Är män sämre föräldrar?

Är män sämre föräldrar?
Skrivet av	Raggsockan
jag blir fundersam ibland, om man från samhällets sida tycker att män är sämre föräldrar? Saken är den att jag har träffat en hel del ensamtsående mammor, och en del ensamstående pappor. Och nog verkar det som om de ensamstående papporna har betydligt lättare att få avlastning med barnen, än mammorna. Självklart unnar jag dem det, men det känns märligt när mammorna inte äns kan få hjälp en månad, när deras man just dött. Det verkar som om man inte tror att pappor kan klara av sina bara utan hjälp, medans mammorna själklart ska klara det. Nej, jag har ingen statisktik på det, men det skulle faktiskt vara intressant att se. om det är så som jag misstänker, eller om det bara är tillfälligheternas spel
Svar på tråden: Är män sämre föräldrar?

Ja
Skrivet av Frippa
ibland verkar det onekligen så. Nog är det ju så att de bilder och signaler vi har runt omkring oss där är det MODERN som gäller eller FAMILJEN med modern i centrum. Fäder som tar sin halva i barnens liv uppfattas väl rätt ofta som oerhört duktiga. En man i bekantskapskretsen lämnades av sin fru. Barnen bor med honom. Jag vet att jag i princip direkt tänkte att jag måste erbjuda honom min hjälp om han exv. vill åka iväg och handla ensam. Jag är inte säker att jag hade tänkt detsamma om det var han som lämnat henne ensam med barnen. Åtminstone inte direkt. Så vill jag verkligen inte tänka men ibland är det svårt att frigöra sig från omvärlden så att säga.

Tror du har rätt...
Skrivet av Helena
... i din fundering. Jag har en god vän som i rätt många år varit ensam med tre döttrar sedan mamman fått nog och stuckit, än hit, än dit, följande sitt hjärtas röst och diverse uppslag och idéer. Pappan har jobbat hårt för att hålla ihop familjen och erbjuda så drägliga villkor som möjligt för tjejerna men det är liksom inte nog. Jag (och han) upplever att det finns en beredskap, en attityd ifrån omgivningen att han liksom inte är NOG - vad som än krånglar till sig för de här flickorna, i skolan, i relationer, i humöret, så tas det för givet att det är för att de saknar sin mamma och för att deras situation är "halv"... Självklart är det bra med samhällets stödåtgärder när det behövs, men då ska de behövande bedömas på samma grunder och inte efter förutfattade meningar om manligt och kvinnligt föräldraskap...


Näe, det skulle de
Skrivet av lyckligt lottad
väl inte behöva vara, men visst är samhällets attityd rent generellt sådan att de behandlas som en andra klassens förälder - och alla känner vi väl till begreppet "självuppfyllande profetia"! Sen är det ju ibland rent komiskt hur alla gör vågen när en pappa tar hand om ett spädbarn... men det får man väl bjussa på antar jag.

jag antar
Skrivet av pitufina
att det är det gamla könsbiologiska tänkandet om att kvinnor skulle vara naturligt bättre föräldrar p ga någon slags instinkt som männen måste sakna. Tycker att det går igen i det mesta, t om i föräldragruppen tycks man utgå från detta om än inte medvetet kanske...? Att min sambo skulle kunna vara hemma med vårt barn inom det första halvåret verkar tas emot med stor misstänksamhet från de flesta. trots att man kan pumpa ut mjölk och ha samma kroppskontakt som vid amning så ses det ändå som något suspekt. Lite sorgligt tycker jag...

Riktigt samma kroppskontakt...
Skrivet av Anna C
...tycker jag faktiskt inte man kan säga att det blir när man flaskmatar. Det är ju skillnad på att ha mammas bröst i munnen och en nappflaska av plast och silikon, eller hur? Även om barnet ligger i pappans famn så blir det inte lika nära kroppskontakt som när man ammar. Kan man inte amma så är ju flaskmatning nödvändigt och då får man göra det bästa möjliga av det. Men att sluta amma fast man kan, och ge flaska bara av "jämställdhetsskäl" tycker jag inte är rättvist mot barnet, inte när det är under sex månader i a f.


sluta amma av jämställdhetsskäl
Skrivet av pitufina
var det väl knappast frågan om...? Men ser man det på det sättet kan man väl lika gärna binda mamman till hemmet med låt säga en elektronisk fotboja? Det första året... så riskerar varken bebisen eller omgivningen att drabbas av några större bestående men... JA, jag vill vara hemma med vårt barn, och jag vill gärna amma så mycket som möjligt, men jag tänker inte stänga in mig själv, eller stänga ut min man för det. Och den här amningsdebatten som inte resulterade i något förra gången lär väl inte göra det nu heller...

Men pitufina...
Skrivet av Anna C
...två saker bara: För det första: Man blir inte fjättrad till hemmet bara för att man ammar, det går faktiskt utmärkt att amma i stort sett överallt. För det andra: Pappan utestängs ju inte från varje form av kontakt med sitt barn bara för att mamman ammar? Barnet ammar ju knappast 24 timmar om dygnet, eller hur? Om nu pappan så gärna vill vara hemma redan under första halvåret så kan han ju tex gå ner till halvtid och ta hand om barnet när det inte ammar.

förtydligande
Skrivet av pitufina
Nej, man kanske inte är fjättrad till hemmet, men man kan åtminstone inte gå någon längre stund utan närkontakt med barnet. Visst kan man säkert amma nästan överallt, men man kan inte göra vad som helst med ett litet barn. Alltså borde det väl vara mest praktiskt om både mamman och pappan kunde ta hand om barnet(även när den är nyfödd), vilket du verkar tycka är näst intill en biologisk omöjlighet. Du kanske skulle läsa debatten ovan ang kultur och biologi i andra länder? Sedan tycker jag att du utrycker dig något nedsättande _om dín man nu så gärna vill vara hemmamed barnet det första halvåret_ varför skulle han inte vilja vara det? Att värdera något så olika beroende på om det är en man eller en kvinna som gör det tycker jag är det största hindret mot ett jämlikt samhälle. En man som vill vara hemma med sitt barn är antingen konstig eller väldigt duktig, medan en kvinna som inte vill vara hemma med sitt barn av ena eller andra anledningen ses som något oerhört suspekt och en "dålig mamma". JAG kommer iallafall aldrig att ställa upp på det tänkandet...


pitufina
Skrivet av Anna C
Att både mamman och pappan är hemma samtidigt ända från dag ett i barnets liv är väl alldeles utmärkt om man har ekonomisk möjlighet till det! Det jag säger är bara att jag tror att de flesta spädisar behöver ha tillgång till sin mamma åtnminstone större delen av dygnet under större delen av första året, om pappan är hemma samtidigt så kan man ju se det som en bonus! Är man "suspekt" om man väljer att vara ifrån sin bebis hela dagarna från späd ålder? Nej, det tycker jag inte. Ej heller är man "dålig mamma". En del kvinnor kan vara tvungna att börja jobba tidigt av ekonomiska skäl, för sin överlevnad. Andra kvinnor mår så psykiskt dåligt av att vara hemma att det för både dem och deras barn kan var bättre om de börjar jobba, åtminstone deltid. Det finns ju alltid undantag som man måste ta hänsyn till och därför bör man inte döma ut de mammor som väljer att börja jobba tidigt. Men jag tror alltså att det I DE FLESTA FALL är att föredra att mamman och bebisen inte dagligen skiljs från varandra under alltför långa stunder under det första året. Det innebär ju inte att hon inte kan börja jobba några timmar per dag om hon nu vill det.

Försumbar skillnad
Skrivet av Myling
Jag tycker det verkar som att skillnaden mellan bröst och flaska i munnen är ganska försumbar. Min mamma drog sin egen slutsats av detta: vi hade aldrig napp när vi var små, mamma gillade inte idén med surrogatbröst (och så fick jag utstående tänder av för mycket sugande på tummen)... Min slutsats är att det borde funka precis lika bra med flaskmatning som med bröstet. Jag tror det är värme och mänsklig närvaro som är viktigast när det gäller kroppskontakt.

Vilket betyder
Skrivet av Frigg
att föräldrar i andra länder - där man inte har möljighet att vara hemma med små barn mer än kanske tre månader - är orättvisa mot barnen? Vilka kriterier tycker du att vi ska ställa upp för att ens få lov att skaffa barn? Jag tror benhårt att barn mår bäst av att föräldrar mår bra. Om föräldrar mår bra av att dela föräldraledigheten rätt av från första dagen och därmed bara amma varannan dag och ge flaska varannan dag så tror jag att barnet mår bra av det. Jag tror inte att barn far illa av att flaskmatas. Inte heller tror jag att de far illa av att ha två eller tre personer som ger kärleksfull omvårdnad redan under den första tiden. Barn njuter av närhet - men tutten i munnen är inget de kräver så länge de får mat. Jag är dessutom helt övertygad om att barn inte har några rättvise aspekter på sitt ätande - så länge de får mat är de nöjda.


... och sämre husfäder
Skrivet av Elanor
Min sambo kör bilen och därför storhandlar han en gång varannan vecka. Tre av fyra gånger får han hjälp att packa kassarna på ICA!!! Innan jag träffade honom, storhandlade jag i tjugo år utan att detta någonsin hände mig. Jag trodde det var något som bara fanns i USA. Varför i allsin dar får han hjälp på ICA? Tror de att han kommer att stoppa upp hela kön annars?

och kan inte handla barnkläder
Skrivet av Tilia
När min man kommer in på Åhléns i kostym och slips så flockas expediterna kring honom med goda råd om vilka vantar han bör köpa. (OK, han är stilig :-), men jag tror ändå inte att det är det!). Han togs också emot med öppna armar på Bryssels finaste lyxhotell när han bad att få låna toaletten för att byta århundradets äckligaste bajsblöja på vår son. Helt säker kan man ju inte vara, men jag misstänker att stressad småbarnsmamma hade fått gå till McDonalds eller nåt.

hihi
Skrivet av Charlie
Vilket bra knep! " Älskling, det är mycket bättre om du byter bajsblôjan, du får bättre mottagande!" Skämt sido tror jag att du har rätt:(


Förvånad blir jag inte
Skrivet av H-n
men jag håller med om att det egentligen är konstigt. Som mamma förväntas man ju klara av barnen som ingenting, men en pappa som tar hand om sina barn är ju sååå duktig - den inställningen möter man hela tiden, tycker jag. Från min mamma t ex. (Om min man är sjuk så förhör mamma sig om att jag verkligen tar hand om honom, nu när han är såd ålig och ojojoj. Men om jag är sjuk, så är det min man det är synd om eftersom han måste ta hand om barnen och hemmet! Vojvoj, så då får jag se till att komma på benen snabbt, så jag inte sliter ut min stackars man!) Så inte förvånar det mig inte. Men konstigt är det.

Värsta kommentaren
Skrivet av Tilia
Jag associerar genast till en av de värsta patriarkaliska kommentarerna jag hört talas om. En kompis kompis mamma skulle efter det att barnen blivit ganska stora börja arbeta några timmar om dagen. Hennes svärmors kommentar var då: Hur skall det gå med Torbjörns (mannens) passning? Detta skall sägas på skånska, denna mustiga dialekt som vi stockholmare älskar att misslyckas med att imitera. Min (feministiske!!!) man älskar att citera denna replik i tid och otid.

Lite feministisk....och
Skrivet av :)
måste asgarva åt din berättelse! Är själv från Skaune, så jag "hör" hur hon lät.


Tvärtom tycker jag!
Skrivet av Anna C
En man som tar pappaledigt får såå mycket beröm från alla i omgivningen, för han är en medveten och engagerad pappa. Han får uppmuntran och beröm från alla håll. En mamma som är hemma med barn däremot får höra att det är en kvinnofälla, att hon riskerar att bli martyr, att hon inte bara kan "gå hemma" utan måste tänka på sitt eget liv osv. När en pappa byter bajsblöjor och torkar snoriga näsor så är han en fantastisk pappa och en underbar man, när en mamma gör detsamma så är det överhuvudtaget ingen som bryr sig, annat än möjligen för att ifrågasätta om hon har fastnat i kvinnofällan. Jag upplever att pappors föräldraskap uppvärderas medan mammors nedvärderas idag.

Fast...
Skrivet av Helena
... du säger ju samma sak fast från ett annat håll, eller hur? Att männen får så mycket beröm för tork av snor och bajs samt föräldraledighet, är ju för att de liksom inte förutsätts klara av det. Ungefär som att man berömmer ihjäl en unge som tar undan sin tallrig från bordet... Och att en pappa är föräldraledig några månader kan väl inte jämföras med en kvinna som är hemma långt utöver föräldraledighetstiden? Du säger samma sak som de andra: kvinnan är norm för den omvårdande föräldern, därför får hon inget beröm för det självklara i att ta hand om ett barn.

Ja, delvis kanske...
Skrivet av Anna C
...du har rätt i detta, fast jag tycker samtidigt att det är väldigt trist att män som gör saker som uppfattats som traditionellt "kvinnliga" ofta får mycket mer beröm, bekräftelse och uppmärksamhet än vad kvinnor får. För mig känns det som att vård av barn, hushållsarbete, sömnad, matlagning mm har väldigt låg status när det utförs av kvinnor, men skyhög status när det utförs av män. Och det är inte bara för att männen "inte förväntas klara av det". Ta matlagning tex - nu finns ju tack och lov den underbara Tina Nordström, men annars är ju alla stjärnkockar nästan uteslutande män. Kvinnor som kan laga god mat, däremot, blir kokerskor i storkök medan männen glänser på stjärnkrogarna. Jag tycker inte att det riktigt är samma sak som att män får beröm för att de inte förväntas klara av det, utan tror snarare att det är så att män är normen var de än befinner sig och vad de än gör. Därför är en ma som kan laga god mat eller sy sina egna kläder ofta uppvärderad och upphöjd till gourmetkock eller stjärndesigner, medan en kvinna som gör detsamma, hon är bara bra på att laga mat eller duktig på att sy, men mer än så är det inte.


kock
Skrivet av Frigg
Att vara kock på stjärnkrogar och liknande betyder arbete om kvällar. Det betyder att man inte kan ta huvudansvar för litet barn tex. Det är ungefär där som kvinnorna ger upp stjärndrömmarna... Åtminstone enligt mina bekanta i kockyrket.

Men visst har du rätt
Skrivet av H-n
Det män gör värderas generellt sett högre, antingen det gäller att laga mat, ta hand om barn, leda företag eller meka med bilar. Så är det absolut. När två gör samma sak så är det inte alltid samma sak! Eller: Det viktiga är inte vad som görs eller hur det görs, utan VEM som gör det! Mycket trist, men så är det faktiskt ofta. Men du är säkert en mycket bra mamma och kvinna på alla möjliga sätt, tror jag!

De borde inte vara det, men...
Skrivet av Frigg
frågan är om de inte - på ett svepande generaliserande sätt - är just det. Alltså, jag tror inte att det sitter i gener utan att det handlar om uppfostran och om hur vi kvinnor låter våra män komma in på spelplanen. Ser jag mig runt i vår bekantskapskrets så är fäderna överlag taffligare, mindre engagerade och totalt obekanta med barnet kläder tex. De har ingen aning om när barnen har idrott, när de har utflyktsdag på dagis eller om barnen behöver ha ny polokrage. De är helt enkelt en andra klassens förälder. Skulle deras barns mödrar lämna familjen (på grund av dödsfall eller av andra orsaker) så skulle mannen behöva hjälp. Kvinnan kanske också skulle behöva det men i så fall inte för att de inte hade kontroll över situationen sedan innan.


Inte min man
Skrivet av H-n
men han kanske är ett undantag, som klarar av barnen och hemmet själv. Jag ska inte säga att allt är "tiptop" när han är hemma själv, men det går definitivt ingen nöd på varken honom eller barnen. Jag är nog sämre på att klara mig helt själv med barnen, i så fall. Jag tycker det är väldigt jobbigt att vara själv med barnen mer än några dagar. Fast ändå blir det ju så att när jag är hemma, så har jag på något sätt huvudansvaret. Då slappnar min man liksom av...

man kan det man måste
Skrivet av Raggsockan
jag ser samma sak som du runt omkring mej. kvinnor som tar huvudansvaret för barn och hem, även ifall de har män som gör en hel del av jobbet. Men saken är ju den att man kan det man måste. Själv kunde jag inte hålla en bebis innan jag fick en själv, de fick visa mej på BB. Det tog ett tag innan jag lärde mej sova ordentligt, och ändå vakna när filuren gnyr och har sparkat av sej täcket. Förr så vaknade jag till av barnskrik, tex om det fanns småbarn i samma rum på vandrarhem e d., men när jag väl fattat vad det var som lät, så somnade jag om, och vaknade inte längre av det. Det var ju någon annans ansvar. Jag gjorde som karlar gör mest. Jag vet inte vad man kan göra åt det, att man inte delar på ansvaret hemma. För mej är det en självklar sak, varför ska man bo ihop, ifall man inte hjälps åt? Å andra sidan är det ju lätt för mej att sitta och säga sådant, jag som är ensamstående. Självklart är jag helt övertygad om att pappan till mitt barn skulle ha tagit halva ansvaret, och han nu inte gått och dött. Fast någon erfarenhet av det i praktiken, med barn, det har jag ju inte.

inte min man heller
Skrivet av ingrid
han klarar sig lika bra som jag gör. OM kvinnor TRODDE på sin män kanske det skulle bli annorlunda, men med kvinnor som har inställningen att männen är andra klassens föräldrar så är det lätt att cet blir så! Jag tror att det är många inlägg av just den här sorten som gör att feminism får dålig klang, för jag hör mest feminister komma med liknande påståenden. I vårt kompisgäng (av icke feminister) har alla pappor varit f-lediga, alla har egen tid med barnen på samma sätt som mammorna, så till stor del handlar det om den egna inställningen, tror kvinnan hon är bättre än mannen så märker hon antagligen inte vad mannen kan eller så duger inte det han gör för han inte gör på kvinnans sätt!


Så det är feministernas fel?
Skrivet av Frigg
Feminsim är ett sätt att se på världen och att belysa problem ur ett kvinnoperspektiv. Att män har sämre koll på barnens vardag är alltså inte en följd av feminismen utan något som feminismen belyser för att förändra. Mannen som är far till mitt barn är inte en andra klassens förälder - men han hade kunnat vara om inte han och jag diskuterat föräldraskap, roller och vilka vi vill vara gentemot vårt barn. Vi använde alltså feminsm som en ficklampa att belysa våra föräldraroller och har sedan aktivt aggerat för att bli de föräldrar vi själva vill vara snarare än den sortens föräldrar som våra egna föräldrar var. Hur har du tänkt att vi ska förändra kvinnors inställningar om vi inte ens får fundera på hur fäderna aggerar under olika förutsättningar?

kanske istället
Skrivet av ingrid
för att fundera över männens agerande, så funderar man över kvinnans beteende. Varför inte börja med att se sig själv i ett perspektiv istället för att se på andra, förändring sker hos sig själv man kan intre förändra andra genom att bestämma åt dem! Din man tar sin del av ansvaret för att ni använt feminismen som redskap, min man tog sitt ansvar utan det! För oss båda var det lika självklart att dela ansvaret, det kanske underlättade eftersom jag inte förutsatte att vi hade olika roller.

men ingrid det är ju precis det feminister gör
Skrivet av Annle
feminism handlar om att se konstruerade könsroller inte minst hos sig själv, jag tror det är därför det för de flesta är en ganska lång process att bli feminist för man ifrågasätter sig själv så himla mycket, varför gör jag så, varför reagerar jag så på den personen hade jag reagerat likadant om det vore ett annat kön, hur agerar jag som förälder, i mitt förhållande, på jobbet, vilka val gjorde jag, vilka alternativ såg jag inte ens etc. Det Frigg beskrev var ju inte att hon ifrågasatte sin man utan att de tillsammans ifrågasatte vilka mönster de fått med sig vad gäller könsroller och föräldraskap och diskuterade hur de ville ha det. Förstår inte hur du kan få hennes beskrivning till att det bara handlade om honom. Och om du har läst här ett tag så hade du sett att det handlar precis lika mycket om hur kvinnor agerar och varför som om män och inte minst hur vi själva reagerat och agerat i olika situationer. Och som sagt, tror ingen blir feminist utan att ifrågasätta sig själv ordentligt, och att det är så jobbigt att se sig själv utifrån ett nytt perspektiv och ifrågasätta vem man är, vilka val man gjort, om det överhuvudtaget varit val tror jag bidrar starkt till att vissa är så negativa mot feminister. De flesta människor orkar inte ifrågasätta sig själv, det kan göra ont att se att man kunde valt annorlunda exvis.


ingrid
Skrivet av Frigg
Precis som Annle påpekar så handlar faminism, för mig, om att analysera beteenden - inte bara männens utan också mitt eget. Jag är oerhört medveten om att den enda jag någosin kan förändra är mig själv - men det vill jag gärna göra. Jag kan också påverka min omgivning - men inte mer. Att använda feminismen som en ficklampa för att belysa mitt liv och hur jag responderar på olika människor hjälper mig att leva mer jämlikt, att inte förvänta mig att andra människor ska vara si eller så på grundval av deras kön.

Om männen lärde sig
Skrivet av artemis
att ta ansvar för både hem och barn, utan att kvinnan ska behöva vrida sig själv ur led för att "låta pappan göra det på sitt eget sätt" (precis som om män per definition inte klarar av att ta instruktioner från en kvinna) då tror jag att det inte skulle behövas så många skilsmässor som det gör idag. Min egen erfarenhet är just att det är de män som inte tar ansvar hemma/för barnen som kräver att de ska få göra allt på sina egna villkor. Män som är ödmjuka däremot, och klarar av att ta en diskussion om städning/barnuppfostran utan att hänfalla till att kalla kvinnan för tjatmoster/besserwisser, de är oftast också mer delaktiga i barnens uppfostran och vardag. Vad som är hönan och ägget kan självklart diskuteras. Med sedvanliga reservationer för undantag åt båda hållen såklart.

Efter att ha plöjt...
Skrivet av E-L
... igenom ALLA inlägg under denna fråga, har jag börjat inse att feminismen är den "manliga sexismens" raka motsats! Sexisterna tycker att kvinnor är objekt, som bara klarar av enklare sysslor och helst ska vara hemma och föda barn - feministerna slåss envist för SIN rätt, SIN frihet, SIN SIN SIN!!! Man blir bara trött... och hit ville folk att man skulle gå och lägga sig i...

Är män sämre föräldrar?

Ja

Tror du har rätt...

Näe, det skulle de

jag antar

Riktigt samma kroppskontakt...

sluta amma av jämställdhetsskäl

Men pitufina...

förtydligande

pitufina

Försumbar skillnad

Vilket betyder

... och sämre husfäder

och kan inte handla barnkläder

hihi

Förvånad blir jag inte

Värsta kommentaren

Lite feministisk....och

Tvärtom tycker jag!

Fast...

Ja, delvis kanske...

kock

Men visst har du rätt

De borde inte vara det, men...

Inte min man

man kan det man måste

inte min man heller

Så det är feministernas fel?

kanske istället

men ingrid det är ju precis det feminister gör

ingrid

Om männen lärde sig

Efter att ha plöjt...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information