Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Orolig sömn trots samsovning

Skrivet av Fyra barn
JAg samsover med min 13 mån gamla son. Har samsovit med två av hans tre äldre syskon och de har båda sovit lugnt o tryggt hela nätterna, o jag var helt övertygad om att samsovning är det bästa för barnen o att detta gör att de sover gott. Men se detta har jag nu förstått är fel, för min lille kille vaknar ganska ofta på natten o är ledsen. Ibland kan han vakna många gånger under en natt. Oftast somnar han om ganska fort, han får tutte o sen dröjer det ca 10 sek o så sover han. För min del är detta inget särskilt stort problem, men jag tycker synd om sonen som ju vissa nätter inte riktigt kommer till ro utan får sin sömn störd flera ggr.
När han sover middag ligger han i sin vagn o även då sover han oroligt.
Någon som har liknande erfarenhet?!
Svar på tråden: Orolig sömn trots samsovning

jodå

Skrivet av  Maria med Samuel 03
Det är och har varit precis likadant här. Även när han har lagt sig men inte i ännu och således sover ensam vaknar han ofta. Det spelar ingen roll men jag är övertygad om att det är bättre att vi sover nära honom så trösten finns till hands på en gång när han vaknar så han inte hinner skrika upp sig och bli ännu mer ledsen som han skulle blivit om han sovit i ett annat rum och man hade varit tvunen att gå upp varje gång. Då skulle det ta betydligt längre tid för honom att somna om. Det är nog ingen fara med din son så länge han är pigg om dagarna. Om han somnar om på 10 sek så förlorar han ingen sömn på det, det är bara vi som blir störda och kan ha svårt att somna om. Jag tror inte alls du behöver oroa dig för hans sömn.

Det brukar gå över av sig självt sägs det och det hoppas jag på. Det har faktiskt blivit lite bättre de sista dagarna och jag hoppas han ska fira sin två årsdag med att sova en hel natt *hoppas*
 

:)

Skrivet av  Mian och Benjamin
Skönt att det blivit lite bättre med sömnen för er! Det kanske är något magiskt med att fylla två!

Benjamin sov oroligt igen efter första dagen på dagis efter jullovet, men sedan har han fortsatt att bara vakna en gång per natt. Så nu börjar jag nästan våga tro att det är en ny vana.

Jag håller tummarna för att Samuel skall följa Benjamins exempel!
 

Hej

Skrivet av  Maria med Samuel 03
ja det får vi verkligen hoppas. Han verkar lugnare nu tycker jag och jag kopplar ihop det med språket. Han pratar inget ännu mer än att han säger "tutta" när han vill tutta och bara ett fåtal andra riktiga ord. Men han förstår så mycket och svarar ja och nej med huvudskakning eller pekningar när man frågar något. Även svåra frågor som "var vill du sitta?" så pekar han och går dit han vill för stunden. Så jag tror att språkförståelsen gör jättemycket för honom att sova lugnare.
 

Ja, bägge mina...

Skrivet av  Maria m T & S
... barn sover väldigt ytligt o blir lätt störda av oss vuxna på natten. Simon vaknar alltid när jag lägger mig på kvällen, om jag hostar eller behöver gå upp på toa osv. Jag minns att Tilda var precis likadan. Tilda började sova bättre först när hon fick eget rum, sover numera ganska djupt när hon väl somnat. Jag funderar nu på att börja med att flytta Simon lite längre bort från sängen (i spjälis) för att framöver flytta in honom i storasysters rum. Jag funderar mest på vid vilken ålder det är lämpligt att syskon delar rum men det är ju en annan fråga... =)
 

Absolut

Skrivet av  Emma me Elma
i perioder har Elma oxå sovit oroligt. Fast jag tror inte att det är så onaturligt direkt. Jag sover oxå oroligt i perioder.

Kramen EMma
 

Ja

Skrivet av  Lena
Leon har också sovit oroligt i perioder, det hände upp i 2-årsåldern att han vaknade och grät på nätterna, nästan varje natt faktiskt under långa perioder. Lite jobbigt... Det var enormt skönt när han började sova bättre, nu vaknar han en gång per natt men då ropar han lugnt "mamma/pappa KOM då" (för nu sover han i eget rum) och så väntar han tills vi kommer... Det är bara om han blöder näsblod som han är ledsen nu.
 

Vår dotter "valde" själv

Skrivet av  Challis med Irmelin 030516
att flytta till egen säng runt 8-10 mån. Från att ha sovit bra i vår säng så började hon vakna många gånger, amma halvhjärtat, gnälla och skruva på sig. Vi höll ut i två månader men tillslut så gick det bara inte (vi satt upp i soffan med henne på bröstet halva natten så hon och den andra av oss skulle få sova), så med tyngd i hjärtat så la vi henne i egen säng och hon sov som en stock! Vi som sett fram emot samsovning fick helt enkelt böja oss för att hon var av annan åsikt ;)
Nu är hon 19mån och sen ett knappt halvår så väljer hon att sova i vår säng ibland men oftast i sin egen, dom står mot varandra så hon kan välja hela tiden.
Det kan ju vara så att din son blir störd av dig och skulle sova bättre själv, eller så kanske han drömmer mycket mardrömmar just nu?
 

Artiklar från Familjeliv