Annika60, här är mitt svar på din fråga. (Långt)

Annika60, här är mitt svar på din fråga. (Långt)
Skrivet av	H-n
Hej igen, Tack för svaret. Jag svarar så gärna på dina frågor och förklarar hur jag menar. (Jag har inte uppfattat att du har frågat mig förut.) Vi verkar ha olika utgångspunkter. Jag anser inte att kvinnor ska ta med sig barnen till jobbet också, förutom allt annat de (vi) redan gör. Men så verkar onekligen många ha tolkat mitt inlägg! Jag tycker det visar ganska tydligt hur våra värderingar ser ut. (Mammor tar hand om barn, och det ska ske hemma.) Jag anser inte att det självklart ska vara just mamman som tar hand om barnet, eller tar med det till jobbet om det är aktuellt. Och jag anser inte att det måste ske hemma. Jag utgick väl helt enkelt från att många av de som skriver här liksom jag hade utgångspunkten att även pappor kan ansvara för sina barn. Det jag menade var att jag skulle önska att _barnen_ gavs tillträde till vårt samhälle! Det är dels för barnens skull, för att de ska ha möjlighet att se vad mamma och pappa gör på dagarna. Men det är också (och här finns den feministiska delen av mina funderingar) en önskan från min sida att barnavård och barnupfostran inte ska hänvisas till A. kvinnor och B. hemmet (eller iallafall hållas utanför det dagliga livet för oss vuxna). För med den konstruktionen hänvisas ju även kvinnorna till hemmet (alt avvisas från samhället), eftersom det de facto är de som idag till största delen tar hand om barnen. (Även om detta omhändertagande sker på dagis på vardagarna.) Förvisso förvärvsarbetar många (fertalet?) kvinnor och de som har barn lämnar dem då oftast på dagis. (Det är ju mammorna som börjat jobba och därför behöver lämna barnen till andra kvinnor - så är det ju. För papporna har det ju inte ändrats - de har hela tiden jobbat, medan kvinnorna tagit hand om barnen - då som nu.) MEN det är i huvudsak kvinnorna som går ned i tid för att lämna och hämta på dagis och det är i huvudsak kvinnorna som tar ut föräldraledighet. Kvinnorna får visserligen vara med i yrkesliver, men det är ju så länge de gör det på männens villkor, och så länge de låter männen fortsätta med sin mansroll och låta sina egna och andra kvinnor ta ansvaret för barn och hem. För så snart vi kvinnor vill ha del av makten och löneökningarna också, då heter det att "kvinnor vill ju ändå inte satsa, för de prioriterar ju barnen." Och det är ju preics vad många av oss kvinnor gör! Men är det verkligen fel?? Vem ska annars prioritera barnen, när männen vägrar? Jag vill ha tillträde till samhället på mina villkor som kvinna, och jag prioriterar våra barn. That´s it. Min man har för övrigt ofta haft med sig barnen till sitt jobb. (Jag har inte haft det så ofta - jag jobbar hellre hemma när barnen är med.) Jag tror att fler män skulle vara beredda att ta del i det dagliga ansvaret för sina barn om detta ansvar inte förutsatte att man låter sig förvisas från det dagliga vuxenlivet! Jag märker att det är väldigt svårt att förklara vad jag menar. Föreställningarna om "hur det ska vara" sitter så oerhört djupt rotade i oss, att det ibland verkar vara näst intill omöjligt att tänka utanför det gängse. Även om man betraktar sig som feminist. Jag försöker.
Svar på tråden: Annika60, här är mitt svar på din fråga. (Långt)

Inte Annika60 men...Suck igen
Skrivet av Vn
Du säger ju själv att du hellre vill ha barnen hemma och att du då jobbar hemmifrån. Visst är det bekvämare? Då slipper man ju springa efter barnet som helst av allt vill riva sönder chefens protokoll. Nä du du är nog ganska ensam om dina visioner. Och så intressant ÄR det inte på mitt jobb så att mina barn skulle tycka att det var kul. De skulle inte förstå ett dyft av vad jag gör. Och inte skulle de känna sig mer delaktiga för det. Och VEM skulle få löneförhöjning om man hälften av tiden bytte blöja, matade och lekte på sina barn på ARBETStid. Din idé skulle bara leda till att alla småbarnsföräldrar fick det svårare på arbetsmarknaden, man som kvinna.

Nu suckar jag också.
Skrivet av H-n
Sitt du kvar i dina uppfattningar! Lev väl. Själv tänker jag fortsätta att diskutera i syfte att hitta nya och bättre lösningar.


Jag tror
Skrivet av Vn
att en lösning snarare är att utveckla företagens möjlighet att låta de anställda jobba på distans än att anpassa företaget efter småbarnsföräldrarnas behov. Mohammed och berget... Jag tror inte vi har samma syn på arbete. När jag är på jobbet vill jag kunna ge den bästa servicen. Jag har genom att göra det lyckats för ett bra jobb med bra lön vilket ger mig råd att gå ner i tid. Och mina barn HAR hälsat på på jobbet och nån dag kanske de fattar vad jag gör.

Att göra det möjligt för anställda
Skrivet av H-n
att ibland jobba på distans är definitivt ett sätt i rätt riktning, dvs det kan underlätta livet för oss som har ansvar för den uppväxande generationen. Mer sånt!

Jag måste säga...
Skrivet av Kattis
...att jag sympatiserar med dina idéer, H-n. Jag har också tänkt i liknande banor. Idag är det liksom vattentäta skott mellan yrkesliv och familjeliv. Många barn växer upp utan att ha en aning om vad mamma och pappa gör hela dagarna, och utan att någonsin ha besökt föräldrarnas jobb. Jag sympatiserar med din tanke att barnen ska vara en självklar del av samhället, att de ska ha rätt att dela sina föräldrars vardag i möjligaste mån. Men jag inser att det är mycket svårt att ordna rent praktikst, i dagens västerländska samhälle. Många av oss har jobb där det är direkt omöjligt att ha små barn med - om man t ex jobbar på sjukhus. Och på vissa arbetsplatser är det ju direkt farligt, som på vissa industrier, byggarbetsplatser mm. Men jag sympatiserar som sagt med din tankegång här, och jag känner också att när barnen inte tillåts utgöra en självklar del av samhället, så blir det oftast kvinnorna så får ta ett steg tillbaka för att ta hand om barnen, antingen sina egna i hemmet eller andras barn på dagis. Jag tycker du har rätt i att barnen fortfarande ses som kvinnornas uppgift, oavsett om kvinnorna yrkesarbetar eller ej. Och jag tror att om det blev vanligare, och lättare, att ta med sig barnen överallt, och om arbetslivet kunde bli flexiblare, så skulle män få möjlighet att på ett bättre sätt dela ansvaret för barnen. Men jag tror tyvärr att det är rätt långt dit...


Trevligt
Skrivet av H-n
att du verkar förstå vad jag är ute efter! Sticker man ut hakan så får man vara beredd på att få smällar, men det gör mig sorgsen att barn beraktas som ett så störande inslag i vardagslivet, att de måste förpassa till hemmet eller - det egna eller ett daghem. Jag håller helt med dig om att möjligheterna inte är så stora idag för att ha med sig barnen, men det går ju att ändra på saker om man vill - eller snarare så kan man kämpa för förändringar. För 50 år sedan var det ofta inte möjligt för mammor att yrkesarbeta, och det är det ju idag! (Även om jag ärligt tror att många mammor idag känner att de slits itu mellan sina två världar - därmed absolut inte sagt att jag vill tillbaks till 50-talet. Jag är för övrigt själv ingen "hemmafrutyp" på långa vägar.) Precis som du så tror jag att det är långt kvar, och de svar jag fått på mitt inlägg här på sidan stärker mig i den (som jag tycker) lite trista uppfattningen. Tack för ditt inlägg!

Och jag håller också med
Skrivet av artemis
jag tycker att samhället allt får vänja sig vid att barn är med och tar plats, annars kommer det inte att bli särskilt många fler barn.

Det håller jag oxå med om
Skrivet av Vn
men inte överallt. Vid vissa tillfällen och i vissa situationer tror jag att det är bättre för barnen att slippa vuxenvärlden. Jag tror inte att mina barn blir särskilt skadade av att få vara ute i naturen med dagiset i stället för att sitta på mitt kontor. Däremot borde det vara lättare att ta med barnen på t ex restaurang, att amma offentligt, resa med barn osv.


Skriver under!
Skrivet av SofiaB
Klart att det finns många ställen där det borde vara mycket lättare och framför allt självklarare att ta med barn. Men det finns och kommer alltid att finnas miljöer som inte är lämpliga. Framför allt för barnets skull (dess fysiska och psykiska välmående).

Tack
Skrivet av Allis
Nu har jag läst alla inlägg och faktiskt diskuterat en hel del med min mamma som tog med mig till jobbet på den tiden det begav sig. Jag trodde det var enstaka gånger men hon säger att jag var med ända tills jag fick dagisplats, vilket jag tror var först när jag var närmare tre. Hon jobbade som distrikta på den tiden för den som undrar och det är klart att i det jobbet var det enklare att ta med en unge än om hon suttit i kassan på Ica. Jag tror att mycket av diskussionen handlar om vad man är van vid och vad man själv varit med om. På kvinnojouren diskuterade vi ibland om barnfria zoner, tex om vi skulle prata om något som kunde uppfattas som direkt skrämmande för ett barn. Någon sa då att där det finns kvinnor finns det ofta barn så vi löste det med att någon (inte nödvändigtvis mamman) var med ungarna om det krävdes olika rum. Poängen var att ingen kvinna skulle behöva avstå från delaktighet. Jag tror att ett barnvänligare samhälle ger kvinnor större utrymme. Barn är i mångt och mycket _fortfarande_ kvinnors ansvar och genom att göra tillvaron bättre för ungar blir den bättre för kvinnor. Med det är inte sagt att vi inte ska fortsätta jobba som sjutton på att kvinnor och män ska vara lika ansvariga och delaktiga (ifall någon missförstod).

OK
Skrivet av Annika60
Jag har inte varit tydlig nog i mina frågor; har mest fört ett resonemang. Jag är självklart inte emot ett samhälle där barnen är välkomna; men tycker att det finns miljöer som dels är direkt olämpliga för barn (typ ett sjukhus akutmottagning eller en transformatorstation), dels är mindre lämpliga för barn. Vad gäller att ta med barnen till jobbet tycker jag att det har blivit en attitydförändring under åren jag jobbat. Barn på arbetsplatser - där det fungerar att ha med barn - möts sällan med sura miner, däremot brukar de flesta på mitt nuvarande jobb som har barn och behöver ta hand om dem en dag, välja att jobba hemifrån eftersom vi har den möjligheten. Mitt kontor är helt enkelt inte speciellt intressant och jobbets karaktär så abstrakt att det är rätt obegripligt för ett litet barn... Visst kan en kopiator vara kollosalt rolig (fråga min då treårige son som körde igenom x antal papper för att därefter jublande hojta "jag tjyckte på den gjöna knappen å då kom det massoj av pappej", när jag vände ryggen till) fast man kan ju inte släppa lös dem hur som helst på maskineriet... Det finns alltså ingen bra möjlighet att göra barnen delaktiga i mitt jobb som går ut på att dokumentera nätverk... Förstod jag rätt om jag säjer att du tror att fler män skulle vara beredda att ta ett större ansvar för barnen om de kunde ta med dem till jobbet? I så fall kan jag väl säga att för egen del skulle det inte uppmuntra; jag vill helt enkelt fokusera på mitt jobb när jag är på jobbet. Vet inte om män i allmänhet är särskilt annorlunda i det stycket. Och som jag skrev i ett annat inlägg känner jag inte igen mig i att jag skulle vara förvisad från vuxenlivet när jag är med barnen.


Hmm
Skrivet av N
Det är klart att det vore bra om vi män lämnade mer på dagis. I mitt fall har jag inte velat lämna på dagis, utan istället gå tidigt till jobbet, eftersom jag då kan sluta min heltidsarbetsdag vid halv tre och hämta tidigt, och på så vis låta min fru jobba heltid (eller 90% eftersom hon inte tyckte hon skulle orka mer) och ändå ge vårt barn vettigt långa dagar på dagis. Vad jag finner störst misstycke med i dina tankegångar är att det på något vis skulle vara lämpligt att ta med sig barnen till jobbet medan de är i dagisåldern. (Ett till fem år) Det kanske fungerar bra för den priviligierade överklass där du finner dina rötter och ditt liv, men för oss normala människor med arbetsplatser som skulle vara direkt skadliga för barn så tycker jag att dina förslag tyder på en inskränkthet och oförmåga att tänka sig in i andra situationer än den egna. Du har en del bra och intressanta tankar, men de försvinner bakom din vilja att få med barnen till arbetet på regelbunden basis. Det är inget fel i att ta med sig barnen till jobbet, man kan ju ta ut en föräldradag och visa barn och arbetskamrater för varandra, men att därifrån gå till att försöka passa sitt barn på arbetsplatsen när man jobbar i skogen, en verkstad, eller ett sjukhus låter bara vansinnigt. Men jag kanske har missförstått dig, du lägger ju in brasklappen att du har svårt att förklara dig i ämnet. Vill du försöka igen?

Inte H-n
Skrivet av Allis
men rätt intresserad av tankegångarna. Din egen brasklapp om överklass kontra normala människor var rätt märklig men den kanske du kan vidareutveckla. Jag tycker att vi gör det svårare än vad det är. Barn är en del av många människors liv, alltså finns det ofta barn där det finns vuxna. Antingen kan man välja att ha barnrum och vuxenrum (som fortfarande en del kör med på fester) eller också är alla välkomna och vi gör vårt yttersta för att inkludera barn. Det är MYCKET jobbigare och kräver oändligt mycket mer tålamod och uppfinningsrikedom än att dela världen. För att ta ett jätteenkelt exempel: Jag är säker på att min mor hade handlat tio gånger snabbare om hon inte haft med oss i affären, å andra sidan var det ett led i att lära oss ta del av ansvaret - vilket jag tackar henne för i dag. Det är ganska lätt att titta på sig själv och se vad man själv gör för att minska småbarnsföräldrars och deras ungars utrymme. Hur många låter bli att kasta tarvliga blickar på den unge som börjar gasta på en restaurang? Som om det vore en nyhet att barn låter hahaha. Eller blir irriterad över att barnvagnar tar plats, surar över tjatiga barn i snabbköpskassan, inte tar tid och lyssnar på grannens barn eller vad det nu kan vara. Jag tycker att H-ns mening var rätt klar - vi gör en mängd saker som direkt missgynnar barns delaktighet och vi skulle kunna ändra på det om vi ville.

Tydligt?
Skrivet av N
Om du har läst ut dolda budskap ur H-n:s meddelande så är det säkert bra, men jag nöjer mig med det direkta budskapet som var att man skulle ta med sig barnet/en till arbetet. Och min syn på saken var att det bara var dagens \'överklass\' som kan göra så och fortfarande hävda att de går till jobbet, därför att de har ett så priviligierat jobb att de antingen inte behöver använda sin kapacitet och alltså kan passa barnen vid sidan om utan att störa sin arbetsinsats, eller också att de är så uppsatta att de kan befalla medarbetare att byta arbetsuppgift till att bli dagmamma istället för att göra sitt vanliga jobb. Jag för min del har (tyvärr) ett arbete att utföra när jag är på jobbet, och jag kan inte se att det vore nyttigt, utan snarare farligt, för mitt/mina barn att vara med och löpa vind för våg i miljö som inte är barnanpassad för fem öre. Men när man själv kan disponera sin tid så tar man ju självklart med sig sina barn dit man går, till vardag som till fest. Nu måste jag erkänna att jag inte tog med min treårige son när jag såg Sagan om Ringen på bio, bara för att jag tyckte att varken filmbilderna eller filmens längd passade honom, utan att det nog vore bättre för honom att umgås med sin farmor och farfar under tiden. Men menar du nu att jag borde ha tagit med honom ändå?


Jag blir lite full i skratt
Skrivet av Allis
av ditt inlägg. Vet du, våra skilda tolkningssätt gör troligtvis att vi läser olika. Du har uppfattat en sak, jag en annan, svårare än så är det inte. På den tiden min mamma tog med mig till jobbet hade hon inget val - antingen vara hemma eller ta med ungen. Jag tror fortfarande att det är ganska unikt och inte nämnvärt överklassrelaterat, hon var distrikta och sist jag kollade räknas det knappast till något guldskikt. Hade hon jobbat på konsum, varit byggnadssnickare eller syrra på akuten ade det ju varit hart när omöjligt. F.ö tror jag inte att en treåring får ut speciellt mycket av att titta på Sagan om ringen. Vad tycker du i övrigt om det jag skrev om krympta utrymmen för småbarnsföräldrar och barn? Anpassar vi världen efter vuxna eller barn eller både och?

Så roligt då
Skrivet av N
Att ha ett jobb idag som är så \'lugnt\' som vårdjobb var fortfarande för tio-femton år sedan, är så pass sällsynt att jag vill säga att det är ett lyxjobb. Det var bättre förr ;-) Angående världar för stora och små, så är ju världen tveklöst anpassad för de stora, som ju är i klar majoritet. Sen är det ju vår uppgift som föräldrar att agera medlare och mellanhänder, men också skydd och mur, därför att det är så stora delar av världen som små barn helst inte bör möta.

:O)
Skrivet av Allis
Tja, återigen får vi väl konstatera att våra vi resonerar olika. Jag har aldrig jobbat som distrikta så jag kan inte uttala mig om lyx, min mamma har en rätt motsatt uppfattningen mot din skulle jag tro. Du har helt rätt i att man naturligtvis ska skydda sina barn, men det är ju inte riktigt det jag är ute efter. Jag tycker att vi borde jobba för en miljö som helt enkelt är lite mer barnvänlig - och därmed föräldravänlig.


Verkar jag överklassig?
Skrivet av H-n
Mycket intressant! Förklara gärna varför du tycker det! Det jag är ute efter är itte att vi ska ta med barnen till våra arbetsplatser oavsett hur de är utformade idag. Det jag är ute efter är något helt annat, nämligen att barnen ska vara välkomna i vårt dagliga liv och inte förvisas till dagis. Även om barnen ofta har det kul på dagis så tror jag det skulle vara bra på flera sätt om barnen fick vara med i vårt dagliga liv i större utsträckning. Men detta förutsätter så klart att vårt dagliga liv anpassas för att barn ska kunna vara med.

Inte N men...
Skrivet av Vn
Skulle vi då inte få ett klassamhälle. 1) De som kan vara i dina ögon "bra" föräldrar och ta med ungarna till jobbet och 2) de som inte kan det för att de inte har "barnvänliga" jobb och som måste lämna ungarna till farliga stygga dagis där de sitter inspärrade utan kontakt med samhället. Och till pudelns kärna: Skulle barnens vistelse på jobbet ge oss ett mer jämlikt samhälle. Enligt dig så ja. Enligt mig: Nej. Män skulle inte ta hand om barnen mer om de var tvungen att ta med dem till jobbet. Min man fnös åt det förslaget. Han vill hellre att det blir mer ok för en man att vara pappaledig. Han har ett typiskt karljobb. dvs skitigt och farligt skulle inte dagis finnas skulle det vara på min lott att ta med barnen. Och då skulle jag faktiskt hellre välja att bli hemmafru. Som jag tidigare skrivit så vill jag göra ett bra jobb när jag är på jobbet så att jag blir klar med arbetsuppgiferna nöjd och gå hem och vara en bra mor.

Du har fortfarande inte förstått
Skrivet av H-n
vad jag är ute efter, fast jag förklarat det massor av gånger. OK, en gång till: Jag är ute efter att barn blir mer välkomna i vårt vardagliga liv. Dvs att vi anpasar arbetsmiljöer mm efter att barn ska kunna vara med. Självklart bygger detta på ett antagande att förldrar vill vara mer med sina barn. Men vi har tydligen så oerhört olika utgångspunkt att jag inte vet om det är lönt att fortsätta diskussionen?


H-n
Skrivet av tilda
kan du inte svara på fskl inlääg om barn på arbetet, där är väl miljön gjord för att ta med barn?

Visst kan jag det, Tilda. imt
Skrivet av H-n
..

Ok då
Skrivet av N
Kanske inte så överklassig, jag stirrade mig lite blind på dina åsikter om barn på jobbet, och resten av antagandet kom nog ifrån ditt sätt att från ovan se ned på \'plebejerna\' som inte förstår vad som är bäst för dem. Det är klart att barnen skall vara med i vårt dagliga liv, och det är sant att stora delar av vårt dagliga liv sker på arbetsplatsen, men därifrån så ser jag ändå ett långt steg till att anse att barnen skall följa med till jobbet. Men för all del, om vi nu följer din tes att det är ett straff att gå på dagis och att alla vettiga föräldrar skall hålla sina barn borta från denna usla plats, hur föreslår du då att vi skall anpassa våra dagliga liv? Alla skall jobba 9-17 och högst femton minuters resa hemifrån? Skulle inte det vara svårt att arrangera?


Jag ser inte ned på någon
Skrivet av H-n
som inte vill ha med sina barn på jobbet. Var fick du det ifrån? Men jag säger som till Vn: vi har så olika utgångspunkt att det kanske inte är någon idé att diskutera detta. Du kanske ska diskutera med Vn istället, ni verkar ha liknande utgångspunkt. Den "klassfråga" jag möjligen kan skönja i denna diskussion är om man tycker sig ha rätt att ifrågasätta rådande strukturer (vilket jag tycker mig ha) eller om man anser att man bör veta sin plats och finna sig i hur det är (vilket jag inte gör). Om detta nu har med någon klass att göra, det vet jag egentligen inte. Men det kan kanske vara en skillnad i synsätt.

Det handlar inte om
Skrivet av artemis
att det är ett straff att gå på dagis, det handlar om att barn ofta förvisas till speciella "barnplatser" och vuxna till speciella "vuxenplatser". Jag tror att det är bra om barn och vuxna vänjer sig vid att dela platser, även i vardagen. Därmed inte sagt att jag tycker att alla barn ska kunna vara på ala arbetsplatser (kostnaden skulle bli skyhög) och själv blev jag medsläpad för ofta till mammasåpappas jobb så jag vet hur träligt det kan vara. Men att aldrig få vara med och se hur pappa eller mamma har det på jobbet, det tycker jag är trist. Sen har jag också vänner i tjugoårsåldern som rätt konsekvent tar med sig sina barn på fester (rökfritt såklart) och lägger dem i värdparets säng när de blir trötta. Mycket uppskattat av både barn och vuxna, som har mycket utbyte av varandra. Ännu ett sätt att bryta uppdelningen.

H-n jag håller med dig,
Skrivet av Jezz
precis så tänkter jag också men endel vägrar förstå hur vi tänkter, för annars skulle de inte missuppfatta så mycket det du/vi försöker förklara. Kämpa på, du är en helt övertygande pepp för mig som fortfarande känner mig osäker i mammarollen och ofta blir ledsen och nervös över om jag gör rätt eller fel. :)


tänker menar jag, jag måste skaffa
Skrivet av Jezz
ett rättstavningsprogram :)

Du är en bra mamma!
Skrivet av H-n
och en bra förälder, det är jag övertygad om. Att reflektera över sitt föräldraskap och våga se att man ibland gör fel fast man gör som man lärt sig eller som alla andra - det är mycket bra!

att ta med barnen
Skrivet av fskl
min arbetsplats är helt klart lämpad för att ta med barnen till. Men hur skulle det fungera i verkligheten? Eftersom jag arbetar inom förskolan så är det en lämplig arbetsplats för barnen, men eftersom vi idag vil ha mindre barngrupper så är det knappast särskilt smart att öka på barngrupperna med sina egna barn! Får vi mindre barngrupper är vi ju tillbaka i samma fälla som idag om personalen tar med sig sina barn!fler barn i grupperna. Men det är klart, det blir ju billig barnomsorg för personalen om det är så att de egna barnen kan vara med föräldern på arbetsplatsen. Att ta med de egna barnen emellanåt är givetvis inga problem, men det skulle inte fungera om det gällde hela tiden.


Hej fskl!
Skrivet av H-n
Signaturen Tilda ville ovanför att jag skulle svara på det här inlägget, eftersom du jobbar i en miljö avsedd för barn. Min dröm eller vision eller vad man vill kalla den bygger ju på att barnen ska kunna vara med sina föräldrar i mycket större utsträckning än som går idag, och då skulle det inte behövas dagis på samma sätt som idag. Så frågan faller ju lite i och med det. Men jag kan ju passa på att fråga hur det är att lämna bort sina egna barn för att jobba med att ta hand om andras? Jag lägger alltså inte någon värdering i detta, utan jag bara undrar. Det är ju t ex skillnad på att ha en arbetsplats med andra vuxna, kafferaster, lön (!!) osv jämfört med att "bara" ta hand om sina egna barn som ju inte värdesätts så högt i vårt samhälle. Det skulle vara intressant att höra från dig som är insatt, hur du resonerar kring detta!

jag tycker inte att det faller
Skrivet av fskl
det kommer alltid att finnas arbetsplatser där barn faktiskt inte hör hemma, jag vill tex inte att min kirurg har barnen med, ingen läkare alls för den delen, inte heller att piloter eller busschaufförer, byggarbetare, det är några exempel på arbetetn som jag anser att barn inte hör hemma på. Jag är säker på att förskolan alltid kommer att behövas i någon form och oavsett om fler kommer att ha sina barn med på arbetet. Jag kan däremot inte förstå hur du kan vilja att dina barn på heltid ska vara med på vuxenarbetsplatser, milde himmel , min dotter skulle riva ett kontor efter 2 timmar, varför ska barn vara inne när de kan få utevistelse på förskolan, du kan väl knappast förvänta dig att arbetsgivare ska betala dig lön för att du är tillsammans med ditt barn under arbetstid? Att arbeta med andras barn handlar om något helt annat än att ta hand om sina egna, jag bedriver inte gruppgenomtänkt planerad verksamhet med mina barn.

Den gruppgenomtänkta verksamheten
Skrivet av H-n
du bedriver med andras barn men inte med dina egna, vad går den ut på? Jag tycker att det här är intressant, för det handlar om syftet med dagis. Mina barn går på dagis, så jag vet hur vårt dagis ser på syftet med sin verksamhet. Men det skulle vara intressant att höra hur du resonerar också, om du vill berätta. Liksom så många andra här har du missuppfattat min önskan om att barn skulle få vara mer delaktiga. Jag är inte ute efter att vi ska sluta med barnomsorg och alla sak ha med barnen på jobbet. Men jag tycker det är intressant att ifrågasätta lite varför vi gör som vi gör. (Det finns ju orsaker, bland annat politiska sådana.) Och så tycker jag personligen det ää tråkigt att yrkeslivet kräver att man är borta så mycket från sina barn, plus att jag tror att barn mår bra av att var med mycket i sina föräldras liv.

Annika60, här är mitt svar på din fråga. (Långt)

Inte Annika60 men...Suck igen

Nu suckar jag också.

Jag tror

Att göra det möjligt för anställda

Jag måste säga...

Trevligt

Och jag håller också med

Det håller jag oxå med om

Skriver under!

Tack

OK

Hmm

Inte H-n

Tydligt?

Jag blir lite full i skratt

Så roligt då

:O)

Verkar jag överklassig?

Inte N men...

Du har fortfarande inte förstått

H-n

Visst kan jag det, Tilda. imt

Ok då

Jag ser inte ned på någon

Det handlar inte om

H-n jag håller med dig,

tänker menar jag, jag måste skaffa

Du är en bra mamma!

att ta med barnen

Hej fskl!

jag tycker inte att det faller

Den gruppgenomtänkta verksamheten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information