Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Får man bli

Skrivet av myzoxe och ängeln Robin f/d 041017
arg på Gud när det händer nått som man inte vill hända??? Jag tänker på vår bebis.. Alla andra får friska barn och inte vi, vi som försökt i 4 år. bläääää Frågar bara varför men får inget svar. Suckar.. SKa till doktorn i kväll 17.20 och då får vi reda på mer om Robin.. Suck.. Vill ha honom i min famn juhe... FATTAR nån?? *gråter* :( Kram från en ledsen Anna... Utan bebis...
Svar på tråden: Får man bli

Det får man

Skrivet av  Katarina_79
men det är inte hans fel. "Livet är inte rättvist men Gud är god" brukar man ju säga. Tyvärr är det så att eftersom vi lever i en värld som är förstörd av syndafallet kommer det alltid att hända saker som inte borde hända, och som är helt meningslösa. Allting har tyvärr inte en mening, för jag kan aldrig tro att Gud vill att små ofödda barn ska dö (jag VET att han inte vill det, för ifall han ville det skulle han vara schizofren, och det är inte min Gud).
Och nej, jag tror inte att någon som inte förlorat ett barn någonsin kan föreställa sig hur det är.
Kan bara sända dig en stor KRAM och önska dig lycka till hos doktorn idag!
 

Tack

Skrivet av  myzoxe och ängeln Robin f/d 041017
blev bara så ledsen just nu... :/ Vet ju att det inte e hans fel iaf. Pappa sa att det måste nog bero på alla miljöförstöringar oxå. Kanske en mening där ett annat synsätt. (mor och far e kristna). usch jag vill bara sova och inte vakna mer känns det som vissa dagar... Ska bli skönt att komma till doktorn iaf.. Tiden går bara sååååå sakta.. *kramas*
 

Kan ju bara

Skrivet av  Ebba m. 3
instämma, livet kan ju vara så otroligt orättvist ibland! Visst kan man bli arg på Gud, men han finns ju där för att hjälpa dig! Det finns en liten historia om en man som såg tillbaka på sitt liv. Han såg 2 par fotavtryck (hans egna och Guds) men när han hade haft det svårt fanns där bara ett par avtryck. Han frågade Gud om detta, hur han kunde överge honom när han hade det som svårast. Gud svarade honom att när du hade det som svårast, då bar jag dig!

Kan inte föreställa mig hur du känner dig, skickar många styrkekramar och jag lovar att be för dig, att du nånstans får kraft att ta dig igenom detta. *kram*
 

tack känslorna

Skrivet av  myzoxe och ängeln Robin f/d 041017
går bara upp å ner idag.. Vet att jag inte är ensam. Gud e ju med mig. Ville inte att nån ska fatta men känns som alla stressar så runt om mig. Fast tiden står stilla. Vet inte vad jag ska känna. Ena stunden e jag glad och andra ledsen. Glad att kroppen är i gång... Ledsen att jag inte har vår lille kille här. Å så är jag ruskigt trött... :(

Tack för att ni ber.. kram från oss.
 

J A

Skrivet av  Marie-72
det får du!
Gud älskar dig och vill att du skall komma till Honom oavsätt hur du mår.
Va\' arg på Gud! Va\' också säker på att Guds tårar rinner och sörjer ditt barn.
Robin har en alldeles särskild plats i Guds rike!

En av styrkorna med att ha en kristen tro är att vi får tro att vi engång skall få möta igen dom kära som vi förlorade här.

Skulle så gärna gett dig en ordentlig kram, Anna. Mina tårar rinner när jag tänker på vad du och din make vore tvungen att gå igenom.

massor av styrkekramar till er

 

tack vännen

Skrivet av  myzoxe och ängeln Robin f/d 041017
vi är på iaf ett toppensjukhus. Ska på besök dit i december i gen för prover å sånt.. Han e toppen.. Å urban oxå.. Ska träffa kuratorn den 18 iaf.. Har varit lite glad iaf.. :) Mellan varven.. massa kramar.. HOppas dina tvillingar mår toppen. *kramas*
 

Är det

Skrivet av  Marie-72
Westergaard ni träffar?
Han är våran läkare också på kk.
Tålmodig och tillmötesgåande.
Lugnade och oerhört duktig!

Sist vi var på UL mådde tvillingarna toppers.
Sen har jag haft lite bekymmer till och från då jag av och till tycker att dom är för lugna....

I alla fall: Westergaard var så snäll och berättade för oss vilket kön det är på barnen!
Hemmlis än så länge, men jag är så glad att vi fick veta därför att jag hade kört mig helt fast mentalt och fick inte gjort nån ting av förberedelser.

Vad skönt att du känner lite glädje av och till.
Det kan inte vara lätt att vara glad och skratta när man egentligen bara vill dra täcket över sig. Men samtidigt måste det väl kännas skönt att känna att du fortfarande fungerar, att du fortfarande är en normal människa med alla känslor som hör till?


ps. har du börjat på bokbindarkursen?

Massor av kramar!
 

japps det e

Skrivet av  myzoxe och ängeln Robin f/d 041017
han mest. Urban träffade vi när vi blev utskrivna. Men Westergaard e vår toppenläkare. FÖrst begavning och sen prover å sånt.. Fast nästan ibland vill jag att tiden ska gå fortare och ändå inte.. FUnderar på å klona mig.. :/ SKönt ändå att känna liiite glädje emellan åt. Pratade med kuratorn och ska dit den 18 nov. Stressen är värst men bra å prata med olika så man kan bestämma sig utöver de råd man fått.

Massa kramar från mig och Robin.
 

Självklart!

Skrivet av  Fia med Emma och Linnéa
Jag slutade prata med honom när han tog vårt barn ifrån oss. Det tog låååång tid innan jag tog upp bekantskapen igen tyvärr.

Även vi förlorade barnet när det låg i magen och vi hade inte kommit så jättelångt i graviditeten precis som ni. Vi fick veta att det var hjärtfel som orsakade döden och det är inte roligt men vi vet iaf vad som felade!

En stor kram till dig från oss och vår ängel!
 

stackars dig

Skrivet av  eva
jag förstår inte heller varför, men jag kan bara berätta att en kompis till mig förlorade sin 3:e son i plötslig spädbarnsdöd då han var 2 månader. Hon hade precis börjat lägga honom på mage, vilket jag gjorde redan. Min flicka överlevde. Hon var då 2 månader äldre. Jag kände mig så skyldig. Min flicka lever, men inte hennes pojke. Jag tror inte alls det berodde på just magläge (barn kan då i plötslig spädbarnsdöd även om de ligger på rygg). För henne var det inte svårt med att se min flicka, utan snarare en tröst. Hon hade redan en levande tro på Gud, men hela hennes Gudsbild förändrades då hennes tidigare lyckliga lilla värld slogs i bitar. Hon fann mycket tröst i Gud.

Kram!!!!
 

Mitt i allt ihopa

Skrivet av  myzoxe och *Robin*
har vi funnit varandra närmare jag och min man. Han e inte troende än som jag. Men han e en sökare!! :) Känslomässigt har vi oxå kommit varandra närmare. En mening och tröst i sorgen. På fredag ska vi begrava Robin.
massa kramar.
 

tro är inte en prestation

Skrivet av  eva
utan en tillgång, någon att slänga sig på då det inte finns något annat kvar. Så gott att du och din sambo har varandra. Hoppas ni får en fin begravning. Att himlen är där, för det är ju där ni kommer att få träffa Robin nästa gång. Saknaden är förstårs tuff och att Gud kunde låta detta ske. JAg tror att visa frågor får man aldrig svar på. Livet blir inte lättare bara för att man är kristen, eller jo det blir det väl, men man kan drabbas av det svåra ändå och då har Gud lovat att vara med oss. Som i psalm 23 "även om jag vandrar i dödsskuggans dal, så är du med" eller den här dikten med fotspår i sanden. Då det var som svårast fanns det bara ett par fotspår och det var Guds eftersom han bar oss.

Kram!!!
 

Artiklar från Familjeliv