Varning för ilska...

Varning för ilska...
Skrivet av	feminist-javisst
Jag kräks över de flesta inläggen på fråga pappor sidan. Läs inlägget och svaren på "Till alla kloka pappor". Eller gör det inte om ni har känslig mage! Är så trött på att kvinnor är dom som ska se till att relationen funkar. Vill inte pappan träffa sitt barn så är det mammans ansvar att ifrågasätta sig själv, sitt eget beteende. Är hon egentligen inte lite en liten umgängessabotör innerst inne??? Hon förväntas vidare att se sin egen del i varför han skiter i sitt barn, sin egen del i varför han stack. Var hon inte en liten bitch, som ingen normal man pallar leva med, innerst inne??? Förutom att rannsaka sig själv, sina känslor och eventuella motiv så ska hon också förstå honom, rannsaka lite åt honom, fundera kring hans känslor och tankar, öka sn förståelse och empati för hans känslor. Kanske är han kränkt, sårad, ledsen? Det är nog bara hon som inte fattar hur han känner innerst inne i sin egentliga kärleksfulla och ansvarstagande själ??!! NÄR NÄR NÄR SKA PAPPORNA PÅ "FRÅGA PAPPOR" SIDAN SVARA ATT EN PAPPA SOM SKITER I SINA UNGAR ÄR ETT ÄRKEKRÄK. ATT DET ÄR INTE ÄR KVINNANS UPPGIFT ATT SE TILL ATT PAPPAN VILL TRÄFFA SINA BARN. DET ÄR HANS ANSVAR!!! Hoppas att kvinnor slutar skriva frågor på den sidan. Dom lär inte må bättre efter att ha fått svar från den militanta "allvetande" pappmaffian där inne. Är de åsikterna som förs fram där representativa för Sveriges pappor så har vi feminister och antisexister låååååååååååång väg kvar att gå!!! KRÄKS...
Svar på tråden: Varning för ilska...

Finns en och annan som kräks på din attityd också.
Skrivet av En pappa
Du med din gudomligt upplysta intelligens verkar se ner på alla korkade kvinnor som tycker det är värdefullt att Fråga Pappor-Snack finns och som tycker männens svar hjälper dom. Du förutsätter per definition att kvinnor är objektiva när dom beskriver ett konfliktfylld och svårt dilemma och att mannen som omtalas i 3:e person är en bevisad skitstövel bara för att kvinnan säger det. Jag tycker det är skönt att männen förmår höja sig från den sandlåde-nivå där du finns och se att mer kan finnas bakom en konflikt än en manlig skitstövel. Dessutom så förmår de inse att den som har vårdnaden, oavsett man eller kvinna, har ett speciellt ansvar att underlätta umgänget mellan barnet och den andre föräldern. Ditt hat mot männen verkar så stort att du inte förmår inse att det är BARNETS väl och ve som är det viktiga här, inte klasskampen mellan man och kvinna. Jo, du har långt att gå. Fast mer i att du själv måste få insikt om att alla kvinnor som inte tycker som du behöver inte vara korkade för att de frågar pappor. Du behöver också få insikt i att de pappor som svarar med barnets bästa i åtanke istället för den feministiska kampen inte för den skull är en militant allvetande mans-maffia.

Men hallå?
Skrivet av Annle
Att påstå att pappor själva har ett ansvar för relationen till sin barn är att hata män? Att ställa krav på vuxna män är alltså att hata män? Att säga att män som sviker sina barn är kräk är att hata män? I inlägget på "fråga pappor" säger mamman att pappan aldrig hör av sig till sina barn, HUR kan det vara hennes ansvar? HUR kan det ens vara att beskriva mannen som en skitstövel? hon ger inget värdeomdöme om honom hon skriver "han hör aldrig av sig"? Hon tycker ju uppenbarligen att det är ett problem, alltså VILL hon att pappan skall bry sig om barnen. Vad är då hennes skuld? Att hon rent hypotetiskt skulle ha sårat honom, varit en skittaskig sambo mm är väl INGEN SOM HELST ursäkt att skita i sina barn, DET är väl att blanda in barnen i en konflikt som de inte har del av. VARFÖR har boendeföräldern ett större ansvar för umgänget än umgängesföräldern? BÅDA har et ansvar för att deras "separerade relation" fungerar, även umgängesföräldern bör anpassa sig, vårda relationen och se till att det funkar. Det är pinsamt och patetiskt när män lägger hela ansvaret för relationen, pågående eller separerad, på kvinnan. Det är att vara ett barn, inte att agera som en vuxen människa med eget ansvar för sitt liv och sina barn. VARFÖR säger inte alla vuxna ansvarsfulla pappor ifrån till andra män som beter som skitstövlar (jo, jag står för att män som överger sina barn är skitstövlar)? VARFÖR kommer det aldrig några kritiska inlägg på Fråga pappor eller Pappsnack som ifrågasätter mäns ryggdunkane av varandra? VARFÖR säger aldrig en man till en annan "ryck upp dig för h-e, ta ditt ansvar, fega inte ur, skyll inte allt på mamman, du är för f-n en vuxen karl!! (Moppe, jag vet att du gjort små försök, men de är en droppen i havet)


Bra formulerat ;-)
Skrivet av feminist-javisst
Tack för dina ord Annie. Du formulerade dig kanske bättre än vad jag gjorde, men jag var så ilsk. Känns lite bättre nu ;-)

Mycket bra skrivet..
Skrivet av Ledsen...
och tänkt. Jag vill skriva under på allt det du säger. Pappan till mina barn har haft dörren öppen för en relation med dom hur länge som helst. Vi är inte ens osams. Farmor, farbror och alla andra runtomkring ser att barnen far illa av att pappan inte hör av sig. INGEN skäller ut honom eller ställer honom mot väggen. Jag har försökt alla vägar men det går inte in hur viktig han är. Som sagt, vi är inte ens ovänner... Det är så kränkande att ens knysta det minsta att det skulle vara MITT ansvar. Fy f*n vad jag blir ledsen då.

Till Ledsen
Skrivet av feminist-javisst
Var inte ledsen. Här inne finns det nog många som kan tala om för dig att DET INTE ÄR DITT ANSVAR. Du vill ha en närvarande pappa till dina barn, kvinnan i inlägget vill ha en närvarande pappa till sina barn. Måste vara oerhört tung att behöva möta kommentarer om att det är ditt fel, ditt ansvar. Jag tänker på dig och på alla andra mammor som jag känner som vill ha närvarande pappor till sina barn och som svalt all sin stolhet, hela sina egna viljor och önskningar, fjäskat, tiggt, bett om att pappan ska vilja vara pappa- för barnens skull! Minns att det inte är ert ansvar!


Du är duktig på att undvika kärnfrågan
Skrivet av En pappa
Kärnfrågan var ju barnens bästa eller hur? Det som står i pappornas svar avser ju hur till viss del (men inte enbart!) vad mamman kan göra FÖR BARNETS BÄSTA för att hjälpa barnet att få umgänge med pappan eller hur? Det är mamman som frågar, eller hur? Inte en icke-existerande pappa. Ändå påstår du att männen lägger HELA ANSVARET på kvinnan. Du kräver att pappornas svar ska riktas till den icke-på-fN-närvarande pappan. Att mamman ska hetsas ännu mer mot denna pappa och till att meddelst kritisera honom ännu mer på något sätt få honom att vilja träffa sina barn. Ursäkta men jag tror inte det funkar! Du verkar dessutom precis som feminist-javisst vara övertygad om att ifall en pappa skulle skriva på Fråga Pappor om att han inte vill umgås med sina barn, ja då skulle papporna där övergå i "ryggdunkande av varandra" (dina egna ord) istället för att kritisera honom och uppmana honom att ta sitt ansvar. Kort sagt: jag står för att ni SKITER I barnet och bekymrar er mer över den feministiska kampen och att hata män.

Att man anser
Skrivet av Pipa
att det är _pappans_ ansvar och inte _mammans_ för att pappan ska bry sig om sina barn, det är _det_ som är kärnfrågan. Du ser vad du vill i inläggen, men att du tolkar inläggen som att f-j och Annle "SKITER I barnet och bekymrar er mer över den feministiska kampen och att hata män" (citat), det förstår jag för det första inte hur du kan göra och tyder på en motvilja att se vad feminism går ut på. Något manshat har iaf inte jag sett på denna sida.

Avslöjad!
Skrivet av En pappa
Precis så är det som du säger! Kärnfrågan för de pappor som svarar på Fråga Pappor är barnets bästa. Kärnfrågan för feminist-javisst och Annie (och dig?) är "pappans ansvar" och feministkampen även om det går ut över barnet. I de bakomliggande problem som vi inte vet något om som uppstått vid den separation som beskrivs av frågeställaren i Fråga Pappor finns en stor förlorare: barnet som inte träffar sin pappa. Pappan ifråga kanske ÄR en skitstövel, kanske finns det fler förklaringar. Mamman, som är den som bryr sig, tar ansvar och med rätta är bekymrad för den saken väljer nu att ventilera saken på fN. I detta läge kan man antingen göra som papporna gör att försöka hitta öppningar för barnets bästa. Eller kan man göra som Annie, feminist-javisst m fl att ta på sig feminist-kamps-mössan, inte erbjuda försoning och förståelse och öppningar utan fördöma mannen samt säga att det är "hans ansvar". I det första fallet kanske inte feminismen vinner några poäng utan patriarkatet men i bästa fall kan ett barn få börja träffa sin pappa igen. I det andra fallet kanske feminismen vinner en brakseger och kvinnan ifråga slutar bekymra sig eller rannsaka sig själv, men det sker till priset av att barnets chanser att träffa sin pappa minskar ännu mer eftersom nu inte heller mamman kommer bry sig över det. Att ni anser kampen mot patriarkatet på det privata planet viktigare än att ett barn kan få en relation till sin far har jag nu förstått. Hoppas era egna barn slipper skilsmässa! Papporna på Fråga Pappor (inklusive Moppe!) står däremot på barnets sida i en situation där ni aanvänder feministisk klasskamp som argument för att legitimera att mamman inte borde fråga på Fråga Pappor och inte borde känna ansvar. Jag APPLÅDERAR mamman för att hon vågar känna ansvar för barnets skull.


Jag kan bara svara för mig själv
Skrivet av Pipa
och jag anser fortfarande att det inte är mammans ansvar att se till att pappan bryr sig. Min utgångspunkt är att det är båda föräldrarnas ansvar att se till att barnet mår bra, men om de facto pappan inte bryr sig tycker inte jag att man kan lasta mamman för att hon borde se till att pappan tar likaledes ansvar. Jag tror att du och jag i grund och botten har samma inställnig i frågan: föräldrarna har solidariskt ansvar för att barnet mår bra. Men tydligen har vi olika uppfattningar om ansvarsfrågan. Du tycks anse att mamman bär ett ansvar för att pappan ska bry sig, och det tycker jag är att lägga en för stor belastning på mamman i fråga. Detta är min principiella inställning, men jag vet med mig att skulle jag vara i en sån situation, så _skulle_ jag ta på mig skulden och ansvaret för att pappan inte brydde sig. Och det är en mycket tung börda. Du hoppas att mitt barn slipper skilsmässa, trist att du utgår ifrån att jag är en person som fullkomligt struntar i mitt barns bästa och bara bryr mig om mina egna behov av självhävdelse. Jag kan tala om för dig att du är rejält fel ute där, eftersom jag varken är en självisk eller oförstående person och förälder. Jag kanske kan tillägga att min man står min dotter precis lika nära som jag gör, han tar sitt fulla förälödraansvar och inser också att det är hans ansvar för att de har en bra relation liksom jag inser att det är mitt ansvar att ha en dito till vår dotter. Till detta kommer att vi har ett solidariskt ansvar för att VI har en bra relation som makar. Jag tycker fortfarande att det är pappan ansvar att han har en relation till sitt barn, där mamman inte kan lastas för att han inte bryr sig.

Pipa - är vi (nästan) överens?
Skrivet av En pappa
Jag har aldrig sagt och inte heller har papporna på Fråga Pappor i sina svar sagt att vi anser att det är mammans ansvar att se till att pappan bryr sig. Även min utgångspunkt är att det är båda föräldrarnas ansvar att se till att barnet mår bra, och om de facto pappan inte bryr sig tycker inte jag att man kan lasta mamman för att hon borde se till att pappan tar likaledes ansvar. Jag tror vi är ense i grunden. Däremot kan man fråga sig vad man ska svara till frågeställaren på Fråga Pappor? Även om ingen KRÄVER eller LASTAR henne för att pappan inte tar ansvar så kan man ju om man VERKLIGEN är mån om barnets bästa lägga alla principer och all feministkamp åt sidan för en stund och säga till henne att "gör vad du kan för att få pappan involverad igen". Det var vad papporna gjorde på Fråga Pappor. Och det var vad feminist-javisst och Annie gick i taket över. I deras ögon var detta liktydigt med att överta mannens ansvar att skuldbelägga kvinnan, ja t o m tyckte feminist-javisst att kvinnor skulle sluta ställa såna frågor, sluta tänka såna tankar. Jag menar att i denna situation så ägnar man inte längre barnets väl och ve någon tanke utan feministkampen tar överhanden på barnens bekostnad. Jag förstår av ditt svar nu att du INTE är en person som fullkomligt struntar i ditt barns bästa. Ber om ursäkt där. Jag och säkert 99% av Fråga Pappor håller med dig att det är pappans ansvar att han har en relation till sitt barn. Dock i en situation när en mamma ställer den fråga som hon nu gjorde inne på Fråga Pappor får man se till den specifika situationen och barnets bästa - och då kan rådet faktiskt bli att uppmana den enda av de två som visar ansvar att göra det som möjligt är för att förbättra situationen - även om det inte är feministiskt korrekt.

PAPPANS ansvar för barnets bästa, då?
Skrivet av Annle
Varför skall ansvaret att barnen för deras bästa har en relation med pappan vila på mamman? Att ställa krav på en vuxen man att han tar ansvar för sina barn tycker jag inte är att hetsa mot honom, lika lite som det är att hata män att tycka att papporna själva har detta ansvar. Den feministiska kampen handlar i högsta grad om barnens bästa, vilka är det som jobbar för längre pappaledighet? Jo, till stor del feminister. och JA, jag tror att om alla vuxna engagerade pappor sa ifrån till andra män att det bara är fega kräk som sviker sina barn skulle färre män göra det. Att inte säga ifrån innebär ett outtalat accepterande.


Svar på "Pipa är vi överens"
Skrivet av Annle
Du "En pappa", jag tycker att du skall läsa ditt egetinlägg "Finns en och annan som kräks på din attityd också" igen, du skriver inte speciellt mycket om barnets bästa du öser en hel del galla över F-J och i andra inlägg över mig att feministkampen går före barnens bästa. Tycker du att det var konstruktiva inlägg i hur man löser situationen med pappor som inte tar ansvar, andades du ett enda ord om att papporna har något ansvar?

Men snälla ANNLE....
Skrivet av Vic
....för diskusionens bästa så kanske det vore en ide´att tänka lite på HUR du uttrycker dig? Lite urklippta citat; "patetiskt när män lägger hela ansvaret för relationen" "VARFÖR säger aldrig en man till en annan "ryck upp dig för h-e, ta ditt ansvar, fega inte" Slut citat. Lite sorgligt att dra alla män över en kant på det viset...tror säkert inte att det var din mening men det låter hemskt illa och måste vara tråkigt för män som läser det. En ide´är ju att skriva "vissa män" i vaje mening där män pekas ut.

Till Vic
Skrivet av feminist-javisst
Alla i debatten ovan har använt begreppen män och kvinnor i generella termer. Varför är det just Annie som ska "censurera sig"??? Om "vissa" män tycker att det är jobbigt att läsa här så kan dom låta bli!


Jag...
Skrivet av Vic
...läste inte alla inlägg men blev illa berörd av hennes inlägg varav jag reagerade på det. Är relatvit säker på att kvinnor (allra helst feminister kanske?) hade reagerat om inlägget varit skrivet av en man. "Kvinnor är.." Måste kvinnor.." osv osv

Nämen..
Skrivet av xahoi
Du skriver inte vackert. (Jag syftar inte på det stilistika, mer på innehållet) klart som fan det finns pappor som är svin, schwin och riktiga grisar. Likaväl som det finns kvinnor som förtjänar det epitetet. Men: glöm inte bort den underlägsna och ofta helt hjälplösa ställning en far (jfr med en mor) står i gentemot sina barn. Fadern förlöser inte, faderna ammar inte , fadern får inte uppleva att under de första formativa åren vara samma självklara mitpunkt i barnets universum. Fadern kan heller inte få vårdnad om Modern inte ger sitt samtycke. Faderns beteende kanske påverkas av detta? Vad tror du? Tänk lite till är du snäll.

???
Skrivet av Katjana
fadern får inte uppleva att under de första formativa åren vara samma självklara mitpunkt i barnets universum, skriver du. Vad får dig att anta det? MIN make har varit hemma med våra båda barn, 9 respektive 6 månader och han skulle nog inte alls hålla med om det. Snarare utövar barnen "veckans smak" på oss, d.v.s. det varierar vem som är mest poppis.


Jag antar inte, jag ser.
Skrivet av xahoi
Det finns en liten, om än så liten och obetydlig skillnad. Modern har burit barnet i sin egen kropp under 9 månader, ammat under kanske lika många. Menar du verkligen på allvar att detta inte påverkar? Jättebra att du har en shysst kille, men har han ammat? Har han inseminerats och förlöst? Nix. Vidhåller min åsikt.

Jag antar inte heller jag ser
Skrivet av feminist-javisst
Det är väl ingen nyhet men jag håller med Katjana. Mina barn är absolut mest pappiga framförallt har dom varit det när dom har varit riktig små. Pappan har just börjat jobba efter att ha varit hemma ett helt år med sonen, alltså från att han va nyfödd. Det är pappa som kunnat trösta bäst, det är om pappa gått som det blivit gråt, det är pappa som bäst kan lägga. I perioder har det inte funkat att jag lägger alls. Jag ammade tills sonen var 6 mån men det ofta som vi pumpade ur och pappa gav i nappflaska eftersom jag pluggade och inte kunde amma då. Bröstmjölk i nappflaska har funkat minst lika bra som bröstmjölk direkt ur brösten. Jag känner att jag har kommit mina barn närmare först när dom blivit lite större. Då har jag fått den där nära kontakten som du pratar om att mammor har för att de fött och ammat. Det blir såklart vad man gör det till!!! Det är inte givet oss från naturen eller gud. Vi skapar själva närheten till våra barn.

Härligt!
Skrivet av xahoi
Finns hopp alltså. Men jag vidhåller. xahoi


och din åsikt är vadå?
Skrivet av feminist-javisst
Vad exakt är din åsikt? Och hur förklara du undantagen från din teori? Vi som inte lever som din teori gör gällande är vi då genetiska missfoster???? Hur många undantag behöver du för att din teori skall anses icketrovärdig, överbevisad, omkullkastad???

Fortsätter att vidhålla.
Skrivet av xahoi
Jag söker inte medhåll. Jag vidhåller min åsikt. Om du inte tycker om den så tar jag tacksamt emot argument för motsatsen.

Nej
Skrivet av Katjana
Han har inte burit barnet, han har inte ammat. Däremot har han deltagit i graviditeten på andra sätt, masserat, uppmuntrat, åkt ut mitt i natten för att tillfredsställa underliga matbehov os.s.v. Han har också bytt barnen innan ammning, lagt dem till mitt bröst, flaskmatat det första barnet från det var tre månader, älskat dem, kramat och pussat dem, badat med dem, skrattat med (och åt) dem, köpt kläder till dem, bråkat med dem, och allt annat det innebär att vara förälder. Varför skulle det ge mindre gemenskap med barnen än att jag har ammat dem under ett begränsat antal månader?


Din åsikt????
Skrivet av feminist-javisst
Men du har ju för bövelen inte presenterat någon åsikt. Det är ingen åsikt att mammor föder och ammar barn. Vad är din åsikt?

Läs mina inlägg
Skrivet av xahoi
Jag tycker nog att jag uttryckt en åsikt. Orkar du inte läsa orkar jag heller inte argumentera.

fattar inte
Skrivet av Eva P
förstår inte ditt inlägg. Menar du att frånvarande pappor drar för att de inte kan föda barnet eller amma det? Modern kan väl inte heller få vårdnaden om inte fadern samtycker?


Va?
Skrivet av xahoi
"Drar" skriver du ? Så du tycker alltså att alla män är svin?

Sorry,
Skrivet av xahoi
blev bara så trött på ditt sätt att idiotförklara mig. Läs mitt inlägg igen är du snäll, och svara mig som om du skrev till en vuxen person. Jag är inte dummare än att jag förstår att du förstår vad jag menar: att moderns bilogiska roll påverkar hennes relation med barnet. Men helt säker kan jag ju inte vara. xahoi

Vad jag undrar är:
Skrivet av feminist-javisst
Men snälla nån du skriver ju att pappan är åsidosatt för att han inte kan amma och föda barnet. Du avslutar med att fråga om inte detta faktum påverkar pappans beteende. Jag vet inte vad Eva P undrar men hennes fråga är ju fullständgt adekvat. Jag undrar i allafall följande: Vilka pappors beteende påverkas av detta? Alla eller några? Dom som drar eller dom som stannar? Om alla pappors beteende påverkas av att det är mammor som föder och ammar, på vilket sätt påverkas beteendet? Hur börjar pappor bete sig när de inser att det är kvinnor som föder och ammar barn? Jag uppfattade dig som att du menade att pappor som sticker från sina barn, schappar, dunstar, försvinner eventuellt kan förklaras utifrån att det är mammorna som föder och ammar. Det vill säga att pappan upplever ett sådant mentalt, fysiskt, emotionellt underläge att han drar, försvinner, schappar, dunstar. Om det var detta du menade så invänder jag å det starkaste mot det för det låter helt enkelt inte klokt. Då borde vi ju snarast förvånas, häpnas och skratta oss lyckliga över att det finns någon enda liten pappa som kan tänka sig att stanna kvar! Och sluta traggla om manshat. Det är såååååå tröttsamt. Vill du läsa diskussioner angående begreppet manshat så är det bara att backa ett trettiotal sidor eller så.


Män som sviker sina ungar ÄR skitstövlar.....
Skrivet av Farsan
men det finns alltid 2 sidor om alla mynt. Hoppas Du mår bättre nu FJ (sorry....kunde inte låta bli).... Av det inlägget Du hänvisade till framgår tydligt en djup konflikt mellan föräldrarna. Svek, svartsjuka, bråk, misstänksamhet med mera..... Många män blir i det läget konflikträdda. Det är också fegt, möjligen en mänsklig brist. För att för barnens bästa kunna lösa detta måste det första vara TVÅ som löser grundkonflikten, nämligen mamman och pappan. Det ställer krav på båda parter. Lite av det framgår tydligt i svaren på Fråga pappor. Oftast vettiga, eftertänksamma svar med barnens bästa för ögonen. Vi ryggdunkar inte utan tänket på ungarna! Pappan skall rakryggat ställa upp för sina ungar, mamman skall tillsammans med pappan försöka lösa deras konflikt så man kan gå vidare med umgänge för båda, allt för barnens bästa. Allt är inte svart eller vitt, oftast är det grått och lite mittemellan. Dock finns det svart eller vitt i undantagsfall, ofta av båda könen.

ytterligare ett exempel på debattekniken "gråhet"
Skrivet av feminist-javisst
Av kvinnans inlägg framgår inte någon "tydlig och djup konflikt". Hon är pissed för att pappan till hennes barn skiter i barnet medan han leker familj med ny fru och barn. Om det hade gällt mig hade jag också varit pissed. Det är väl för fan naturligt att bli jävligt sur i en sådan situation. Tvärtom tycker jag att hon håller tillbaks väldigt mycket. Hon skriver att det är pappans ansvar att tala om för sin son att han föredrar det nya barnet framför honom/sonen. MEN eftersom att pappan är frånvarande så lär det ju ändå bli mammans tunga tunga ansvar att en dag förmedla den bistra sanningen! Av svaren kan man också se hur myten om den frånvarande pappan som det värsta en pappa kan göra för sitt barn sprids vidare från pappa till pappa och andra mammor i en aldrig sinande ström! Vi har ju diskuterat detta ovan och jag påpekade trött och uppgiven att en närvarande pappa alltid tycks vara detsamma som en god pappa. Jag tror inte att barn behöver varken manliga eller kvinnliga förebilder- dom behöver MÄNSKLIGA förebilder!!! Och mänskliga kan förhoppningsvis både män och kvinnor vara trots ordets självklara men implicita patriarkala karaktär.(Kvinnan är inte mänsklig, det är endast mannen.)

Några korta punkter
Skrivet av Farsan
1. Jag kritiserar aldrig någon annans debatteknik, Du får gärna kritisera min men vad tillför det? Känns bara onödigt. 2. Som Du skriver själv.........mannen leker familj med den nya.......mannen ska berätta för sina barn att han struntar i dom till förmån för de nya barnen.....sagt av en förbaskad kvinna. Javisst förstår jag att hon är förbaskad. Det hörs ju på de citat Du nämnde. Och där ligger kärnpunkten i frågan om fungerande föräldraroller. Man MÅSTE ta bort eller i alla fall nå nån slags jämvikt i den konflikten för att ömsesidigt få till ett bra föräldraskap för barnen.Med ömsesidiga eller ensidiga skyttegravar blir det bara skadade. Motsatsen: En är stor skitstövel en är oskyldig, finns inte. Ja grått är det och trist blir det alltid. 3. Hitta gärna en fungerande synonym för ordet mänsklighet, om det upplevs partiarkalt, jag kan hjälpa till med lanseringen.


Svårt..och inte så ensidigt
Skrivet av KarinD
Hej feminist-javisst. Ja du blev verkligen arg! På ett sätt kan jag förstå dig..i varje fall när det gäller fäder som inte tar ansvar för sina barn. Men jag tycker nog att du är lite orättvis mot de svar som getts. Ingen av svararna har väl försvarat att inte ta kontakt med sina barn? Tror att de kanske uppfattar sin uppgift att ge svar på "fråga pappor" som en möjlig förklaringsmodell till beteende. De uppfattar inte att kvinnan som frågade ville ha arga uttrop till sitt stöd..utan kanske svar på frågan: varför? oavsett om det är acceptabelt eller inte. Tyvärr är det ju alltid så att när man talar med en person i en konflikt får man bara den personens version av historien. Min erfarenhet när jag talat med en vän i skilsmässa är att det är lätt att se det i svart och vitt när man bara får ena sidans historia. Håller med dig om att det INTE är kvinnans uppgift att se till att pappan träffar sina barn. Men det kan ju faktiskt finnas situationer där kvinnan agerar på ett sätt som stöter bort pappan. En kamrat till mig hatar forfarande sin pappa efter en skilsmässa när hon var 13 år..hon blev mammans konfident och växte upp med ett hat/bitterhet gentemot pappan som egentligen var mammans hat. I den situationen tycker jag det är mamman som berövade henne på en värdefull relation till sin far...även om han träffade henne..(vilket mamman inte gillade). Jag tycker man kan säga att föräldrar som inte har fulla vårdnade av sina barn..SJÄLVA måste ta ansvar för umgänget. Däremot är ju relatione MELLAN mamman och pappan oftast inte svart och vit. mvh Karin

till Karin
Skrivet av feminist-javisst
Hej Karin Ja jag blev arg. Jag står kvar vid min åsikt att jag tycker att svaren från papporna är osmakliga. När jag diskuterar frågor av den karaktär som ställdes inne på fråga pappor med någon väninna så brukar jag först klargöra att personen ifråga har mina sympatier. Inte nödvändigtvis så att jag håller med om allt personen säger och gör men jag finns där och vill stödja och förstå. När personen börjar ösa skit över sin fd så låter jag henne ösa och lyssnar utan att förmana. När "öset" lagt sig så försöker jag balansera upp det hela, kanske ta fram nyanser etc. I vissa fall gäller det omvända. Har väninnor som blivt misshandlade av sina snubbar och då har dom mest öst frågor till mig. Frågor om varför, varför, varför.... I den situationen kommer man ingenvart med att ge lite teoretiska förklaringar om patriarkatets strukturer utan det gäller att uppmana kvinnan att känna ilska. Spontant reagerar många på att vilja förstå honom, han som slår. Förstå varför han gör det så att de kan hjälpa honom att sluta slå. Jag vet ingen kvinna som hjälpt sin misshandlande man att sluta slå. Hon har bara kuvat sig själv ännu mer. Jag upplever oftare att kvinnor har ett enormt behov av att förstå män, sina män eller andras män. Medan män inte tycks ha samma behov. Inne på fråga mammor så är där erhört få pappor som ställer frågor. Pappor eller män tycks inte intresserade av vad kvinnor har att säga medans mammor och kvinnor tycks oerhört intresserade av vad män har att säga. Jag kan fortsätta att rabbla upp små exempel på hur det kommer sig att jag blev så arg som jag blev och fortfarande är. Tack i alla fall för ditt tillmötesgående inlägg;-)

till feminist-javisst
Skrivet av Lasseman
Hej Din ton gentemot oss pappor är ofta väldigt fientlig och nedlåtande, ändock påstår du dig vilja ha en dialog och undrar varför svaren inte är de du vill ha. Jag tycker det är bra att du funderar över detta. Din metod att lyssna/tala med kamrater i kris är bra - jag använder den själv. Oftast med män som, om det fanns acceptans för det, skulle klassificerats som offer för psykisk misshandel. Att genom vrede nå fram till sig själv fungerar mycket bra när man väl lärt dig att man har rätt att ställa krav. Det ligger mycket i det du säger att kvinnor har ett enormt behov av att förstå män. Problemet är att kvinnor ofta anser sig förstå män bättre än männen gör själva. Kanske en förväxling mellan intresse och insikt. Män både vill och försöker förstå kvinnor. Problemet är att vi tror att det kvinnor säger är vad kvinnor menar och dessutom att det betyder samma sak alla gånger det sägs. Så är det visst inte.... Som man trampar man hela tiden omkring i ett minfält (inte minst på denna sida) och när tillmälen som "jävla idioter", "svin", "hoppas fler läser vad ni skriver och inser hur dumma ni är" blandas med en synnerligen nedlåtande attityd glömmer man lätt bort att det faktiskt förekommer bättre dialog än så. Det är inte så att vi är ointresserade, vi vill vara med, vi är med. Däremot känns det som om ni kvinnor anser er ha rätt att bestämma nivå och inträdeskrav. Våra formuleringar, känslor och tankar måste först vara godkända av kvinnor innan en dialog är möjlig. Är det så vi vill ha det? Jag vill inte ha det så!


Kanske...
Skrivet av Anonym idag
Kanske överreagerade du lite i din ilska i det här ämnet den här gången f-j? För nu börjar du nästan låta som "Ruggmor" R. "Jag upplever oftare att kvinnor har ett enormt behov av att förstå män, sina män eller andras män. Medan män inte tycks ha samma behov." "Pappor eller män tycks inte intresserade av vad kvinnor har att säga medans mammor och kvinnor tycks oerhört intresserade av vad män har att säga." Mars och Venus eller?

till anonym
Skrivet av feminist-javisst
Jag skrev själv att en del av mina tankegångar tenderade essentialism. Tankar om att det finns bologiska skillnader och att dessa skillnader används som förklaringar för kvinnor och mäns eventuella olikhet tar jag definitivt avstånd från. Vad jag menar är att kvinnor och män lär sig att prioritera män. Det har inget med biologi att göra. I ett samhälle med stark åtskillnad mellan genus och där isärhållningen är fundamental för upprätthållandet av patriarkatet så lär sig flickor och pojkar att kommunicera på olika sätt. På dagiset i Gävle (som det skrivits om tidigare här på ff) lade personalen märke till att pojkarna oftast inte behövde kommunicera verbalt för att få flickorna att förstå vad de ville. Det räckte att peka på saltet och mumla för att någon skulle skicka saltet. Flickorna däremot uppmuntrades till att uttrycka sig verbalt och inte fysiskt. Ja det finns massor av fler exempel på hur genus produceras och upprätthålls. Backa ur den här debatten nu. Hoppas att jag klargjort att jag inte på några vis håller med sociobiologiskt snack om mars och venus eller dylikt.

oops det blev lite fel...
Skrivet av feminist-javisst
Jag menar att jag backar ur den här debatten och inget annat.


mer på fråga pappa sidan
Skrivet av feminist-javisst
Vill för rättvisans skull hänvisa till fråga pappor sidan och inlägget skrivet av ledsen. Svaren hon får är bra och jag blev lite gladare av att läsa det.

Din framtoning
Skrivet av också feminist faktiskt
är också som ganska "allvetande" minsann. Om man inte tycker som du så har man fel, så känns det när man läser dina inlägg.

Kvinnor ska inte ta mäns ansvar för barnen
Skrivet av ärtan pärtan
Kvinnan tar på sig ett ansvar som inte är hennes när hon känner ansvar för pappans relation för barnet. En relation som bara bygger på mammans engagemang i att få pappan träffa sitt barn är inte en bra relation för vare sig mamman, barnet eller pappan. Att däremot låta pappan själv begripa att barnet är den stora förloraren kan leda till att han faktiskt tar ansvar för att träffa sitt barn. Det enda mamman kan erbjuda är sitt stöd. Hon kan alltid kräva samarbetssamtal om umgänget och tvinga fram ett avtal - risken blir att han bryter det också. Tro mig - kvinnor kan be, tjata, böna och skrika, vråla och vara tysta - ingen pappa kommer att ta ansvaret för sitt barn förrän han är mogen för det. Det är inte kvinnors ansvar att män träffar sina barn. Däremot gör det ansvaret som kvinnorna känner för pappans relation till barnet något med kvinnor. Kvinnorna blir tvungna att ständigt hålla sina scheman öppna, om nu pappan skulle vilja träffa barnet en kväll i veckan. Så ringer han i sista stund - jag kommer inte. Besvikelse hos barnet. Nytt försök, samma sak händer igen - mamma, bryr sig inte pappa om mig? Jodå gubben men han har mycket att göra förstår du... Nytt försök - lyckat! Nästa gång - kommer inte. Snurran är igång. Ju längre det pågår, desto svårare för mamman som står där med alla svikna löften och känslor. Vad gör detta med kvinnor? Varför ska kvinnor leva sitt liv på tå, ständigt tittande efter en pappa som oftast inte dyker upp? Inte kunna planera utifall han dyker upp oanmäld när han fått en eftermiddag ledig och förväntar sig umgänge och hela dagen redan är inplanerad och inget kan avbokas och han ställer till en stor scen för att han inte får träffa barnet? Män måste ta eget ansvar för sina barn av egen kraft. Ett framtvingat umgänge är inte bra vare sig för mamman eller barnet. Och inte heller för pappan. Någonstans måste kvinnor få gå vidare från de frånvarande papporna med barnen och lära dem finna tröst i sig själva istället för i en undflyende fadersgestalt som gör sig bättre i sagorna än i verkligheten. Och någonstans måste männen finna sig själva och förstå sin plats i barnets liv.


Till Ärtan
Skrivet av feminist-javisst
Ja du gumman! Den ilska jag bär på har du just satt vackra ord på. Kristallklart och fritt från den bitterhet som hotar att ackumelera sig i ett feministhjärta. Tack och puss på dig

Åh tack f-j!
Skrivet av ärtan smickrad
Tyckte jag blev riktigt poetisk där ett tag!

Mycket ryggdunk? :) imt
Skrivet av Farsan
.


och fisken nappar idag ser jag!
Skrivet av ärtan vevar in
HI HI HI ;-))

Å inget bottennapp var det:)imt
Skrivet av Farsan
.

asg! (imt)
Skrivet av ärtan pärtan
*


Tillåt mig vara oense
Skrivet av En pappa
En relation som bara bygger på mammans engagemang i att få pappan träffa sitt barn är ändå bättre för barnet än om ingen av de båda bryr sig om detta menar jag. Idealet är naturligtvis att båda ska bry sig från början men i de exempel som tyvärr finns på motsatsen så är jag övertygad om att den mamma som är så engagerad i saken att hon gör allt för att underlätta för barnet och pappan att träffas får ett lyckligare barn än den som gör som du säger och "försöker lära barnen finna tröst i sig själva istället för i en undflyende fadersgestalt som gör sig bättre i sagorna än i verkligheten."

Och precis i det ögonblick du säger det
Skrivet av ärtan igen
så lägger du ansvaret för deras relation på barnets mamma. Förstår du inte det? Du kan väl ändå inte mena att all den tid och de aktiviteter som mamman och barnet har tillsammans ska få stå tillbaka för att pappan ska träffa barnet när det passar honom, ibland helt utan varsel??? Det är inte bra med en pappa till varje pris. Att inte ha en närvarande pappa är en sorg som dessa barn får bära med sig hela livet. För dessa barn, oavsett om mamman engagerar sig eller ej, kommer mamma alltid att vara tryggheten. Varför skapa en falsk bild av en pappa som bryr sig? Barnen ser igenom det i alla fall. Och de kommer inte att kunna känna annat än förakt när de förstår hur det ligger till. En pappa som inte bryr sig är inte så viktig att resten av livet måste levas i väntan på honom. När han är mogen kommer han att ta ansvar. Ingen annan kan fatta det beslutet åt honom.

Och precis i det ögonblick du gör det
Skrivet av ärtan
så lägger du ansvaret för pappans relation med barnet på mamman - för barnets skull säger du. Men det är inte bra med pappor till varje pris. Hade skrivit ett mycket bättre inlägg men det försvann i efterhand.


och nu är det tillbaka???? IMT
Skrivet av ärtan förvirrad
*

Tackar min lyckliga stjärna att du...
Skrivet av feminist-javisst
Och jag tackar min lyckliga stjärna att du inte är far till mina ungar för separerat hade vi om vi överhuvudtaget hade träffats. Och nått ansvar för att DU ska fatta att DU och ingen annan har ett ansvar att träffa DINA ungar hade jag inte tagit! Poängterar igen att det inte är kvinnans ansvar. Är du så van att kvinnor tar ansvar åt dig att du inte kan se hor orättvist det är???

Tack ärtan
Skrivet av Cecilia
Tack för dina alltid så kloka och välformulerade inlägg. Tack för att du är en så bra kompis också, som alltid verkar finnas här inne när jag behöver prata. Och bra f-j också att du tog upp den här frågan! Jag kan bara instämma i allt ni säger! Ni är kloka tjejer ni!


Du som verkar vara en expert på området
Skrivet av Påläst kille.
Ta och läs under det rosa täcket av Nina Björk eller ngt Simone de Beauvoir. Så får du en hum om vad feminism är innan du uttalar dig. Reaktionerna som jag tyckte var starkast var uttrycket att han lekt pappa med sin nya familj och insändaren tyckte det var "vidrigt".

Det är väl bättre
Skrivet av Pappa F. - LEDSEN!
att vi män slutar öppna våra smutsiga käftar och besvara inläggen? Varför inte helt enkelt be fN ta bort "Fråga Pappor"? Du får åtminstone mig att vilja sluta svara med dina SEXISTISKA uttalanden!

En påminnelse..
Skrivet av KarinD
Hej Pappa F Jag tycker inte heller om den ilskna tonen och tycker att inlägget var onyanserat. Dock måste jag få påpeka att vissa på pappa-sidan kan ganska goda kålsupare också. Kommentarerna har flugit fritt om denna sida och vissa har gjort grova och ganska hårda generaliseringar. mvh Karin


Tack F-J!
Skrivet av Blah
Orsaken till att jag ville vara med i detta snack var just att jag behöver få upp ögonen på när man "glömmer sig" och inte reflekterar över att någonting som sägs eller skrivs är otroligt ojämlikt/ofeministiskt eller kanske rent av inhumant! En stor kram för goda inlägg!

Tack Blah
Skrivet av feminist-javisst
Tack Blah. Dina ord värmer Just av samma anledning som jag är här då. Man glömmer sig och man behöver fylla på energi någonstans. Ibland blir det energipåfyllnad här inne men tyvärr också en hel del energi åtgång;-) Kram feminist-javisst

Varning för ilska...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information