Bottennapp... *långt klagande* ;)

Bottennapp... långt klagande ;)
Skrivet av	Ellen m Embla
Hej! Idag gör jag inte många knop. Har i alla fall lärt mig att jag bokstavligt talat inte överlever utan mina kosttillskott från näringsterapeuten. Avvaktade med att ta dem eftersom jag ville vara tablettfri när jag ska till Göteborg på provtagning nästa fredag (om en vecka) och det gick käpprätt åt pipan! Har varit halvrisig hela veckan, gasig och sprungit på toa, samtidigt som jag varit trött och apatisk och inte fått något vettigt gjort. Igår åkte jag och hämtade Embla på dagis vid två, och kände mig lite yr när jag spände fast henne, men tänkte att det nog berodde på att jag böjde mig framåt över stolen. Koncentrerade mig och körde hem, tar cirka fem minuter. Väl hemma på gården har jag svårt att tvinga bort yrseln och bestämmer mig för att ta mig in. Hamnar på toa med kramper och dirarre, och har sån yrsel att jag får ta stöd mot tvättkorgen för att inte ramla i golvet. Det susar i öronen och jag kan omöjligt fokusera blicken eller koncentrera mig tillräckligt för att få rummet att sluta snurra. Hör på avstånd att Embla har svårt att få av sig sin mössa och vill ha hjälp, men är inte kapabel att svara. Embla får ordning på allt och går in till TV-n. Själv tar jag mig halvkrypande ut från toaletten och får tag på telefonen. Mattias svarar inte. Tur att återuppringningen finns. Jag kryper ut till köket och förbereder lite svampmedicin som jag hoppas ska dämpa yrseln. På fjärde försöket svarar han äntligen. Jag hänger över köksbordet och vågar varken blunda eller titta, blundar jag gungar och snurrar allt så förfärligt, och tittar jag ser jag hur allt rör sig. Försöker kisande hitta någon fast punkt att fokusera mot. Mattias hör att jag börjar få svårt med kontakten och ber mig ringa svärmor i väntan på att han ska ta sig de fyra milen hem. Vill helst inte besvära henne, men inser när en isande kyla sprider sig i armar och ben att jag är på väg att förlora medvetandet och lyckas på andra försöket slå hennes nummer. Sluddrar bara, men svärmor fattar snabbt och lovar att komma på några minuter och ger mig order att lägga mig på golvet. Lägger på luren och hänger kvar över bordet en stund, oförmögen att röra mig. Till slut samlar jag kraft och häver över kroppstyngden över bordskanten och kanar ner på golvet. Hamnar framstupa och yrseln är bedövande. Allt roterar på alla håll, det snurrar och gungar samtidigt, allt svartnar och det tjuter i öronen. Vaknar till sans av att jag börjar kräkas. Försöker backa undan från det kladdiga och kräks igen av att jag rör mig. Det slutar med att jag sista gången försöker fånga upp det i mina händer och flytta bort det från mig, men jag har redan fått en del i håret. Orkar inte bry mig och dåsar bort igen, viss om att svärmor är på väg. Utan tidsuppfattning har jag ingen aning om hur lång tid det tar innan svärmor kommer in i hallen. Embla är fortfarande inne vid TV-n och har inte märkt så mycket av hur dålig jag är, och själv ligger jag på vårt hårda, kalla köksgolv och har frossa och kramper. Svärmor hämtar handdukar, lyfter försiktigt upp mitt huvud ett par centimeter och skjuter in en handduk varpå jag nästan kräks igen av yrseln som genast väller över mig av rörelsen. Nästa handduk bäddar hon runt mig och sedan hämtar hon en filt inne i soffan. Sedan hon torkat av köksgolvet slutar jag äntligen krampa i frossbrytningar och börjar kunna andas normalt. Tror jag dåsar till lite, svärmor försöker leta fram något som kan höja mitt blodsocker en aning, och jag ber om en morot. Ligger på sidan, helt stilla och tuggar försiktigt. Svärmor bestämmer att hon ska fixa lite mat och se om det går att få i mig något - hittar köttfärs i källarfrysen och röjer av det värsta i köket. Efter en stund kommer Mattias hem och svärmor återvänder hem till sonen som just kommit från skolan. Själv är hon sjuk och har vilat hela dagen för att orka med kvällens julbord, men hon är vid gott mod när hon lånar bilen. Ligger stilla på köksgolvet och knaprar på mina morötter, småpratar med Mattias och Embla och dåsar däremellan. Efter ett par timmar har jag ont överallt, och är dessutom kissenödig. Fortfarande rädd att yrseln ska få mig att kräkas igen kryper jag försiktigt in till toaletten och kissar, och därefter krälar jag vidare in till soffan. Får ligga stilla länge innan yrseln lugnar sig, men jag klarade det i alla fall. Mattias serverar kycklingfile i små bitar som jag kan plocka i mig utan att behöva öppna ögonen, och dessutom smakar det helt okej även efter ett par timmars plockande när det kallnat. Mattias fixar kvällsmat och Embla kommer i säng, själv rör jag mig inte ur fläcken. Efter ännu ett toabesök serverar Mattias te och mackor och jag byter soffhörn eftersom kroppen värker. Magen krampar och smärtar, jag är kallsvettig och har frossa och hjärtklappning, undrar hur jag ska överleva ända till näsa fredag då jag äntligen ska iväg på provtagning... Bestämmer mig för att jag nog behöver mina mineraler ändå, att min ämnesomsättning tydlingen gått på öronen och ber Mattias läsa högt ur mina papper från näringsterapeuten. Efter en stund har jag klart för mig vilka tabletter som reglerar vad, och väljer fyra stycken som han hämtar åt mig. Efter ytterligare en timmes vila börjar magen lugna sig. Kramperna avtar och jag har normal hjärtrytm. Pillar i mig några smörgåsar och när tröttheten tar överhand kravlar jag upp till sängen. Idag vaknade jag med hungerkramper, jag har lite diffus yrsel och rör mig försiktigt. Efter frukosten i köket har jag legat i soffan och pillat med dagens lunch i ett par timmar, och nu har nyfikenheten drivit mig till datorn, dock halvligger jag med fötterna högt och nu känner jag att det är dags att gå och lägga mig igen. Eftersom jag är extremt ljudkänslig idag har Mattias plockat med sig Embla till stan och handlar nödvändig mat och letar efter julklappar. Jag njuter av tystnaden, och oron över att vara ensam stillas av närheten till svärmor. Kommer fortsätta med utvalda mineraler under veckan, och hoppas det ska räcka för att jag ska fungera hyfsat nästa vecka - Mattias behöver ju gå och jobba! Jaja, det här var en lång självömkan, men jag behövde verkligen ventilera - så här dålig har jag inte varit sedan jag började med tabletterna för två och ett halvt år sedan, och jag hade inte kunnat föreställa mig att jag skulle bli det igen! Hoppas ni andra har det bättre! Kramar / Ellen
Svar på tråden: Bottennapp... långt klagande ;)

Lilla vännen
Skrivet av Birks & Kalles mamma
Det låter vekligen fruktansvärt. Jag lidr verkligen med dig. Hoppas nu att terapeuten i Gbg kan hjälpa dig ordentligt. Kram gumman.

Men jösses
Skrivet av Bea m. Vincent & Herman
Det måste ju finnas något vanlig sjukvård kan erbjuda, om inte annat vård under tablettuppehållet tills nästa vecka. Blir så ledsen när jag läser hur du mår och hoppas innerligt provtagningen i GBG kan resultera i någon mer permanent lösning än denna där du uppenbarligen måste knapra svindyra piller för att överhuvudtaget hålla dig upprätt. Hoppas du känner dig lite bättre nu och att du orkar åka till GBG på fredag.


Ojoj.
Skrivet av Tea m Totte 11/5-01
Vad obehagligt,vilken pärs! Jag vet inte vad jag ska skriva, men jag vill skicka en stor kram och jag hoppas att du orkar med väntan tills på fredag. Håller tummarna för dig. Sköt om dig KRAM

Vad beror det på?
Skrivet av Anna k 010420 040731
Stackare! Vad beror detta på? Hoppas du mår bättre snart. Hur reagerar ditt barn när du blir så här? Sköt om dig, kramar i massor!

Kära söta!
Skrivet av Malin & Alexandra 12/3
Så jobbigt! Och vilken tur att du hann hem och in och lyckades ringa svärmor! Måtte du må (någorlunda) bra tilnästa fredag och hoppas verkligen de kan hjälpa dig nere i Göteborg! Sköt om dig! Och stora kramar från oss!


men kära vän!!!
Skrivet av Elina med Ida & Wille
vad orolig jag blir när jag läser om hur du mår / har mått. Hoppas verkligen att du kan hålla det i schakt tills på fredag! Tänker på dig och lider med dig, vilken mardröm!! Många värmade kramar från mig och Ida

Herregud!
Skrivet av Lina m. Medina
Jag blir skakis när jag läser! Låter fruktansvärt! Måtte du snart bli frisk! Många kramar..

Gumman
Skrivet av Nell med Robert och Aliette
vilken pärs, tur att du iaf har mölighet att få hem svärmor och att hon hann ta hand om dig. Jag håller mina tummar att du klarar dig ner till Gtb och får hjälp snarast. Skickar lite cyberkramar känns säkert, sitter själv här med vinterkräksjukan med feber, kräkningar och diarré. Blää men rena barnleken jämfört med hur du mår. KRAM


Ojdå...
Skrivet av Anette,Albin010323+Maja-97
va otroligt obehagligt... Vilken tur att du har svärmor så pass nära... Eg, va det ju synd att du inte va till gbg i går.. när du va dålig... Oftast så mår man ju typiskt nog bra när man kommer till läkaren.... men så fårt kan det ju inte försvinna ur din kropp, det måste ju synas på proverna hur dålig du är... Hoppas då får en bra vecka iaf.. och att det blir lite adventspynt i dina fönster som lyser lite för dej ... Kramar /// Anette

Men oj.
Skrivet av Pia & Elinor 01 + Robert 96
Jösses hur du har mått. Tycker verkligen synd om er. Vilken tur i oturen att inte Embla märkte något av det. Kram till er. Pia

Bottennapp... långt klagande ;)

Lilla vännen

Men jösses

Ojoj.

Vad beror det på?

Kära söta!

men kära vän!!!

Herregud!

Gumman

Ojdå...

Men oj.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information