Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Lite nere idag så detta är gnälligt (o rätt OT)

Skrivet av Linda o Oliver.
För lite bakgrunds info....
Jag ramlade för 4½ (5 i feb) år sedan o skadade ryggen o nacken. Har varit sjukskriven mer eller mindre sedan dess. Äter starka värktabletter varje dag. Sedan mitten på augusti i år så jobbar jag 75%.

För en mån. sedan ramlade jag på jobbet o slog mig rejält o har blivit sämre men har ändå jobbat (alla dagar utom 1 VAB dag). Hela den här månaden har sett bra ut ur frånvaro synpunkt för min del. Började känna ett visst hopp även om jag har ont varje dag hela tiden så kändes det som om 75% skulle funka ialla fall nästan alla dagar. Nåja....
Igår åkte jag hem efterjobbet, pappa hämtade Oliver eftersom här var smått snökaos... ialla fall i busstrafiken. Jag kom hem o såg att Olivers foton kommit, ringde gammla förskolan för att kolla om de fått porträttbilderna eftersom de saknades. De hade dem. Så jag gick dit för att hämta dem. HALT.... men jag gick SÅ försiktigt.
Lika så på vägen tillbaka.... skulle till jobbet igen för planering. Höll på att ramla några gånger men det funkade bra ändå o jag stod på fötterna.
Men så komn där en isfläck som jag bara inte kunde se... o i nästa ögonblick låg jag på backen.... ONT.
Det blir som värre när man redan är stel o har ont i kroppen. Eftersom pappa(morfar) var på väg med Oliver från förskolan så ringde jag honom så han hämtade mig.
Jag fick ju gå hem o byta kläder o sedan körde han mig till jobbet. Vågade inte gå. Nu i morse när jag vaknade är jag sämre. :-( Känner mig SÅ värdelös... mina kollegor undrar hur FAN jag bär mig åt för att lyckas ramla. De tycker att jag är klantig o klumpig o förstår inte att det är för att jag redan ÄR skadad som jag itne har så mkt att sätta emot. Jag är stel så när jag ramlar då går det till en viss gräns men sen bara stöper jag. Detta är SÅ knäckande. Förra veckan fick jag säga... " Nä nu kan jag itne gå med på fler skogspromenader till den här dungen." Fför vi har ett spec. ställe vi går till med barnen... en brant backe mitt i skogen.... jag kan itne ta mig upp längre....
och så tycker FK att jag ska jobba 100%.... när jag itne ens kan full fullja mina åtaganden på 75% nivån. *ledsen o nere*

Förlåt för mitt gnäll inlägg jag var bara tvungen att få ur mig det. Du behöver inte tycka synd om mig det gör jag så bra själv just nu. MEN OM du har en kollega/vän som har kroniskvärk.... tänk på att det inte alltid syns utanpå.... det kan vara ett rent helvete ÄNDÅ. Vissa saker gör man trotsa ttman eg. inte SKA klara dem, tex. några pulkaåk med sonen /år (i mitt fall inga än) bara för att känna att man HAR ett liv kvar... man är ingen arbetsvägrare för det. Det sätter sig enormt på humöret....
Gör mig den tjänsten... TÄNK PÅ DET.... nästa gång du tänker "vilken lat/slö/arbetskygg/ klumpig etc människa han/hon är." De flesta är nog bra på att tycka det själva....


*Tack på förhand*
Svar på tråden: Lite nere idag så detta är gnälligt (o rätt OT)

Kramisar!!!

Skrivet av  Lena S m 4
Vet hur du känner dig!!! Jag lever osså med värk och stelhet 24 timmar per dygn, får osså höra en massa elaka kommentarer osv som gör ont i själen....
 

Låter tufft...

Skrivet av  Jenny & Tora-01 & Astrid 040327
Jag är en sådan som drabbas av nackspärr eller muskelbristningar i skulderbladen lite då och då och det är ett rent helvete - som tur är går det över efter några dagar, så jag riktigt förstå hur det är att ha ont alltid. Jag är inte direkt på solskenshumör sådana dagar och allt annat blir också jobbigt.

Hoppas du möter förståelse framöver! Styrkekram!
 

Usch, skulle aldrig komma

Skrivet av  Anna-68 m Nova
på tanken att kalla någon för det. Jag förstår att det är tungt och att du är extra känslig för kommentarer av det slaget när du själv vet att du gör ditt bästa.
Hade du fått diagnosen fibromyalgi också? ( vet ej var jag har läst det bara att jag har läste det någonstans). Jag är själv på väg att kontakta min läkare då jag plötsligt insett att jag inte mått bra och haft ständig värk i många år. Det var först när jag läste om fibromyalgi och insåg att den ständiga värken+ alla andra diverse konstiga symtom jag har haft är symtom på just fibromyalgi. Jag har alltid varit en människa som ska klara allt själv och dragit barnvagn och släpat tunga matkassar som en riktig draghäst. Nu vill kroppen ingenting. Nä, nu får jag sluta det var ju du som behövde stöttning.
Många kramar till dig och hoppas att du känner dig nöjd över det som du faktiskt presterar.
 

*KRAM* -imt-

Skrivet av  Lialia
 

*kram på er... o tack* (imt)

Skrivet av  Linda o Oliver.
 

Skickar ett lass styrkekramar

Skrivet av  Åsa med Herman
genom cyberrymden. De far duga tills vi ses for da ska du fa dem IRL istallet!

*kram*
 

kram!

Skrivet av  Leena och Nelly
Usch och fy för att ha så besvärligt som du. Usch och fy till alla oförstående runt dig också! hoppas det känns lite bätttre idag. kram igen
 

Artiklar från Familjeliv