Apropå hjälpdiskussionen längre ner

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Apropå hjälpdiskussionen längre ner
Skrivet av	AnnaX
För en del år sedan var jag "au pair" åt en liten tjej i Paris en vår. Barnet var svenskt och utrustat med stadig barnvagn, själv var jag ung, blond och van vid den svenska synen på barns närvaro i samhället. Med andra ord gav jag mig självklart ut på stan med barnet. Det var inte helt enkelt. Inga rulltrappor i tunnelbanan - tror ni någon hjälpte till med att bära vagnen uppför alla långa trappor? Icke sa Nicke, utom någon enstaka kvinna någon gång. Alla män stegade förbi utan att bevärdiga oss med en blick. Jag fick rätt starka armmuskler den våren... Tror ni någon någonsin höll upp en dörr till affären, tabacen eller någon annanstans? Icke sa Nicke. Många män släppte många dörrar på mej och den lilla. Vi var helt osynliga. Sen gick unga blonda Anna ut själv utan barn ibland - och då, jävlar i mej, då hölls det upp dörrar alltid! Då kom dom störtande upp från stolarna på tabacen, dom franska männen, för att hålla upp dörren åt en ung stark kvinna med två lediga händer.... Jag var rätt glad att komma hem till svenskheten sedan, särskilt som jag själv fick barn rätt snart efter det. Den franska manliga sk. artigheten mot ensam kvinna=tänkbart sexobjekt, och oartigheten mot kvinna med barnvagn=upptagen/ej tänkbart sexobjekt, den klarar jag mej väldigt bra utan.... Jag lever mycket hellre i ett samhälle där alla, man som kvinna, håller upp dörren till den som behöver hjälp, man som kvinna. (Ok, jag generaliserar lite nu, sorry fransmän. Men så här var det faktiskt precis hela tiden, utan undantag...)
Svar på tråden: Apropå hjälpdiskussionen längre ner

Tråkigt!
Skrivet av Helena
Jag förstår precis hur du menar och jag är övertygad om att din tolkning är riktigt. Undrar om det hade med din ungdom och blonda uppenbarelse att göra (standardvariabler för ett kvinnligt könsobjekt;-)? Jag blev nämligen själv överraskad i Paris för fyra år sen - fast åt andra hållet! Var där med min då fyramånaders bebis och rörde mig runt i centrala Paris i flera dagar och ALLA var så artiga och hjälpsamma! Undrar om de då såg mig, 35-årig, mörk mor, som "den heliga modern" istället?? Eller något ditåt. Äldre kvinna värd respekt liksom... Knasigt hur man än vänder på det! Men det var skönt att få hjälp med dörrar och trappor, oavsett skäl:-)

Inte samma erfarenhet
Skrivet av G
jag var i Paris med min 8 månaders förra påsken, och det gick strålande. Fick hjälp i trappor, alla restauranger tyckte det var helt OK och hittade fina hörn åt oss, dörrar öppnades och attityden var mycket god. Jag blev häpen måste jag erkänna, eftersom jag var helt inställd på att det skulle bli som du skrivit. Skönt när ens egna fördommar kommer på skam tycker jag :-)

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv