haqvin

haqvin
Skrivet av	;-)vmb
Hej! Nu får du nog lov att försöka presentera dig lite närmare för jag är enormt nyfiken på vem och vad du är. Jag har sett av dina inlägg att vi har många tankar kring diagnoser som stämmer överens men har inte riktigt fått klart för mig vad du anser i frågan om behandling av "symptomen". Hur anser du att man behandlar ett barn med en sk bokstavsdiagnos? Själv har jag ingen aning men har av samhället tvingats inta en väldigt kritisk syn till allt vad diagnoser är. Jag tror dock väldigt starkt på beteende terapeutiska metoder snarare än medicin. Jag är intresserad av beteende analys och ställer mig väldigt frågande till att många här inte tror att deras barn oavsett handikapp lär sig att utnyttja sitt handikapp. Jag är av den uppfattningen att man inte ska välja sina strider som en del kallar det utan snarare att man om man har ett speciellt barn får ta tag i alla strider eller ialla fall vara medveten om att här borde jag göra på ett annat sätt men jag orkar inte och väljer en värre strid längre fram. Jättejobbigt? javisst. men min uppfattning är att man förhindrar progression i utvecklingen om man inte gör det. Vi lever i ett samhälle där vi ibland kanske respekterar barnets vilja för mycket. Många är rädda att ta strid med sina barn i affärer o dyl bara för oron över vad andra ska tycka och tro annars. Jag tror tyvärr inte som många andra att man kan förändra samhället så att det passar för alla utan är av uppfattningen att man får lära sig vistas i det samhälle vi lever i. Man måste kunna analysera sitt eget beteende gentemot barnet likaväl som att analysera barnets beteenden och man måste ju även klara att vara lite kritisk till sig själv och att ta kritik av andra och inte snöa in helt på en infallsvinkel.
Svar på tråden: haqvin

Oj
Skrivet av Aspiemamma
vilket jobb du skulle få lägga ner då. Tänk att behöva strida om fel färg på strumporna, fel kläder, fel mat, fel leksaker, fel väder, fel kompisar, fel böcker, fel skola, fel skosnören, fel säng, fel tallrik, fel kopp, fel mormor, fel affär, fel fel skor, fel cykel och så vidare var eviga dag. Själv tror jag att det är mer utmattande och påfrestande för barnet att välja den vägen, men vad vet jag jag är ju bara en mamma till ett barn med ett funktionshinder.

Får jag i all ödmjukhet föreslå
Skrivet av tanten
att du tar dig en titt på litteratur skrivna av personer som lever med de här frågorna dagligen privat eller i sin yrkesverksamhet? Det finns hundratals, för att inte säga tusentals, böcker skrivna i ämnet, många av dem översatta till svenska och tillgängliga på de allmänna biblioteken. Hundratusentals professionella över hela världen, inte bara i Sverige och USA, arbetar, forskar och utvecklar kunskaperna på området. Visst är beteendeterapeutiska metoder intressanta och de används också även inom detta området. Men dessa metoder, liksom alla andra terapiformer, kräver åtminstone ett minimum av medverkan från klientens sida. Det kan ofta inte de här barnen och då måste man arbeta på andra sätt. En bok som på ett bra sätt tar upp de här problemen både seriöst och kunnigt är "Explosiva barn" av Ross W Greene. Den har många föräldrar haft stor nytta och glädje av. Hans metod ligger i linje med dina tankegångar, men har lite mer substans bakom i form av neurofysiologiska kunskaper.


Berätta mer om
Skrivet av Intresserad
Explosiva barn. Det låter som en intressant titel.

Det är en bok som
Skrivet av tanten
handlar om hur man kan hjälpa barn som har vad man kan kalla explosiva vredesutbrott som inte går att hantera som man vanligen gör med barn som blir arga. Dessa vredesutbrott kan bottna i många olika orsaker enligt författaren, och det finns en genomgång av desssa i boken. Författaren beskriver en metod som han använder i sitt arbete med dessa barn och deras föräldrar. Metoden har som syfte att minimera utbrotten genom att förstå vad som utlöser dem och försöka förhindra detta. Det långsiktiga syftet är att barnens förmåga att handskas med frustration och att tänka efter före ska stärkas och utvecklas.Dvs det vi sammanfattar i begreppet exekutiva funktioner. Han arbetar inte alls med belönings-/förstärkningsmodeller utan på ett helt annat sätt som du bäst tar del av genom att läsa boken. Metoden går att använda som enskild förälder men fungerar sannolikt bäst om man dessutom kan få professionellt stöd. I Sverige är metoden ännu inte så känd bland professionella.

Tackar
Skrivet av Intresserad
Jag ska kila iväg till biblan och låna boken efter Jul


Får jag skicka över honom till dig för uppfostran?
Skrivet av marib
För skulle inte _jag_ välja mina strider så blev det precis som Aspiemamma skriver en strid från det att LillaMonstret kliver upp tills han går och lägger sig. 1.Tror du inte _samtliga_ redan försökt detta? 2. HUR tror du övriga familjen mår i det läget? när hemmet är ett stridsfält från morgon till kväll. JAG VET, jag har varit där, har DU?

Trollvarning!
Skrivet av Mani
VMB vill provocerar. Hon verkar inte läsa/ta till sig det som andra skriver. Hon borde veta att det är bettendeterapi som används mest/är effektiv vid autism och ADHD. Metoder som ABA, Lovaas TEACHH är baserade på beteendeterapi. Att det inte finns så många beteendeterapeut i Sverige är en konsekvens av fokusering på psykanalytiska terapi.

Trollvarning!
Skrivet av Mani
VMB vill provocerar. Hon verkar inte läsa/ta till sig det som andra skriver. Hon borde veta att det är bettendeterapi som används mest/är effektiv vid autism och ADHD. Metoder som ABA, Lovaas TEACHH är baserade på beteendeterapi. Att det inte finns så många beteendeterapeut i Sverige är en konsekvens av fokusering på psykanalytiska terapi.


Du har rätt
Skrivet av marib
jag borde veta bättre men man reagerar instinktivt s. Tack Mani.

Med andra ord - mata inte trollen! imt
Skrivet av SO
,

Påhopp
Skrivet av Intresserad
Men vad är det här för påhopp? Ingen hyfts och fason alls. Om du inte är intresserad så bör du inte lägga dig i! Jag tycker att det är intressant läsning - både vbm och svaren.


vbm
Skrivet av ~majo~
betyder det "vill-bara-mucka"? Någon som kan någon trollformel?

Lägg av
Skrivet av Intresserad
Är du inte intresserad - läs inte. Jag tycker att det är mycket intressant att följa diskussionen

Jag känner många som...
Skrivet av Nilsfar
...spelar bättre än Zlatan - när de sitter i soffan framför tv:n


;0) imt
Skrivet av ~majo~
\'

Ja du
Skrivet av EILS
Det måste vara hemskt skönt att vara så otroligt klok. Tänk att veta allt bäst. Min granne med ett "lugnt" ADHD-barn undrade när du skall öppna uppfostringsanstalt när hon läste din insändare. Eftersom du kommer ta alla strider (de är i snitt fem i timmen för sonens del alltså 120 på ett dygn - de stora alltså) lät hon meddela att hon betalar dig bra. Nu räknar jag KALLT med att du är ett troll så detta inlägg är onödigt. Man KAN inte ha sådana tankar som du har - i alla fall inte om man sett ett bokstavsbarns föräldrars verklighet.

hm...
Skrivet av ...17år
Jag föreslår dig att du frågar ett barn med bokstavsdiagnos vad dom egentligen tycker. Jag föreslår att du frågar varför föräldrar till barn med diagnos varför dom gör som dom gör. jag föreslår dig att du frågar en doktor inriktat på bokstavsdiagnoser varför dom är bra. och jag föreslår dig att läsa vad folk egentligen skriver. Jag är sjutton år med diagnosen autismliknande tillstånd men jag lever ändå, bättre på grund av att jag vet mycket mer om mig själv på grund av diagnosen.


Välja strider
Skrivet av Intresserad
Våra jobbigaste strider är mot samhället - tänk om man hade kraft att utkämpa alla de striderna! Kanske beteende terapi funkar där?

Jag anser att man i grunden
Skrivet av Haqvin
...inte skall behandla bokstavsbarn på något annat sätt än andra barn. Det finns inget hållbart skäl att göra det. Däremot har de givetvis förstorade behov av uppmärksamhet, hänsyn, respektfull(!) gränssättning, trygghet, kärlek osv. och ofta också av särskilda pedagogiska insatser i skolan och i andra sammanhang. Jag anser också att man bör undvika mediciner så långt det bara är möjligt. I stort sett ALLA andra, medicinfria metoder är att föredra, som jag ser det, eftersom kemikalierna omvandlar hela personligheten. Till skillnad från dig har jag inte mycket till övers för beteendeterapeutiska metoder, som i mina ögon mest kan liknas vid en inlevelselös dressyr, drastiskt uttryckt. Jag tror heller inte mycket på att barnen utnyttjar sitt handikapp, som du säger. De har sina svårigheter att brottas med, oavsett om man sätter diagnos på dem eller inte, och jag tror faktiskt inte att de beter sig värre för att de har en diagnos. Alla barn har en obändig önskan att få tillhöra och vara accepterade av omvärlden, och att bete sig asocialt, med hänvisning till diagnosen, ökar inte barnets möjligheter därvidlag. Möjligen kan man tala om en sjukdomsvinst, dvs. att de med hjälp av diagnosen tillskansar sig en uppmärksamhet de annars inte skulle få, men som de i grunden faktiskt ändå behöver. Beträffande frågan om att välja sina strider håller jag gärna med om att det är viktigt att vara konsekvent i sina gränser och regler. Däremot är det naturligtvis skillnad mellan bagateller och allvarligare uppfostrings-frågor precis som det är skillnad mellan småsaker och viktigare moraliska frågor för oss vuxna. Det är inte osannolikt att vi emellanåt går barns materiella _önskningar_ väl mycket till mötes, av ren bekvämlighet. Däremot visar vi dem sannerligen inte för mycket respekt, skulle jag vilja påstå. Snarare tvärtom! Tycker heller inte det är självklart att alla måste anpassa sig till det rådande samhället. Det är inte av naturen givet och höjt över all kritik. Att ta hänsyn till varandra måste vi naturligtvis alla lära oss, men det finns mycket goda skäl att INTE acceptera ett samhälle, som får en stor andel av befolkningen att må psykiskt illa för att bara ta ETT exempel. (Att kunna analysera våra egna beteenden gentemot barnen, i lika hög grad som barnens beteenden mot oss, är förstås en självklarhet. Men jag ser ingen motsatsställning i det, relaterat till en kritisk hållning till samhället.) PS. En kort presentation av mig kan du läsa i min användarinfo (klicka på signaturen).

I princip allt du skriver här håller jag med om
Skrivet av Anna-B
Jag har själv AS och har barn med AS. Det enda jag utifrån mig själv inte håller med om är att jag inte skulle visa MINA barn respekt, vilket är något jag verkligen gör. Sen kan jag väl hålla med om att samhället i stort inte visar något barn specillt stor respekt, men det gäller även vuxna människor. Annars skriver du väldigt bra. Med din ståndpunkt du annars har så frestas man att lägga in att du tycker att såhär behandlar inte föräldrar till bokstavsdignostiserade barn sina barn. Vilket i mitt fall är helt fel. Dessutom fungerar det väldigt bra man får harmoniska, glada barn (med diagnos AS).


hej
Skrivet av ;-)vmb
Jag är av samma uppfattning,att man inte skall behandla bokstavsbarn på något annat sätt än andra barn. Snarare skall man vara extra noga med att man verkligen gör det. Jag har i min närmiljö ett barn som sluppit undan en massa (för det barnet) höga krav som efter en förändring i hur föräldrarna förhöll sig har blivit ett mycket lugnare och tryggare och gladare barn. Givetvis så är det skillnad mellan bagateller och allvarligare uppfostrings-frågor men frågan är om det lilla barnet kan veta den skillnaden. Alltså jag menar som ex Olle vill ha glass och jag säger att han inte får det före maten.. Olle ställer till ett jäkla liv och så orkar jag tillslut inte bråka utan säger ta glass då (och tänker att det är ju inte världens undergång det är ju bara en glass). Resultatet kan ju då bli att Olle generaliserar och får uppfattningen att jag inte är en person att lita på, mina gränser är luddiga... Ett annat resultat blir att Olle går upp i varv och genast kollar runt vilka andra gränser han kan tänja på... Endel föräldrar berättar att deras barn beter sig hyfsat i skola och sen släpper det loss när de kommer hem... Då tänker jag att det KAN ju vara så att i skolan är gränserna mer fasta. Här kan man inte få glass hur man än bär sig åt... Tilläggas bör att detta bara är mina tankar men jag tycker det verkar logiskt. Visst ska man respektera barnet men jag tror kanske att många föräldrar tror att respektera är något annat än vad det är... Man måste då ta hänsyn till barnets mognad och inte kronologiska ålder. Att låta barnet vinna jämt är inte respekt. Respekt ska visas ömsesidigt. Jag menar tex en bebis som är trött kanske ibland kämpar jättehårt för att inte somna ska jag respektera detta och låta bebisen härja som den vill trots att den behöver somna... Nej för jag tror inte bebisen riktigt är på det klara med vad den egentligen vill och behöver. Många sådana saker måste man ju tänka på som förälder till ett anorlunda barn. Ett barn som inte kan sluta äta tex.. Ska jag respektera detta? Att du tycker illa om beteendeterapeutiska metoder tror jag kan bero på att du inte riktigt vet vad det handlar om. Jag skulle inte vilja se det som inlevelselös dressyr utan snarare som ett totalt engagemang i barnet och ett sätt att motivera barnet att utveckla sig. Inte som många tror att man mutar barnet till att göra något för om vi använder mutor så är vi tillbaka i svängen med att barnet tar kontroll över dig... Bättre är att lära barnet att det kan påverka dig men inte att lära det att kontrollera dig... Men jag kanske håller med om att vi visar barn för lite respekt men kanske också att vi visar respekt på fel sätt..

Poängen
Skrivet av Anna-B
med att välja sina strider är att dem regler man väljer att ha ska konsekvent följas. Är det ingen glass före maten så är det inte. Det är därför man väljer att ta strid tex om glassen och inte om barnet ska ha den eller den strumpan. Välj strid därför att den strid du väljer att ge dig in i ska du fullfölja. Har du sagt nej ska du se till att vinna den kampen på ett eller annat sätt. Det är därför man inte kan ta strid för allt. Barnen mår mycket bättre av ett fåtal konsekventa regler än ett evigt tjaffsande och krigande.

men..
Skrivet av ...17 år
Jag ser att du är plastpappa till ett barn med bokstavsdiagnos. Då får du också tänka på att du kanske kan din unge bäst, haqvin. Men inte andras. och jag vet att du skrivit mer än så..Men jag orkar inte läsa.


Så ung och så klok! Kram!imt
Skrivet av Anna-B

haqvin

Oj

Får jag i all ödmjukhet föreslå

Berätta mer om

Det är en bok som

Tackar

Får jag skicka över honom till dig för uppfostran?

Trollvarning!

Trollvarning!

Du har rätt

Med andra ord - mata inte trollen! imt

Påhopp

vbm

Lägg av

Jag känner många som...

;0) imt

Ja du

hm...

Välja strider

Jag anser att man i grunden

I princip allt du skriver här håller jag med om

hej

Poängen

men..

Så ung och så klok! Kram!imt

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information