Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

En liten fråga om ensamstående adoption

Skrivet av Vän som funderar...
Jag har en kompis som är ofrivilligt barnlös, och efter försök med hormoner som inte hjälpte så bestämde de sig för att adoptera istället, och ´de blev godkända som adoptivföräldrar efter utredning och då kom det stora bakslaget, min kompis fick cancer- som opererades bort och cancern hade inte spridit sig så hennes utsikter att klara sig är mycket goda, men eftersom hon haft cancer får hon inte adoptera nu förrän hon blivit friskförklarad - och det blir man inte förrän efter fem år utan återfall.. !!! Min kompis och hennes man är av naturliga skäl mycket ledsna.. Fem år är lång tid att vänta.. Jag har en liten fundering här, kan hennes man adoptera som ensamstående fast de är gifta?? så kan hon adoptera barnet när hon blivit friskförklarad?? Är det någon härinne som varit med om något liknande eller känner till någon, och kan berätta??
Svar på tråden: En liten fråga om ensamstående adoption

Det blir nog tyvärr svårt

Skrivet av  Mmea
Tyvärr är nog inte det möjligt utan dina vänner måste nog förbereda sig på att vänta länge på sitt barn.

Den utredning som föregår en adoption ska avgöra om de/den sökande kommer att kunna ge ett adopterat barn en bra uppväxt. Man tittar på allt som kan komma att påverka barnet och det kommer ju din väninna i allra högsta grad att göra även om hon inte skulle vara mor på pappret. Man är dessutom ännu noggrannare när det gäller ensamstående adoption och särskilt ensamstående män.

Ett adopterat barn har redan gjort en långt större förlust än något barn borde behöva utsättas för och risken är stor att detta sätter spår som föräldrarna behöver extra kraft för att hjälpa barnet igenom. Även om din väninna genomgått en lyckad behandling finns en risk för återfall som skulle ta fokus från detta. I värsta fall skulle det kunna innebära att barnet återigen förlorar en av de viktigaste personerna i livet.
 

I teorin...

Skrivet av  S-J
.. är det möjligt för dem att skilja sig, för mannen att sedan ansöka om ensamståendeadoption och adoptera ett barn och för kvinnan att senare "råka" bli ett par med sin f.d make igen och därefter adoptera barnet. Dock ser det nog lite "misstänkt" ut så det är nog svårt i praktiken, och det lär ändå dröja flera år innan mannen kan få barn.

Man får INTE adoptera ensam ifall man är gift, adopterar man som ensamstående så ska man verkligen vara ensamstående också.

Dina vänner har alltså inte så mycket annat val än att vänta.
 

Ok, då vet jag det ..

Skrivet av  Vän som funderar..
och ska inte föreslå dem att fundera på det.. Själva har de inte varit inne på det spåret vad jag vet..

tack för era svar..
 

Kanske dumt

Skrivet av  ullla.
Men dina vänner skulle kanske kunna ge sin kärlek till ett barn på ett barnhem i fd sovjet, Sk sommar barn barnen kommer hit ett par veckor på sommaren och under resten av året håller man kontakt kan var både små barn o skolbarn, Det bygger inte på att barnen ska blir adopterade men att ge dem en fast vuxen kontakt som liknar föräldrar så mycket som det går. En kontakt för livet lika ansvarsfullt som att adoptera och kan ge en meningsfullhet till att de får vänta ,,Säkert finns det många som tycket att detta är dumt men den möjligheten finns.
 

Tack för tipset..

Skrivet av  Vännen..
Det var inte dumt alls.. Ska ge det till mina vänner så får vi se om de nappar..



 

Var försiktig...

Skrivet av  S-J
.. med vad du råder och tipsar dem om. Det kan vara väldigt känsligt och att komma med det förslaget när man inget hellre vill att bli _förälder_ på riktigt kan om man ha otur såra och irritera. Är det förälder man vill bli så kan dessa "god gärning"-förslag kännas sårande, som om det skulle kunna ersätta att bli förälder.. Så känn dig för, tänk dig för, och är du minsta osäker på att de skulle ta emot förslaget bra så tycker jag du ska låta bli.
 

Tack.. det ska jag tänka på..

Skrivet av  Vännen..
Det är ju ni i detta forum som vet bäst om hur det kan vara att vara i denna situation..
 

Man kan ju aldrig..

Skrivet av  S-J
.. riktigt veta hur någon annan känner även om man delar samma problematik. Alla tar inte illa upp av samma saker t ex. Så just därför manar jag till försiktighet.. men dina vänner är lyckligt lottade som har en vän som bryr sig som du.
 

ingen god gärning

Skrivet av  ulla
allas utan en kärlekshandling ett sätt att ge sin föräldrakärlek till ett barn , Vare sig det är fött av mig eller någon annan . \'
Goda gärningar i all ära ,
Har en kompis som efter en tjänst i ett u-land kom hem med två extra barn förutom de fyra de hade med sig, Gjorde en adoption i bakvända väg och fick det härliga svaret av komunens tj i ad frågor .- kan inte ni göra u-hjälp o goda gärningar på annat sätt.ingen komentar bara en historia ur verkliga livet .
 

Solskenshistoria

Skrivet av  på besök
Hej!

Jag har en vän som råkade ut för liknande... Hon fick livmoderscancer och de opererade bort hela livmodern. Hon skulle också få vänta i 5 år, men i augusti 2003 (4 år efter att hon opererade bort livmodern) så kom de hem från Kina med en jätte fin liten flicka. Då hade de ändå fått vänta i kö i nästan 1,5 år!!! Vad jag förstått så beror det på var ifrån man adopterar och om man kan få läkare att beskriva att riskerna för återfall är väldigt små.

Hoppas dina vänner hittar ett sätt som fungerar för dem!
 

Jag har

Skrivet av  HL
haft livmoderscancer och har varit friskförklarad i 1,3 år och håller på med hemutredning. Även vi kommer att adoptera från Kina.
 

Artiklar från Familjeliv