Gammal åsikt eller nytt problem? otroligt långt...

Gammal åsikt eller nytt problem? otroligt långt...
Skrivet av	Bråkstaken
När jag var föräldraledig med sista barnet var jag det helt i 7 veckor. Sedan delade jag och min man 50/50 på varje dag. Slitigt? Ja. Stressigt? Ja, något hemskt. Värt det? Absolut! Jag ville inte vara hemma de första sex månaderna, för att sedan behöva arbeta heltid, just när sonen började bli mer aktiv. Detta med 4 timmars tjänst var vårt sätt att lösa det på. Vi var beredda på reaktioner. MEN, jag var INTE beredd på alla kvinnors nedsättande och mammaledighets fascistoida frågor! Det var som om varje kvinna behövde fråga om jag inte GILLADE mitt barn? Om jag var tvungen av någon att jobba. "Ja, JAG, jag äääälskade att vara ledig, jag kunde ha varit ledig huuuuur länge som helst! Men det gör tydligen inte du?" " Nä, jag ville verkligen inte att maken skulle vara hemma, det TILLÄT jag inte, ja, jag tycker att mammor ska vara hemma minst ett år, sedan kan pappan vara hemma ett tag." Det var så fruktansvärt påfrestande att ständigt stå som modell för en dålig mamma, att ni kan bara inte ana! På BVC fick jag i föräldragruppen höra: "Ja, man kan ju lösa föräldraledigheten på många olika sätt, kanske du skulle vilja dela med er lite av er något speciella lösning?" och sedan kommentaren: "Ja, ja, man får väl se hur det där går." Underförstått: den ungen/det äktenskapet/den idén kommer det gå åt helvete med. Som grädde på moset kontaktades MIN MAN av genusforskare och BVC för att få massor av uppmärksamhet och beröm, frågas ut och vara intressant, men inte ens dessa, genusutbildade kvinnor kunde se att det krävs TVÅ för att det ska fungera. Mycket märkligt! Sedan kom kurserna där min man ombads vara föräldrastödjare. Inte bara någon timme här och där utan i ett par tredagars läger! På vems bekostnad då? Han var ju FÖRÄLDRALEDIG halvtid, vem skulle ta hand om barnet????? Nä, se DET hade de inte tänkt på! De tog så för givet att jag skulle göra det att de inte kunde fatta att han inte KUNDE. Att jag hade ett jobb dessa timmar, näää!? Det var så dumt att man bara kunde skaka på huvudet och undra riktigt hur många hundra år det ska ta innan man verkligen når jämställdhet. Jag söker fler som vi. Finns ni?
Svar på tråden: Gammal åsikt eller nytt problem? otroligt långt...

Tyvärr
Skrivet av Annjo
så kunde vi av olika anledningar inte dela så som ni gjort. Men jag hade gärna gjort det! Om det fungerar rent praktiskt med jobb, restider etc så tycker jag det låter jättebra! Själv tyckte jag det var urtrist att vara föräldraledig så jag började jobba 1dag/vecka när sonen var 3 mån och för det fick jag massvis med kommentarer liknande dina. Och det var ändå bara 1 dag/vecka!!!!

en till
Skrivet av Mysan med flisan
Här kommer en till med tråkiga erfarenheter av att börja komma igång tidigt. Jag lämnade min dotter i min mans vård när hon var 3 månader på heltid. Delammade och han gav ersättning i flaska, han var hemma i 5 månader med henne medans jag pluggade. Jag fick massor med reaktioner som : -tänker du inte på ditt barns bästa? ( denna kommentar tog min man som en förolämpning mot honom) - hur kan du vara så självisk att du slutar att heltidsamma henne när hon är så ung? Kan inte karriären vänta? Det var hemska och dessa är inte de värsta, de kom från andra mammor och främst bvc. Jag var gråtfärdig efter en vecka men min man stödde mig enormt mycket. Det intressant är att innan detta var jag emot lagstiftat föräldrarledighet men numera är jag för. Min och min mans relation blev bättre då han fick en förståelse för vad det handlade om att vara hemma med ett barn på heltid. Men visst, det var tungt och jag kände mig mycket ensam.


Jag
Skrivet av Kia
tycker det hela är intressant och tycker absolut att var och en ska göra vad de känner är rätt utan att få trista kommentarer. MEN jag kan ändå inte låta bli att fundera på naturens uträknande med att kvinnor har bröst och kan mata sina barn på ett naturligtvis innan barnet börjar äta. Visst man kan pumpa ur och ge på flaska men närheten trygghetn och intimiteten barnet får just när det ammas tror jag kan vara svår att återskapa.

med vilken legitimitet....?!!
Skrivet av Mysan med flisan
Det var ju det jag faktiskt gjorde, hon fick mat från mig morgon och kväll och sen ersättning. Varför hänger alla upp sig på amningen? Vi kommer aldrig att kunna genomföra lagstiftad föräldrarförsäkring med den mentaliteten. intimiteten fick hon ju faktiskt när jag var hemma och med sin far. varför är denna rätt till intimitet och närhet vara till för oss kvinnor? Det är egenligen en föroläpning mot mannen. Tyvärr måste jag säga att det är sådana kommentarer som du just gav som är de jobbigaste att höra eftersom man själv tänker de tankarna. Under min studeiperiod var det många såna menande kommentarer som var värst. Jag vet i alla fall att det är såna saker jag kommer att hålla för mig själv eftersom jag vet hur jobbigt det är att höra dem. Det är fascinerande hur många kvinnor finner en form av legitimitet att kritisera andra mammor, vadan denna rätt att döma någon annna? Menade inte just dig utan generellt nu

vad menar du...
Skrivet av ior
med att genomföra lagstiftad föräldraförsäkring och amning? Ska vi (som vill helamma och tror att det är bra -och framför allt bekvämt) behöva dra ner på amningen för att målet med delad föräldraledighet ska uppnås? Obs. Tycker naturligtvis inte att man ska racka ner på kvinnors val om sin amning - aldrig OK! Självklart kan bebisen få sitt närhetsbehov tillfredsställt ändå. Men priset för delad förädraförsäkring....?


För ordningens skull, Ior...
Skrivet av Helena
... så måstejag påpeka att förslaget (som inte ens nått motionsstadiet i riksdagen) om individuell föräldraförsäkring ALLTID hittills diskuterats tillsammans med en förlängning av densamma. Idag börjar endast runt 11% av barnen i barnomsorg vid ett års ålder, alltså vid den tidpunkt då föräldradagarna med SGI-grundad ersättning skulle vara slut, vilket visar att de allra flesta redan idag drar ut på ledigheten. Varför skulle man plötsligt sluta med det? Att amningen skulle bli lidande vid delad FP finns det faktiskt ingenting alls som tyder på i dagsläget, varken när man tittar på ledighetsstatistisk eller amningsfrekvens/-längd. Det vore intressant att höra hur du kommit fram till din åsikt.

men ojoj
Skrivet av ior
vad arg man kan låta då? Det var faktiskt bara en FRÅGA ställd till Mysan, eftersom jag inte riktigt förstod varför mentaliteten till amning (helamning) skulle vara ett hinder för delad föräldraförsäkring. Med den förlängning som du beskriver så ska det väl inte vara ett problem. Sen, visst stämmer det att många förlänger föräldraledigheten. Men som bekant har alla har inte råd inte med det....drygt var 10 unge då, med din statistik.

Jag
Skrivet av Kia
tycker nog inte att det är någon förolämpning mot männen utan de ger intimitet efter deras förutsättningar och att naturen inte givit dem bröst att amma med är ju fakta och inte deras fel. Du kommenterade inte den fiffighetn att kvinnor har bröst och att tanken med det kanske är att barnet behöver just sin mamma. Är detta en förolämpning mot mannen? Kanske. Att inte vara behövd till det (ammning) just då? Jag vill ånyo säga att jag fördömmer INTE ert sätt att dela på ledigheten var och en gör vad de finner bäst. Jag är för delad föräldraförsäkring.


Inte alls arg...
Skrivet av Helena
... men i ditt första inlägg står det ju att det finns en risk att mammor mot sin vilja kommer att behöva dra ned på amningen för att tillfredställa målet med delad föräldraförsäkring. Och det tror jag inte alls, inte om man tittar på tillgänglig statistik idag. Därför undrade jag över resonemanget.

inte så jag menade
Skrivet av ior
utan att jag förstod inte varför de med en viss "mentalitet" om amning ses som det stora hindret i tanken om delad ledighet (jag kan tänka mig en rad andra hinder ). Kan tillägga att jag själv helammade och pluggade samtidigt - min kille åkte med mig med vår bebis och så fick jag amma i pausen (dessutom har man ju lagstadgad rätt att gå ifrån och amma). Dock var det inte direkt av egen vilja jag pluggade så snart, utan ekonomiska skäl (hade inte råd att låta mig gå hemma med lägsta ersättning, tänk vad tvärtom det kan va ibland)

BS (ursäkta, men faktiskt)
Skrivet av politisk vilde, bf 28/12
Flaskuppfödda barn delar samma intimitet och närhet med sina föräldrar som ammade barn. Intimiteten hänger inte på amningen, du kan amma ditt barn och sedan låta det sova i egen säng och ligga i vagn eller på golvet stora delar av dagen, jämför detta med en mamma eller en pappa som ger flaska, bär sitt barn och sover med det. Vilket barn får mer närhet och intimitet? Efter de inledande två månaderna, som det brukar ta för amningen att stabilisera sig, tar det inte lång tid att amma. Amningen i sig är därför inget hinder för delad föräldraledighet. Att utöka antalet pappadagar borde vara ett ypperligt sätt att öka amningen, för den första tiden BEHÖVS det två föräldrar om amningen strular. Mitt recept är därför 50 pappadagar, att tas ut under barnets första sex månader i livet, och kvoterad föräldraförsäkring i övrigt.


förtydligande och ett inlägg i debatten
Skrivet av Mysan med flisan
Jag måste säga att jag håller med dig. Kvoterad föräldrarförsäkring är bra inte bara för oss kvinnor som kommer att tas mer seriöst på arbetsmarknaden utan även för männen. Arbetsgivarna måste fatta att alla oavsett vem amn anställer kan få barn och därmed måste vara lediga med sitt barn. Dessutom tror jag att barnen är de stora vinnarna också, de får ha sin pappa hemma på dagarna, lära känna honom och han får känna på hur det är att vara hemma med ett barn på heltid med allt vad det nu innebär. Efter 6 månader ska man dessutom börja införa mat för barnet och det går ypperligt att deltidsamma barnet. De barn som inte vill äta eller ta flaskan utan bara vill amma får väl få utpumpad mjölk. Det är därför jag säger att mentaliteten sätter hinder för detta, många kvinnor tyvärr kan tänka sig att lämna ifrån sig sitt barn så tidigt till sin man. Eftersom jag inte kunde svara på inlägg ovan så tänkte jag kommentera vad jag skrev om att det är en förolämpning mot mannen när man frågor om kvinnan är riktigt klok som går tillbaka till jobbet. Mannen är lika kapabel att ge barnet näring och mat, intimitet som oss kvinnor. Min man blev riktigt arg eftersom de kommentarerna antydde att han inte kunde ta hand om sitt barn.

Och alla barn
Skrivet av Lisa
som inte kan ammas då? Blir det inte människor av dem? Det finns massor av mammor som inte kan amma, och massor av barn som tex adopteras och därför inte ammas. Och kan inte pappor ge närhet, trygghet och intimitet på något sätt?

Ja
Skrivet av Kia
men varför från ta dem som har den förmånen att få amma sina barn den möjligheten? Är barnet adopterat eller mamman inte av någon anledning inte kan amma får man utgå från dessa möjligheter. Man har man möjligheten har naturen tänkt ut det fiffigt åt oss. Och som jag sa naturligtvis kan pappan ge närhet och intimitet utifrån sina förutsättningar!!!!


suck
Skrivet av politisk vilde, bf 28/12
Det handlar inte om att ta ifrån mammor rätten att amma, det handlar om att inse att tuttarna inte behöver vara hemma hela tiden för att man ska amma!

Jaha det kanske du tror
Skrivet av Helene med Leo
men det säger ju inte så himla mycket eller hur? Jag tror det inte.

Andra kvinnor
Skrivet av Helene med Leo
brukar väl vara de bästa på att hålla varandra i schack? Det finns väl inga som är så fördömande och nedtryckande som kvinnor är mot varandra? När det gäller mitt kejsarsnitt t ex så har jag bara hört positiva kommentarer från män, andra kvinnor däremot har haft en del synpunkter. Vissa kvinnor identifierar sig så med "kvinnorollen" att de blir hotade av att andra inte tycker samma eller gör lika. Genom att göra på ett annat sätt än det gängse så visar ju du på att det är en fråga om val och smak hur man vill göra med mammaledigheten och det hotar många eftersom att det de identifierar sig med reduceras till ett alternativ bland många. Lite svamligt men jag är ganska mosig i skallen nu efter att ha vaknat minst två gånger varje natt i tre månader nu...


Ja, och det är ju ett tydligt tecken
Skrivet av Amelie
på att vi är i underläge, för den som nu skulle tvivla på det... De mest blodtörstiga bödlarna i Hitlers koncentrationsläger var ju de fångar som fått äran att utföra morden i väntan på sin egen avrättning. Slicka uppåt, sparka nedåt, så har det varit i alla tider och situationer.

Åh det där känner man igen!
Skrivet av Settareh a.k.a Karin - ironiserar
Kära Bråkstake! Du har kommit i kontakt med Moderskapets Gyllene Regler! Alltså: Alla kvinnor som gillar sitt jobb åtminstone litegrann är penninghungriga karriärister Alla kvinnor som inte helammar sitt barn i minst sex månader är egoister Att öppet erkänna att man biologiskt sett är TVÅ om ett barn är strängeligen förbjudet Att öppet erkänna att dagis är bra är strängeligen förbjudet. Före skolstarten behöver ju barn egentligen inte omges av andra vuxna än Den Heliga Modern... *Att lämna sitt barn ensamt med sin sambo/make i mer än någon timme åt gången är strängeligen förbjudet. Han är ju bara PAPPA och alltså en bifigur i sammanhanget.

Det var bättre förr (långt och lite virrigt)
Skrivet av Elanor
Jag är ofta inne på den här sidan trots att mina barn nu är lite större (de är tonåringar). Inte så sällan slås jag av att det är svårare att vara förälder idag jämfört med hur det var när jag fick mina barn under åttio- och nittiotalet. Synen på föräldraskapet har förändrats. Då mina var små, var föräldraskap inte bara föräldrarnas sak, utan även samhällets. Våra barn var vår gemensamma framtid. Det märkliga är, att när föräldraskapet helt och hållet lagts på föräldrarna (enligt modellen "skaffar man barn, får man ta hela ansvaret"), är det mammorna man avser. Det är säkert jättebra med en lång föräldraledighet (när jag fick barn var den 9 månader), men man kan inte bortse ifrån att den blivit en slags betald hemmafrutillvaro. En sorts mammakultur har vuxit fram som inte fanns för femton eller tjugo år sedan, åtminstone inte i storstäder. När min barn var små, fanns en öppenhet för att pröva andra sätt att vara med dem än det traditionella femtiotalsstuket med hemmafruar. Jag kan inte minnas några höjda ögonbryn över att jag och barnens pappa delade alla föräldraledigheter rakt av. På den tiden var dagis något som sågs som ett komplement till hemmet. Numera verkar det som om varenda förälder ser dagis som ett nödvändigt ont där barnet tyvärr måste vistas och det är mammans fel om det är för långa dagar. Någonting har hänt med hela samhällets syn på föräldraskap. Skyll inte på "mamma-maffian". Det finns inte längre något stöd för alternativa sätt att utöva föräldraskap. Det är ingen idé att vi kvinnor utövar krig mot varandra. Det handlar om en samhällelig press som få individer orkar stå upp emot.


håller med dig
Skrivet av Ysh
Jag fick barn under åren -83 till -90 och inte tyckte jag att det var såna motsättningar då. Vi delade också på föräldraledigheten fast inte 50/50 mer med den sista. Men det kom då inga negativa reaktioner på det från nåt håll. På Öppna förskolan var det massor av pappor och ingen höjde ett ögonbryn över det heller. Nu tycks allt gå mot större och större åtskillnad mellan könen istället för tvärtom. Det märks också bra på barnkläderna. Då mina ungar var små var det inte ett dugg svårt att hitta baskläder i alla möjliga färger som var utan könsmarkörer och alla barnkläder hängde på en barnklädesavd och inte i separata pojk och flickavd i butikerna. Jag tycker tyvärr att utvecklingen går bakåt och jag är inte glad åt det.

Jag kan inte låta bli att tänka
Skrivet av politisk vilde, bf 28/12
på hemmafruns gyllene tidsålder (den enda hemmafrutiden vi haft i Sverige, för övrigt) under 50- och 60-talet. Ekonomin blomstrade och kvinorna skulle "slippa" förvärvsarbeta och få stanna hemma och ta hand om sina barn. Fast de flesta av dem arbetade ju iallafall, oftast åt varandra, det fanns en enorm svart arbetsmarknad för kvinnor med städ och tvätt åt förvärvsarbetande kvinnor samt byte av tjänster hemmafruar emellan för att hinna med allt arbete. När det blev akut arbetskraftsbrist i landet byggdes det dagis som aldrig förr och då var det inga problem att schasa ut kvinnorna ur hemmet. Men under nittiotalet kom ju lågkonjunkturen, och med den vände man tillbaka till den gamla synen på kvinnan som reservarbetskraft. Förr sa man att kvinnorna skulle lämna sitt arbete så att männen istället kunde arbeta och försörja sina familjer eller hur ologiskt de nu fick ihop det. Nu förlängdes föräldraförsäkringen samtidigt som man försämrade anställningstryggheten, resultat - småbarnsmammor slås ut från arbetsmarknaden. Voila! Ny hemmafrugeneration. Fast denna gång betydligt mer ovillig sådan, eftersom kvinnor under tiden hunnit utbilda sig. Kanske är det därför det blir så angeläget att försvara sin "rätt" att vara hemma, för att man vet vilken pissig ställning man har som kvinna under småbarnsåren?

Och nu har vi ju
Skrivet av G
den gode Carl Hamilton som förespråkar att alla problem med barn och ungdomar som inte rättar sig i ledet plötsligen uppstod i och med hemmamammans återgång till arbetet. Hmmm...


Men tjena!
Skrivet av politisk vilde, bf 28/12
Dubbelbestraffning if ever there was one!

Ja jisses
Skrivet av Mustardseed
jag kan verkligen inte förstå hur denne man kan få så mycket utrymme i media, jag tycker han kommer med det ena påståendet mer befängt än det andra. Som att föräldrar borde klä sig mer "vuxet" (jeans är ajabaja) och att mammor som klär sig sexigt minsann inte är trovärdiga osv osv. Alltså, VAD har föräldrarnas klädstil med föräldraskap att göra??? Läste också något snyggt uttalande han gjort om att han verkligen trodde på kärnfamiljen...fast själv levera han och har barn med en kvinna som har två barn sedan tidigare, inte direkt kärnfamiljsmaterial kanske?

Ja, usch
Skrivet av Rudolfina
Reagerade också med stor motvilja mot Hamiltons utspel, inte minst det där med kvinnors klädsel ryser. Och han ska vara en del av etablissemanget.


har också läst Hamilton...
Skrivet av Lotta med Viggo 030214 och v.23+3
... och reagerade bl a på att han i något av de första kapitlen där han skriver om klädseln hänvisar till två dokusåpakändisar som skulle ut och prata med barnen och vara bra förebilder (hm - försöka i alla fall - antar att det var det som var meningen). Dokusåpakändisarna visar sig vara lika, enligt Hamilton, illa klädda som barnen som de ska "predika" för. Här berättar han vem den kvinnliga kändisen är, men han berättar inte namnet på den manlige. Han pekar ut och skuldbelägger Tilde Fröling, men avslöjar inte namnet på den unge killen som inte heller visade sig vara någon större förebild. Reaktionär konservativ snobb kan man väl lugnt kalla honom :)

Nja
Skrivet av Rudolfina
Till din glädje (förhoppningsvis) måste jag säga att jag inte riktigt håller med dig om att det var bättre förr. Män tar numera ut ungefär 14,5 procent av all föräldraledighet, men till för ungefär 10-15 år sedan tog de under en lång tid ut bara 5 procent. (Själva möjligheten har alltså funnits i ca 30 år.) Så nog är det bättre nu, trots allt. Hoppas att de attityder du mött inte är tecken på en kommande backlash.

Intressant debatt
Skrivet av Kristina
detta, och lite förvånande för mig. Min man och jag delade inte på föräldraledigheten, men jag har aldrig hört ett ont ord sägas om eller till de föräldrar som gör det. Tvärtom. Män som är hemma har nästan mötts med applåder. Kan det bero på att jag är snart fyrtio? Eller har det att göra med var man bor? Håller med Elanor om att utvecklingen går bakåt. När de första barnen föddes i min bekantskapskrets ställde man aldrig frågan OM pappan skulle vara hemma, utan bara NÄR.


Visst finns vi
Skrivet av G
men kanske inte med exakt med samma uppdelning. Med sista barnet nu är min make hemma ett år, jag gick tillbaka och jobbade efter 6 månader. Trots att ingen av mina barn har ammat annat än på kvällar och nätter efter 6-7 månader och det följdaktiligen går att kombinera amning och arbete alldeles utmärkt blev reaktionerna starka. Jag har fått höra kommentarer om att -jag skulle aldrig våga lämna barnen till min make - jaså men varför jobbar du? - så då tvingar du din man att vara hemma? - men hur går det för NN då (maken)? - men du har väl inget karriärsjobb nu? - hur går det för mannens jobb då? och det hela anspelar precis på att det är mamman och endast mamman som duger på riktigt och att mannens jobb också är det enda som räknas. Ibland kan det vara förlåtet om man är en riktigt karriärshungrande kvinna - då anses man ju ändå vara kall. Tack och lov kan jag vända detta till verbala diskussioner istället för att ta åt mig - men slitigt är det att hela tiden bli ifrågsatt - för att inte tala om vad min make tycker som blir betraktad som sekunda vara i föräldraskap.

man akn ju undra
Skrivet av mysan med Flisan
Man kan ju undra varför dessa utspel mot oss kvinnor som väljer en annan väg än normen. Utvecklingen borde ha gått framåt, visserligne har den faktiskt gjort det om man ser till att papporna numera har två månader som är deras men visst det finns tyvärr en norm som är kvinnan och mammans där pappan betraktas som sekundär. Min man fick applåder när han var hemma medan jag lynchades, fascinerande. Mycket av detta kan jag tänka mig är förknippat med tanken på mamman som en ammande person. Likväl är det ett problem för båda könen, papporna hamnar utanför och mammorna får ett tryck på sig att vara hemma och sköta om barnet.

Lite förvånad
Skrivet av Marie J
blir jag när jag läser hur du och andra blivit behandlade i samband med att fadern varit föräldraledig. Med mitt första barn var vi hemma 50/50 och studerade båda två heltid. Mycket pusslande och stressande, men värt det! När dottern kom var jag hemma i ca 4 mån, varav 1,5 mån var vi hemma båda två. NÄr hon var 20 veckor började jag plugga igen på heltid och pappan var hemma resterande tid. Vi har aldrig fått kommentarer, vare sig positiva eller negativa. Vi är båda unga föräldrar (NÄr sonen föddes var vi 21 och 22 och när dottern föddes var vi 24 och 26), så vi är ju ovanliga i och med det också, men aldrig att någon nämnt något. Tycker det är skitsynd att människor är så förbannat inskränkta.


Obs!
Skrivet av Marie J
När jag talade med andra föräldrar på sonens förskola om detta brukade jag t.o.m vara extremt ärlig och säga saker som "Nä, jag tycker det är så tråååkigt att vara hemma med bebis, vad gör man hela dagarna? Jag skulle aldrig klara av att vara hemma på heltid" Det var sant och jag brydde/bryr mig inte vad de anser om mig- och kanske kände de av det, eftersom de bara svarade någonting i stil med "Jaha, tycker du?" och ett flin.

Gammal åsikt eller nytt problem? otroligt långt...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information