AP och uppfostran

AP och uppfostran
Skrivet av	Lillan
Hej! Jag är inte stammis här mest pga tidsbrist men läser ofta med intresse. Tyckte diskussionen om supernannyn var jätteintressant även om jag inte såg programmet själv. För mig råder fortfarande förvirring om vad AP egentligen är - hoppas att ni inte suckar av trötthet nu.... Har läst skorpans hemsida och en del annat. Enligt punktlistan är vi inte AP för vi samsover inte, har inte ammat länge osv. Vi har också mer eller mindre tvingats till en vardag som innehåller en hel del "regler" för vi har funnit att vår lille kille mår så mycket bättre av det än en flytande tillvaro. Sen är jag emot auktoritet för dess egen skull. "För att jag säger så" kanske är på sin plats när man är på väg att missa flyget men till vardags finns det utrymme för mer kommunikation. Jag har haft livliga diskussioner med mina kollegor om aga (bor i utlandet) och de hävdar att det är något man måste få ta till. Men jag märker ju att killen reagerar kraftigt på en höjd röst (tex när han vill pilla i vägguttaget) för att vi inte använder det i vår normala kommunikation. Hur handskas med raseriutbrott på ett empatiskt sätt är också en gåta för mig (på väg in i "the terrible twos"). Började med att sitta med honom när de började (enligt "Becoming the parent you want to be") men då kunde de vara i en evighet. Om jag istället inte låtsas om dem (helt emot min intuition) utan fortsätter med mina sysslor och med jämna mellanrum erbjuder honom att komma till mig, då tar de slut inom minuter. Dessutom har de minskat avsevärt i frekvens sedan jag började med detta. Jag antar att det jag undrar över är skillnaden mellan AP och ett sunt förhållningssätt till barn i allmänhet. En kompetent förälder styr väl upp situationen i den mån barnet behöver, och det varierar väl stort mellan olika barn beroende på temperament och ålder? Att ge sitt barn inflytande i förhållande till dess mognadsgrad?
Svar på tråden: AP och uppfostran

:)
Skrivet av Skorpan
För det första måste jag säga att jag tror att du kanske hittat helt rätt sätt att hantera 2-årsraserierna. Jag tror faktiskt att det många gånger rör sig om att vi föräldrar är där och duttar lite för mycket. Att vi är lite för barncentrerade. Kan man då visa att man har bättre saker för sig än att käbbla om ingenting, men att man ändå finns där när man behövs så kan det mycket väl funka. Att säga att "Nä, jag tänker inte bråka." Det är ju att markera var ens gräns går :). Vad AP är... Jag tror att du kan hitta alla möjliga åsikter om det. Det finns de som är väldigt "bokstavstrogna" och tycker att man ska följa alla Sears Baby Bs och kanske måste använda tygblöjor eller vara blöjfri för att "platsa". Jag tycker att det är alla föräldraskap som mer än andra strävar efter en stark anknytning mellan föräldrar och barn. Baby B:na är verktyg och alla behöver väl inte användas till 100%. Fast att INTE aga skulle jag säga är nödvändigt för att kränka barnet så förstör och bryter ner anknytningen och förtroendet. Sedan tycker jag att vi på den här sidan ofta diskuterar saker som inte är APs grund som tex Sears tar upp det. Bortom bebisåren blir AP inte lika tydligt tycker jag. Det handlar fortfarande om att respektera barnets förmåga så som den är, bygga närhet och förtroende och att man uppfostrar på ett icke-destruktivt sätt. Men exakt hur man gör är väl inte lika tydligt. Här är inspiration hämtad från Juul, Lars H Gustafsson, Tomas Gustafsson, Liedloff med flera. Jag tycker ju inte att det är så stor skillnad på AP och ett allmänt sunt förhållningssätt till barn s. AP är ett antal förslagna verktyg och saker att tänka på för att just få till ett sunt förhållningssätt till barn. I västvärlden har de flesta inte ett sunt förhållningssätt till barn. Vi har själva inte blivit helt sunt uppfostrade. En svensk som är läkare i Syd Afrika, Nils Bergman, och som bla arbetar för att sprida kängurumetoden innom neonatalvårdedn, har tom uttalat sig och sagt att de senaset generationernas uppfostran är patologisk. AP är ett västanpassat sätt att göra uppfostran och omhändertagandet något mindre patologiskt... Hmmm... Vet inte om det blev så mycket tydligare... Men ett tips kan vara att köpa eller låna Sears "The Attachment Parenting Book". Den är en ganska kort och enkel sammanfattning av vad AP är. Det är ju i alla fall Sears som hittade på uttrycket.

Tack
Skrivet av Lillan
Hej Skorpan och tack för ditt svar! Så enligt dig är inte AP en "lära" utan mer som en samlingsgrund för föräldrar med likartade värderingar på barnuppfostran? Då blir det lättare för mig att förstå. Mitt första möte men AP var ett papper med grundprinciperna och vi hängde upp oss på det där med att samsova och amma i flera år och tyckte att det där är inte alls det vi kommer att trivas med. Men ju mer jag läser om andra aspekter, desto mer tycker jag att det passar oss. Håller med om att barnuppfostran de senaste många hundra åren kanske inte tagit barnets behov i beaktande. Sen verkar det ha varit en pendel som slår över från överauktoritär uppfostran till ingen uppfostran alls. Både min mamma och min svärmor som arbetar i skolan beklagar sig ständigt över hur barnen som växer upp nu inte får någon vägledning över huvudtaget av sina föräldrar, med utagerande och förvirrade små människor som följd. Det är som att föräldrarna avsagt sig ansvaret för sina barn helt och hållet. Men det är en annan fråga. Som många påpekat nedan så är ju inte AP detsamma som fri uppfostran. Jag tycker det är skönt med en filosofi som sätter ansvaret för föräldraskapet hos mig men samtidigt uppmuntrar en miljö där min son kan växa som människa. Hoppas jag inte svamlar för mycket :) Jag har varit uppe hela natten...


Ja
Skrivet av Skorpan
för mig är det en samlig tankar, en värdegrund. Börjar man se det som en lära och följa allt bara far att det "står skrivet" då faller man ju i nägon slags metodfälla. AP är ju snarare en avsaknad av metoder och en insikt om att vi efter bästa förmåga måste lära känna och komma nära för att kunna lotsa de unika individer som kommer till oss.

Sunt förnuft
Skrivet av Amelie
kan ju innebära väldigt mycket. Jag minns när Ny Demokrati kom in i Riksdagen med den parollen, att de hade sunt förnuft. Jag har också sunt förnuft, och höll inte med!! AP är väl att tycka att ett visst förhållningssätt till barn är sunt, medan andra tycker att andra förhållningssätt är sunda. Men AP är ett ganska luddigt begrepp, det där med punktlista har jag aldrig fattat, så att leta likheter och olikheter med andra förhållningssätt är inte särskilt fruktbart. Jag undrar bara om raseriutbrotten. Jag brukade också låta min äldsta dotter vara när hon hade sin värsta raseriutbrottsperiod, och man hade försökt att kommunicera, men det inte gick. Det är helt enligt min intuition. Hon lugnade ner sig på några minuter hon med. Det kan väl inte vara fel att göra så? Det är väl betydligt bättre än att både gorma tillbaka och slänga in henne på sitt rum eller tränga sig på henne när hon visar att hon inte vill?

AP och uppfostran

:)

Tack

Ja

Sunt förnuft

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information