Alternativit föräldraskap...

Alternativit föräldraskap...
Skrivet av	Läftis
förutsätter ju att det är alternativ till vadå? Läste lite nedan om era def av denna sida men jag hr inte riktgit grepp om vad det är som är alternativt? Att ni inte använder barnvagn? Och?! Det gör de inte i särsklit stor utsträcknig i Afrika heller, är de oxå alternativ föräldrar? Har ni era barn på dagis? Är det alternativ? Är man alternativ förälder om man ingår i ett mångkulturellt föräldraskap? Vad är det konventionella föräldrar? Utveckla gärna detta för mig....detta alternativ..som skiljer Er från Oss...
Svar på tråden: Alternativit föräldraskap...

INGET...
Skrivet av CM
...skiljer "er" från "oss" i mitt tycke! för mig (fast jag vet att inte alla tycker som jag) är namnet "alternativt föräldraskap" lite missvisande, om än kanske det bästa man kunde komma på under förutsättningarna. jag ser sidan som ett forum där man kan diskutera "föräldraskapsalternativ". alltså, nästan i stort sett vad som helst som rör den lite mer filosofiska biten kring föräldraskapet. jag ser _inte_ sidan som en samlingsplats endast för "annorlunda" föräldrar, för jag tror inte att det _finns_ någon konventionell metod för barnuppfostran att vara annorlunda gentemot - alla är vi olika. däremot kan jag tänka mig att många som _känner_ sig annorlunda kommer att samlas här och utbyta idéer, och det tror jag att sidan är en utmärkt plats för. där har du _min_ syn på det du undrar över...

Har också undrat lite
Skrivet av Cicci
vad tex AP innebär.Om man inte lyckas amma i minst ett år(av alla olika skäl det kan bero på),är man ingen AP-förälder då trots att man uppfyller alla andra "krav"? Jag får väl vara den jag är helt enkelt,vare sig jag uppfyller kraven eller ej:)


Självklart är man det!
Skrivet av Teolinda
Att inte KUNNA amma länge, det kan hända vem som helst. Det betyder inte att man inte kan förhålla sig positivt till AP. Men däremot att inte amma pga bekvämlighet för sig själv, utan att ta hänsyn till barnets vilja och behov, tycker jag är mindre bra. Jag har inte kunnat amma längre än 6 månader med någon av mina barn, men jag kallar mig AP-förälder ändå. AP är så mycket mer än att amma länge. För mig är det ett förhållningssätt både till våra barn och till min omgivning. Ett sätt att leva. AP utgår från barnets behov, inte från föräldern. Att aktivt inte amma för att man inte vill/känner för det tycker jag är synd och strider mot min syn på AP. Men att inte kunna amma, det finns massor av möjliga orsaker, är inget man kan hjälpa, och jag tycker inte man skall må dåligt av det. AP-förälder kan man vara iallafall.

Kan du inte
Skrivet av Läftis
ge ngr exempel på detta sätt att leva så jag får ngt konkret att hänga upp AP på..

Hmmm......
Skrivet av Teolinda
Nu tänker jag tänker, tänker. Det är svårt att komma på konkreta saker, eftersom man är så van vid det, så man tänker inte på det. Men om jag skall jämföra med väninnor så skiljer det sig en del. Vi har aldrig haft bestämda tider till att lägga sig. Barnen har själva fått känna efter när de är trötta. Och det har löst sig själv. Vid 19.30 lägger sig 1-åringen. Då säger han till. De andra fyra lägger sig mellan 20 och 20.30. Alltid. Vi har aldrig tvingat dem. Jag tror att de barn som tvingar sig själva att vara uppe halva natten, "känner av" föräldrarna utan att tänka på det. Föräldrarna vill att barnen skall lägga sig tidigt, och de blir en jobbig cirkel för hela familjen. Svårt att förklara hur jag menar. Men många jag känner tvingar ner barnen i sängarna. Det kvittar om barnet är trött eller inte. Följden blir att barnet kan ligga i flera timmar innan det somnar då. Och då är man garanterat inte utvilad dagen efter. Vi har aldrig tvingat barnen att sova i egna sängar. De har legat hos oss sedan de var nyfödda och har själva fått bestämma när de vill flytta över till egen säng. Ett tag hade vi tre barn i sängen varje natt. Nu är sängen för det mesta tom på barn, eftersom de succesivt har tagit steget till att sova själva. Lillen har dock aldrig velat ligga hos oss, till min sambos stora sorg. Han ligger i egen säng jämte oss istället. Vi utgår här helt från barnets eget behov och vilja. Här känner jag väldigt många aldrig skulle kunna tänka sig att ha barnen hos sig på natten. Men samtidigt upplever jag att fler klagar över att barnet sover dåligt på natten, det blir mer spring för föräldrarna, när barnet sover ensamt. När man utövar co-sleeping får både barnet och föräldrarna mer trygghet. Det går liksom inte att "prova" ett par nätter och sedan ta slutsatsen att det var alldeles för varmt, trångt och jobbigt. Ligger man tillsammans ett längre tag märker man inte av det till slut. Jag bär barnen väldigt mycket. Även nu när lillen snart är två år. När han var mindre levde vi med bärsele. :-) Bärselarna blir bättre och bättre för varje barn. När de andra var små var bärselarna urkassa, men idag finns massor att välja på, både för stora och små barn. Många väninnor har sina små i barnvagn jämt. De går på stan med bebisarna skrikandes i vagnarna. Gungar och gungar, istället för att helt enkelt ta upp barnet och bära det. En del börjar använda fem-minutersmetoden när barnet bara är ett par månader gammalt. För att det skall sova själv. Och inte äta på natten. I bilagan(barnets första år) man fick när man pren. på Vi Föräldrar REKOMMENDERAR de att börja med 5-min när barnet är FYRA MÅNADER. För lär de sig inte att sova själva redan då, skulle barnet tydligen få problem senare. Jag ryser när jag läser det! Stackars de förstagångsföräldrar som läser detta som en bibel och tar till sig allt som hela sanningen. Jag är nog mindre bunden vid rutiner osv än mina väninnor. Och jag låter nog mina barn få mer frihet och testa mer än mina väninnors barn. Många gånger hör man föräldrar säga AJAJ på ren rutin. Utan att egentligen tänka efter. Är detta farligt för mitt barn? Varför skulle han inte få kladda med leran ute på gården? Varför skulle han inte kunna få sitta/ligga ner på golvet och måla? Varför måste han sitta i stolen? Varför skulle han inte få känna på maten? De få gånger jag verkligen sätter ordentliga gränser, är de gånger barnet utsätter sig för verklig fara. Tex att alltid åka fastspänd i bilen. De får inte leka ute på vägen här hemma. Inte cykla till skolan, eftersom den ligger i samhället en bit bort och vägen dit är livsfarlig. Ge mig gärna exempel/frågor på saker i vardagen, så är det lite lättare att svara. :-)


Hej Teolinda
Skrivet av jane
Jag måste bara fråga dig ett par saker som jag tänkte på när jag läste ditt inlägg. Det är så ofta som AP-föräldrar har skrivit att "barn VILL göra rätt", att barn känner av vad som är rätt och fel i olika situationer och därför inte behöver styras. Men nu skriver du "Jag tror att de barn som tvingar sig själva att vara uppe halva natten, "känner av" föräldrarna utan att tänka på det. Föräldrarna vill att barnen skall lägga sig tidigt, och de blir en jobbig cirkel för hela familjen." Varför känner inte dom barnen vad som är rätt? Varför gör dom tvärtemot och "tvingar sig själva" att vara uppe halva natten? Att barnen ska få sova hos föräldrarna så länge dom vill håller jag med dig om. Det är vad som funkar bäst i vår familj, alla sover lugnast då. MEN - man får inte glömma att alla är olika. En del människor är otroligt lättväckta och sover väldigt ytligt. För dom kan det bli rena tortyren att ha barnen hos sig på natten. Där krockar ju barnens vilja/behov med förälderns vilja/behov, och då tycker jag att det är upp till föräldern att bedöma vilket som ska gå före. I princip borde ju barnets behov ALLTID gå före förälderns, men i ett fall som det här kanske det inte går? Förälderns behov kanske är starkare? Ok att barnet kanske sover lugnare hos föräldrarna, men att föräldrarna då ALDRIG får ordentlig sömn. Då förstår jag om man sätter sina egna behov framför barnets. Förstår du hur jag menar? Jag tycker bara att det är dumt att säga typ att "jaja, det räcker inte med att prova, för om du forstätter istället så vänjer du dig att ha barnet hos dig!". Det är inte alls säkert att man gör. Och det här med varför barn inte kan få kladda med leran ute på gården...Tja, kanske för att barnet redan har kladdat ner två uppsättningar kläder den dagen, och man känner att man har lite annat för sig än att byta och tvätta kläder?..Det tycker jag kan vara en möjlig anledning. Samma sak med att känna på maten. Man kanske känner att man skulle kunna lägga tiden på något betydligt roligare (med barnet, t ex) än att skura kök och barn efter varje måltid. Jag vet inte, men för mig låter det rimligt. Att sitta/ligga på golvet och måla däremot, kan jag inte se några hinder till, inte hos oss i allafall. Då kan man ju göra en jättestor målning :-). Himla bra, tycker jag!

Jag förstår dig Teolinda
Skrivet av ma-mia
Även om det är svårt att förklara utan att bli missförstod så förstår jag vad du menar med barn som är uppe till sent på natten. Hur de känner av föräldrarna. Jag känner igen mig när du beskriver om era barns egna läggtider. Våra barn styr också läggningen alldeles själva och har gjort det under många år. Jag får också rysningar när jag läser om femminutersmetoder och liknande. Jag tror dock att du, teolinda och jag får inse att det här med att barnen styr sina egna läggtider är inget som går att förklara på ett enkelt sätt. För oss är det ett sätt att leva. Precis som de föräldrar som bestämmer sina barns läggtider har valt det sättet att leva.

Jane, ett försök till svar.....
Skrivet av Teolinda
Har gått hela dagen och funderat på vad det egentligen är vad jag skrev. Jo, det här med att kladda. Det är lätt att slänga på barnen regnbyxor osv om det är kladdigt. Jag tvättar faktiskt gärna om jag ser att barnen tycker det är kul att kladda. Mina barn leker inte så mycket med leksaker, utan tycker det är roligare att leka med vad som finns ute. Och det uppmuntrar jag gärna. Min 6-åring tex, önskade sig i julklapp förra året ett nytt påslakan och en vattenpistol, inget mer. För han leker helt enkelt inte med vanliga leksaker. En väldigt aktiv utemänniska. Och kladda med maten låter jag mina barn göra. Då tar jag hellre av tröjan innan maten. Min 2-åring har aldrig använt haklapp. Aldrig. Och han äter jättebra själv med både sked och gaffel utan att spilla. Men han har alltid fått exprementera själv med maten. Det där jag skrev om sömnen, menar jag de av mina väninnor som försöker hålla stenhårt på bestämda tider. Många av dem har problem med barn som inte kan sova. Och ju mer föräldrarna kämpar, dessto mer spjärnar de små emot. Svårt att förklara med ord. Jag är en av de där lättväckta personerna, men jag sover dock bättre med barnen hos mig, då jag slipper springa upp varje gång de vaknat. För är jag tvungen att gå upp, leta nappar osv i mörkret, blir jag så pass vaken att jag har svårt för att somna om. Och blir då ännu tröttare dagen efter. Jag kan förstå om ngn tycker det är jobbigt att tvätta en massa uppsättningar kläder varje dag, men vad jag menade när jag skrev, var att många säger ajaj på ren rutin, utan att tänka efter varför. Måste få skryta lite. :-) Eftersom lillen alltid har fått måla och rita var vi än befunnit oss, älskar han det nu. Han har liksom aldrig fått restrektioner. Och han har ännu inte fyllt 2 år, men har rätt penngrepp när han ritar och målar. Är djupt koncentrerad och ritar små cirklar(blommor) och stora bilar. :-) Jämfört då med utemänniskan, 6-åringen, som ännu inte håller pennan riktigt rätt. Men han kämpar på. Och jag tvingar inte honom till det.


Det där med sovtider....
Skrivet av Lilla Blå
Jag tror också att det hänger ihop med vad barnet är för människa, vissa är ju morgonpigga och andra kvällspigga. Fick min äldste son styra över sina läggtider skulle han inte somna före 12 på kvällen och har aldrig gjort. Som spädbarn höll han igång till 0100 men sov å andra sidan till 12 på förmiddagen.

Jag är nog
Skrivet av Cicci
en AP mamma då:)...det där stämmer med hur vi gör också. Skönt att höra att man itne är ensam om att låta barnen bestämma sina läggtider,att låta dem sova i samma säng som oss,och annat.Eftersom jag är hemma mamma så funkar det bra att de själva får bestämma när det är dags att sova. Jag har alltid fått höra att det är fel,men nu känns det ändå som om jag fått lite stöd;)Det här har känts naturligt för oss.

Vad skönt Cicci
Skrivet av Teolinda
Och även jag är hemmamamma nu. Men även när jag studerade och arbetade och barnen skulle upp tidigt, vilket de skall nu med när de går i skolan, så har det fungerat att låta barnen själva känna efter när de är trötta. Så jag är säker på att det kommer att fungera även för er när dina barn går i skolan.


Jag har svårt att se ett alternativ föräldraskap
Skrivet av Mamma Erik
Därför att alla föräldrars föräldraskap är alternativ, men jag själv har rutiner, rutiner som fungerar för vår familj, vi har rutiner kring läggdags, och vi föräldrar "styr" läggningen, men aldrig så att vi lägger en klarvaken Erik, men vi iakttar honom och "lyssnar" av honom och i 99 fall av 100 har vi tolkat honom rätt, han tycker det är skönt och mysigt att krypa ned i sängen och vi läser en bok. Ibland så går munnen i ett och då får jag säga till honom att nu blundar vi båda och försöker slappna av och då dröjer det en minut och han sover (och ibland somnar mamma/pappa också ler) Till skillnad från många AP-föräldrar sätter jag inte Eriks behov framför våra, utan allas behov räknas, har någon av oss ont i huvudet, då får alla andra hålla sig mer dämpade, oavsett vem det än är. Vid matbordet har vi regler, för att alla skall trivas inte bara en, städas hemma gör det för allas skull, dvs jag försöker få Erik att vara en av oss andra. Glass före maten serveras inte, för då blir man mätt och den "nyttiga maten" får inte plats, det gäller oss alla. Vissa beslut tycker inte Erik om, men vi är också tvungna att finna oss i beslut vi inte tycker om. Erik somnar i vår säng, men jag lyfter över honom i hans egen och vid 4-5-snåret kommer han över igen. Han håller nämligen på att sparka på mig på nätterna, så nu går det inte att ha honom i vår säng längre

Alternativit föräldraskap...

INGET...

Har också undrat lite

Självklart är man det!

Kan du inte

Hmmm......

Hej Teolinda

Jag förstår dig Teolinda

Jane, ett försök till svar.....

Det där med sovtider....

Jag är nog

Vad skönt Cicci

Jag har svårt att se ett alternativ föräldraskap

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information