Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Blev förresten matt i morse...

Skrivet av suckar SofiaB
... första sidan av DNs kulturdel hade en stor artikel om en kvinna och feminist, Claudine Monteil, som kände Simone de Beauvoir (ursäkta stavningen - orkar inte kolla...).

Artikeln inleds med "Hon är späd och klädd i tegelrosa kavaj"...

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=11835&previousRenderType=6
Svar på tråden: Blev förresten matt i morse...

Jag ramlade

Skrivet av  Cissi
på Simones grav när jag var i Paris för ett par veckor sedan. Jag har den där grejen för kyrkogårdar när jag är ute och reser...Morbid :)) Jag blev i alla fall förvånad när jag plötsligt fick se hennes och Sartres namn på en gravsten. Varför skrev jag detta? Jaja. I alla fall så ligger de på kyrkogården i Montparnasse och inte på den där andra kyrkogården där alla kändisar ligger.
 

Utifall någon

Skrivet av  Cissi igen
vill lägga ner en blomma :)
 

Jepp

Skrivet av  Helena
Också jag vinglade till på stolen. Fattar inte varför det ska vara så nödvändigt med de här små beskrivningarna som så ofta inleder intervjuer och artiklar företrädesvis om kvinnor (ja, Jonas Birgersson fick för all del stå ut med att hans fleecetröjor rescenserades i varje sammanhang). Jag vet inte vad det ska signalera. Är det bara ett slappt inledande grepp för att "ta oss dit" liksom?
 

För något år sen

Skrivet av  Mustardseed
så hade Gudrun Schyman och Alf Svensson en direktsänd TV-debatt. Jag såg inte debatten men läste om den dagen efter i DN. I artikeln beskrevs Gudruns klädsel ingående, ända ner till nylonstrumporna och skorna, medan Alfs klädsel överhuvudtaget inte berördes.

Då jag mailade artikelförfattaren om det här och undrade varför det såg ut så och om det inte var aningnen förlegat, så svarade han att
a) han visste att Gudrun Schyman söker uppmärksamhet och inte alls skulle ta illa upp om man kommenterar hennes ärtiga klädsel utan snarare tycka om det
b) det var ett tecken på jämställdhet att han KUNDE kommentera hennes klädsel eftersom vi har kommit så långt i jämställdheten numera (jämlikhet var ett förlegat uttryck påpekade han) så att det är OK att kommentera kvinnors klädsel igen eftersom vi även kommenterar mäns utseende. Och som ett bevis på det senare anförde han att Tomas Bodström fått utstå en del kommentarer om hur "ung och pojkaktig" han var.

Så nu vet ni det tjejer: det är OK att i en artikel bara kommentera kvinnans klädsel eftersom hon förmodligen gillar det och eftersom man i något annat sammanhang påpekat att en man är ung...

*suckar*
 

Jag förstår inte här heller..

Skrivet av  MaryT
Gudruns klädsel beskrivs, Alfs klädsel beskrivs inte. Kan man inte se det från en positiv sida - Gudruns klädsel var fin och ärtig och värd att kommentera, medan Alf var lika trist och tråkig som alltid? Måste det vara något nedvärderande eller kvinnofientligt i att kommentera Gudruns klädsel? Det tycker inte jag i allafall. Nu har inte jag läst artikeln i fråga, och är det så att Gudruns klädsel kommenterades nedvärderande på något sätt så förstår jag din ilska.

Tomas SER ju faktiskt ung och pojkaktig ut - varför är du inte lika ilsken över att det kommenteras titt som tätt överallt i media? Tomas är en pudding tycker jag *slurp* ;-)
 

Jag har nog en avvikande åsikt

Skrivet av  ärtan
för det första skulle jag nog inte beteckna justitieministern som en pudding ;-))

En klassisk metod att förminska det människor säger är att försöka få personen att verka yngre/oförståndigare. En pojkaktig justitieminister har inte samma tyngd som en gråhårig politikerkoloss i dagens samhälle, tyvärr. Vår nuvarande justitieminister är trots allt en erfaren brottmålsadvokat, mig veterligt, och är väl insatt i de juridiska spetsfundigheterna, vilket skiljer honom från flera andra justitieministrar om jag inte missminner mig.

För det andra tycker jag det är sorgligt att kvinnor "kan" eller "får" klä sig ärtigt och få kommentarer om det. Här är det fråga om ett annan sätt att avleda uppmärksamheten. När fokus i ett tidigt stadium hamnar på kläderna istället för budskapet, som tyvärr ibland är fallet när det gäller kvinnor, så blir kvinnans ifråga budskap färgat av kläderna hon bär. Så fungerar det tyvärr.

Jag gillar inte det något vidare, hamnar jag i samma situation själv skulle jag klä mig äcklans konservativt och tråkigt för att inget ska dra uppmärksamheten från det jag säger. På fest däremot har jag inget emot att synas, kanske jag ska tillägga för säkerhets skull ;-)
 

Tja Ärtan

Skrivet av  Mustardseed
har ju sammanfattat det så väl att jag inte behöver lägga energi på att formulera mig! :)

Vill dock kommentera att jag inte någonstans sagt att jag inte är lika ilsken över att Tomas kommenteras. Precis som Ärtan skriver så används hans utseende för att förminska hans kompetens och erfarenhet, på samma sätt som kvinnors kompetens och yrkesroll förminskas ideligen när man väljer att kommentera hur vi ser ut istället för vad vi gör.
 

Förstår inte riktigt...

Skrivet av  MaryT
Tänk om hon ÄR späd och verkligen VAR klädd i tegelrosa kavaj? Artikelförfattaren kanske ville ge en bild av hur den här Claudine ser ut och hur hon klär sig för dagen, utan att lägga in några värderingar i det? Vad är felet? Ibland tror jag att många feminister ser spöken där dom inte finns, ärligt talat.
 

Varför är det inte lika intressant...

Skrivet av  Helena
... att ge en bild av t.ex. Percy Barnevik i så fall? Visst fick vi häromsistens veta att han såg pressad och dämpad ut, men färgen på skjortan eller kavajens eventuella mönstring fick vi inte veta något om.

Jag undrar varför det är mer relevant att beskriva en kvinnas klädsel och frisyr än en mans, generellt. Om det inte ska göras en statement av det som i fallet Jonas Birgersson - han bryter emot normen för storfräsare i arbetslivet. Tomas Bodström - bryter emot normen för hur en manlig justitieminister "ska" se ut och bete sig.

Spöken eller inte, så här ser medias rapportering ofta ut. Jag funderar över varför.
 

Kanske för att

Skrivet av  Man
Det är MYCKET större skillnad på hur kvinnor ser ut. Trist nog är de flesta män klädda i en diskret kostym med skjorta och slips samt har prydligt kortklippt hår. Föga intressant att rapportera om det.
 

I och för sig

Skrivet av  Helena
Men jag tror inte förklaringen är så enkel. Hur spännande är en späd kroppsbyggnad och en tegelrosa kavaj? Det är ju faktiskt inte spektakulärt klädda kvinnor som får klädseln kommenterad utan det verkar mer vara en schysst ingress då man ska presentera sammanhang där en kvinna har huvudpersonen...
 

Ibland, ibland inte

Skrivet av  Tilia
För att verkligen bevisa att kvinnors utseende beskrivs oftare än mäns där det inte är relevant (som när det gäller politiker och litteraturvetare t.ex), så behöver man ju fler än ett exempel. Jag misstänker att det har gjorts sådana studier, men det är också ganska enkelt att bedriva självstudier på det området. Sätt ett kryss varje gång en kvinnlig politikers utseende beskrivs i tidningen och varje gång en manlig politikers utseende gör det, så ser du själv om det ligger något i det många feminister anser - att kvinnors utseende anses viktigare än mäns. Men visst, ibland gör även feminister missbedömningar och feltolkningar.

Hon var säkert späd och klädd i tegelrosa kavaj, men det var ju inte ett modereportage, utan handlade om Simone de Beauvoir. F.ö. handlar reportage om de Beauvoir ofta om förhållandet till Sartre, men reportage om Sartre mer sällan om förhållandet till de Beauvoir. Kanske finns det många som anser att Sartre var en större författare, men det är ju i så fall inte någon anledning att låta en stor författare och filosof som de Beauvoir stå i hans skugga.
 

Problemet är

Skrivet av  Annle
att kvinnor i mycket högre utsträckning än män bedöms utifrån sitt utseende. Det är problematiskt för män ses mycket oftare som justitieminister, partiledare, VD etc, medan för en kvinnlig dito verkar det som om journalister måste ta med att de är kvinnor och därför deras utseende också. Det är väl HELT irrelevant vad en partiledare har på sig vid en debatt, vad en kvinnlig forskare/författare/minister etc har på sig vid en intervju exvis. Och när det gäller män fokuserar man på vad de säger och annat som hör till ämnet, men ofta, som i exemplen, när det gäller kvinnor lägger man till hur de klär sig, att de är späda etc.

Män tillåts liksom vara bara "hjärna", medan för kvinnor lägger man alltid till att de är "kropp" och utseende också. TYcker du verkligen inte att det är ett problem? Ser du verkligen inte att det kan ha ett samband att kvinnor ibland inte tas på allvar i yrkessammanhang (ibland motiveras det med att de är för snygga, "bimbos", ibland med att de är för fula/okvinnliga).
En följd av detta är ju också att kvinnor bantar/sminkar sig, skönhetsopererar sig etc för att duga som kvinna måste man ha rätt utseende. Medan man som man kan var ful och tjock men det kommenteras inte för man ses som minister/författare/partiledare i första hand som man i andra. Medan kvinnor alltid är kvinnor i första hand och ministrar/forskare/poeter i andra hand.
JAG tycker att det är ett problem.
 

Artiklar från Familjeliv