Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

är det viktigt att tävla?

Skrivet av Elin S
Jag har en sjuårig son som inte tycker om att tävla, och han vill inte spela spel för han tycker inte om att förlora. Nu tycker min man att han borde lära sig att tävla. Jag förstår det delvis, eftersom han kommer att råka ut för situationer i livet där man tävlar, i skolan till exempel. Men samtidigt tycker jag att man borde slippa tävla om man inte vill. Och jag undrar om min man skulle tycka det var lika viktigt om vi hade en dotter som inte ville tävla?
Svar på tråden: är det viktigt att tävla?

Dålig förlorare

Skrivet av  Sara med 98+02
jag är rätt övertygad om att det är ett personlighetsdrag. Besvikna kan vi alla bli, fast över olika saker. Jag själv struntar fullständigt i om jag förlorar eller ej, fast vinna är ju lite kul förstås… Att bli besviken för att man har förlorat är ju inte värre än att bli besviken i andra sammanhang, även om det anses vara lite fult. Bättre att man lär sig känna igen känslorna och acceptera dem, hantera dem, inte låta dem gå ut över andra (som ju ofta är fallet med dåliga förlorare). Min syster var så dåligt förlorare att hon en period inte fick spela spel på fritid/dagis. Konstigt sätt att hantera det tycker jag.

Att tävla innebär ju inte att man är dålig förlorare, att man är dålig förlorare innebär inte att man är tävlingsmänniska. Jag tror inte att det nödvändigtvis hänger ihop.
Man måste inte tycka om att tävla (jag gillar det inte), tvingas man in i tävlingar är det inte givet att man blir dålig förlorare (jag är det inte). Snarare är det väl tävlingsmänniskor som är dåliga förlorare som gillar spänningen men inte klarar besvikelsen. Låt sonen göra vad han vill, strunta i tävlingsaspekten. Man spelar inte boll för att vinna, man tränar inte tennis för att vinna, man går inte på scouterna för att vinna, man spelar inte spel för att vinna. Man gör det för att man tycker det är kul. Ska din man sätta sonen i tävlingssituationer kanske han borde ändra inställning lite…
Bara mina tankar något luddiga…
 

Jag undrar...

Skrivet av  Fru Marmelad
...om inte det där är en fas som många ungar går igenom i den åldern? Min dotter var HEMSK att spela med i 6-7årsåldern, men det gick över :-)).
 

Ändra spelen=)

Skrivet av  Cee
Tycker inte att det är lönt att tvinga någon tävla för att bli bättre på det..
Inrikta er på lekar/spel/idrott där man tävlar mot sig själv eller mot ett gemensamt mål istället. De flesta spel går ju att "göra om" lite så att ingen förlorar men spelet ändå har ett mål..
 

Han kanske behöver vinna ?

Skrivet av  Rebecka
Mindre barn kanske behöver få känna sig beundrade(vinna) innan självkänslan är lite mer på plats?
Själv tror jag inte på att pusha barn - då kanske dom blir ännu mer igelkottar. Men kanske kan man få ett barn att njuta av t.ex spel om man inte betonar detdär med att vinna så mycket, utan ser till att gemenskapen och detdär med att man har roligt och är tillsammans är viktigast...
 

Viktigt att lära barn att man inte måste tävla

Skrivet av  Susanne med Viggo 21/7
Det tycker i alla fall jag och min man. I vår bekantskapskrets spelar vi mycket spel och det alltid med syftet att vi ska ha kul ihop och inte för att någon ska vinna. Roligast är spel där man umgås tillsammans, till exempel rollspel, eller där man samarbetar mot själva spelet. Det viktiga är att det är en social aktivitet som man umgås kring. Det här tänet hoppas vi kunna förmedla till våra barn.

Vi har bestämt oss för att uppmuntra till fritidsaktiviteter som inte innehåller tävlingsmoment, som scouting, rollspel, teater, musik med mera. Traditionell idrott gillar vi inte, men vi kommer självklart att ställa upp på våra barn om de vill börja med tävlingsidrott. Det gäller ju att vara flexibel...

Hur som helst, så tycker jag inte att din son ska behöva tävla om han inte vill det. Jag tror nog att han lär sig hantera det hela ändå bara genom att leva ett socialt liv.

mvh,
Susanne
 

Artiklar från Familjeliv