggr.
Nu den 8:e graviditeten har jag äntligen ett barn som sparkar i magen för fulla muggar i v.32.
Jo, nu till det stora mysteriet.
6 stycken spontan graviditeter varav alla gångerna visat positivt test, gått ett antal veckor allt från 8-13veckor och på VUL:et har inget foster visats sig.
Hcg halten fortfarande hög, ömmande bröst och verkligen grav.känslor.
På utredning för IVF har vi fått förklarat för oss att det kallas fosterlösa graviditeter och slutar alltid i missfall.
Jag har skrapats tre ggr eftersom kroppen inte fattat att den inte är gravid längre.
7:e graviditeten var ett IVF försök då vi satte in två ägg.
Minns inte när man testar men testet var positivt, var på VUL i vecka 8 tror jag det var och samma sak den gången, en gulhinnesäck men inga foster.
Jag fick vänta på missfallet som dröjde två eller två och en halv vecka innan det satte igång, det är som sagt kroppen som är lite trög att inse fakta.
Så....efter IVF försöket sa vi att vi skulle skita i allt, vi har ju trots allt fyra fina befruktade ägg i frysen så vi lovade oss att slappna av och släppa all press som legat över oss i ungefär fem år.
POFF så var jag gravid spontant igen.
Blev faktiskt inte ens glad när vi gjorde testet, tänkte att det går ju samma väg som alla andra gånger, veckorna gick, månaderna gick och i v.14 åkte vi till kliniken för att se om det var någon idé för oss att åka på semester så fick vi se vår lilla luring.
Nu har jag två månader kvar till bf och är så lycklig.
Jäklar vad långt det här blev då, men jag vill bara berätta hur kroppen kan vara nyckfull.
Om det är en fosterlös grav. du går igenom så är det bara, sucka och deppa och upp i sadeln igen.
 

Tack Stina! Nu som först har jag läst!

Skrivet av  Jm2
Bättre sent än aldrig... Mitt missfall blödde ut efter ett par veckor och efter årsskiftet ska vi (nog) göra ett frysförsök, om embryot klarar upptining. Lycka till med slutet av din graviditet och inte minst; din kommande bebbe!
 

Artiklar från Familjeliv