ang röroperation

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

ang röroperation
Skrivet av	Jane
Hejsan! Om en vecka så får jag veta om min 2-åriga son ska få rör inopererade. Anledningen är att han inte pratar så mycket och att hans öron är vattenfyllda. (Troligen har dom varit det sen han föddes.) Men hur gör dom när dom sätter in rören? Är den nån slags operation? Går det snabbt och har dom ont efteråt? Berätta gärna allt ni vet.
Svar på tråden: ang röroperation

min son opererades
Skrivet av Linus&Liams mamma
i januari och fick då rör. Det började med att han var fastande från 00.00 och så skulle vi infinna oss på öronkliniken kl. 08.00 och då fick han byta om till deras kläder, sedan fick han smärtstillande och lugnande. Och när det hade börjat hjälpa så körde de in honom på en operationssal, och satte masken framför ansiktet, och sen sov han. Då fick vi gå ut, och efter en kvart kom han tillbaka, och sov i ca en timme till på narkosen. Det var nog jobbigare för mig än för honom. Men jag tackar min stjärna för att han fick rör. HAn har inte haft en enda öf sedan operationen, och skulle han få en så kommer han inte att ha ont. Och det är man ju tacksam för. Jag kan bara önska dig lycka till. (Min son är född 2000) Om du vill får du gärna maila mig: [email protected]

när min dotter fick rör
Skrivet av Neaten
Hej Min dotter (4 1/2 år gammal) fick rör i öronen för 6 veckor sedan. Anledningen var nedsatt hörsel pga vätska bakom trumhinnan. Hon har aldrig haft någon smärtsam öroninflamation, men jag har under mer än ett års tid märkt att hon inte hör så bra som andra barn. Hon fick vara totalt fastande från midnatt, dvs inte ens dricka något vatten. Vi skulle vara på avdelningen klockan 8. Det var några barn till som skulle opereras och det gjordes i åldersordning, yngsta barnet först. Jag följde med in på operationsrummet och min dotter hoppade upp på operationsbordet. Jag hade innan frågat om hon inte skulle premedicineras med något lugnande då jag inte ville att hon skulle få några obehagliga minnen av det som skulle ske, men det ansågs inte behövas. Däremot hade hon fått Alvedon (sup) innan vi åkte hemifrån, för att förhindra smärta efter operationen. När hon var på bordet sa de åt henne att hon skulle blåsa upp en ballong genom masken och det gjorde hon så villigt. Men då hon började känna av narkosgasens verkningar blev hon väldigt orolig och kämpade som ett djur för att komma loss. Pulsoxiometern åkte av (den klämma de sätter om fingret för att mäta syremättnaden i blodet) och narkosläkaren tappade masken flera gånger.... Det gick dock fort tills hon sov men jag var uppriven. Fick gå ut ur rummet med tårar i ögonen. Tänkte att hon kommer aldrig gå med på någon läkarbehandling igen! Varför hade hon inte fått något lugnande??? Det tog inte ens tio minuter innan öronläkaren kom ut och sa att allt gått bra, och dottern bars ut till en säng. Hon vaknade efter ca en kvart, satte sig upp och sa: Var är jag? Sen sa hon : Var är ballongen? Hon var jätteglad och mådde som en princessa. Drack lite grand och gick upp för att titta på de leksaker som fanns i en hörna på uppvaket. Vi gick därifrån samtodigt som nästa barn kom ut från operationsrummet. Min flicka var precis som vanligt, inget illamående, och hade inte alls ont i sina öron. Om hon hade fått lugnande medel hade hon varit påverkad hela dagen! 4 veckor efter operationen fick hon en öroninflamation, det rann var och ganska mycket blod ur ena örat. Det gjorde dock inte alls ont hon hade heller ingen feber. Först fick vi antibiotikasalva att droppa i örat, men det hjälpte inte utan det blev en vanlig penicillinkur också.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv