Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

ang att vara neutral

Skrivet av Sara, ett fd barn
börjar ny tråd här uppe.
Min mamma var tydlig med vad hon tyckte och fick mig att skämmas över att jag gillade Barbie, Monchici mm.
Idag tycker jag som mamma men jag gillar inte de skuldkänslor hon gav mig. Den kunskap jag fick från henne (om annat också) var tung och svår att bära för mig tillsammans med andra barn. Jag var tyst när de hyllade Barbie och jag var tyst när mamma pratade skit om Barbie. Jag hamnade mittemellan. Idag är jag glad över att jag är "upplyst" men vet inte riktigt hur jag ska uppfostra mitt barn. Ett riktigt dilemma.
Svar
vadå upplyst?
är man upplyst för att man inte gillar barbie?

Jag förstår liksom inte poängen i det du skriver, hade du tyckt att du är lika "upplyst" om det hade gällt bilar? Om din mor fått dig att skämmas över att leka med bilar?
Skrivet av  svea
jag tycker
nog att "bilar" är en mer neutral sak och inte lika komersiell som varumärken riktade till barn.
Skrivet av  Sara
hej
Att bli upplyst kan vara att se olika sidor av en sak. Det kan vara svårt att stå mittemellan om man varken är anti-barbie helt och fullt och inte heller avgudar denna leksak.
Skrivet av  Fumlan
Lättare nu än när vi var smö
Vi lever i ett alltmer heterogent samhälle där det finns plats för många olika synsätt. Det tycker jag är skönt. För min egen del, tycker jag att det är världens slöseri med tid att titta på teve och vi har aldrig gjort det i familjen, även om vi oftast haft en teve stående i något hörn. När jag själv var liten, skulle det ha varit en katastrof att på måndagmorgonen tvingas säga i skolan att man inte sett Hylands hörna. Man skulle ha definierats som Avvikare. Men idag, när det finns hundra miljoner tevekanaler, har det ju ingen större betydelse. Ingen märker ju att man missar ett enstaka teveprogram. I en skolklass där en fjärdedel av barnen inte äter fläsk och en fjärdedel är vegetarianer, är toleransen rätt stor.

Samhället har blivit tolerantare. Jag vet inte hur det är i mindre städer, kanske är det svårare där att avvika från normen. Men som jag har upplevt det med storstad och utbildningsort, finns det nästan ingen norm längre, tack och lov.
Skrivet av  Elanor
Tror det är mycket svårare
att i småstäder eller på landet. Trots det har jag och min familj valt att lämna storstaden, det finns andra fördelar med att bo på landet. Men visst är det lättare att vara annorlunda, och det finns en större tolerans och acceptans för oliktänkande i storstäder.
Skrivet av  Tigre
Tyvärr är det inte
lika högt i tak på små orter. Där får man verkligen "slåss" för att vara annorlunda på ngt sätt. Men visst går det men det krävs styrka och stöd hemifrån att vägra vara som dom. Hemskt att skuldbelägga barn för deras leksaker. Nu var det väl säkert inte avsikten men det kan bli fel ibland.
Skrivet av  Päronet
självklar norm
det finns i allra hösta grad en tydlig norm i samhället. flickor/kvinnor går fortfarande runt med smink, rakade ben och tajtare/mindre/glittrigare/mer rosa kläder än pojkar/män. könsnormen är tydlig.
Skrivet av  rismalt
Tycker oxå det är svårt
Men, jag försöker stå ut så mycket jag kan och tänka att leksaker är leksaker och att all typ av lek är just lek. Jag känner dock att mina gränser går vid "Bratz" tex. Barbie, är liksom ingenting i jämförelse med all mycket annana ny skit som finns. Vill flickorna leka med Barbie så måste de väl få det. Just bilar är väl kanske märkesneutralt men inte könsneutralt. Att låta flickor skämmas för att de gillar dockor och Barbie (som ju oxå är en docka) är som att få pojkar att skämmas för att de gillar bilar eller sagan-om-ringen/harry-potter??-prylar. (Är inte så insatt i pojkvärlden.) Ingen skulle väl få för sig att se ner på killar som gillar traditionella killgrejer, varför se ner på tjejer? På samma sätt måste ju utrymme ges för att leka med saker som är typiska för motsatta könet.
Jag tror att jag kan ge mina döttrar bra värderingar ändå. Min mamma har nog aldrig funderat över det här, var på den tiden inte så "upplyst" och hon har aldrig heller lagt in värderingar i mina lekar. Jag har haft 2 yngre systrar och 1 yngre bror. Mest tjejlekar hemma hos oss, men även killgrejerna kom till nytta då och då. Vi 4 är idag mkt olika i våra könsroller, vi faller väl iofs inom ramen för det s k "normala". Jag har aldrig hindrats (läs kränkts) i min lek, men är verkligen inte någon fjollig barbiedocka heller (lååångt ifrån).
Fast det är svårt, när man är medveten och vill det bästa, vill förändra könsrollerna.
Leken är lek och det är för barnen, värderingar växer fram i verkligheten, i det man visar som vuxen i sitt agerande och i samtal, samspel med barnen.
Så tror jag. Man kan leka "fult" utan att bli "ful" inuti.
Skrivet av  Sara med 98+02
bra skrivet! *imt*
.
Skrivet av  My
Jag är också
ett barn som är uppvuxen med föräldrar med mycket politiska åsikter, vilket har inneburit en hel del slagsmål med andra ungar som retades för att vi var "konstiga". Men som mamma säger, "hade ni vuxit upp i en storstad hade ni aldrig varit annorlunda". Nu valde mina föräldrar att flytta ut på landet, vilket också är svårare när man inte tycker som alla andra, men jag känner mig stark idag och mycket mycket klar över vissa saker, men samtidigt rädd för att göra misstag, det är svårt att alltid känna sig annorlunda.
Skrivet av  Tigre
så enkelt är det inte
vi växte upp i Uppsala och Stockholm, men jag upplevde det ni kallar för småstadsaktigt. Dessutom håller jag inte med om att killar inte behöver skämmas för att de leker med bilar. Min mamma lät håret växa ut på min bror och gav honom nagelack. Sådant uppmuntrades verkligen.
Skrivet av  Sara
Hur menar du?
Skämmas?

Ja, det finns säkert områden i större städer där dessa områden är precis som vilken småstad som helst. Det jag tänkte på var att om man är uppvuxen i en större stad är det lättare att hitta vänner och människor som delar ens åsikter och värderingar än vad det kanske är i en mindre stad. Det kan ju vara därför många flyttar från småstäderna till exempelvis Stockholm.
Skrivet av  Tigre
sara
jag tror såhar: man behöver inte smutskasta en viss leksak för att visa att man tar avstånd från den. man behöver helt enkelt aldrig ha den hemma. om ett barn för det på tal (vilket det förmodligen kommer göra efter div influenser på dagis eller skola) kan man bara säga att såna har inte vi för vi gillar inte dem.

jag tror det är viktigt att våga visa sina ideal även för barn. jag är feminist och barbie sprider ett kvinnoideal jag inte kan stå för, ett ideal jag till och med vill ta kraftigt avstånd från . därför skulle jag aldrig inhandla en sådan docka, det skulle liksom vara som att röka och samtidigt säga till barnet att det är fel att röka.

det personliga är politiskt!
Skrivet av  rismalt