Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej Annica!

Skrivet av Gita
hej på dig!

Jo, jag kom oxå hit som sagt -75 till Arlanda genom adoptiv centrum.

Det kom en "dam" till Indien och hämtade hem mig, mina föräldrar hade ingen möjlighet att hämta mig.

Och tanken slår mig ibland att tänk, när jag var 2½ år så flög jag med en främmande människa över halva jordklotet för att då komma till en ny fam. som jga aldrig träffat.
Det skulle vara som att jag satte min lilla tjej som nu är 2 år på flyget och så skulle hon komma till en fam i ett annat land och där skulle hon förbli.
Det känns lite konstigt.

(Hm.........detta var bara en liten parantes*ler* kunde inte låta bli att bara dela med mig av mina tankar, jag hamnar där varje gång då mina barn närmar sig 2 års-åldern.)

Jag kommer från Secunderabad, någon marahastra del i Indien, jag vet att barnhemmet finns kvar.

En vacker dag vill jag åka ner och även få visa mina barn mitt hemland, skulle vara otroligt roligt.

Har ni varit tbx till Indien?



Svar på tråden: Hej Annica!

Hej igen Gita!

Skrivet av  Annica o Leon (bf 12/10)
Jag förstår att du funderar på din flygresa som 2½-åring! Min son är så gammal nu, och jag är lite nervös inför hans första utflykt med dagis senare i veckan. Och den kan ju inte jämföras med en sådan flygtur på låååånga vägar. =)

Vi var runt i Indien, inkl barnhemmet -98. En helt fantastisk resa! Dit vill vi åka igen, när barnen (känns konstigt att skriva barnEN när nr 2 inte är född ännu) blivit äldre och får ut nåt av det också. Gillade främst de lite varmare delarna, som Bombay och söderut. (Var runt till Delhi, Jaipur, Agra, Varanasi, Calcutta, Darjeeling, Bombay och Goa.) ÄLSKADE GOA! Skulle kunnat stanna där resten av livet kändes det som.

Tycker absolut ni ska åka dit när alla i familjen är tillräckligt gamla!

Kram,
 

Den där magiska åldern

Skrivet av  Sonya
barnen hamnar i när de är lika gamla som en annan var när man separerades från det enda man visste om...

...den har drabbat mig också, och kommer att göra det igen när pojken kommer dit.

Man får då ett ganska ordentligt kvitto på vad barn ändå klarar av.

Å andra sidan hade iallafall inte jag så trygga band med barnhemmet, barnen o personalen som mina barn har i vår familj. Antagligen skulle våra barn få mycket större men i livet om dom drabbades av en sån total-separation än det jag fick.

Men man kan inte låta bli att tänka på det när dom är just 3½ år...

(Lite svamligt, men...)
Gita förresten, hör av dig...
 

Artiklar från Familjeliv