Väldigt OT

Väldigt OT
Skrivet av	Agneta H
Tänkte bara berätta för de som vill veta att jag igår blev prästvigd och allt gick bra. Verkligen en upplevelse! Imorgon tisdag kl 8 börjar jag min första tjänst som präst. Håll tummarna för att jag lyckas kombinera prästyrket och att ha barn på ett bra sätt. Jag tar gärna emot tips hur man på ett bar sätt kombinerar yrkesliv och familjeliv.
Svar på tråden: Väldigt OT

Grattis!
Skrivet av Maria m T & S
Vad skönt det måste vara att äntligen vara färdig att börja jobba med något man verkligen vill vara =). Visst kan det vara besvärligt ibland att kombinera arbete o familj men för de flesta är det ändå en nödvändighet. Det man förlorar i kvantitet (tid med barnen) tror jag man kan ta igen med kvalitet då man väl umgås. Dessutom tror jag även barnen känner/ märker när förälderns trivs med livet i övrigt o då blir ju även det en vinst. Det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna =). Lycka till!

Tack!
Skrivet av Agneta H
Ja, på något sätt måste det gå. Det har förstås gått det senaste året då jag haft långa dagar i skolan.


Grattis!
Skrivet av Maria med 3 och en på väg
Roligt att det blev en bra upplevelse för dig. Det är svårt att kombinera familjeliv och jobb på ett bra sätt. Fördelen nu är ju att du har arbetstid och itne behöver plugga en massa när du kommer hem från jobbet. Skillnaden med skolan är rätt mycket att dagarna från hemmet blir längre, men tiden man har hemma är verkligen fritid och man inte en massa studier som hänger över en.

En fråga bara
Skrivet av Maria med 3 och en på väg
Har du mycket helgarbetstid som präst. Ligger ni på nåt rullande schema eller hur fungerar det praktiskt? Jag är mest nyfiken då det mesta av det arbete man ser som privatperson verkar ligga på helgerna (dop, bröllop och Gudstjänster). Jsälv har jag just nu jätteångest för jag hade ju verkligen tänk bli sjuksköterska, men gick en kort kurs i personaladministration och kände att det verkligen kunde vara nåt för mig (har jobbat som bemanningsoptimerare tidigare och det hänger ju ihop med PA-arbete). Samtidigt vill jag ju ha ett jobb som känns meningsfullt. Och det gör ju SSK jobb medan Pa-arbete kan vara rätt mycket upp och ner.

Tack!
Skrivet av Agneta H
Sista året har vi haft mest praktisk träning på skolan och då har jag gått 8.15-16.30 fyra dagar i veckan. Så jag har ju tränat på långa dagar. Hur mycket helgarbete det är som präst är beroende på vilken församling du är i och hur många präster där är. Är det många präster jobbar man färre helger, är det få präster jobbar man fler helger. Där jag ska vara kommer jag att jobba ungefär var 4:e helg. Då jobbar man hela lördagen och söndagen med vigslar, dop och gudstjänster, ev begravningar. Sen är det annorlunda på storhelger då det blir mer. Sen tillkommer förstås konfirmandläger. På vardagarna har man begravningar, dopsamtal, vigselsamtal, begravningssamtal, vardagsgudstjänster, hembesök, gudstjänster på äldreboende, predikoskrivande, själavårdande samtal, förberedelse av dop/vigslar/begravningar/gudstjänster etc. I vår församling har vi vardagsläsning för konfirmander medan man i en del församlingar har det på helger. Vilket av dina två alternativ känner du mest för?


kul att veta
Skrivet av Maria med 3 och en på väg
Var 4ee helg är ju inte så farligt. Jag hade ju siktet inställt på BVC-tant. Jag skulle nog egentligen helst bli barnmorska/barnsjuksköterska, men det blir ju jättelång utbildning. 3+1,5+1,5 år. Jag har ju jobbat en del med personalfrågor och det är roligt och jag har lätt för att avtal och regler samt att förklara för andra vad som gäller. Jag tycker om att räkna timmar, arbetstid och löner samt att tolka och omsätta avtal i verkligheten. Och det är nåt jag verkligen har lätt för. Jag ser med skräck mot SSK-utbildningen och plugga bitarna. Anatomin, farmakologin, mikrobiologin mm som jag hade så jobbigt med på gymnasiet (är utbildad undersköterska). Samtidigt så hatade jag kemi i skolan med och nu när jag läste naturkunskap förra terminen så gick det ändå lätt (fick MVG och fråga mig inte hur). Så det kanske inte alls är så tungt med SSK-utbildningen som jag inbillar mig ändå. Att jobba som sjuksköterska är ett jobb där man känner sig nyttig varje dag oavsett om det har varit tungt och jobbigt eller om det har flytit på bra. Att jobba med personalfrågor känns inte som lika "nyttigt". Förstår du hur jag tänker. Klart att jobbet är nödvändigt, men man känner sig inte lika behövd som inom sjukvården där man faktiskt utför fantastiska saker varje dag. Om jag läser upp lite inom PA så skulle jag kunna börja jobba om nåt år kanske medan utbildningen till ssk tar först och främst 3 år sedan ska man jobba minst ett år innan man kan vidareutbilda sig. Så jag har minst 5 års studier framför mig. Jag ska iaf göra högskoleprovet i vår och söka in till våren 2006. Jag hoppas komma in på Sofiahemmet.

Grattis imt
Skrivet av tesa


Tack!:o) imt
Skrivet av Agneta H
.


Grattis!!
Skrivet av Wondergirl
Jättekul, om jag nångång skulle gifta mig, får jag leja dig som präst då?

Tack!
Skrivet av Agneta H
Visst viger jag dig (er) om jag har möjlighet!

Grattis!
Skrivet av MariaX m Gro o Theo
Jag såg dessutom i tidningen att det är i vår by du ska jobba. Hoppas du ska trivas och att vi ses under trevliga förhållanden! Några tips har jag dock inte, är i lika stort behov som du av sådana! Lycka till!


Tack!
Skrivet av Agneta H
Jasså du bor där? Vad intressant! Du måste lova att ge dig till känna om vi stöter på varandra. Där bor ju många barnfamiljer har jag förstått (och det ska visst byggas ännu mer barnfamiljshus).

GRATTIS!!
Skrivet av AnKa
Hur hade Hugo det under sermonin (stavas det så?) Håller tummarna för dig men att kombinera yrkesliv och familjeliv tycker jag själv är svårt tyvärr. Jag mår mycket bättre nu när jag är föräldraledig.

Tack!
Skrivet av Agneta H
Jo, det funkande utmärkt! Jag hade bett att de skulle få sitta på ett ställe där man lätt kunde smita undan. Bakom dem fanns ett litet sidokapell med en stora julkrubba som de tittade på när han inte orkade sitta stilla. Ganska tyst var han dock hela tiden och stor del av tiden satt han faktiskt och tittade på. Jag är imponerad över min lille kille och inser att han börjar växa till sig lite. Kanske dags att börja jobba på ev nästa så man kan vara lite föräldraledig.;o)


Grattis!
Skrivet av Lena
Åh vad roligt! Hur gick det med sonen i kyrkan nu då?

Tack!
Skrivet av Agneta H
Det gick utmärkt med sonen! Läs svaret till AnKa ovanför!

Åh grattis!
Skrivet av Skorpan
Vad superroligt! Jag håller tummarna i morgon. Det är klart att dte går bra. Jag tror förresten inte att dte är så vansinnigt mycket värre att kombinera föräldraskap med yrkesliv än med att plugga. Lite fastare tider, men annars så kräver ju studier väl så mycket.


Ja...
Skrivet av Agneta H
...du har nog rätt! Dessutom har jag ju haft långa dagar det senaste året. Barnen har dessutom en väldigt närvarande pappa som ska plugga i 2 år till. Tack, förresten!

Grattis!
Skrivet av HelenaD
Vad härligt! Tänk att du är klar nu! Det måste kännas underbart. Vet du, jag började faktiskt läsa till präst jag med en gång i tiden. Sedan insåg jag att det faktiskt inte alls var meningen att jag skulle ägna livet åt det, så jag blev lärare istället. Inte i religion heller (även om jag många gånger funderat på att komplettera upp det så att jag är även religionslärare) utan i ma/no. DET var rätt! Åter grattis och lycka till med din nya tjänst! Jag är övertygad om att du kommer att bli en finfin präst - eller vänta nu, att du ÄR en finfin präst :). Kram

Tack...
Skrivet av Agneta H
..Helena för gulliga ord! Jag hoppas du har rätt. Vad roligt att du hittat det rätta för dig också!! Min prästvigningsassistent (man har en präst som det när man prästvigs) läste först till gymnasielärare i religion och tror det var svenska men så blev det präst.


skratt
Skrivet av HelenaD
Jaha, det kan gå åt det hållet också alltså :D. Ja, ibland blir man väl lite förvirrad över vad det var man skulle göra och råkar välja något snarlikt av bara farten. Mörkyhade barn på röd sand, ja då blir man väl missionär? Glasklart va? Tss, inte då. Men om ca 1,5 månad väntar vi förhoppningsvis barn ifrån... -Etiopien! 11 år efter att jag för mitt inre såg mörkhyade barn på röd sand. Livet är bra underligt... :)

Nämen...
Skrivet av Agneta H
...vad spännande!! Inte visste jag att du skulle adoptera. Kan du inte berätta mer! Hur mycket vet ni än så länge?

Klart jag kan det
Skrivet av HelenaD
Berätta mer om adoptionen alltså. Det är ju mitt favoritämne :). Vi har precis slutfört vår hemutredning och idag var vi in med de sista papperen (läkarintyget låg fast hos läkaren som var på semester från en vecka innan jul tills idag) till hemutredaren. Allt ska ha skickats till vår kommun idag (själva hemutredningen är bortlejd till grannkommunen) och så skulle hemutredaren ringa och prata med den ansvarige där i morgon bitti, så att de vet att papperen är på väg. Förhoppningsvis kommer vi nu att hinna med nämndemötet (det är där beslutet om medgivande för att adoptera ett utländskt barn formellt tas) den 21/1, så att vi slipper att vänta nästan en månad för att de ska hålla möte igen... nervös När vi fått medgivande (törs nästan skriva "när" istället för "om" för medgivaren började skratta när jag ängsligt frågade om hon trodde att det skulle gå bra:)) så tar det ett par veckor innan alla papper är klara. Då får vi skicka dem till organisationen. Vi har valt adoptionscentrum (www.adoptionscentrum.se) som vår organisation, dels för att de är störst och har flest länder och dels för att vi gått en cirkel ("Att vänta adoptivbarn" på 10 ggr) via dem, och trivdes oerhört bra. När medgivandet väl är där tar det ytterligare ett par veckor med registrering etc. och sedan är det dags att samla ihop papper, fotografier m.m. till landet och få allt översatt och verifierat. Det kan ta lite tid men vi tänkte försöka bli klara så fort som det bara går. Förstås. Vi har väntat i snart tre år på barn så vi är lite otåliga om man säger så ;). När papperen väl är i landet så tar det ca 2-8 månader just nu, tills man är hemma med sitt barn. Mellan barnbesked och resebesked är det 1-2 månader och man är i landet när man hämtar i 1-2 veckor. Så det KAN gå jättefort men det kan ju också förstås ta lite längre tid. Vi kommer att få ett medgivande "ej fyllt 1 år" och det rekomenderas att man har motsvarande "ej fyllt 1,5 år" till Etiopien... Med lägre medgivandeålder kan det följa en längre väntetid, så det är vi lite oroliga över just nu. Varför adopterar vi då? Jo, vi är oförklarligt barnlösa och det kändes fel att hålla på och mickla med IVF när det redan finns barn i världen som behöver föräldrar, som vi kan älska precis lika mycket som ett biologiskt barn. Fast vi tänkte göra det. Vi var helt inne i svängen och gjorde inseminationer och hade en tid för uppstart av IVF i slutet av sommaren. När det bara plötsligt kändes tvärfel. Det här är inte rätt. Vi ringde och avbokade IVF-tiden ett par dagar innan det var dags och vilken lättnad det var! Det är som en helt ny värld, att komma in i adoptionsvärlden. Så mycket underbara människor jag redan träffat, där alla verkligen har barnens bästa framför ögonen. Visst har det varit jobbigt (minst sagt) att ta sig hit, med barnlöshetsutredning och allting, men nu är jag glad över att just vi får vara just här. Att få vara med om den här fantastiska resan till ett barn.


Helena!
Skrivet av Agneta H
Då hoppas jag verkligen att det går snabbt nu! Kan du inte lova att du skriver lite rapporter här inne så vi får veta? Jag har själv haft lite problem att bli gravid och genomgick barnlöshetsutredning för 10 år sedan. På mig hjälpte det dock med hormontabletter. Så jag har två barn: 8 resp 4 år. Hoppas kunna bli gravid med ett barn till. Jag önskar dig verkligen lycka till!

Tack!
Skrivet av HelenaD
Visst kan jag rapportera lite här med :). Jag hade ändå tänkt smyga in mer i den här gruppen när vi får barn, så jag kan rapportera lite smått i förväg om du vill. Just nu hör jag ju inte riktigt hit men jag hör inte riktigt till "Svårt att bli gravid" längre heller, där jag häckat de senaste två åren. Så jag är lite hemlös. Jaha, du har varit där du med! Det är lustigt det där (ok, lustigt är väl kanske inte rätt ord) men det verkar vara ruskigt mycket vanligare än man tror, att man har svårt att bli gravid av olika anledningar. Det är ju inte direkt något som folk talar vitt och brett om... Hemskt egentligen, för det gör ju att när man själv hamnar där så känner man sig så otroligt ensam. När det i verkligheten gäller ca var femte par! Det är ju jättemånga. Jag hoppas att ni får till trean precis när och hur ni vill! Kram

Grattis! Imt
Skrivet av Susanna med Tova -03 & Torkel 041116
df


Tack!:o) imt
Skrivet av Agneta H
.

Oh, vad härligt för Dig!
Skrivet av Toyya med Karl 4 juni 04
Grattis :-) Har sett dina inlägg på Kristet föräldraskap och på Studera och ha barn likväl som här, så det känns som om jag känner dig lite ;-) Läser nästan bara själv, dock... Det kommer säkert att fungera jättebra med arbetet. Vill man så går det!

Tack!
Skrivet av Agneta H
Ska komma ihåg: "Vill man så går det".:o)


Grattis
Skrivet av Maria med Samuel 03
Hur kombinerar man det...? Viktigt för en präst är nog att inte ta jobbet med sig hem utan lämna det när man går hem. Människoarbetare kan lätt falla i fällan att jobba dygnet runt och grubbla mycket.

Tack!
Skrivet av Agneta H
Hm...jag hoppades i och för sig på att kyrkoherden går med på att jag skriver t ex predikan hemma. Då kan jag åka hem tidigare någon dag och skriva t ex på kvällen. Predikan är ju sånt som egentligen inte går att planera in när man ska skriva eftersom den inspirationen kan komma när som helst. Men det är nog viktigt med gränser.

Grattis!
Skrivet av Amelie
Kul att det gick bra, och hoppas att det blir bra i fortsättningen också. Vad spännande det låter att börja arbeta på riktigt nu!! Villduhatipspåhurmankombinerarfamiljochrbetslivpåettbrasätt? Det vill jag med. Så får du några får du gärna vidarebefordra dem!


Tack!
Skrivet av Agneta H
Efter första dagen så känns det som det nog ska kunna gå. Jätteroligt var det idag!

Ett stort Grattis
Skrivet av Emma med Tova
Vad roligt att läsa att du nu kan ägna dig åt prästyrket! Hoppas att du haft en oförglömlig dag.

Tack!
Skrivet av Agneta H
Jo, dagen är oförglömlig. Har gjort första arbetsdagen idag och den var så bra så jag börjar undrar var haken finns.;o)


GRATTIS!!!
Skrivet av Sterna
Å vad kul! Känns som om det bara är någon månad sen du började dina studier och så är du klar. Tänk vad tiden går fort. Yrkesliv och barn har jag nog inga råd att ge mer än att lyssna innåt och det vet jag att du redan gör ;P

Tack!
Skrivet av Agneta H
Min dotter var 2,5 när jag började - hon fyller 9 år om tre månader. Så på henne syns det att tiden har gått.

Grattis!
Skrivet av Lingling &Rikard +
Blev säkert bra idag! Och i fortsättningen. Inne på snacken ´´Arbeta och ha barn´´ diskuterar en del hur man kombinerar bar och yrke.


Tack!
Skrivet av Agneta H
Ska gå in där och kolla.

Väldigt OT

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information