Önskan att söka sitt ursprung |
|
Skrivet av | Petra, "svenskadopterad" |
Jag undrar om jag är ensam om att INTE ha ett stort behov av att just söka mitt ursprung. För mig borde det rent praktiskt vara ganska så enkelt, vad jag förstått, eftersom att jag är svenskadopterad. Det finns i och för sig, kanske, en anledning till att grejjen med att hitta mitt ursprung inte ligger högst på önskelistan. Min anledning är förmodligen att jag i första hand måste samla kraft för att prata med min mamma (främst, men även min pappa) om hur det var för dem att adoptera mig. Tyvärr har vi aldrig pratat om detta, förutom när jag var tre år och mamma berättade om det här för mig. Konstigt kan man tycka. Nu har det börja kännas som ett problem. Jag har gnällt om det här tidigare i snackgruppen, men det känns så bra att ta det om och om igen :). Vi hörs. Kämpa på med inläggsskrivandet - åtminstone jag är in flera gånger varje dag för att se om något nytt kommit in. |
|
Svar på tråden: Önskan att söka sitt ursprung | |
|
|
HEj Petra |
|
Skrivet av Anna adopterad från chile -77 | |
Jag har inte heller någon direkt önskan att söka mitt ursprung. Dock fick jag reda på vilka mina bioloiska föräldrar var för ca 2 år sedan. Jag är dock inte från sverige men eftersom jag har namn och ålder på både mina bio- föräldrar kan jag nog rätt så lätt söka upp dem. Men till vilken nytta? Har aldrig haft det behovet. Men därimot skulle jag vilja åka dit jag är född för att se hur det ser ut. Men som turist. Självklart tycker jag även att vi ska få fart på dena sida.! |
|
Hej! |
|
Skrivet av viven | |
Som du säkert sett i mina tidigare inlägg, är jag väldigt intresserad av mitt ursprung, och vet faktiskt ganska mycket. Men något jag inte har gjort, det är att prata med min adoptivföräldrar om adoptionen, jag skulle vilja vet en massa. Men det är känsligt! Tror jag iallafall...vet du var du fanns innan du blev adopterad? Har du minnen? Jag vet bara att jag var på ett spädbarnshem innan jag blev adopterad när jag var några månader gammal. Jag måste också fatta mod och prata och fråga om adoptionen! | |
|
|
Syskon |
|
Skrivet av Petra, "svenskadopterad" | |
Oh, vilken dröm att veta att man har syskon - och dessutom att de tar kontakt med en själv. Säkert jobbigt, men då slipper man ta initiativet. Jag tror att min ev. biologiska släkt finns närmare än jag tror - läskigt. Hur börjar man om man väl ska ta tag i att söka? Anna - hur fick du veta vilka dina föräldrar är, bara så där eller? På tal om syskon. Testade nyss. Min dotter ska, om allt går bra, få ett biologiskt syskon. Wow. Vi hörs! |
|
att få veta sitt ursprung ( långt långt långt) |
|
Skrivet av Anna adopterad från chile | |
Hej igen Att få veta sitt ursprung när man är vuxen är otroligt jobbigt. Jag fick reda på det när jag väntade barn. Helt rakt upp och ned. Mina föräldrar bjöd över oss en kväll och satte sig ned för att berätta det. Jag vart väldigt paff och väldigt besviken på att jag inte fått reda på det innan. Jag fick ju reda på så mycket dom viste.Dom hade namn på mina biologiska föräldrar samt varför jag vart bortadopterad. Varför dom inte berättat det tidigare enligt dem var följande. Jag har en bror som är adopterad från ett annat land.Honom har dom aldrig fått någon information om alls. Hur skulle dom kunna berätta för en vem som är förälder till det barnet utan att berätta för det andra. Det har varit deras största problem. När vi började komma upp i åldrarna så vi förstod undrade dom om man ville veta sitt ursprung. Varken jag eller min bror vill/ville detta. Så dom väntade och frågade oss ofta. När jag vart gravid kom dom fram till att dom måste berätta det för mig. så dom gjorde det när jag var i 7 mån. Det var jättejobbit. Men samtidigt har jag aldrig velat veta det. Nu när jag har tänkt över allt så skulle jag vilja åka till landet mest som turist och besöka där jag är född. Men inte för att söka mitt ursprung. Sist men inte minst måste jag säga grattis till magen!! Är det något som ni undrar över hör gärna av er så ska jag försöka svara. Anna |
|
jag är också |
|
Skrivet av helenat v30 | |
svenskadopterad och har vetat det hela mitt liv i stort sett.Har träffat min biologiska mamma(som ajg itne känner ett dugg för)samt mina syskon på hennes sida ,som ajg har kontakt med idag.Kan hålla med dig om att behovet inte är så stort för mig heller,tror att bara man haft en bra uppväxt med sina föräldrar kan det kvitta vem som fött en till världen.Kanske annorlunda om man kommer ifrån ett annat land,jag vet inte.Jag har aldrig behövt sakna något och det vet jag att jag skulle gjort om jag bott med min biologiska mamma.Kan däremot inte förstå idag,då jag själv ska bli mamma,att man kan lämna bort sitt barn,men det är ju en annan historia.Trodde att jag var rätt ensam om att vara svenskadopterad ,skulel vara kul om du vill höra av dig till mig och berätta mer om hur du känt det osv.Finns på [email protected] | |