En fråga till er mammor här

En fråga till er mammor här
Skrivet av	Förtvivlad
Jag är inte ofta här inne. Men jag vill gärna få höra er åsikt i en fråga som tär och gnager i mig. Jag tror på Gud, det är jag säker på. Men nu är det så att jag har genomgått en abort. Ingen tvingade mig, men sjukvården stödde mitt beslut till 100 % eftersom barnet jag väntade var svårt missbildat och inte skulle överleva speciellt länge efter förlossningen. Jag kunde alltså välja på att vänta ut förlossningen eller låta barnet somna in i min mage i v17. Jag valde det senare. Jag gjorde det dels för barnet, dels för min egen och min familjs skull. Nu mår jag fruktansvärt dåligt. Barnet blev ju aldrig välsignat av någon präst, och jag var i ett sådant chocktillstånd att jag bara lät dem ta barnet till kremering, jag tog inte ens i det. Ville inte se. Nu ångrar jag mig. Känner mig som en mördare, som inte klarade det enda man kunde begära, att ta hand om mitt eget barn. Vad skulle ni ha gjort? Jag undrar om ni som har en riktig kristen tro hade gjort så? Vem kommer straffas nu, jag eller barnet? Vad anser svenska kyrkan egentligen? Vad skulle en präst säga om jag kontaktade en? Många frågor, men finns svaren?
Svar på tråden: En fråga till er mammor här

Några ord
Skrivet av Präst på besök
Kära förtvivlad. Ibland blir inte livet som man tänker sig. Och ibland fungerar man inte själv som man vill. Du har ställts inför en fruktansvärt svår situation - och du har varit tvungen att ta dig genom den. Att du inte ville se barnet är en mycket naturlig reaktion som många andra har. Ändå förespråkar många idag att man ändå gör det. För föräldrarna ångrar mycket sällan det de gjorde, men däremot det de _inte_ gjorde. Och så är det också för dig. Detta har blivit ytterligare en börda för dig att bära. Nu till din fråga om vad Gud tycker om detta? Det första jag vill säga är att INGEN kan göra anspråk på att veta vad Gud tycker, hur Gud dömer och så vidare. Gud är Gud. Sen kan vi ändå utifrån Bibeln försöka förstå Guds tankar och mening med våra liv. Då vet vi att Jesus har dött för oss - och för att vi ska få förlåtelse och upprättelse i våra liv. Jesus har tagit på sig våra bördor för vår skull. Det här låter väldigt teologiskt. Om man ska säga det med enklare ord brukar jag tala om att Jesus dog för att våra liv skulle få ett "framåtperspektiv". Det händer mycket i våra liv som blir fel eller inte som vi har tänkt oss, men tack vare Jesus får vi lägga det bakom oss och gå vidare i livet. Vi får ständigt nya chanser. Det bästa vi kan göra är att försona oss med våra brister och fel - och inte stirra oss blinda på dem. Gud vill ge att vi ska gå vidare i livet, se framåt, och göra bättre. Som han säger till kvinnan vid Sykars brunn: "Gå nu och synda inte mer!" En del som predikar betonar väldigt mycket att "synda inte mer" är en sträng tillrättavisning. Jag uppfattar orden mer som ett "lycka till - och gör ditt bästa!" Kvinnan blev sedd och tilltalad av Jesus - det är det viktigaste. Att tala om straff är i detta perspektiv inte meningsfullt. Gud är Gud - och vi vet ingenting om hur Gud dömer (eller ens vad den himmelska domen betyder). Gud älskar alla människor: döpta/odöpta, välsignade/ickevälsignade. Min övertygelse är att Gud är med alla människor, även (och kanske särskilt) när det är svårt i livet. Gud var med dig när du var på förlossningen och Gud är med dig idag. Gud älskar dig, och vill att ditt liv ska bli helt igen - att du ska kunna gå vidare i livet. En stor kram till dig, och en bön till Gud att ta hand om dig och alla dina tankar

Lite tankar bara
Skrivet av mammalisa
Jag har aldrig varit i din sits, och kan därför inte säga något om vad jag skulle ha gjort om jag varit där. Men jag kan berätta lite vad jag har för tankar kring straff och handlignar man ångrar. Jag har gjort en hel del i mitt liv som jag önskar att jag aldrig gjort. Jag har låtit bli att göra saker jag önskar att jag hade gjort. Men jag är ändå inte rädd för att möta gud på dommedagen. Gud har varit med mej hela mitt liv, han som ingen annan vet mina tankar och mina känslor. Han har sett mina försök att följar hans vilja, och han har sett min ofullkomlighet och mina brister. Han vet om alla omständigheter kring mina misstag och det onda jag har gjort. Jag litar på hans kärlek och att han inte kommer dömma mej hårdare än jag förtjänar. Jag försöker också att inte dömma mej själv, för det leder inte till något gott. Det är bättre att överlåta det till Gud. Jag tänker på dej, ber för att du ska börja må bra igen.


Mina tankar
Skrivet av Lina
Det är helt omöjligt för mig att uttala mig om hur jag skulle gjort i din situation. För det måste jag ha gått igenom något liknande, och det har jag inte. Jag tycker att du ska ta kontakt med en präst som du kan prata med. Jag tror att din själ längtar efter att få prata om detta. Våga ta kontakt. När jag själv tagit kontakt med en präst för själavård så har jag alltid blivit överraskad över hur självklart det anses att man vill ha själavård. (Tur är väl det då själavård är en av prästernas viktigaste uppgifter!) Ett själavårdssamtal brukar oftast avslutas med bön. Då ber prästen för det man pratat om, det som tynger en. Ni kan säkert be för ert barn också och be Gud välsigna det. Som jag ser det är Gud inte bunden av tid, så en bön för ert barn idag är lika som om ni bett på sjukhuset. (Min personliga syn på bönen och Gud). Kram och lycka till.

En sak är säker
Skrivet av Katarina_79
nämligen att Gud aldrig straffar ett litet ofött barn! Varför skulle han göra det? Gud är en god Gud som älskar barn och din lill* har det alldeles underbart i himlen just nu, kanske spelar fotboll med änglarna eller något liknande :) Jag beklagar din sorg, och jag kan förstå ditt val att göra abort, trots att jag själv inte skulle göra det, eftersom jag anser att jag inte har rätt att bestämma vem som ska födas eller inte. Jag rekommenderar faktiskt att du tar kontakt med en präst eller pastor, eftersom du verkar må så dåligt över det här. Kom ihåg att Gud älskar dig precis lika mycket vad du än gjort och han är alltid beredd att ta emot dig om du kommer till honom. KRAM

Gud är
Skrivet av Linda
Gud är kärlek. Han älskar ditt barn. Gud fördömer inte små människor som inte blir födda, han tar hand om dem! Gud älskar dig också. Precis som du är nu. med alla erfarenheter som är dina. HAn älskar inte bara "idealmänniskan" för hon finns inte, han älskar människor som de är. Gud vill nåd och befrielse. Han vill bära dig igenom ditt nattsvarta, han vill att du ska veta att han tagit allt på sig. Han vill att du ska få fortsätta livet i tillförsikt om att du är i hans hand. Det är min tro på Gud och Jesus Kristus


Håller med om alla inlägg ovan!
Skrivet av Flugan
Kom ihåg att Jesus till och med på korset, när han led som mest, kunde förlåta och sa till rövaren "sannerligen, idag ska du vara med min i paradiset". Jag förstår att du mår jättedåligt och det ser även Gud. Ibland finns det kanske inga enkla svar på vad som är rätt och fel, och det du hamnade i måste vara något av det svåraste. Men kom ihåg: Det finns inget man inte kan få förlåtelse för, om man ber till Gud med ett ärligt hjärta. Det är det som är så fantastiskt! Dessutom finns det ingen som är så vis och rättvis som Gud. Mitt råd till dig, precis som andra redan sagt, är att du ska söka själavård för att börja må bättre(tex hos präst, pastor eller diakonissa). De kommer inte att vara dömande (om de är sant kristna), utan kommer att hjälpa dig vidare. De har tystnadsplikt och är vana att prata om livskriser. Guds frid och välsignelse önskar jag dig.

En fråga till er mammor här

Några ord

Lite tankar bara

Mina tankar

En sak är säker

Gud är

Håller med om alla inlägg ovan!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information