Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Är alla olyckliga här?

Skrivet av Woogie
Jag har läst en del av inslagen bara, inte alla, men många verkar vara så himla olyckliga i sina förhållanden till adoptivföräldrarna. Eller i alla fall fler än jag trodde. Jag har två syskon, en storebror som är mamma och pappas biologiska barn och en lillebror som liksom jag är adopterad. Jag och lillebror kommer från Indien. Vi är dock inte biologiskt släkt. Jag har underbar kontakt med hela min familj och släkt. Det har aldrig varit något snack om att vi är adopterade och därför annorlunda på något sätt. När jag för en massa år sen pratade med min storebror om detta att jag var adopterad, sa han att han oftast inte ens tänke på det, eller på att jag är mörkhyad.
När familjen fick reda på att jag var gravid blev de jätteglada! Gabriel är deras första barnbarn och min första biologiska släkting som jag vet om! Jag tycker det är fantastiskt. Någon annan som också har det bra i sina familjer eller är vi ovanligt lyckligt lottade?
Hoppas ni har det bra alla därute!!

Kram på er!

Maria (Laxmi), och Gabriel
Svar på tråden: Är alla olyckliga här?

Olycklig är jag inte

Skrivet av  Petra
Olycklig är jag inte - kunde inte ha fått det bättre än med mina föräldrar. I vardagen poppar det dock upp små saker som jag av olika anledningar bara inte tar upp med varken mina föräldrar eller andra (förutom ni här i gruppen).

Antar att alla, oavsett om man är adopterad eller ej, har problem av olika slag vad det gäller relationen till föräldrarna.

Mitt barn har mina föräldrar tagit sig an, nästan som att det vore deras eget, ja, som ett alldeles "riktigt" barnbarn.

Problemet som jag ofta nämner här, är att adoptionen är nåt som jag inte pratar med med någon utom min man och en kompis. Hur börjar jag prata om denna med mina föräldrar???
 

För min del...

Skrivet av  Woogie
... så har jag vetat hela mitt liv, dvs. föräldrarna har redan på ett mycket tidigt stadium berättat att de var i Indien och hämtade mig. Jag tror att vi också har haft mycket hjälp av att mamma tar mycket kort, så vi har suttit och tittat i fotoalbum tillsammmans och pratat. Jag kommer ihåg att jag redan tidigt "visste" att de satt på hotell Taj Mahal och åt godis medans jag var på barnhemmet, innan vi åkte hem.
Men, för att försöka besvara din fråga... säg att det är viktigt för dig att veta vad omständigheterna var, varför det blev just du och varför just det landet. Eller varför Sverige, om du är svenskadopterad. Var noga med att förklara att du inte vill såra dem, men du vill veta. Det är ju en viktig del av ditt liv ändå.
Hoppas det går bra!

Kram Maria
 

Jag är också lycklig och väldigt...

Skrivet av  Terese
lycklig lottad som hamnade i en sådan bra familj.
Jag är också adopterad från Indien, min storebror är
min pappas biologiska son och jag har en lillebror som
också är adopterad från Indien, men vi är dock inte biologiska syskon. Vi har det ungefär likadant, det var roligt.
Min storebror tänker heller aldrig på att jag är adoperad och vi alla syskon ser oss som riktiga syskon och har en bra relation till varandra.
Jag och mina föräldrar har också pratat mycket om när de bestämde sig för att adoptera och hur de gick till väga, när de hämtade mig osv, det har hjälpt mig oerhört mycket.

Jag och min sambo försöker få barn nu och det skulle kännas jättebra att få ett eget barn som har mitt blod och mina gener.

Kram
 

Vad kul!

Skrivet av  Woogie
Trodde först jag läste mitt eget inlägg... :-) Att vi har det så lika. Vi har också alltid varit öppna och pratat om det i familjen, så jag tycker liksom inte att det är något speciellt längre.
Blev så förbannad när en kille en gång påpekade att jag _måste_ kalla mina syskon för halvsyskon när jag pratar om dem. Varför??? De är inte mina halvsyskon, inte för oss, rent känslomässigt och egentligen inte juridiskt heller. Väl? Nej, vi är en hel familj och så kommer vi förbli! Hoppas ni får barn snart! Håller tummarna... *ler*

Kram Maria
 

Woogie!

Skrivet av  Terese
Hej!

Jag berättade ju för dig att jag och min sambo försökte få barn. Nu är jag faktist i v.8!
Faktum är att jag faktist var gravid när jag skrev inlägget sist utan att jag visste om det.
Jag hoppas allt går bra nu och att jag får behålla bebisen.

Hoppas du har det bra!

Kram Terese
 

Inte det minsta olycklig!

Skrivet av  Jojo
Utan snarare överlycklig och väldigt tacksam över att jag hamnade just här och jos just mina föräldrar! Vad skulle det blivit av mig övergiven i Korea?! Här har jag fått en lugn och trygg uppväxt, bra utbildning, trivsamt jobb och nu en egen liten familj att få pyssla om och ta hand om!
 

Artiklar från Familjeliv